Tänk att vänstervågen skulle starta i Amerika (!) av alla platser på Jorden. Det vore något för oss i Sverige att ta efter, vi som alltid ska härma dem ’over there’.

Politiken i USA har fått ny lyster. Där förslag om att reglera finansmarknaden, stärka sjukvården och byta miljöpolitik framställs som helt realistiska. Måtte vår s-ledare Mona Sahlin bli stärkt av detta, oavsett vilka dåliga rådgivare och eventuella fiender hon har i det egna partiet. Måtte hon FATTA att våra svenska opinionssiffror sedan något år tillbaka är sanna och ta konsekvenserna av detta. Måtte hon samla HELA vänstern och återta makten så som opinionen vill. Kan dom i Amerika, så kan vi här. Hör det Mona!

Valåret 2008 har blåst nytt i liv i den amerikanska demokratin. Måtte vi ta efter USA än en gång. Gud give att samma sak ska hända här så att Fredrik Reinfeldt inte ska få rätt i sin kritik av "det sovande folket". För visst är det en progressiv vänsterrörelse som vuxit fram ’over there’ även om man fortfarande betraktar "socialism" som ett skällsord. Det kanske går över...?

Men… detta skrivs strax innan tv:s USA-valvaka har inletts och vi vet inte resultatet förrän i morgon bitti. Det vore synd om detta nyvaknade engagemang inte skulle räcka ända fram, men vänstervågen är satt i rörelse, och om det ska få verkningar någonstans så är det väl här i Sverige.

Måtte Barack Obama vinna, även om han för sedens skull måste upprepa det amerikanska mantrat "cut taxes" han också. Lilla Huset valvakar inte på allvar men vi surfar på vänsterrörelsen och menar att alternativet vore en katastrof. John McCain, denne flosklernas mästare, har inte sagt mycket vettigt vad vi har hört och knappt den där 'barbien' han har vid sin sida heller. God save Amerika from those two.

Medan den frostiga morgonen visar 4.7 minusgrader och braskaminen puttrar hör jag på Ekot att drottning Silvia vill ha tittförbudslag i Sverige, till skydd för barnen. Lagen som redan finns i Danmark och Norge skulle göra det kriminellt att titta på barnpornografi på internet. Idag är det i Sverige bara olagligt med innehav.

Än en gång inser man att våra grannländer ligger före Feglandet Sverige. Norge och Danmark har betydligt tuffare politiker som vågar ha åsikter. När ska våra politiker våga ta ställning MOT förövare och FÖR offer?

Drottningen avfärdar också författaren Kerstin Ekmans kritik mot kung Carl Gustafs uppmärksammade uttalande om ökad vargjakt härförleden. "Varför ska man fråga en författare som inte vet något om vargarna" säger drottningen.

Undrar var orsaken till dessa allt oftare förekommande kungs- och drottningord kan sökas? Kan skälet ligga hos våra mesiga politiker som aldrig tar ställning i angelägna frågor? Det tål att tänkas på.

Vilar ut efter gårdagens årliga besök hos min tarmläkare i Staden. Bilresa fem mil tur och retur. Testade bilkörningsbrillorna och världen tedde sig annorlunda. Blev inte trött, inte förblindad, såg inte suddigt och… somnade inte! Ögonen kändes pigga och klara. Hela tiden! Hoppas detta består, för rädslan att somna har stoppat mig från vissa utflykter senaste tiden.

Eller berodde det på att jag under hela hemresan lekte Uppfinnar Jocke. Funderade ut hur ett solskydd runt backspegeln skulle utformas vilket malde i hjärnan mesta tiden. För ibland är det ju så att man har otur med solen. Att vägen går just i riktning mot solen, just vid solnedgångstid och alla som kört bil då vet hur det känns. Är man ljuskänslig är det extra plågsamt, jag vet. Mestadels satt jag med handen däruppe, men nu vet jag hur jag ska göra. Klippa till kartong bara.

Varför har inget hänt på solskyddsfronten på alla år? Här uppfinns spoilers och kjolar och allt vad det heter utanpå bilen. Man tillverkar komplicerade airbags. Men solskydden, dessa små nedfällbara lappar, ser fortfarande ut som på 50-talet. Och tomt däremellan. Men makeupspeglar finns! Ett sånt här solskydd är ju så lätt att göra! Översta remsan på framrutan tittar man ju alls inte i. Man idkar ju inte fågelskådning medan man kör. En del moderna bilar har en mörktonad del där. Men långt ifrån alla.

"Vill du ha kvittot?" frågar tjejerna i butikskassan. Lite nonchigt så man ska känna sig riktigt besvärlig för att man vill ha sitt kvitto. Vad är det här för dumheter? Har märkt att det bara är den yngre generationen som tror att det är onödigt med kvitton.

Det är klart man ska ha kvitto när man köpt något! Alla företagare är noga med kvitton, varför skulle inte vi konsumenter…? Annars har man ju ingen koll på vad man köpt och om man betalat rätt. För att inte tala om när man köper på kort och behöver ha koll på sina uttag! Att lämna kvitto är så självklart att kunden inte ska behöva svara på en dum fråga.

Undrar om det ger en känsla av maktberusning att "hålla inne" kvittot så att kunden ska behöva BE om det. Alternativt känna sig förnedrad för att man gick därifrån utan kvitto för att man inte orkade ta konflikten.

Ett konsumentprogram tog upp frågan om hur man ska få rätt gentemot en affär när varan inte funkar. Då säger experten förstås: ta fram kvittot som bevishandling och gör si och så. Självklart. När den unga programledaren sammanfattar säger hon "så det är tydligen inte så dumt att begära kvitto, fast det verkar lite beskäftigt"…!! Jaså. Nu är man beskäftig för att man vill ha en självklar köpehandling!? Undrar om hon tänkt köpa hus eller bil utan köpekontrakt också, eller var går gränsen.

För det ska ingen inbilla mig att ungdomar i allmänhet är så duktiga i huvudräkning så dom vet precis vad man handlade för ändå. Har själv, som kund, fått rycka in med papper och penna när en liten praktikant blev så panikslagen vid elavbrott hon inte ens klarade upp den batteridrivna miniräknaren…!!

I ett annat radioprogram klarnade ljuset något; att dagens unga inte har fått lära sig hur mycket 10.000 kronor kan vara jämfört med 1.000 Jo, för att dom aldrig handskas med kontanter och känt pengarna i handen. För många unga är det ju bara ett par nollor extra. Och språkbruket "vi lägger på en hundring" när man talar om ETT HUNDRA TUSEN kronor är bara ett led i samma riktning.

I sammanhanget framställdes äldre personers motvilja mot att hantera pappersnollor istället för pengar i hand som lite nojig. De äldre (härstammande från en urtid med knappa förhållanden, min anm.) har fått lära sig att vara rädda om pengar, att pengarna betingar ett värde som man fått slita för och att man måste hålla reda på hur mycket medel man har kvar. Sen fnissade man åt oss äldre, dvs vi som är moderna nog att betala över internet och som helst GÖR UTSKRIFT på våra kontoutdrag och betalningar. "Det är ju onödigt, för det ligger ju i datorn, hihi" flinade man roat.

Har de unga så gott om pengar att de inte behöver lära sig pengars värde och hur svårt det kan vara att få dem att räcka? Har de så obegränsade resurser att de inte behöver ha koll på saldot? Klart man inte behöver kvitto då. Det kanske bara är att ta SMS-lån när man ska handla? Det går ju bra att slarva med andras pengar. Vad slarv med pengar kan leda till har vi alla i dessa dagar blivit varse.

Tusentals miljarder rullar och flyger runt vår glob i dessa dagar...

All världens banker skrapar botten på kassakistorna och lånar ut till den drabbade bank- och finansbranschen i USA. The show must go on… och DÅ finns det pengar!

Men att rädda sjuka och fattiga befolkningar från svältdöden går inte. Om det inte vore så allvarligt det hela, är ju spektaklet skrattretande. Samtidigt sorgligt hur Människan ställt till alltihop på Jorden.

Har äntligen ändrat det äckliga PPM-innehavet. Jippie. Den idiotiska pensionscirkusen har retat mig ända sen starten. En påtvingad gambling med sånt vi inte förstår. Här var vi dumma nog att välja fonder då det begav sig vid millennieskiftet. Vi skulle istället följt vårt hjärtas röst och låtit saken bero. För dem som inte gjorde något val gick det ju bättre.

Vi hade inte mer än valt så sjönk alla fonder. ÅTTA år med dålig utdelning på våra blivande pensioner. Grrr. Detta är tortyr. Så här får man inte göra mot folk! Och när fonderna nu äntligen hämtat sig tillbaka till vårt satsade kapital kapsejsar finanserna i USA! Hörde på radion i går att det inte var så allvarligt om man har "långsiktigt perspektiv" (TYP 20-25 år! ha ha) och bestämde mig... i kväll ska det ske!

Gick in på ppm.nu. Stirrade hysteriskt på sidorna. Begrep inte ett jota. Värdeutveckling och minustecken överallt. Vem är tänkt att klara detta? Letade bland räntefonder och fann till slut den sökta; AMF pensionsräntefond med lugn och stillsam utveckling. I Sverige. Ingen vinst direkt men inte heller förlust. Och slog till. Raderade de gamla och valde den nya till 100 %.

Det här hade jag aldrig klarat utan rosenroten. För ett år sen beställdes tid hos banken för rådgivning men jag lämnade återbud... orkade inte pga. utbrändheten. Hjärnan sov. Nu gick det bättre. Åtminstone tillräckligt för att stoppa cirkusen. Sov sedan gott som ett oskyldigt barn. Nu räcker det för vår del med denna påtvingade gambling.

En lång historia om Kompisens ännu längre lidande i Dagens Sverige.

Anna-Lena VILL arbeta. OM det finns något hon kan klara av. Men efter tio års sjukdom och fem års trassel med Försäkringskassan är hon rätt mör. Nu har ärendet urartat till rena trakasserier vilket gjort henne ännu sjukare. Det känns mest som om man försöker knäcka henne.

Hennes liv är ett helvete, säger hon och hoppas att allt är en mardröm hon ska vakna ur. Men… hon vaknar aldrig. Ofta tänker hon att nu kan det inte bli värre. Men det kan det… och blir det.

Anna-Lena är 48 år, intelligent och klok med hög social kompetens. Hon är positiv, trevlig och verbal och nu beredd att framträda i media om det kan gagna saken. Hon menar att detta måste ut.

Hon är fråntagen precis allt. Lever på 7 555 kr/mån (halv tidsbegränsad sjukersättning och bostadstillägg) som tros upphöra om ett halvår. Trots att hon är sjuk har hon berövats sin hela sjukersättning, sin sjukpenninggrundande inkomst, sjukdomsutredning, arbetsträning och rehabilitering samt arbetsförmågebedömning. Och utöver detta… alla kränkningar, hela hela tiden.

Hennes läkare gjorde ingen kroppslig bedömning av henne under TRE års sjukskrivning. Han tordes/ville inte skriva fibromyalgi rent ut, men påstod ändå att han var specialisten. Hon fick själv begära RA-prov men har vägrats remiss till reumatologen för undersökning. Hon ville ju veta vad som drabbat henne.

INGEN ENDA GÅNG har A-L remitterats till specialist för grundlig utredning av värken.

På tredje året krävde Försäkringskassan arbetsträning. Första platsen var olämplig och avbröts i samråd med Fk. Anna-Lenas förslag på annan plats förvägrades henne. "Nej, det går inte, ta semester" sa Fk.

Dödsstöten var Fk:s konsult CAFA med s.k. "försäkringsmedicinsk utredning och arbetsförmågebedömning" på inalles TRE TIMMAR. De frågade om barndom och uppväxt. Frågade bl.a "varför har du ingen karl?". Kallade henne arbetsskygg och lat och sa att hon slagit dank i tre år.
Sa: "Ställ klockan tre veckor i sträck så löser sig alla dina besvär". Därmed var den s.k utredningen klar med utslag till Fk på 50% arbetsförmåga. Hon som hoppats så mycket av denna "utredning" var oerhört kränkt och grät hela vägen hem.

Fk tvingade henne till 50% tidsbegränsad sjukersättning och skickade henne till Arbetsförmedlingen. Hon fråntogs SGI (sjukpenninggrundande inkomst) och får därmed inget om hon är sjuk under arbetssökande.

AF sa: "Vad gör du här? Du är ju inte färdigutredd." De insåg ju att Anna-Lena var för sjuk för arbete och förstod att CAFA inte var rätt utredning utan bara en av alla dessa "konsulter" som Fk anlitade då.

I samråd med AFs sjuksköterska skrevs ett intyg som hjälp på vägen: "AF är inte den myndighet som kan hjälpa dig. Du behöver vända dig till vården för den sjukvård som krävs samt medicinsk rehabilitering". Detta nonchalerades fullständigt av Fk – och läkaren. Sjukvården svarade: "Du är ju halvt arbetsför. Ut och sök jobb!"

Hon hade fortfarande inget svar på vad hon led av och letade själv upp en sjukgymnast och bad på knäna om hjälp med undersökning för fibro som hon misstänkte. Han fann 17 av 18 "tender points" (för fibromyalgi).

Tipset från AF:s sjuksköterska om att söka sig till Gottfrieskliniken* blev en kick. Hon fick äntligen sin diagnos: "kroniskt trötthetssyndrom och fibromyalgi" samt förslag på behandling och medicin som skulle hjälpa henne till ett drägligare liv. Men kliniken får inte sjukskriva.

Hennes läkare VÄGRADE ånyo skriva remiss med orden: "nej, jag kan inte hjälpa dig för det är inte jag som diagnostiserat" - trots sakkunskapens råd om behandling. A-L har själv sökt sig till arbetsterapi och kurator för stöd och hjälp, men dom har ju inte makten…

Anna-Lena har anlitat advokat för att överklaga Fk:s rättsvidriga handlande. Hon hävdar att hon har rättighet till sjukskrivning på heltid under en medicinsk utredning och rehabilitering med arbetsträning. Men det är lång väntan i rättsinstanserna… Tydligen finns många Fk-ärenden på kö och "något" har hakat upp sig. Hon får då höra av Fk-personal och läkare: "Jaså, DET kan du lägga energi på!!!"

Arbetsterapeut, kurator, arbetsförmedling, advokat, sjukgymnast… alla "vettiga" människor hon kommer i kontakt med fattar inte hur hon har kunnat bli så felbehandlad. Men… dom har inte heller makten.

Arbetsterapeut försökte få in henne i en kommunal åtgärd för att "hjälpa ut personer som inte varit i arbete på länge", en slags arbetsförmågebedömning. Motsvarande f.d Fk:s utredningsinstitut och behandlingshem som numera ligger på kommunernas ansvar. Hon träffade sju personer för att "visa upp sig" - en rättighet för personer med dessa problem. Men nej… fortsatta kränkningar.

INGEN hade läst hennes journaler vilket hon gett tillåtelse till i februari. INGEN HADE LÄST NÅGONTING. Ingen visste vad fibromyalgi var. Ingen visste vem som ska betala för henne (försäkringsfrågan).

Men till vuxenpsyk ville dom skicka henne…!!! Hon tänker att det nog är några andra som behöver gå dit.

Frågor som ställdes vid mötet:

Hur ser din vardag ut? Har du försökt ta Alvedon? Hur har det kunnat bli så här? Så lite kan man väl inte leva på?

* Gottfriesklinken är en forskningsmottagning i Mölndal. Klinken får inte sjukskiva.

I Dagens Sverige är det så här.

Om du blir arg över kränkningarna heter det att du är frisk.

Är du glad någon dag är du frisk.

Är du ledsen är det bara en "normal krisreaktion i din ekonomiska situation"

Inte bara språkförbistringar i vården…
Efter Erikas kommentar till gårdagens inlägg "Giv oss tolkar, tack!" erinrar jag mig ett jobbigt gynbesök som störde mig länge.

Har tidigare haft många gynproblem genom åren med operationer och kontroller samt goda erfarenheter av gynläkare och kände mig hemma i "branschen". Men den här arabgynekologen blev till ett spöke för mig i flera år...

Den klassiska frasen "jag är ingen rasist, men…" kommer väl till pass. Araben, en äldre man med snäll och faderlig attityd gjorde mig inte misstänksam när jag var där i ett känsligt klimakterieärende. Efter undersökningen samtalade vi på hans kontor och jag var inne i en känslig beskrivning med darr på rösten när plötsligt en annan arab (civilklädd) knackar på, öppnar dörren och helt okänsligt babblar om privata ärenden med en leverans. Min gynläkare gör då något helt oförlåtligt, han går honom till mötes mitt i vårt samtal och dividerar om deras ärende istället för att avvisande säga att han har besök!

Sen var jag bara gråtfärdig och ville ut fortast möjligt. Insåg i detta nu att det inte bara är språkliga problem med utländska läkare utan även kulturella. Han hade för mig demonstrerat en främmande kvinnosyn vilket är särskilt olämpligt i rollen som gynekolog. Vad brydde han sig om hur kvinnor kände och mådde, tänkte jag.
Mitt vanliga tuffa jag skulle skällt ut honom, men det finns stunder då man inte har kraften.

På hemvägen och gråtande fick jag en fruktansvärd ångest för mina "fördomsfulla" tankar och kände mig osäker på huruvida det var rasistiskt av mig att lämna in klagomål. Skulle man nu för all framtid stöta på "araber med en främmande kvinnosyn i gynstolen?" tänkte jag. Det där ärendet fick mig att må riktigt illa och grundligt tänka igenom situationen.

Insåg senare att det bara är myndigheter och personer i så kallad "överordnad ställning" som KAN diskriminera. En hjälpsökande patient i utsatt och försvagad position kan aldrig beskyllas för diskriminering. Det låter ju självklart men tog mig många månader att bearbeta.

Vid dags för återbesök BEGÄRDE jag att få komma till EN SVENSK GYNEKOLOG och det löste sig på stört utan diskussion. Man lär sig…