Nån som minns pac-man? En glupsk gul cirkel med gapande mun som äter allt i sin väg och som förföljs av monster i labyrintspel. Klarar bara inte såna spel. Blir helstressad. Vem behöver det i dagens samhälle... Det räcker med att läsa tidningen... Tänker dock på pac-man varje gång jag steker falukorv.

Framför mig ligger deklarationen…

Smiter. Redigerar hellre foton med vårtecken: Första utebadet för kanarierna. Några vårblommor. Timmerhögen. Yrvakna fiskar i isfri damm. Första ärlan knappt synlig (ur mobilens vidvinkel). Första skottet efter höstens beskärning...

Värmen är här. Sexton grader! Luckorna drogs upp för småfåglarna. Strömhopp ut. Glädjen vid åsynen av badkaret. Torrbad (!) med smattrande vingar och trippande fötter innan vattnet hann fram. In efter kameran. För sent… alla hade redan plaskat klart och satt på torkning. Utom Lava som ensam kom ur vattnet dyblöt.

Efterlängtat. Risfåglarna slet i sega fjolårsväxter. Stod på hälarna och stretade bakåtlutade för att rycka loss sega strån. Härliga syner. Man blir varm och glad inombords. Känns ännu lite ovant att se dem i voljärerna. Det har varit tomt och kallt alldeles för länge.

Ett tjugotal bofinkspar äter dagligen vid fågelbordet. En stare sågs på genomfart i går. Storspoven drog visslande förbi. Flera tofsvipor gladde oss på gårdagens promenad. Det tar sig…

Klipper och redigerar film om kvällarna. Drygt tio år gammalt material får nytt liv och tillvaratas. Plötsligt får man lust med så mycket.

Och framför mig ligger deklarationen…

Filmtajm! Här kommer en film med vår lilla hundfamilj från 2002 när alla var i sin krafts dagar. Åldfrun Hanna (9), Ulrik (7) och ’Systrarna Bus’ fast de inte alls var släkt; Lisa Långben (4) och Sigrid (4). Klippen spelades alltså in för elva år sen. De första darriga tagningarna med en för den tiden ny DV-kamera. Sedan hände en del på hälsofronten varpå hjärnan slog bakut inför all teknik. Den har man fått jobba upp sig på, och allt tar sin tid.

Det här är som att voffarna lever igen. Minnet känner plötsligt doften av var och en. Verkligen mysigt att äntligen kunna se dem igen. Och tänk... det är nu exakt ett år sedan Sigrid somnade in, och vi blev helt hundlösa. 40 minuter råfilm har klippts till knappt 13 minuter. Här ges också en föraning om våren. Materialet filmades i majgrönska, bofinken sjunger och blomningen är igång.

Verkligen länge sen jag lade ut en film på Tuben. Det märks redan när man ska logga in. Ändringar, ändringar… hela tiden. Varför kan inte saker få vara som de är. Jobbigt att lära om stup i ett. Nu fick man en röd lapp uppslängd i ansiktet om att "användarnamnet inte gällde". "Logga in med e-postadressen…!" Då fick man rota fram den ur lösenordspärmen (man har ju fler).

Sen fick jag propåer om att mitt kanalnamn "var krångligt". ”Byt till ditt riktiga namn istället” stod det. Jag framhärdade igenom några dialogrutor innan jag äntligen kom in. Då sägs det vara ”fel bildformat" (har fungerat förut), och att jag borde byta till nya YouTube-designen. Näej, jag vägrade.

Tydligen VAR formatet fel för det blev bra skakigt att se på. Nu är det bytt till förhoppningsvis bättre format.

Avverkning i skogen intill. Alltid roligt att se de stora maskinerna som sparar så mycken mannakraft. Hanterar stora träd som plockepinn. Grannen har tur, tjälen ligger ännu djup. Inga skador alls. Hittills, vill säga... Nu spås vårregnen komma och maskinen hinner väl inte helt klart innan dess. Vi ska i alla fall hämta lite tallgrenar till fåglarna.

Värsta tröttheten efter ’klockställartramset’ har passerat. Nyduschade, efter båd pedikyr och manikyr samt bytta lakan i sängarna känns Lilla Huset redo att möta våren som SMHI utlovat.

Tranor har passerat, lärkorna sjunger som tosiga ute på åkrarna. En – säger en - tofsvipa siktad. Sju koltrastar anlände i morse, men av stararna synes inkentinken.

Trastarna var hungriga. Vi slängde ut både russin och bröd. Sen sågs de värma sig i solgasset vid dammen. Hade väl tvättat av sig resdammet, kan man tro. (Knappt synliga på bilden... följ pilarna, hehe)

Av den tjocka isen återstår nu bara några tunna isflak på dammen. Fiskarna anas rödaktigt genom envis nattis – ny för varje natt. Vi gläds oerhört åt en endaste liten gul blomma som står så öde i rabatten, troligen vintergäck. Ytterligare en (krokus?) har lättat lite på förlåten. Det har verkligen varit segt i år.

Jag gick med i PRO kanske ett år före Husbonden. Tidningen kom i mitt namn. När Husbonden blev medlem skrev PRO plötsligt HANS namn på tidningen istället. Är det gammeldars könsmaktsordning, eller vad…? Har låtit det passera. Men ibland så ringer PRO om sina lotterier…

Härom veckan hände det igen (alltid ett Malmönummer). Manlig röst ville tala med Husbonden.

- Vem är det? frågade jag.

- Det är PRO.

- Gäller det lotter, sa jag.

- Ja, det gäller förändringar och förbättringar, svarade Den Anonyme.

- Ja, du förstår, vi inte är ett dugg intresserade av lotter här, bet jag av.

- Nähej okej då… men TACK SÅ MYCKET FÖR ATT JAG INTE FICK EN CHANS ATT TALA MED HUSBONDEN.

Sade rösten med skärpa och lade på.

Försök till analys:

Och…????  Varför blev människan så störd av detta?

Telefonören visste förstås (borde vetat) att även jag är medlem.

Varför dög det inte med den som svarade?

Trodde han att Husbonden skulle vara lättare att övertala?

Om så skett, avsåg han då att med ”övertalning” orsaka konflikt i äktenskapet, eller?

Han borde inse att gifta personer har gemensam ekonomi och gemensam syn på deras lotterier.

PRO har ibland underliga saker för sig.

"Låt oss privatisera hennes begravning.

Lägg ut den på anbud och acceptera lägsta bud.

Det är vad hon skulle ha önskat."

Funnit på Fb, fritt översatt, efter den brittiske regissören Ken Loach

Lilla Stella är helt återställd från tillbudet i januari. Alla uppföljande prover var perfekta. Livet leker igen och nu (vid 22 månader) strömmar orden fram, som t.ex app (för mobilen). Vad annars? Snart är vi hopplöst efter. Kommer vi alls att tala samma språk om några år?

Ljud som nog är generationsöverskridande är t.ex hur det låter när lilla musen Pyttan sitter på toa, ksssssss eller frpfrp. Vilket var trösterikt att höra;-) Back to basics.

Flickebarnet har också varit på påskparad och fröjdat, utklädd till påskkärring och allt. Hittade ny vän - en påskhare att krama. Bilderna talar för sig själva. Böcker, musik, lego och mobiltelefoner hör till intressena just nu. Och glasögon är senaste trenden – i alla former.

För övrigt var det 'bara' -1,9 i söndags morse. 'Varmaste' morgontempen på över en månad! I morse var det -9 igen. Suck. Själen är stelfrusen och trött. Man vet ju inte vilka kläder man ska ha på sig heller. Hela hallen är fylld av alla alternativ. Man sätter upp fingret i luften och känner efter, rycker till sig det mest troliga och... får tji ibland. Brrrr...

Ringde Byns duktiga databutik härförleden. Numret har man ju i huvudet - fem siffror. Möts av en telefonsvarare som säger:

”För att det ska vara lättare för dig att komma ihåg vårat nummer har vi bytt till 0705-XX XX XX….!”

Va? Ett helt nytt nummer. Och hur lätt blev det..?!

Till saken hör att databutiken sedan ett par år varit ansluten till en sån där ’kedja’. Nordway Store. Kanske för att få ner inköpspriser å sånt. Det har gått bra med det gamla numret hittills – DET SOM ALLA KUNDER REDAN KAN.

Sen kom det mer… och jag fnissade nästan på mig:

”Vill du beställa eller fråga om något – tryck 1. Gäller det reparation på inlämnad dator – tryck 2. För support – tryck 3. Och fakturor – tryck 4.” I databutiken jobbar två (säger två) pers stadigvarande, den ena på halvtid. Ibland med någon förstärkning. Fler är de inte! Knappval blev så larvigt… Som om man kommit till Trafikverket, eller nåt.

Ingen skugga må falla över Byns suveräna lilla databutik som vi har stor glädje av och anlitar flitigt. Kundvänliga, serviceinriktade, kunniga osv.. Det måste väl vara den där ’kedjan’ som hittat på nåt. Har inte hunnit fråga än.