Helt plötsligt gav faxen bara upp. Efter 13 års trogen tjänst var orken slut. Dödsryckningarna tog sig uttryck i utsändning av en lång rad testsignaler, för den ena funktionen efter den andra... utan resultat. Error. Det var nästan som på sjukhusfilmer när apparaterna piper och till slut bara visar ett enda långt streck.

Riktigt gammeldags modell, med faxpapper på rulle. Men vad den har gått bra utan krångel. Självklart valde vi därför att inte byta modell, vi fortsätter med Gamla Trygga 97:an... nämligen den vi ärvde efter pappa.

Så lyxigt att bara gå upp på "lagret" och genast installera en ny fax på lördag kväll. Ingen kostnad, ingen resa, inga nya manualer och tekniskt huvudbry. Pappersrullar har vi. Bara köra på som vanligt igen. Det kallar jag flaxfax. 

... mellan hägg och syrén, inleds nu när häggen blommar. Just i år infaller det också mitt i pingsten, åtminstone där vi bor. Solen flödar fortfarande från klar himmel trots SMHI:s envisa regnvarningar. Vi skulle behöva lite av den varan nu.

Just i år njuter jag särskilt av varje knopp som slår ut. Det är bedövande vackert med alla nyanser av grönt. Gräsmattan med alla sina maskrosor är mer efterlängtad än nånsin. (Klickbara bilder)

Pingsten firas i stillhet mitt i naturen med ögon och öron på skaft - påtvingad vila... Var nämligen så farligt hänryckt att jag bröt ut i discodans en halvtimme på fredag kväll. En ryggmuskel krampade under natten, skuldrorna äro orörliga och huvudet går knappt att vrida. Ououh... men hänryckt, det ÄR jag.

Nu har vi gått på en tavla igen... Nordisk Hembygd knackade på idag och ville sälja en tavla med flygfoto på vår gård. Bilderna var fantastiskt bra. Och vi beställde faktiskt en, för den vinkeln klarar jag inte själv att fota från. Inte så där vansinnigt dyrt om man tog ett mindre format. Tavlor av större format ryms förresten inte i Lilla Huset.

Nu fick vi svaret på "helikoptersniffandet" som jag skrev om i bloggen den 3 september vilket då gjorde mig riktigt förtretad.

"Rent kusligt var det när Lilla Huset närgranskades av helikopter. Väldigt lågt och väldigt nära. TVÅ VARV. Kändes som de följde tomtgränsen och helikoptern lutade ibland framstupa. Tyckte det var äckligt." Skrev jag då.

Just vid fototillfället befann jag mig inne i voljärerna med bärgrenar till fåglarna. Vi hade just håvat in tidernas skörd med rönnbär och nypon. Det syns inte på träden som fortfarande är fulla med röda läckerbitar. Det var då för väl att Husbonden dagen till ära ansat gräsmattorna överallt. Fågelvoljärerna är de grå utskjutande delarna från fågelhuset. Inte så vackra, men fåglarna gillar dem.

Tavlan vi beställt visar Lilla Huset från en annan vinkel - framsidan. Den här bilden fick vi på köpet. När vi nån gång måste sälja på grund av ålder och skröplighet kan det vara roligt att ha som minne, så mycket själ och arbete som vi lagt ner här. Detta var faktiskt dagens behållning. Om sex veckor kommer tavlan.

-------

Solen har idag flödat nästan lika mycket som på bilden med 25 grader varmt. SMHI hotar och varnar bäst de kan för kallfronter, kyligt och regn i massor men vi har bara sol varje dag. Varje dag ritar de in ett regn- och åskmoln över oss men än har det inte hittat hit.

24 grader varmt och lätt tryckande. Såna här dagar är nog till för att vi ska coola ner, ta det lugnt och koppla av. Det går inte att ha nån högre fart. Växtligheten har däremot fått den fart vi väntat på. Häggmisplarna (båda sorterna) har gått i efterlängtad blom och maskrosbladen är frodiga. Bara att repa av till marsvin och fåglar. (Klickbara bilder)

Nu sitter vi inne med släckt lyse och tvärdrag genom Lilla Huset, precis som vilken högsommardag som helst. Datorn har varit urdragen hela dagen då åskan gick runt oss. Regn är utlovat hela fredagen och lite svalka för kommande vecka... det svänger.

-------

Läser i ATL att Arlas Skånemjölk, producerad av Arlas 27 skånska bönder, packas i Göteborg varpå den återbördas till Skånes butiker och säljs som närproducerad.  Idén var väl ändå att mjölken skulle slippa att skumpa omkring på våra vägar. Och här åker den minst 60 mil (fram och åter). Ibland blir det för barnsligt.

-------

Bävern som slängde robotgräsklipparen Nisse på rygg i vattnet var roligare. Detta kunde läsas i gårdagens länstidning. Bävern hade retat sig på klipparen redan förra året då den hamnade i potatislandet. Nu dränktes den helt sonika, och förblev livlös. Bävern är tillbaka, bäva månde klipparna.

Läkaren ringde tidigt i morse. Hade väl fått mitt besvikna fax (se förra inlägget), men sa inget om saken. Vi förde istället ett rationellt samtal om mina besvär med värk och min önskan om utredning. Fick redogöra för var och hur jag har ont, samt var det är värst.

Av fötter, vrister, knän, händer och fingrar, armar och armbågar valde jag fötter och vrister som de jag har mest besvär av (för att börja i någon ände). Reumaprover ska tas och röntgen ske. Kanske kopplar han in "reumakollegerna" också. Ser man på... det kan löna sig att ryta till.

Nu är det som det ska, det är min medicinmottagning som tar hand om mig. Ingen ivägskickning till vårdcentralen med en axelryckning.

- Är detta början på en utredning nu då? frågade jag för säkerhets skull (man kan inte vara tydlig nog idag).

- Ja, det är det.

- Då kan jag avboka den tid på vårdcentralen jag bokat i reserv?

- Ja.

- Bra, då litar jag på dig nu. (Man måste ha tummen i ögat på dem numera.) 

Tulipanerna ovan räddades ur perennarabatten där SORKARNA ätit upp lökarna! En dag sågs de plötsligt sloka helt slappt. "Sork" sa jag direkt. Husbonden kollade. Jajamän, inga lökar under. Blomstren blev genast glada igen när de hamnade i hundarnas vattenspann.

Ensamma ladusvalan har fått sällskap. De seglade runt huset idag och kikade på lämpliga vrår att bygga i. Hoppas de slår till hos oss. Därtill sågs fem hussvalor leka på himlavalvet idag. De kom med värmen förstås. När till och med nordvindarna blåser ljummet… då är vi på rätt väg. Undra på det när Haparanda hade 26,8 grader. Här hade vi 19 grader.

Husbonden har färdigställt första etappen av staketbyte för parken på andra sidan vägen. Jag har två dagar å rad städat Pärlvits voljär och de små reservburarna där lessonfamiljerna bor. Snart är det slut på deras internering, de ska få sin gamla voljär tillbaka. Det handlar om dagar, tror vi. Nu ska "bara" resten städas också, dvs. de större voljärerna. (Klickbara bilder)

Nystart för perennarabatten planeras. Ett par år var det full fräs i den, sen gick det utför av något skäl. De år då fågelhus och voljärerna färdigställdes fallerade resten och ogräset tog över. Nu har Husbonden räddat vad som räddas kunde, ser minst sagt glest ut. Grupper av växter står på kö i lådor.

På tv skräller det om ishockey-VM som Husbonden följer. Tur att inte jag är kommentator där, hinner aldrig med i det snabba tempot. Då skulle det väl låtit så här: "Oj, nu blev det visst mål, undrar vem som sköt, vi får se på reprisen". Eller "oj, nu blir nån utvisad, undrar vad som hände..."

Annat var det under OS i Grenoble 1968, då var jag alldeles 'uppiet' som vi västgötar säger. Och i mina bästa tonår. Skrek och hojtade, kunde alla regler och hockeyspelarna vid namn. I alla lagen, ryssar såväl som tjecker och kanadicker. Honken stod i mål och Uffe Sterner var med.

Var till och med så 'uppiet' så jag startade vadhållning på mitt arbete. Gick runt till alla och samlade in pengar, kanveta. Alla ställde snällt upp och bidrog till den harmlösa leken, även 'gubbarna på kontoret'. Tur att vinsten gick till en av de äldre männen som visste hur man tacklade saken och bjöd personalen på tårta för vinstsumman. För det var ju egentligen förbjudet med vadhållning... Hade väl inte jag en tanke på, hehe. Tänkte inte på det...

Förvånande att de lät mig hållas under tiden. Kan tänka mig hur de vuxna resonerade med varann om saken, men inte ville döda min entusiasm och initiativlust. Tacksam för det i dag.

-------

Ute skriar rävarna sina parningsrop i majkvällens kompakta mörker. Deras läte är ruggigt, låter faktiskt som dödsskrin. Som om de satt fast i en fälla eller nåt. Man får riktigt tala sig själv tillrätta att det ska bli små bebisar av detta istället.

Så sant som det är sagt. Den här lille gynnaren anlände för ett par dagar sen. Redan 9 maj togs bilden just när han hittat fram till den bekanta tv-antennen på vårt tak där hela flocken svischade omkring när dom lärde sig flyga strax före avfärden. 

Hellegod... "jag hittade, jag hittade..." tänkte han nog där han satt och såg så ensam ut. Han sågs landa där med jämna mellanrum under dagen, men nu drar han nog runt på bygden för att leta kompisar för inga fler syntes här omkring.

För två år sen skrev jag i bloggen att svalorna kom 5 maj, men just i år känns det tidigt. Ingen värme precis. Markfrost i natt och snålblåst mest varje dag. Håller mig mest inomhus, är mer frusen än nånsin.