Sista rycket för dagen. Så brukar det vara vid datorn så här dags. Inte mycket till ryck. Men lätta antydningar om att luftvägsinfektionen kan släppa gastkramningen om kroppen nu. Kanske.

Kronisk bronkit, skrev läkaren i journalen, ”bronchitis” som Sten-Åke Cederhök sa. Tre overksamma veckor av min utmätta tid har gått. 20 dagar till ingen nytta. Vegeterat, bara. Kraftlös. Darrhänt och skakig av medicinen Symbicort (vanlig biverkan).

Orden har inte formulerat sig i skallen. Läsa var inte tal om. Inga foton eller filmer. Noll kreativitet. Och tiden efter besöket i mikrougnen (magnetröntgen) tappade håret kvarvarande glans. Ett spöke glodde trött mot mig i spegeln.

Som ett trögdjur har jag darrhänt rattat säkerhetskopieringar från dator till två externa hårddiskar. Före en eventuell datorkrasch. Även datorn är sjuk och ska till doktorn - tydligen en smittsam förkylning jag haft . 

Rensat mailboxar, sparat mail, adressböcker, favoriter… you name it. Känns helgarderat på nåt sätt. Finurligt om man kan planera en krasch, det har aldrig hänt förr.

Suck… hoppas man kan börja promenera lite lätt nu. Hämta tillbaka vad som pyst ut. Få ny energi.

Önskar bloggens följare en trevlig helg, och må vi alla klara oss från nya smittor… det är ju den tiden nu.

Så har man grillats i mikron också… Sköterskan gjorde själv liknelsen när jag frågade om hettan i kroppen vid undersökningen. Har alltså varit på magnetröntgen, MR-undersökning. Rena kärnkraften. Kroppens väteatomer som orienterar sig efter magneten samt radiovågor gör fotograferingen möjlig. Inte visste jag att styrkan i dagens magnetkameror är 30 000 gånger starkare än jordens magnetfält. Undra på att man blev både trött och yr efteråt.

Hade inte funderat så noga på saken innan, och framför allt inte läst på. Tur! Oroade mig mest för att få en hostattack därinne i tuben, att bli kissnödig efter en liter urdrucken kontrastvätska. Eller att börja hyperventilera när man skulle hålla andan. Det har hänt mig förr under datortomografi. Undersökningen skulle ta 25 minuter. Och jag som är lätt klaustrofobisk…

Spändes fast på smal bår med en platta över tarmarna (fotoobjekten). Fick gummiblåsa i handen som nödsignal ifall det skulle bli outhärdligt. Lät som en långtradartuta, typ: hunk-hunk. Rejäla hörselskydd mot magnetkamerans vanvettigt höga ljud.

Öronproppar i öronen, lurar runt öronen med radio på (valfritt), tung platta på magen, nål i armen för kontrastmedel samt medel som stillnade tarmarna, tutan i handen, blunda, andas luuuugnt… och skjuss in i ugnen… Tyckte att jag redan låg med armarna tätt mot kroppen, men utrymmet krympte än mer vid infarten… ooops. Tunneln var lång och taket tio cm över näsan, typ. Bäst att blunda och gilla läget.

- Hur känns det, frågade en röst i hörlurarna.

- Våldsam hjärtklappning, svarade jag. Då startades en liten fläkt som blåste från infarten mot ansiktet. Det lättade. Puh… andas luuuugnt.

Mestadels fick jag andas normalt. Vid skarpt läge där inre organ icke får röra sig skulle andan hållas i 14 sekunder i tre-fyra sekvenser på raken – DET är en prövning. Kameran förde ett oherrans liv, typ bergborrning eller nåt… Donk-donk-donk-donk…. tätt, tätt i olika variationer, blandat med tut-tut-tut-tut i snabba serier, tre minuter i taget. Milde tid.  I ett band rakt över kroppen, från arm till arm och över magen uppstod rejäl hetta. Efter tre bildserier hördes rösten igen. – Går det bra?

- Hur lång tid har jag kvar, frågade jag. Sju-åtta minuter, var svaret. En donk-donk-tut-tut-serie kvar, alltså. Sval kontrast spreds upp genom armen och rakt mot halsen. Kissnödig som tusan. Slutligen i mål och mot den befriande utfärden! Där och då fick jag höra att jag varit i mikron. Rejält matt och yr - allt för morbus Crohn.

Sådär. Då har man gjort detta också. För varje år nya medicinska rön för mig.

En särdeles trevlig lunch intogs medan Lilla Huset skadeglatt lyssnade på hur Ekots Tomas Ramberg i Lördagsintervjun satte arbetsmarknadsminister Hillevi Engström rejält på pottkanten – såsom direkt arbetarfientlig! En bedrift värd bragdguldet, som en kommentar på nätet föreslog. Det, bästa läsare av denna blogg, var värt 30 minuter av livet att få höra.

Intervjun handlade om den svenska massarbetslösheten och utvecklades snabbt till en parodisk fars där den förr så kaxiga ministern blev allt blekare på rösten och strax önskade sig miltals därifrån. Listig som en räv och påläst som få gillrade Ramberg långsamt fällan med Verkligheten för att till sist dra åt snaran. Smack, där satt hon fast i gyttjan av moderatfloskler och kunde inte ta sig upp. Tillintetgjord, är ordet. En ren fröjd att lyssna till. Länk till programmet HÄR.

Att hamna framför den legendariske Tomas Ramberg i Lördagsintervjun är ett eldprov och något av politikernas skräck. Många läser på i veckor innan det är dags. Ramberg har tilldelats flera utmärkelser för sitt arbete och brukar rankas som en av landets mest inflytelserika journalister. Han sväljer inte vilka lögner som helst, han tuggar på tills han får svar och den som inte klarar logiken ligger risigt till. Mot slutet lät det som om lilla Hillevi var kräkfärdig. ’Karln är elak’ skrev någon på nätet. Ja, för den som handskas ovarsamt med Sanningen blir det nog så.

Vissa medier har lärt hur man ska tackla moderatregeringens lögner. På tiden. Hög tid! Värst vad jag plötsligt kände mig uppiggad mitt i förkylningen.

Ljuständning på kyrkogården idag. Vi kunde äntligen lämna sjukstugan för annat än vårdbesök… eller, ja… förresten, gravvård är ju också ett vårdbesök. Men vackert! Alla dessa lyktor som glimmar i höstmörkret är en upplevelse – även i smått omtöcknat tillstånd.

Svenska Kyrkan ordnade kyrkogårdsdag i varje socken med kaffeservering i hela pastoratet och orgelmusik i kyrkor och kapell. Så vi tog oss tid att träffa lite folk också. DET var efterlängtat. Här återanvänds en äldre bild ty vår minneslund ser likadan ut varje Allhelgona. En vacker plats.

----------------------------

För övrigt har SMHI visat intresse för mina regnbågsbilder. Klimatologen har korresponderat med kollegor och funnit att ”mina” regnbågar på marken verkligen är ett sällsynt fenomen. Vanligen visas s.k daggbågar i gräs. Mera sällan direkt på marken som i detta fall. För att fenomenet ska uppstå krävs att frosten som tinat i solen bildat små droppar, och att dropparna varit någorlunda runda.

Experten Les Cowley i Storbritannien var särskilt nöjd med bilderna som är "de klaraste och skarpaste han sett för regnbågar på marken". Och tänk, enda anledningen till att lillkameran var med var att vi skulle fota kossor. Annars vet man inte om jag hade hunnit att gå hem efter den.

Bilderna har nu hamnat på SMHI:s sajt HÄR. Och kommer småningom att hamna även i celebert sällskap på den engelska sajten HÄR. Mängder av regnbågsfenomen visas på samma sajt HÄR. Ännu en ljuspunkt i novembermörkret.

När skrev jag här senast? Dagarna flyter ihop i ett töcken, endast avbrutna av hostattacker och snytningar. Förkylningen, eller snarare… luftrörsinfektionen, är inne på andra veckan med råge. Tungandad och rosslig. Hostattackerna pågår inte hela dygn som i början, men efter en tretimmarssejour är man utslagen.

En akuttid till vårdcentralen kändes av nöden. Ingen lunginflammation på gång, tack (!) men läkaren satte in kärlvidgande medel med medicinsk gas som lindring och för att påbörja läkning. Trots att behandlingen bara tog ett par minuter per gång var väntan lång ty den där ’gastuben’ efterfrågades av många samma dag. Han skrev också ut KOL-medicinen Symbicort inhalator. En hiskelig infektion detta…

Och här hamnade man rakt in i Apoteksh-vetet, vilket grundligt avhandlats i medierna de senaste dagarna. Apoteken – de fria, privata, underbara, hudkrämsskyltande, överetablerade – har ju inte mediciner hemma till behövande patienter. Inte heller vill de serva med uppgift om var folk kan få tag i sina mediciner. Somliga lär ha fått åka runt i taxi mellan apoteken i Stockholm för dyra pengar och leta – utan resultat. Och när man väl får tag i medicinerna – ibland på olika apotek - så är de utbytta, till oigenkännlighet och rena livsfaran för äldre som inte längre kan hålla reda på vilka mediciner de ska ta. Dessutom omfattas utbytesvarorna inte alltid av läkemedelsförsäkringen! Allvarligt. Dags att se upp!

Vårt gamla Rekorderliga Pålitliga Statliga Apotek som fungerade i alla lägen har slagits sönder till ett rent kaos. Skulden för detta åvilar enbart moderaterna och vår siffertrixande statsminister Reinfeldt, ’Herr Reichfeldt’ himself. Han har slagit sönder vårt välfärdssystem så till den grad att man undrar om det någonsin går att reparera.

Vårt närmaste apotek Kronans Droghandel som klampade in på vårdcentralen och köpte upp vår del av det statliga apoteket hade inte Symbicorten. En för astma- eller KOL-patenter livsviktig medicin! ”Men dagen efter kunde de…” Detta skulle fördröja mitt tillfrisknande med ett helt dygn. Nu skulle jag ändå till det Stora Sjukhuset i Skövde idag (bentäthetsmätning) så jag kunde köpa min medicin där. Frågan var bara… skulle den finnas där? Vilket företag hade tagit över det apoteket? Till vem skulle man ringa för att boka medicinen? Kronans Droghandel hade ingen aning och tänkte inte hjälpa till.

Hemma vid telefonen satsade jag på det Statliga Apoteket – ty det FINNS ännu trots att många säger annorlunda. Jodå, de fanns på sjukhuset i Skövde och bokade min medicin. Kära gamla statliga Apotek, det enda värt namnet!

Nu trixar alliansregeringen igen och ska lappa sin apoteksflopp med kompletterande regler. Kvalificerat trams. Det finns bara ETT SÄTT att rätta till hela soppan. ERKÄNN ATT DET BLEV EN JÄKLA FLOPP, AVGÅ OCH LÅT NÅGON ANNAN FIXA TILL VÅRT STATLIGA APOTEK IGEN SÅ VI KÄNNER IGEN OSS!

Uppe med tuppen - dvs långt innan P1 startade. Tog tag i klockställartramset med ens. Blir alltmer övertygad om att vi borde övergå till sommartid året runt för att slippa omställningarna. Normaltid året runt kan vi ju bara drömma om.

Sen fortsatte klockställningar hos fåglarna som fått vara inne i två dagar pga. årlig avmaskning. Då ska de bara ha tillgång till medicinvattnet och får inte ens dricka vattendroppar från gräs. Bra tajmat med frostnätterna, då det kändes helt relevant att stänga till ett tag. Minus 5,5 grader i morse. Höstens första snöfall kom i går.

Den egna hostan är väl något bättre men känslan av revbensbrott och andra bristningar är påtaglig. Saktfärdig promenad företogs i eftermiddagens solvärme - i snigelfart. Vid minsta ökning tillstötte andningsproblem. Tar på krafterna. Husbonden snuvar och kraxar lite, bäst om han klarar sig från eländet. 

Har nog piggnat till lite för tvättmaskinen gick hela dan. Värst vad man känner sig nyttig då - helt utan ansträngning. Tog mig även för att tvätta toastolen - och sånt gör man bara inte när man är helt kraftlös. Husbonden har roat sig hela dan med sin iPhone och lagt in hela kontaktlistan själv. Fantastiskt med tangentbordet på 'denna där'.

Nu ska vi se om man kommer i säng i tid... klockvelandet brukar hänga i nån vecka. Hoppas på en bättre vecka nu.

Byns databutik fick igång iPhonen så att det går att ringa och SMS:a. Heder åt dem. Därtill har vi installerat det förbaskade programmet iTunes i andra datorn som tog emot det snällt och även släppte in telefonen! Hahaha... jag som inte ens TÄNKTE på andradatorn när jag höll på med supporten...!!! Håhå jaja.

Helgen är räddad och man kan pusta ut.

Go'natt bloggosfären, och ha en riktigt go' helg i vintergraderna!

Fritt ur hjärtat... nu är livet pest. Och det handlar inte om sjukdom, utan om DATATEKNIK. Denna dag som idag är, första dagen efter coloskopin så har jag suttit i supportsamtal om den nye iPhonen, det så kallade underverket. Exakt HELA DAGEN. Är dessutom störtförkyld, har hostat hela natten och pappersnäsdukarna flyger högt och lågt i Lilla Huset. Visst är supportrarna duktiga, inte tu tal om det. Men problemet är stort, och GREJERNA FUNKAR INTE.

Sista samtalet avslutades närmare kl 20 i kväll. Och stunden strax innan såg datorns skrivbord inte klokt ut. Då mådde jag inte längre bra. Huvudvärken kom smygande, började bli skakig och ville bara glömma alltihop. Hur som helst släppte supportern inte taget innan datorn var återställd (på hans övertid) så jag åtminstone är tillbaka där jag var innan allt började - med iPhonen. Den vill fortfarande inte kommunicera med programmet den ska prata med. Och kanske beror det på något vajsing med mitt Windows...? Kanske behövs en ominstallation av detta.

Befarar att allt detta straffar sig med schack matt för mig om några dagar, men då måste räkningarna betalas innan dess. Nä, nu är det inte kul.