Kanarieflickorna trycker hårt på sina ägg. TuvaLisa matar något däruppe (hon hade fyra ägg). Helmut har fem ägg, Annagreta två, Grynet fyra, Gulan tre och Grit ett.

Måsfinkarna bygger överallt och man får hela tiden serva med kokosfibrer och annat för att dom ska ge sjutton i att tjyva från andras bon. Det är bara tjyveri och rackarspel med dom där kanaljerna. Vi får nog skaffa fler måsbon.

Risfåglarnas djupa djungelsång "krrrrr-tjecke-tjecke-tjeck tjokk-tjokk" blandas med kanariehanarnas skarpa drillar som vibrerar i luften när pojkarna luftar lungorna. Förvånande att det inte blivit mer bråk bland kanarierna. Ibland är det Pricken, ibland Bruno, Rusty eller Nacka som matar samma honor. De är för söööta.

I Royal Suite är flera holkar i java-kolonin (eng. namn för risfåglar) bebodda. Det är för gulligt… när vi kommer in i rummet ser vi små gummor som kikar ut bakom gardinerna i var sina hus. I dag räknades äggen in för första gången… massor.

Hemlighetsmakeriet har nått sin kulmen i fågelhuset.

Alla nymfer har hyrt varsin stuga i kungliga sviten – i var sitt hörn. Utom Lillis och Isabell. Dom har bokat en, men inte kommit sig till riktigt än. Det blir nog, för Lillis är rätt irriterad på Pappis dominans och utmanar honom då och då på dennes planhalva. Rätt tufft. Ja, han måste ju testa… allt medan Isabell låtsas som det regnar. Kroppsspråket är bedårande.

Pappi patrullerar sitt revir varje kväll under högljutt larmande. "Bara så ni vet, så är reglerna dom samma i morron när vi vaknar"…!! Samtidigt är han såå nyfiken på hur det går i dom andra holkarna och i går kväll kunde han inte hålla sig...

Han smöööög hukande med stooora kliiiv omkring på tjocka repet, hoppade till grova grenen, närmade sig Thomas holk på omvägar för att få en kik in. Han smög så tyst han kunde upp på väggen och närmade sig ingångshålet med lång hals och ögonen på skaft. Obetalbart. Thomas ena fru som satt på taket hoppade då in för att skvallra, varpå Thomas kom ut och fräste åt Pappi: "Gå genast hem och sköt ditt"! Enastående.

Nymfernas ruvande är ännu ganska färskt p.g.a den nya möbleringen. Ingen kände sig hemmastadd, det tog tid att muta in reviren. Man ser att de behöver lite space runt holken för att känna sig trygga.

Oj, här sitter jag och babblar som om det vore ägg därinne - utan att veta ett skvatt. Vi låter det bero. Dom får hållas för vi kan ändå inte påverka saken. Det blir en överraskning.

Frossandet på insekter i nyplockad mossa forsätter i dagarna tre inne i kanarierummet. Risfåglarna deltar också men är betydligt skyggare, de avvaktar gärna tills jag dragit mig tillbaka. Det samlas också bomaterial bland inhämtat fjolårsgräs.

Först är kanarierna, strax därefter måsfinkar och sebrafinkar. Sist kommer risfåglarna, för att få dem på bild krävs både tid och tålamod.

Nya matrutiner i Royal Suite. Invandrarnas intåg hos nymferna ledde till en rad fördelar. Nymferna som tidigare aldrig ens rörde grönsakerna plockar nu varje dag i sig både gurkbitar, äpplen och rivna morötter. Så mycket kan småfåglars livliga stimulans betyda.

Pigga och oförvägna småttingar som aldrig drar sig för att pröva nyheter kan få den mest tröga pippi att testa sånt den aldrig rört förut. Tack vare finkar och kanarier som var vana vid golvutfodring fick vi också byta utfodringssystem till flata skålar istället för de vägghängda som nymferna var vana vid.

Inköptes lättdiskade krukfat och pajformar i keramik för ändamålet, och se... nymferna är bland de första nere vid godsakerna. Idag serverades gröna ärtor, hackat kokt ägg, nypon, rönnbär, rivna morötter och clementin. Ingen fara, om kanarier och risfåglar inte kommer fram till skålen direkt avvaktar de första lämpliga tillfälle. De samsas gott.

- Var den god? Får jag smaka? säger Tuvalisa till Bruno där de undersöker den nya mossan som lades in idag.

Massor av goda kryp följde med och Tuvalisa (med gula fläckar) som ligger hårt på minst tre ägg kunde inte motstå frestelsen utan hoppade ner och deltog en stund på kalaset.

Tuvalisa är dotter till Googles som dog i somras. Hoppas hon brås på mor som var en duktig avelshona.

Nu väntas snart kläckningar i kanarierummet. Man går här som en äggesjuk höna, sjuk av oro... tänk om det inte blir några ungar, tänk om dom blir störda av nåt, tänk om äggen inte är befruktade... Håhå, jaja... det är en hönsmammas lott. Man kan bara vänta och serva med allt som små fåglar kan tycka om.

Fåglarna har gått till ro efter ännu en livlig dag. Det är släckt, fågelhusets nattlampor lyser med sina mjuka sken och nu vilar man på den plats som valts för natten. Fjortis och Elvira har anpassat sig till sin nya tvåsamhet i reservburen där de ses sitta och småkuttra tillsammans. De har fått vidgade vyer och kan under dagarna följa nymfernas rangordning i Royal Suite. Man kunde tro att ordningen var fastställd sedan gammalt men icke, de har ju nytt rum, nya platser för holkarna och ingen vet var den andre ska hålla till. Det är noga med gränserna.

Vi har total koll genom deras fönster ut mot trädgården och där är livat vill jag lova. Det gungas i trapetserna och fladdras omkring som vingliga jättefjärilar. Thomas har parat sina båda tvillingflickor som han håller sig med. Det är ett kutande ut och in i holkarna för att känna sig hemmastadda. Mellis och Pärlvit har också parat sig och valt holk. Kanarieflickan Orange ligger på ett ägg och det är starkt, så snart efter inflyttningen till nya miljön. Risfåglarna har byggt i sina holkar och går ut och in och möblerar med hö. Fram emot kvällen saknades två i flocken, så vem vet… kanske det finns ägg där också.

I kanarierummet ligger flera flickor stadigt i sina bon, Grynet har t.ex fyra ägg. Det går förvånansvärt bra med alla fem hanarna. Ytterst sällan utbryter jakt. Vår teori nu är att om två fokuserar hårt på varann så hinner en tredje smita upp till en hona i smyg. Men det handlar om karaktärer, kemi och hormoner också. Vi vet väl alla hur "testosteronstinna hannar" kan bli…

Inget är som väntans tider.

Efter På Spåret och Skavlan på tv är kvällen så gott som fullkomlig. Bilder säger mer än tusen ord, och så får det bli. Nytagna i fågelhuset på bo efter bo, efter bo... Här ligger de och ruvar på sina hemligheter. Ovan en av våra nyköpta beige måsfinkar, maken är ute och luftar sig.

Kanarierna Annagreta och Tuvalisa har 2 resp. 3 ägg. Annagreta ligger djupt nedbäddad i dun, liksom Helmut som det inte ens var lönt att fotografera - hon syns inte.

Nacki (ovan) har krupit in i ett alldeles för litet finkbo men hon har nog inga ägg, så det gör inget. Nånstans måste hon ju få vara för sig själv.

Pandora och Piplisa (t.v.) letar ännu. Vi får nog sätta in ett par reden till...

 ----------

Jenny frågar i en kommentar hur vi gör med alla ungar som (förhoppningsvis) kommer ut. Jo, vi har arter som accepterar varann så det har hittills inte varit något problem. Var och en tar hand om sina. Men visst händer det att en del ungar hoppar upp och lägger sig hos kanariehonor som ruvar på andrakullen, 'so far, so good'...

Trevlig helg, därute.

Nu tvingades vi att splittra lessonflocken. Det gick inte längre att ha de vansinnigt söta och näpna sydamerikanerna tillsammans. Vi har lirkat länge nog med Hökarängens Slalomklubb som vi också har kallat dem. Kära barn har många namn, Barbapapporna och Sju Små Dvärgarna är andra smeknamn på dem.

Januaribråket skulle väl i och för sig ebbat ut som tidigare, men säkert återuppstått gång efter annan som det har gjort i ett år nu.

Fjortis och hans Elvira, med namn efter fotringarnas nummer (14 + 11), har alltså flyttat ifrån sina kompisar. Fjortis har alltid varit ett orosmoment. Han har länge strävat efter att stjäla Kalles fru. Kanske är han särskilt attraherad av henne. Kanske är det bara en dominanshandling. Hur som helst har han aldrig låtit sig nöja med sin flicka.

Han har gått smidigt till väga vid dessa "frustölder", ja… blivit en riktig expert. I tider av djup harmoni i flocken har Fjortis successivt flyttat fram positionerna och plötsligt sitter han där med Kalles fru. Fruarna har tydligen inget att säga till om… Ajajaj, tänkte jag - nu blir det bråk. Det blev det… nåt såpass.

Två dagars skrik och skrän utbröt. Det var ett jagande och ett gapande när Kalle med näsan blodig, tufsiga hjässfjädrar och några vingpennor fattigare sökte återta sin hustru Kalla.

Vi har ju sett striderna tidigare och de har lagt sig efterhand, men nu kändes det mer bestående. De tankar vi haft på att avlägsna Fjortis från flocken blev verklighet. Nu måste lessonflocken få varaktigt lugn. Således bor Fjortis och hans Elvira i reservburen i väntan på egen häckningsbur för att se om de verkligen kan fatta tycke för varann på allvar, när de inte har andra störningar i närheten. Synd, men vi har inget val.