Kunde väl ge mig den på att det skulle strula. Köpt ny router i Byns databutik. Trådlös, kanveta… Wi-Fi! Bad om hjälp med installationen. "Det skulle då rakt inte behövas! Man bara sätter i kabeln här och kör installationsskivan… klart!" Vis Kvinna vet dock att allting kan strula. Klart det gjorde det….

Äventyret vid datorn startade. Steg 1, steg 2… och sen kom frågorna… abrakadabra… men inget simsalabim. Nätverk hit och dit, namn och ord jag varken kunde eller förstod. PÅ ENGELSKA. Om säkerhet, brandväggar, hej och hå. Gjorde så gott jag kunde och Internet funkar – alltid nåt. Men fortfarande inget simsalabim. iPhonen hittar inte Wi-Fi. Så nu får butiken skicka nån i alla fall. Anade just detta.

Kikade idag på alster från en dockmakare. Säger man så? Tänker då mest på Geppetto som skapade Pinocchio, men det här var modernare. Det finns ju så mycket intressanta material idag, cernitlera och allt vad det heter. Och visst har man snuddat vid tanken på att prova, men inte mer. Nu fick man se hur någon annan lyckats istället. Bilägger några bilder på utställningen.

Skrämskott idag. Stora kameran låste sig…. Error blinkade… inget gick att utföra. Bommat och stängt. Manualen sa att CHR betydde att minneskortet var trasigt. Ut med det, prova annat… fortfarande error…  Hmm… om den ska blinka så där tills vi åtgärdar saken måste batteriet laddas, tänkte jag. Tog ur batteriet, blinkandet upphörde. In med det igen, och vips… var allt som det skulle. Faran över. Och sen låtsades jag som om det aldrig hänt. Bäst så.

Packat och klart. Har inte pysslat med julklappar sen… mannaminne... hur gjorde man nu igen… Lilla BRIO-spisen packades upp, monterades och packades ned igen. Jäkligt svår att slå in. Well… lite wellpapp hade inte varit fel. Fann några flyttkartonger i vedbon (brukar bäras ved i), luktade lite fukt, men vad gör man… de torkar nog vid kaminen.

Tre små bilar hade ingen låda. Skar ned gammal kartong till ny - mindre. Voila… har jag gjort förut! Trasslat med blanka snören som inte ville krulla sig sådär fint som de ska, men det fick duga. Ojojoj ojojoj,  ett sånt besvär man har….

Datorn tillbaka. Trasigt minne bytt. Tänk om man kunde byta ut sina egna minnen lika lätt. Njae, inte själva minnena förstås, men platsen där de ligger.

Således behövde inte Windows ominstalleras. Kanske behövs det sen ändå… ifall man drabbas av den där trojanen som sprider sig. Och som drabbar Windows! Den som stänger av datorn och ser ut som om Polisen gjort det, och kräver 100 euro för att man ska få ett lösenord för att få igång datorn igen. En del betalar…!! Hoppas slippa påhälsningen.

--------------

För övrigt är snön borta på vägarna. Konstigt att man på Byn inte tar bort de packade högarna på trottoarerna innan ny snö kommer. Framförhållning…nån.

Bannlysningen av pepparkaksgubbar i luciatågen spred sig som en löpeld. Man strök sången för att inte riskera stöta sig med någon, hette det från skolan i Laxå. Förbudet spreds snabbt till fler skolor. Rörelsen Den Svenska Flatheten lever i högsta grad med nerverna på utsidan. Vad ska slå detta?

Tioåringen Mio i Laxå blev rikskändis när han förbjöds vara pepparkaksgubbe som tidigare. Mammans reaktion är guld värd när hon sa att då ska inte Mio vara med i något Ku Klux Klan-tåg för det är vad det är – de har vita strutar och vita klänningar. VÄLFUNNET OCH BRILJANT!

Debatten gick hög. Mycken satir har skapats, t.ex jämförelser mellan Afrikas svält och Syriens krig, medan Sverige har problem med KAKOR. Nyheten om detta i-landsproblem spreds world wide – bl.a till Australien. Skolan fick backa och Mio var pepparkaksgubbe – till slut.

Vad blir nästa allergireaktion? Tomtenissen? Rollen går ofta till den minste. Har vi kränkt dvärgar så länge utan att reagera? Kommer krav på namnbyte av maträtter, t.ex brunsås, bruna bönor och… svartrot? Kränks ingen av våra gula ärtor, gul lök? Eller rödkål, rödspätta och röding? Hur ska vi i fortsättningen kunna äta raggmunk med tanke på klostermän? "Sudda, sudda, sudda bort varenda tradition…" Listan kan bli lång bara vi letar tillräckligt noga. Ynkliga fega, ängsliga Sverige som ingen stolthet har kvar.

"Vi komma, vi komma från Pepparkakeland, och vägen vi vandrat tillsammans hand i hand.

Så bruna, så bruna vi äro alla tre, korinter till ögon och hattarna på sne!"

Har just sett säsongens sista ”Sverige”, ett av mina favoritprogram. Ögonskärpan fastnade på tv-håll, om jag säger så. Dimsyn. Hjärnan klarar inte omställningen från gårdagens köldknäpp med -19,6 till dagens +2,8. Bara too much… Hänger inte med i svängarna. Trött och vilsen hela dagen. 

Äh, varför kämpa emot. Slutar här. Lika bra att invänta kvällens Dowton Abbey när ögonen ändå är inställda på tv-avstånd;-)

För övrigt har Lilla Huset sett flera avsnitt av årets julkalender som är både spännande och rolig. Men jag ser bara en ung Carin Jämtin (sossarnas partisekreterare) i Saga, den ena huvudrollsinnehavaren. Rena avbilden.

Gångna natten - en köldknäpp med 19,6 minus. Allt frös till, såväl blodet i mina ådror som muskler, senor och ligament samt hjärnceller. Vidrigt. Gryningstimmen bjöd på explosionsartade smällar från naturen. Stackars träd i skogen. Kölden höll i sig till middagstid men sen ljummade det på sig. I skrivande stund minus 3. Skillnad med stort S.

När midvinternattens köld är hård är det särskilt gott att vara hos fåglarna. Att se de stängda 'fönsterluckorna'. Veta att de inte lider någon nöd, har mat och sysselsättning och... mår tämligen gott. Rätt skönt att mötas av allt drillande. Kanariepojkarna har börjat sjunga upp sig.

Vi gör vad vi kan för att hålla dem vid gott humör denna dystra årstid. Fikon, nypon, rönnbär, nötter och russin - älskas av lessonen. Nymferna plockar gärna med hö och hirskolvar, är inte så begivna på frukt. Men clementiner piggar upp alla. Gurka, äpplen, rivna morötter och gröna ärtor går bäst inne hos finkarna. Var tredje dag kokt ägg, eller grodda fröer. Lite naturlig mossa och grankottar gillas också.

Nytt för i år är hampaströet som underlag. Ingen hit hos marsvinen, suger inte så mycket vått som det var sagt. Ströet är nästan vitt och reflekterar ljuset fint hos fåglarna på i övrigt grustäckt golv. Därtill har kanarierna fått nåt nytt att ägna sig åt. De är ena riktiga pysselfåglar och ägnar korta vinterdagar åt att plocka mycket med hampaströet. Fasen vet om inte dom äter det också.

Nostalgicirkeln bjöd till avslutning med enkel julmat i trevlig samvaro. Skönt att äntligen kunna vara med. Min höst blev inte som andra höstar när jag tvingades avstå från flera trevliga evenemang. Däribland cirkeln. Nu lyser hoppets stjärna ett tag igen. Ett par av deltagarna hade ordnat så fint med enkel julmat, ljus, pynt och... tomte som läste julsaga. Trevligt att åter orka delta. 

Klicka för större bilder

Lustigt nog var Husbonden - exakt samtidigt - bjuden till sin gamla arbetsplats på julmiddag för pensionärerna. En gammal sed vars framtid vi inte vet nåt om, men roligt så länge det varar. Ett populärt event, ett 50-tal 'gamlingar' i varierande åldrar återsåg varandra och arbetsplatsen. Husbonden som bara varit pensionär ett drygt år kände väl igen sig. Lyckligtvis var det bara att helt ansvarslöst vända på klacken och åka hem. 

Åsynen av Byns luciatorn blev kvällens clou. Det är så fyndigt att jag blir riktigt stolt. Det gamla slangtornet vid förra brandstationen - vilket ömt vårdas och bevaras - har klätts i ett enormt lucianattlinne med rött sidenband kring midjan och luciakrona på hjässan. Stolt sevärdhet vid infarten till Byn.

Tog mod till mig. Ryckte upp mig. Fattade beslut. Nu ska datorn in på översyn/reparation/ominstallation... what ever. Så länge den fungerar hyggligt är det väldigt lätt att skjuta på 'det onda'. Okej, att den stänger av sig själv emellanåt, och ibland lite väl ofta, men den funkar ju...

Livet gick liksom i stå. Ingen idé att byta routern till en trådlös innan dess. Därmed ingen idé att skaffa en 'padda'. Inte heller laptop. Stilleståndet var ett faktum. Man väntade på kraschen för att själv slippa ta tag. Säkerhetskopieringar var uppföljda, allt var redo. Men jag ville inte. Tänkte på besväret med alla program som skulle in på nytt, blääh.

Behovet av ny router pockade på. Sen är ju julen särdeles lämpad för att installera program. Och i morse stängde datorn av sig två gånger på raken direkt efter starten! Då slog jag till. Ringde datadoktorn som just nu råkade ha väldigt gott om tid. Proppen ur och iväg...

Oåterkalleligen skrivs nu och en tid framöver blogginlägg från Husbondens dator. Dramatiskt... som om det var en en big deal. Man är både bortskämd med och ångestfylld inför tekniken.

-----------------

För övrigt konstateras att Vera Marsvin troligen är blind. Har sett det blå blänket i pupillerna en tid, och undrat... men är det refexer från lampan eller...? Nu är det konstaterat, hon ÄR blå (grumlig?) i ögonen. Och det rätt rejält. Blind, eller starr... eller nåt. Marsvin har i övrigt utmärkta sinnen, hörsel, lukt, känsel - och hon mår prima.  Svårtestat... viftar jag med handen för att kolla om hon ser känner hon ju både vinddrag och lukt. Känns inte heller nödvändigt att veta.

- Åh, varför är jag inte ett och ett halvt igen, utbrast Väninnan avundsjukt när jag berättade om dagens julklappsfrossande. Instämmer! Det finns ju så många käcka leksaker och barnböcker, man blir som barn på nytt.

Leksaksaffären i Grannbyn är välsorterad och vi frossade runt bland frestelserna. Imponerades av maffiga traktorer med tillbehör, verklighetstrogna tröskor, riktiga kärror av plåt och… sexskäriga plogar. Man blir ju alldeles vild. Dockvagnar och spisar med kastruller. Lego i alla former och gamla hederliga BRIO-klossar. Gillar omålade bäst. Färg finns tillräckligt på all plast, barn måste ges chans att uppleva riktigt trä också.

Några böcker blev det förstås, somliga barnböcker är så himla roliga att det blev någon till oss själva också. Bläddrade i Mamma Mu, tecknad av Sven Nordqvist (som gjort Pettsonböckerna). Hejdlöst kul där Mamma Mu sitter på biblioteket med juvret hängande bredvid stolen, sitter på lastbilsflaket med famnen full av låneböcker eller ligger platt på mage med frambenen över ögonen. Sven Nordqvist måste ha väldigt roligt själv när han kläcker idéerna.

    klickbilder

Bilden visar typiskt sceneri så här i december. Hallen belamrad med lass och kass, som Väninnan säger. Fyra timmars shopping. Mest julmat, men i år även julklappar – till lilla Stella. Säcken längst bak i bild är hampaströ till fåglar och marsvin. Maten packas i kundvagn, upp på kassabandet, ner i kassar, in i bilen, in i huset och slutligen in i kyl och frys. Enklare då att packa in julklappar, bara en gång. Allt är klart nu, bara rullsyltan fattas.

Som vanligt slutade inköpen med ett nytt gosedjur till Lilla Huset. Välkommen Lille Kanin, som sitter i trappan och begrundar sin nya hemmiljö.