Häromdagen gjordes rent hus hos kanarierna. Idag var det finkarnas tur. En månad sen sist. Klar lagom till lunch fixad av Husbonden. En utsugsfläkt har gett fantastiskt klimat inne hos fåglarna sen i höstas. Helt riktig investering. Nymferna har ruggat enormt och varit såå trötta hela december – det suger musten ur dem. Nu verkar sista fjädern fälld - vi ökar ljus och utfodring. Dags för städpatrull även där.

Ett lysrör slocknade hos fåglarna i helgen. När vi bytte rör small även det nya. Aha, glimtändaren, tänkte vi och bytte denna. Och lyckades smälla ÄNNU ETT HELT NYTT lysrör (bah!) innan vi insåg att det var armaturens fel. Utryckning för inköp av ny dito. Nu lyser det. (Två nya lysrör åt helskotta, grrr)

Kanariehonan Julia som legat på fem ägg gav upp projektet i går. Iskalla tomma ägg i övergivet rede avlägsnades. Unga honor misslyckas lätt första gången.

Stenskott i bilens framruta idag! Sabla otur. Varför får man aldrig vara riktigt glad. Ny utryckning i veckan för lagning av detta. Avskyr oplanerade utryckningar!

För övrigt ägnas dagar åt verklighetsflykt. Många plikter på tur… bokföring, ny skrivelse till Förvaltningsrätten för AL, borde börja gympingen, borde, borde, borde… Trögt efter julen, kvar i mörkerdvalan. Hemsidesmeckande i datorn lockar mer. Kanske ser jag Stenbeck på tv i kväll – om jag inte sugs upp helt i cyberspace. Senare blir det ’Hitlers tid’ 2/3 – viktigt i dessa dagar.

Här ser vi en som tröttnat på nedskärningar i vården och kanske lyckas få Sveriges första folkomröstning i ett landsting (Västerbotten). Och här är en som lyfte en hel bygd så att den fick femton nya barnfamiljer på två år (Västmanland). En startade ett upprop för att värna det gamla sockenbegreppet (Linköping). En annan fixade hundratals sommarjobb åt bygdens ungdomar – han ringde sina företagarkollegor (Brålanda). Och så där håller det på…

Detta är stimulerande. Tidningen LAND publicerar etthundra ”lantisar” med folk som gjort något betydelsefullt för landsbygden. Undrar om inte Clara Lidströms bedrift med sin blogg ’Underbara Clara’ kan vara den viktigaste. Hon ”skriver så lockande att storstadstjejer börjar drömma om att flytta till mysiga byar i Norrland”. Den som kan få ut 08-orna från ’Fjollträsk’ måste få guldmedalj.

LAND är verkligen landsbygdens röst! Ett måste för oss som vill läsa om positiva och inspirerande människor och händelser. Det finns roliga saker som händer även om övriga medier i Dödsskuggans Dal gör allt för att ta ur oss det hoppet. LAND driver det mångåriga projektet Öppen Trädgård, skriver om landskapsmat & mathantverk, djur & natur, antikt, hantverk & byggnadsvård och svunna tider. Amen.

Lilla Huset 4.0…

genomgår i övrigt en teknisk uppgradering som aldrig tillförne. Ett visst tekniskt intresse föreligger – det tillstås. Men en nostalgisk längtan tillbaka till en stilla frid på andra sidan sekelskiftet, typ 1960-talet, finns där hela tiden. Då hade vi tid att filosofera, fantisera, drömma, ha tråkigt, avvakta och se. Det fanns tid för nya kunskaper att sjunka in och fördjupas. Det man en gång lärt sig gällde i sisådär tio eller tjugo år innan det kom nya påbud. Kvällens dokumentär "Året var 1963" blev därför ett måste för Lilla Huset. Man får leta efter glädjeämnena.

- Har du Facebook, hojtade grannfrun glatt optimistiskt på telefon.

Det är bra härligt med vetgiriga 80-åriga ’lantisar’ som tänker vara delaktiga i datarevolutionen. Värt all beundran och respekt! Nu hade hon skaffat fb-konto för att hänga med i släktens göranden och låtanden. Och hon är inte ensam, alltfler äldre skaffar dator nu – det ser man i databutiken. Sen har vi ett par andra grannar – i samma ålder - som var först i kön med anmälningar till fibernätet som ska komma till bôggda. Heja, heja...

Nu fick jag tyvärr göra grannfrun besviken. Nej, jag orkar dessvärre inte med flödet på facebook, så är det bara. Blogg och hemsida är vad jag kan bjuda på. Fast en del hävdar att bloggen redan är död. Å, visst inte! Inte så länge folk bloggar. Vi får väl se hur många som håller ut på facebook, tänker jag.

Idag hämtades våran laptop. Fin service med introduktion i butiken. Skyndade hem till Tour de Ski där fläskpannkaka från frysen intogs vid tv-altaret. Tidigare lagd möda på storkok har man igen såna här dagar, för här blev inget vettigt gjort sen. Trådlösa nätverket funkar bra nu, bara att ansluta… och hej, vad det går… En bärbar känns dock tämligen darrig jämfört med en stationär. Ett pilljobb att navigera denna där. Vet nog att man kan sätta dit en mus, men det är väl lika bra att öva utan inför kommande skarpt läge. Så nu är man snart fyrkantig i ögonen, kanske hjärnan också…

Nu har alltså galenskapen brutit ut… nej, vi köpte inget lapskin, men beställde en ”padda” också (iPad = surfplatta). Kvalificerat vansinne!

God fortsättning, därute!

Tuggar en fransk nougat och njuter av att granen är ute. Svårt med gran i litet hus. Bara ljusstakarna är kvar ett tag till. Jisses vad det har regnat. Sjöar överallt där det inte brukar vara sjöar – inte ens vid tidigare översvämningar. Dräneringar är frusna och en stor del av ladans jordgolv är 'sjöblött'. Husbonden har med mannakraft dikat ut det värsta ytvattnet. Ännu en kanariehona har lagt sig på ägg, byggt själv kanveta’, innan vi ens har tänkt på redena. Vinterfåglar inpå knuten vilar och sjunger istället för att bara äta. Ägnar mycken datortid åt efterlängtad ombyggnad av vår hemsida. Det tar tid och får göra så. Planerandet är det roliga!

Helgernas magra tv-utbud har haft sina måsten, bl.a filmen om ABBA. Första delen gruvligt trist med ett evigt analyserande av Dancing Queen, men i del två blev det äntligen fason på grejerna med all historik. 1960-talet var ljuvligt på sitt vis, men musikaliskt otroligt töntigt så här i backspegeln. Populära Hootenanny Singers och Hep Stars som vi ju gillade... Man nästan skäms över att man var med.

Palmeserien var rent deppig. Tog enbart upp Palme ur en kritisk vinkel – inget om hur fantastiskt skicklig, lysande, omtyckt och populär han var. I vänsterkretsar vill säga, men de var ju också dominerande under flera decennier. Med löntagarnas ständigt ökande löner (30% på två år under en period) och kravet på löntagarfonder förstår man ju att arbetsgivare och borgerlighet fick nog. Visst var det ett politiskt mord – vet inte hur, bara att. Det har jag hävdat från timme ett.

Claire Wikholm nämnde i sista avsnittet om en champagnebjudning dagen efter mordet på Palme, där hon frågade värden om orsaken till detta plötsliga firande. Hon fick svaret att Palme ju hade mördats. Vad gjorde hon med den informationen, undrar jag. Själv skulle jag gått raka vägen till polisen.

Vidrigt att återse alla grymma karikatyrteckningar som spreds i medierna på den tiden och som eggade det s.k Palmehatet. Så vidriga karikatyrer har ingen annan – varken levande eller död – politiker utsatts för. De sprängde alla gränser. Tänk att sådan offentlig förföljelse var möjlig. Makten ska granskas, ja – men den som är i stånd att göra så vämjeliga teckningar av någon mår inte bra. Granskades karikatyrernas upphovsmän någon gång av mordutredningen, undrar jag.

Idag granskas makten inte alls. Som Håkan Juholt sa i radion häromdagen så ”står media i givakt inför både Reinfeldt och Borg - som det gullas med dem”. Idag när alla partier snor retorik från varann "vore det verkligen på tiden att medierna istället försökte tränga in och ta reda på vad partierna verkligen står för i grunden". Så sa han, den gode Juholt till tv-chefen Eva Hamilton, rakt ut i etern!  Tankar vid årets början.

Bloggen tackar alla läsare och följare för det gångna året. Och för alla kloka och trevliga kommentarer - inte minst. Året har inte alla gånger varit riktigt snällt - periodvis tusan så motigt - men icke desto mindre hoppas vi i Lilla Huset på ett bättre år 2013 med många nya bilder att ta och ämnen att skriva om, klaga på, berömma eller fundera över.

I skrivande stund ringde Väninnan och jag fick genom telefonen lyssna till smattrandet från kommunens nyårsfirande. Där kan väl inte ha varit så många som tog del av tal och förtjänstutdelning i ösregnet. Kanske struntade man måhända i alltihop och bara brände av raketerna - som väl ingen heller såg för tunga regnmoln... Den som lever får läsa um'et i tinninga.

Som sagt, hoppas vi ses och hörs. Väl mött till ett oskrivet och alldeles nytt 2013! GOTT NYTT ÅR!

Året 2012 var Olof Palmes, konstaterar Aftonbladet i ett ledarstick denna nyårsafton (se bild). Inte illa av någon som varit död i 26 år. AB nämner att Palme finns med i storfilmen ”Callgirl” och att ”Hassel: Privatspanarna” kretsar kring mordet, att över 100 000 svenskar sett dokumentären ”Palme” på bio, samt att tv-serien om honom nu ses av rekordmånga. Bland annat av Lilla Huset, vill bloggen tillägga.

Del tre går i morgon, på nyårsdagen. Det innebär att 2012 slutar och 2013 börjar i Palmes tecken. Ja, tomheten efter Palme känns. Vi är många som saknar hans uppkäftighet och obändiga tro att allt gick att påverka. Och när HAN vågade utmana bl.a USA, så vågade folket tro på sig själva.

När Palme röjdes ur vägen dog ideologierna, känner jag. Och när nästa efterlängtade ideolog väckts till liv (Juholt) röjdes även han ur vägen - av medierna. Hellre borta från medierna än borta ur livet, säger jag. För om Juholt fått stöd av partiet hade han kanske varit kvar som ledare – men inte säkert i livet. Det är vad jag högst personligt känner och befarar.                                          
klippet kan läsas bättre med ett klick

--------------------------

SISTA ORDET…

… i bloggen år 2012 handlar om utmärkta tv-programmet ”Kappelin i Europa” som Lilla Huset följer. Den lugna, behagliga och språkkunniga korrespondenten Kristina Kappelin smälter med lätthet in i 15 länders olika kulturer. Hon söker svaret på om det finns en europeisk gemenskap.

Del 2 handlade bl.a om murens fall. ”Före murens fall delades Europa av ideologier. Nu är risken större att vi drar upp nya religiösa gränser, framför allt mellan kristendom och islam.” Kappelin frågade påvens talesman om påven ser islam som ett hot mot Europa.

"Påven har ibland påståtts vara islamfientlig, men islam tycks enligt hans talesman inte vara det stora hotet. Det som verkligen skrämmer Vatikanen är en värld utan gud,” sammanfattar Kappelin. Padre Lombardos ord var "de människor som är helt och hållet sekulariserade och som saknar känslighet och förståelse för religionens betydelse i livet".

Tredje och sista delen sänds 6 januari handlar om vad andra européer tycker om oss svenskar.

Helger, mellandagar, helger … först längtar vi efter lång sammanhängande tid att gå i ide. Trötta som vi är av ljusets frånvaro. Börjar dock få nog redan efter första omgången. Nu väntar en till runt hörnet… nyår. Längtar redan tillbaka till vardagens lunk. Hur vill man ha det egentligen…

Mildvädret är över oss, sydvindar och fem plus. Glashala vägar är snart ett minne blott. Trött på myrgång, eh… det är ju nåt man syr. Skönt att våga ta rejäla steg igen. Längtar efter beställda laptopen också.

Nyår är almanacksbytestid. 365 oskrivna dagar. Då kan man SE att tiden KOMMER – och inte har gått!

För övrigt jobbas det i Photoshop med en digital filmremsa (bild t.v.) - att montera bilder i till hemsida eller blogg. Försökte en gång för flera år sen, la ner. Nu har jag kommit på hur man gör. Lite meckande är det. Här visas en bild, ska ha en remsa på sex bilder. Nästan klar.

Gissa om lyckan var stor i Lilla Huset när jag väl hittade den där underbara arian ur Mozarts opera Figaros bröllop på You Tube. Den som är med i fängelsefilmen med stort F "Nyckeln till frihet". Eller The Shawshank Redemption som den heter i original. Arian som många känner igen från filmscenen är duetten "Sull'aria" mellan Susanna och la Contessa. Och den är bara så vacker och värd en plats i bloggen.

Om You Tube får för sig att plocka bort inbäddningen finns länken till klippet HÄR.

Och vill man inte se filmen utan bara lyssna finns ett annat klipp HÄR.