Våran nymfa Pärlvit har blivit mor. Nja, egentligen inte för fågelungar i holk är nästan som foster. Men två ägg kläcktes i går. Vi visste inte till oss av glädje. En stor händelse som förorsakar semesteravbrottet. Resultat av tidigare inlägg HÄR.

Varken Mellis eller Pärlvit lämnade holken på hela dagen. Det var tyst i Hemlighuset och man undrade om dom levde. Men så besannades aningarna när små, ynkliga piiip hördes därinne. När Mellis äntligen kom ut för att äta på eftermiddagen kikade jag in. Där låg Pärvit vaggande och väste, vaktade sina nyfödda - förstfödda. Endast ett par trasiga äggskal vittnade om födseln.

Man kan tänka hur de legat där och plockat med sina pyren och undrat hur man matar, tittat på varann och på ungarna, fyllda av omsorger.

Idag kom de ut och var störthungriga. Hade väl tömt alla reserver i vaktandet. De snubblade fram på golvet för att komma först till matskålarna. Då fick jag min chans att titta. Och fota. Såg inte vad jag siktade på, bara brände av. Och här är beviset, en dag gamla nymfungar. Tre ägg återstår att ruva fram. Får se hur det går.

Prövar nytt perspektiv på nymfflocken för skojs skull. Överst från vänster: Pappi, Topsy, Lili, Thomas (med huv'et bedårande på sne), Sussi, Lillis, Isabell samt förstakullsungarna blygt bakom. Sexton nymfer på samma bild.

Ungarna längst ner till vänster är Pappis (se även bild nedan) av vilka den fjärde och sista (grå) kom ut i dag.

Tuffa stubbtofsar, eller hur?

"Vad gör vi här...?" Eller "vad skulle vi ut och göra...?"

Man riktigt ser på minerna hur de nya ungarna ser alldeles förskrämda ut. Nymfer är bra på den minen.

Dom ÄR alldeles säkert MYCKET förvånade också. Hur lockande det än ser ut uppifrån holken när dom bestämmer sig för stora språnget så blir verkligheten en helt annan.

Det var stort ståhej när jag kom in för morgonsysslorna. Pappi och Topsy vaktade sina ungar och varnade "NU KOMMER TANTEN!" och ungarna blev förstås onödigt upprörda. Sen fegade föräldrarna ur, det ska sägas, och pep ut i voljären. Då gick det bra att lämna sina ungar i sticket... Men dom hade ju sällskap av storasyster Mio som kom ut för några dar sen. Hon coolade ner dem lite.

"Om jag sitter här nere så syns jag nog inte."

Emmy är vår äldsta kanariehona och mamma till flera av våra andra avelshonor, bl.a Helmut och Orange som ofta nämns här i bloggen. Därmed är hon också mormor till Minnie Mini, Greta Garbo och Gretchen.

Klart att hon ska ha specialbehandling när hon nu känner sig lite gammal. Emmy formligen älskar det lyxiga gula äggpulvret som vi köper för dyra pengar. Pulvret som luktar ljuvligt av honung är eftertraktat av många, men ingen är så sugen som Emmy.

Hon smyger alltid runt innanför tröskeln och väntar. Visst äter hon av annat också i väntan på att skålen kommer in, men sen slänger hon allt hon har i näbbet och rusar fram.

Vi har gjort uppehåll med fodret när ingen häckning pågår men vi tycker så synd om Emmy som aldrig slutar hoppas. Även Husbonden har veknat och det vill inte säga lite. "Klart hon ska ha sitt äggpulver" säger han och så blir det.

Pappi och Topsy fick ut första ungen ur andrakullen häromdan. En lutinofärgad (gulvit) dotter som får heta Mio. Just i detta fall vet vi att det är en dotter (det har med pappans arvsanlag att göra).

Lilla Mio (nedersta bilden) var särdeles duktig och hängde med föräldrarna till utevoljären och det brukar alltid sluta med att ungen inte vågar gå med in till kvällen. Fast det var ju hyggligt väder så vi gav henne en chans, nej... två.

Inför tredje natten grep vi in med håvar och vi behövde bara tänka tanken så kom Pappi utfarande som en furie (t.v.). "Vad ska ni göra... Rör inte min unge!" Han fick med sig hela flocken under skrik och skrän, fjorton nymfer var plötsligt i uppror. Inte går det att fånga en unge då.

Nymfer kan flyga ljudlöst och graciöst, landa precist på små fläckar. Klarar svåra svängar och trånga utrymmen.

Men... ibland kan dom verkligen ställa till oreda. En oroad flock flaxar omkring kors och tvärs, flyger mot inkräktarens huvud och slår till med vingarna mot vederbörandes hjässa och ansikte. Inte hårt, det är bara fäktning. Alla hjälps åt och dom kastar sig mot burväggarna och taket med dunder och brak under högljutt gapande. Vi fick nöja oss med foto den gången.

Vid nästa tillfälle stängde vi luckan först så att ungen satt ensam ute. I natt är den återbördad till flocken inomhus.

... är en av de sju dödssynderna. Får se vad som drabbar våra papegojor som bara äääälskar jordgubbar och kiwi. De kan knappt bärga sig tills skålarna kommit på plats. Bilderna genom nätet är inte särskilt bra (ett understatement) men det får bär(-a) eller brista. Så här goa poseringar hade jag inte fått innanför nätet, den saken är klar.

Snarare är det väl nyfiken som tittar IN i nymfholkarna där det låter mycket. Man undrar ju...

Ungarna väser och tigger mat och nu hörs ibland flaxanden när det känns trångt. Pappi och Topsy har fyra ungar i sin holk, snart redo att lämna boet.

Likadant är det i Thomas holk (t.h. och nedan) fast där är man lite efter. Befinner sig i 'piggekottstadiet' eller 'gamstadiet', valfritt vilket. Fjädrarna har ännu inte utvecklats helt. Inte vackert, men alla barn är rara.

Detta är som sagt Thomas holk (t.h.) men även Pärlvit och Mellis ruvar sedan några dagar på en hemlighet i dunklet. Tveksam till resultatet men något håller dem kvar därinne...

Fredagen den 13 lade Pärlvit ett ägg. Sitt allra första ägg någonsin. Undrade först vad hon gjorde på golvet som var så intressant att hon inte ville flytta sig, sen såg jag ägget i hörnet. Pärlvit och hennes Mellis gjorde stora ögon... "åh, herreguuud, vi har ett ÄGG"!

Upplevde det först som ett störande moment, här ska nämligen städas i nästa vecka... typiskt! Vi satte förstås in en holk till de båda nymferna. I samma hörn som ägget lagts, fast högre upp. Då går det att städa  ändå. Ägget slängdes. Om vi skulle lagt det i holken riskerar man att fåglarna tror det är någon annans ägg, att holken är upptagen. Och DET vill vi inte. Därmed lämnade vi dem åt sitt öde under kvällen-natten.

På morgonen var det ett evigt travande ur och i Den Där Holken, stora ögon, ännu större intresse. Mellis prövade i- och urstigning från alla håll, i ett, i ett, i ett. Knackade i väggarna, inredde... Pärlvit lät honom hållas och klev sen in själv  ....skitviktig. Så nu hoppas vi igen.

-----

Nymferna Thomas "och flickorna" har tre ungar och TIO ägg i sin holk. Lätt hänt med två honor, men vi får nog idka barnbegränsning i detta fall när ett lagom antal fötts. Pappi och Topsy matar fyra ungar i sin andrakull. Ägg kokas i massor, frön blöts, majskolvar kånkas hem. Alla älskar dem. Papegojorna fick jordgubbar i går... mmm... smaskens. Sa dom.

Papegojorna har även fått upp holkar utomhus och det är folk i minst en av dem. Gröna honan har tre ungar inomhus efter första kullen med Sture och broder Kalle. Blå honan gör nytt försök inne, har ruvat fem ägg och just nu kläckt två små pyttisar. Lycka till.