Följde hundarna runt huset på första rastningen i mörkret. Alltid säkrast, för västgötar gapar lätt när de hör nåt eller känner en främmande doft och man vet aldrig vad som döljer sig där ute. Kanske en hare som inte hittar ut ur hägnet, en rovfågel som kan attackera eller nåt…? Deras kaxiga attityd har även lätt att reta upp någon som är både stor och stark… t.ex en varg. Således bäst att vara allestädes närvarande.

Sista skallet vid grinden retade (?) eller skrämde (?) upp någon bakom vedboden för där ljöd det konstigaste läte jag aldrig hört förut; ett litet men starkt gnägg. Lät som en liten häst, typ "HÄHÄHÄHÄ". Fick in hundarna snabbt, dröjde mig kvar på farstun och släckte ljuset ifall jag skulle få en skymt av detta NÅGOT.

Men… tyst som i graven. Häst kan det absolut inte ha varit. Min bästa teori är grävling för det har vi där. Men… gnäggar dom?

De sju dödssynderna är ständigt lika aktuella. Sissela Kyle berättade hos Skavlan om ett nytt projekt på detta tema. Mina nya böcker som kom idag, även där är dödssynderna på tapeten. Som om inte detta vore nog såg Lilla Huset sin halvfavvo Caroline af Ugglas i Doobidoo och jag måste erkänna att jag är liiite AVUNDSJUK på hennes smäckra överarmar (dem kan man liksom inte undgå...).

Nåja, inte avundsjuk på DET viset. När man blir äldre kan man ju inte vara avundsjuk på alla som är yngre och ännu inte har gäddhäng, men iallafall... det skulle varit trevligt med sådana överarmar.

De nya böckerna av Patricia Tudor-Sandahl handlar om att förlika sig med sitt åldrande, vilket ofta börjar med att man inte känner den där personen i spegeln. Hon skriver om åren 50-60-70. Hör bara:

"Man är långt ifrån ung, men inte riktigt gammal, man vet vad man har varit, men inte vart man ska. [...] Det är ju nu man ska ta chansen att åstadkomma det man har sagt att man ska göra sedan. Det är nu som ÄR sedan. Nu har man chansen att förverkliga sina drömma eller släppa taget om dem. Annars blir det försent. Livet är en direktsändning."

Sug på den... LIVET GÅR INTE I REPRIS.

-------------------

En som fortfarande har livet framför sig är bonusdotera som just provfilmat för reklaminslag. Tre olika sekvenser och i STOR konkurrens. Hur det går med det får tiden utvisa.

------------------

På tal om annat... så har Bygdens Industrigymnasieum fått nytt namn: Teknik COLLEGE, ska det heta. Jojomän. (Fint ska de' va'...)

Inget promenadväder. Regn, regn, regn...

Mitt i värsta ösregnet sågs kanarierna sitta still i utevoljären länge, länge. Aha... nåt fel var det. En hungrig ung hök sniffar runt. En jagad entita från fågelbordet klarade sig med några tvära kast. Man håller andan. Så fick höken hämta nya krafter. Han sågs sedan sittande på staketet utanför fågelhuset och titta på fåglarna därinne GENOM FÖNSTRET. Ja, det kan han fundera på (tur vi har nät på insidan ifall han kraschar glaset). Det var då kanarierna satt i regnet.

I en kommentar till förra inlägget berättas om ett rovfågelslag på gårdens svarta ankor. 'Andlös' skräck (hehe). Ankan återfanns sen chockad men vid liv och kunde plockas in i stallet till kompisarna. Skönt.

Nya risfågelpojkarna flyttade in till det vita gänget i Royal Suite och stor glädje uppstod. Alla spelade och duschade. Det stänkte som värsta regnet inomhus. Tur man har luftavfuktare.

Och gissa vad...! En av de "nya" var en som vi tidigare fött upp och sålt...hahaha... Undra på att han blev glad när han kände igen sig. Tar på mig hela skulden för detta. Glömde listan med levererade nummer och litade på den som läste av ringen. Suck... Detta var verkligen inte meningen, då kunde han stannat här hela sommaren. Stackarn... inte skickar vi bort honom nu. Det måste vara någon mening med detta. Nu får han fortsätta vara glad. Och vi har lärt oss en läxa.

Dagens lunch: varma mackor (tonfisk, tomat, ost och skinka... jummy, jummy...).

Beställde tre böcker av Patricia Tudor-Sandahl som nyligen kommit ut med "Den fjärde åldern", se HÄR. Ad libris hade fler av hennes äldre böcker för bara 41 kr styck så jag klämde i med två extra. Mysigt.

"Åh, va' väla ä storer, ja geck de längsta jag nånsin gått å ändå fanns de stôver så långt en kunne se". Så berättade den lilla bonnkäringen som varit på långpromenad en gång för länge länge sen.

Det är tyvärr den enda historien jag minns av alla dem som Byns store historieberättare drog på PRO-mötet. Skrönor och sannskildringar om de gamla byoriginalen flödade. Fast vi hört dem förut skrattar man hejdlöst när de kommer ur rätt mun, på rätt sätt. Historieberättande är en stor konst och med övning blir det fulländat. Rune som leder byavandringarna är en sann idealist som värnar såväl hembygdshistoria som den gamla dialekten. Synd bara att mitt minne är så kort.

---------------

För övrigt är Lilla Husets hängrännor tömda och stora rishögen uppeldad. Den senare ville Husbonden ge sig på redan i somras vilket jag med kraft förhindrade. "Det kommer novemberväder, vet du", sa jag... och se... det gjorde det. Same procedure as every year. Bättre eldningsväder än nu får man leta efter.

Rådjursbloggen, grävlingbloggen och rävbloggen hör till hundarnas allmänbildning på skogspromenaden där de utbyter senaste nytt och "gör egna inlägg". Idag var älgen inloggad just när vi passerade vilket rönte stort intresse. Ingen fara... hundarna är kopplade. Känner dock en viss fasa för vargbloggen som vi inte stött på än.

--------------

Så sega en del beslut kan vara... Tänker på socialchefen som fälldes för att man väntat för länge med beslut om tvångsvård av den unge heroinmissbrukaren som hann dö. Däremot "tvångsvårdas" stora grupper av sjuka dagligen av socialen och arbetsförmedlingen. Trots sjukdom kastas de mellan försäkringskassa, a-kassa och socialen utan egen förskyllan och tvingas sälja allt man har innan de kan återtas som sjuka på nytt. Såna beslut är tydligen lättare att ta!

Vad var det jag sa... Alliansbrodern Björklund driver nu genast kravet på en försäljning av Vattenfall. Efter tv-nyheternas reportage om Vägverkets dåliga koll på vägunderhåll kommer väl snart kravet på en försäljning av såväl Vägverk som svenska vägnätet också... Bäst vara beredd på nästa attack.

Isvindar igen. Tror inte jag vänjer mig alls denna vinter. För vintern har väl börjat...eh? Man vet inte, för nu blir det milt igen. HÄRLIGT. Sen isar det väl till igen. Börja om från början. Här hänger hela garderoben framme; höstjacka, mildvinterkappa, kallvinterkappa... Opålitligt. Värst när man glömmer handskarna på fel dag.

Trots isvindarna är kanarierna ute flera timmar om dan. Och sjunger värre än värst. För kallt att stå där och beundra dem. Enastående friskusar!

Korparna leker i luftrummet hela dagarna och varje förmiddag tutar stora gåsflockar förbi Lilla Huset.

Köpte två nya risfågelpojkar häromdagen. Vita. Det har blivit lite ojämnt i flocken och ett par flickor får aldrig chansen. Pojkarna sitter i reservburen i väntan på sångprestation så vi säkert vet könet. De har just vilat upp sig och tvättat av resdammet, men inget pip ännu. De känner kanske prestationsångest;-)

Råttgiftsmannen var här och fyllde på nytt gift. Ny variant, ifall mössen blivit resistenta. Det tycks så för ut ur röret på verandan hade de ånyo skjutit fram den tömda brickan för påfyllning... FJÄRDE GÅNGEN. Misstänkt, sa mannen. Nu ska dom knockas.

Hört talas om ljuddämpare för skåpsluckor? Ja, det finns fantastiska små kolvar som stoppar upp smällen så att luckan glider mjukt in sista biten. Ljudlöst. Svindyra. Men det finns en "fattigvariant" med små plastpluppar. Dem köpte Lilla Huset. Effektivt. De sitter nu på varje skåpslucka både upp- och nedtill, samt på lådorna.

Vad såg den lille gossen framför sig när mamma sjöng "Jag lindar av olvon en midsommarkrans"?

Han sa nämligen alltid "Mamma, kan du inte ta den där om Volvon igen". En historia ur livet.

Jippiiie, bilen klarade besiktningen. Dock ska två fjädrar fixas hos Byns Reparatör. Bra att få tips på svagheter i tid. Kvarstår nu bara att återställa hundutrymmet genom att fälla ner bakre ryggstödet. Lilla Bilen används mest som tvåsitskombi för hundarnas skull. Men till varje besiktning måste ryggstödet upp för bältestest. 'Same procedure as last year'. Ordinarie kallelse från Bilprovningen har ännu inte kommit...!

Kort därpå bar det sig inte bättre än att nöden kallade. Förargligt att tigga om toalån hos vår tv-handlare men... "Självklart!" hojtade han och visade vägen till räddningen. Lättad möttes jag sen av Mona Sahlin på tv-butikens alla väggar. Förlorade mig där och då i Malous program i fyran och nåddes ej av tilltal. "Äh, hon är så politiskt intresserad", förklarade Husbonden innan jag motvilligt slets därifrån. Fick istället lyssna på fyrans webbsajt i efterhand. Mona sköter sig så långt.

Värre är det med Vattenfall som avslöjats med byxorna nere. Ryktet om att man planerar SÄLJA UT HELA SVERIGES ELNÄT för att få loss pengar till investeringar i Brittisk kärnkraft förskräckte fler än mig. Om detta allvarliga hot mot demokratin och vårt självstyre svarar Vattenfalls VD i ekointervju i morse: "Vi kommunicerar inte affärer förrän de är klara" !!!!!!  Idiot!

Lars Ohly och oppositionen fick kräva både avgång och riksdagsbeslut i tur och ordning innan VD:n tvangs dementera dårförslaget. Bäverkvinnan hade väl bitit honom i örat när hon insåg att det trädet skulle bli hennes sista.  Tills annat bevisas säger min magkänsla att Maudan, Sveriges svar på mrs Thatcher, varit väl införstådd i dessa planer. Det lutar åt misstroendevotum mot hela alliansen nu.

PS. 18:59.

Skulle ändå in och rätta en grej. Och nu tar Maudan avstånd från 'hele dritten' och det tror jag vad jag vill om.DS

Nu är de allt bra fräcka, de små mössen.

Snällt åt de upp råttgiftet och sköt ut brickan utanför röret för påfyllning när det var tomt... Här är det påfyllt för TREDJE gången!

Va! Har aldrig sett nåt liknande. Kanske är de resistenta? Eller en ovanligt stor familj. Vi får se.

Lilla Huset har aldrig haft möss inne på verandan förut, men nu tycks de ha passerat de första råttgiftsstationerna utomhus och tagit sig in. Tyckte väl att det knaprades ovanligt mycket i väggarna. Men så fick jag se att de varit inne i marsvinens hösäck. Nu är det förhoppningsvis slut på detta.

Nu muddras bäckar och diken på bôggda - efterlyst sedan länge i denna blogg. Jo, folket har nog fattat att vi inte kan ha alla dessa översvämningar längre. Men det är rent märkligt att man inget får veta förrän grävmaskinisten redan står i diket. Fick rusa ut för att berätta var vårt avlopp går ut så att röret inte grävs av. Det hade varit bra om man fått meddelande nån dag innan, eller så...

Husbonden var hos sjukgymnasten för första gången i sitt liv. Kom hem rätt stukad... "Det gjorde ju ont!" Ja, så är det. Livet gör ont ibland. Särskilt när man gått med en muskelknuta vid skulderbladet i många herrans år tills det nästan blivit kroniskt. Och förresten... karlar är nog inte riktigt vana vid smärta. Flickor får lära sig redan i tonåren hur ont det gör en gång i månaden. Hursomhelst trodde sig sjukgymnasten om att kunna fixa till Husbonden (bra) och knådade för glatta livet. Husbonden stönade fortfarande vid hemkomsten.

Annat spännande som hänt är att bilarna fått vinterkängor på. Satellitboxen saknas ännu och det är skam. Vi betalar för kanalerna men någon brådska att skicka ut boxen var det inte nej. Luftvärmepumpsreparatören (ett jäkla ord) var här - med RÄTT fläktmotor till utbyte och så var den saken utagerad. Hämtat gran- och tallegren i skogen till fågelhuset. Liksom även kottar, löv, mossa, blåbärsris och ljung. Inga mängder, bara så våra små liv har att syssla med. Och i afton drar jag åter till Kyrkans samtalsgrupp. Sista gången det krockar med fotoklubben. Skönt.