Äntligen dök sländan upp. En enda. Väntan har varit lång, vädret uselt. Och vips körde den sin knyckiga revirflygning över dammen. Samma mönster och rutt mest hela tiden.

Vad jag har saknat den. Det är så hemtrevligt med de små helikoptrarna vid dammen. Under riktiga trollsländeår har vi sett uppåt fyra-fem samtidigt. Någon har ibland stannat till i luften och hovrat mitt framför ansiktet. Så nära att man sett alla detaljer. Undrar vad den tänkte då.

Vädret hann precis bli så där augustivarmt och soligt för en dag, sen regnar det igen. Vad gör sländan då? Den syns inte till. Sitter den under regnskydd och väntar... Ingen vet vad sländan gör.

--------------

Halvdåliga bilder på vår slända som hovrade lagom länge för ett kameraknäpp. Önskade mer solsken för att få det där blänket i nätvingarna.

Vad har vi här då...? Storsjöodjuret i dammen...? Nähähäedå, bara ett trist pumphaveri som håller en på tårna. Normalt strul som hör till hemmansägarens lott. Inte bra för fiskarna syretillgång därnere. Aldrig får man vara riktigt glad.

Den kraftiga kaskaden (som måste dämpas med en regel) kommer från reservpumpen som fick sänkas ned i den öppna vaken när originalpumpen UNDER ISEN slutat pumpa. Kanske är det bara en ispropp...

Lilla Huset väntar på islossning för analys och åtgärd.

Varför denna bild? Jo... "någon" har troligen gjort ett nedslag på dammens is när den var frusen. Eller vad ska man tro, när man ser den sista resten is lösas upp i tövädret? Detta syntes inte medan isen och snön låg över dammen. Först nu ses detta fenomen. Det ser verkligen ut som stora fågelvingar. Det är 70 cm  mellan spetsarna i "vingspannet". Eller kan det vara en slump? Fiskarna verkar lugna där nere på botten och inga sönderslitna kroppar figurerar i dammkanterna.

Hur som helst ett vackert mönster. Men man får beskåda det från rätt håll. Lite svårt att fotografera, men mönstret framträder när man vet var man ska titta. Den lilla bilden där jag fyllt i med vitt får vara facit.

Det är full fart på näckrosorna i Dammen. Fyra av denna sort här på bilden men idag var de fem samtidigt. Vita och röda finns också. Vid denna tid står Dammen i sin verkliga prydning, en härlig oas. Snart 80-årige Allan vilken hjälpte till att fälla aspen som stod i vägen för satellitsignalerna placerades vid Dammen till kaffestunden. "Av träden kan jag inte vart fjärde en gång" konstaterade han roat när han såg sig om i trädgården. Kul mening, tyckte jag.

I vår fiskdamm bor en hygglig samling fiskar. Utöver guldfiskarna som faktiskt kan bli upp emot 2 dm långa har vi fem koi-karpar, ena riktiga bjässar på 30-40 cm längd. Dom är så rara där dom glider omkring som stora ubåtar på promenad.

Hade hoppats få en bild när en av dem öppnade gapet men det ville sig inte. Ett öppet koi-gap är fyra cm i diameter. Maffigt. Ja, ryggbredden är väl en 8 cm sådär. Man kan jämföra med pelletsmaten på bilden som är 2 cm långa. Vi tycker att de är söta när de kommer fram och hälsar efter vintern, de tycks känna igen oss.

Har faktiskt tappat bort uppgiften om hur gamla de är, kanske tre-fyra år sådär. De samsas bra med våra guldfiskar och totalt har vi nog 40 stycken. Förökningen går långsamt eftersom koien gillar fiskrom lika väl som grodrom, även sin egen om det skulle lekas.

De kan äta kopiösa mängder pellets men numera när dammen och växterna är väl etablerade hittar de naturlig föda i dammen, det märks för aptiten är inte lika glupande som den varit andra år.

Dammen vaknar till liv och vattnet är grumligt efter grodornas nattliga lek. De hörs kväka hela nätterna igenom och om dagarna vilar de ut liggande i ytan. De orkar inte ens fly fotograferingen.

Vattnet är så grumligt att fiskarna bara kan anas glida omkring som suddiga ubåtar därnere. Nu är reningsanläggningen inkopplad och snart hoppas vi på bättre sikt.

En vår för flera år sedan hade vi ett 40-tal grodor lekande i dammen. Det urartade till rena orgierna, de klev och klättrade på varann huller om buller. Den sommaren blev det många grodbarn som hoppade omkring på gräsmattan, man fick akta dem för gräsklipparen. Numera blir det inte så mycket mer rom än vad fiskarna äter upp.

Ur led är tiden.

Vår i februari.

Vinter i mars.

Övre bilden togs

den 28 februari vid dammen.

Nedre den 23 mars.

En månads skillnad.

Här snackar vi Omvänd Ordning.

Fiskdammen i torsdagens strålande sol.

Bara de kala träden vittnar om att det är februari.