En helt underbar dag igår ute vid Vänern  – vikingarnas innanhav. Besök hos vännerna i Årnäs - en heldag. Sex hundar ville ut och strax var vi på långpromenad ut mot Rivenäs med fantastiskt vacker natur. Ögat kunde inte få nog. Det ena vackra motivet på det andra. Härliga hällar, förstås inte som Bohuslän men en liknande känsla. Äntligen kom alltså landkrabborna iväg och fick se Stort Vatten. Tänk att kunna skutta (nåja…) mellan stenar och berghällar och känna att gummisulorna gav fast grepp. Lite som i ungdomens dar. Tack snälla, för att vi fick störa i garagerenoveringen!

Dagskärs fyr anades vid horisonten. Och strax trodde vi att man såg Värmlandsnäs allraminst, men tji fick vi… det var hägringar. Sakkunskapen hade talat, vännerna vet vad de talar om. Fastnade på foto gjorde de också, så hägringar det var. Kinnekulles bekanta silhuett anas på en bild, Läckö slott framträder vid delförstoring långt, långt bort genom en glipa i naturen.

Hade bara lillkameran med vilken fick öva ordentligt. Många sköna bilder med hem som minne. Men inte en dag utan strul… När vi kom till bäverns gnagda stammar och en bäverhydda i bruk tog batteriet slut. Hade precis tagit de sista bilderna när det pep till och kameran stängde av sig. Hemma fick jag en smärre chock. Det var inte bara batteriet… Som bilderna såg ut trodde jag kameran hade gått sönder. Hälften av bilderna perfekta. Hälften suddiga. Jättesuddiga!

Bävrarna har tydligen ökat i antal, sägs det. Gott. Alltid något. Egendomligt att denna hydda (i sämsta tänkbara ljus) som är i fullt bruk ligger i strandkanten uppemot en flitigt använd gångväg där även hundar flanerar förbi. Bävern har en flitigt använd stig rakt över gångvägen. En bild visar hur den går ner i vattnet på samma sida som hyddan ligger.

Photoshop rätade upp det mesta till ’användbart skick’ – inte mer. Hela kvällen vid datorn undrade jag vad som hänt. Vid senare felsökning visade sig att jag vid något tillfälle kommit åt ett vred så att bilderna togs med en s.k ”effekt”. Nämligen SOFT. Bilderna var alltså inte bara suddiga, de var SOFTADE! Håhå jaja…

Det krävdes ett snäpp extra autokontrast, två snäpp mörkare justering och två extra snäpp skärpa för att bilderna skulle bli användbara. Puh… ratten är återställd och kameran är tack-o-lov hel.

- Klockan 21.00 är de här. Kom bara!

Cecilia var säker på sin sak. Och med bara 15 min. bilresa var det värt ett försök. Jojomän, man kunde ställt klockan efter de små liven. Tur hade man, inte mindre än sex igelkottar tillsammans på filmen - en hel familj. Så många hade inte varit framme samtidigt förut. Rena kotterierna... 

När skymningen föll tassande de fram ur vrårna i prasslande markvegetation. Försiktigt vädrade de faran över, ibland frös de till inför en främmande doft, för att i nästa stund ta för sig av framdukade läckerheter så att skålarna skramlade. Trafikbuller i tätorten var de (tyvärr) vana vid. Trafiken blir ju ofta deras död.

Värdfamiljen tog tackamt emot tillfället att hjälpa till med utfodringen och har följt de små knattarna som växer fort. Pannkakor älskas av alla djur. Här fanns även bröd, potatis och kattmat. Det knastrar härligt när de begärligt tuggar i sig.

Särskilt roligt tycker jag det är att studera det sociala spelet individerna emellan. Som hur mamman lägger bredsidan till med lätt resta taggar när ungen gör försök att dia eller tränga sig fram. Likadant mellan ungarna.

Man må betänka att detta gamla urtidsdjur är 65 miljoner år gammalt. Ett av världens nu levande äldsta utridsdjur. Nu minskar de oroväckande i antal. Så förfärligt att människans framfart kanske ska utrota ett djur som överlevt både mammutarna och den sabeltandade tigern. Skäms på oss!

Filmen laddas upp till YouTube i arla morgonstund (2 tim och 20 min!). Om kvällarna hackar internetanslutningen betänkligt. Och i skrivande stund landade en ung häger på 'hjorthägnet' utanför kontorsfönstret. En kort visit, han såg mig förstås.

Matnyttiga länkar med fakta om igenkotten läggs ut omedelbart nedanför filmen.

http://www.naturskyddsforeningen.se/nyheter/efterlysning-har-du-sett-en-igelkott

http://www2.naturskyddsforeningen.se/natur-och-miljo/djur-och-natur/vilda-grannar/igelkottar/

http://www.djurskyddetgotland.se/kotte/artikel.html

Massor att se på Västgötadagen hos Essunga hembygdsförening. Imponerad av fyndig ”äggtransportör Columbus” i ”Sylvis affär”. Stapelbara runda 20-fack i plåt. Förstår att den var patentsökt på sin tid. Målad glad design bevarad!  

Tjusad av rustika hästskulpturer i första hand inte originella utan självklara attribut till de gamla lantbruksredskapen, skildrade av Harald Svensson (kulturpristagare 2006 i Vara kommun, död 2010). Han tillverkade miniatyrer i trä av såmaskiner, plogar, vältar, harvar, mjölkkärror samt olika modeller av åkevagnar – en riktig kulturgärning.

Större skulpturer med motorsåg inför våra ögon - och öron - där och då. Bert Davidsson gjorde t.ex kommunens adelsmärke ’bron över Nossan’ samt figur föreställande riksbekante trubaduren Evert Ljusberg, vilken uppträdde där och faktiskt fick skulpturen i gåva.

Myste lite över veteranerna Ford, Morris Minor (-61) och Televerksduetten (-60). Besökarna suckade nostalgiskt: ”på den tiden såg man i alla fall skillnad på bilmärkena”. Instämmer.

Lotte-Majas stuga fotades, vilken var bebodd till 1926. ”Låt ditt öra lyssna till visheten – och böj ditt hjärta till klokheten” sa en bonad där. Blir alltid varm inombords vid åsynen av gamla lador och lagårdsinredningar – därför tvungen att kika in i mesula-ladan. Smedjan var igång hela dagen och visade tjärbränning. Osigt värre…

Lilla Huset är nu med i tre hembygdsföreningar. Symboliska avgifter för värdefullt ideellt kulturarbete. Köpte därtill samtliga årshäften (18 st) för 500 kronor. Värdefull dokumentation över hembygdens svunna tider.

För första gången sen starten för sex år sen besöktes idag Kyrkliga Syföreningens Trivselträff för pensionärer och daglediga på Krumbo. Bjöds på lätt lunch under trevliga timmar! Varför har vi inte gått dit tidigare?

Telefonen funkar igen. Trodde ett tag att Telia dragit ur proppen för gott för att tvinga oss över till mobilnätet. Men fasta telefonin ska tydligen tuffa på ett tag till. Hela socknen var utslagen, ingen vet varför. Dålig info är signifikativt för tiden vi lever i.     Tre dagar fyllda av intryck.

Som att kliva in i en varm filt när man gick ut från relativt svalt hus. Nytt värmerekord i Lilla Huset idag med 29,7 grader en stund på eftermiddagen. Samtidigt var det 32 grader på Byn vid provianteringen. Det är väl asfalten och alla husen, tänker jag. Hemmave’ fläktar det mer. Omgivande växtlighet skuggar. Usch, för att bo i storstad då…

De sista stånden potatis – i perennarabatten - togs upp. Riktigt trevliga. Vi har inte odlat egna potatis på över tio år. I år testades dels hinkodling i växthuset, dels på friland. Kul. Det är nåt visst med lite egna potatis. För känslans skull.

Fågelhusets växter togs ut för dusch och omplantering. Så kom man åt att tvätta fönstret också. Inte lätt annars när ampelliljor och hängsparris klättrat upp efter rutan och in i varandra. Värmen steg och luftfuktigheten också.

Sedan in för vila i svalkan. På bara någon timme efter en regnskur sjönk tempen därute ute med flera grader. En lättnad så att man orkade åka till Grannbyn, där vännen ’Textilkonstnärinnan’ skroderat om sina igelkottar. Jojomän, visst kom de fram även denna kväll – prick klockan 21.00 som utlovat. Fick flera trevliga filmklipp i parknaturens skymningsljus.

Värmeböljor ställer allt på hu’vet. Korsdrag om kvällarna i totalmörker är ett måste för att hålla flygfäna ute. Lampor värmer ju också kolossalt. Mitt knep för arbetsbelysningen; en handduk över lysröret – bara ledljus behövs.

Telefonanslutningen har pajat. En kompis slog larm, annars hade vi inget vetat. Vid felanmälningen meddelade Telia att ett fel var uppmätt. "Ordnas i dag", sa rösten - klockan 20. Ha, det går man ju inte på. Tur att internet fungerar! Ett under i sig - samma ledningar som det är.

- Nej, inte den, kved jag hjärtnupet från stranden. Dock egentligen övertygad om att det måste göras.

Husbonden fick på sig sjöstövlarna denna varma dag (27,2) och plumsade ned i vår lilla damm som ingen mindre än Nessie själv. Här skulle rensas. Blomvassen har spridit sig som en löpeld och dagliljor skymmer den ena näckrosen så vi har fått kika mellan stammarna för att få en skymt av de vackra blommorna. Rensning ej utförd på minst ett par år.

Fiskarna flydde hals över huvud i det grumliga vattnet när Storsjöodjuret rev och slet i växterna. Insjödoften spreds i trädgården när renset kastades upp på land. Med rätta doningar såsom dessa fantastiska sjöstövlar gick det lätt utan att söla ner hela sig. Jag skulle inte heller vilja gå barfota på dyig botten full med gamla slingriga stjälkar.

När lunchen serverades hade sjöodjuret hängt av sig kostymen på tork. Vattnet klarnade snabbare är man trott och fiskarna var glada över såväl återseendet som ökat utrymme. Värst så stor dammen kändes med ens… Och rönnbären mognar ovan där. Eftertankens kranka blekhet får mig att så här i kvällningen undra hur många sländlarver som stördes… eller förstördes på detta vis… hmm.

Daggfunkian kom väl till sin rätt i morgonljuset. Gammal i gården, fanns här långt före oss och blommar alltid lika frejdigt, struntar liksom i både väder och vind. Torrt eller vått, kallt eller varmt - den blommar på.

Dahlior har vi också, ett par sorter vi inte vet namnen på. ’Doljer’ som ”morbror Sten på Gnicke” sa på sin tid. De tog ett tag innan jag fattade vad han pratade om. ’Doljera’ är ju så känsliga för frost, så det var alltid ett sjå med dem. När ’doljera’ skulle planteras ut, och när ’doljera’ skulle in på hösten för att inte skadas. Därför skojar vi alltid om ’doljera’.

De röda måste vara en gammal ’bonndahlia’ som vi fått av en grannfru här intill. Den rödvita kaktusdahlian köptes på ortens dahliaodling Magnolia. Klart vi slarvade bort lappen…

Fjärilarna trafikerar äntligen Lilla Husets räjonger. Mest kålfjärilar, men det gör inget, bara det fladdrar. Här har varit så tomt, så tomt. Gjorde några försök att fota dem i flykten. Resultat… så där. Och sen kom en amiral i flygande fläng, bara så. Knappt jag hann uppfatta vem det var. Kvickt vidare… som ett streck liksom.

Även humlorna har vaknat till sent omsider och är nu överallt på en gång. I alla storlekar, både små, mellan och vuxna. En pytteliten en hade somnat på farstubrädan och for yrvaket upp när jag kom ”åh, herregud här ligger jag och slöar, hmmm… var var jag nu… måste jobba, jobba, jobba…” tycktes han tänka och snodde runt en stund innan han fick grepp om tillvaron igen.

Och upp åkte rullgardinen! Lilla nymfan Lili som plötsligt häromdagen satt vilsen och förblindad med igenmurade ögon ser igen. En lättnad. Cortisonkuren gav resultat efter några timmar. Samma medicin som jag fick mot min ansiktsförlamning för några år sen, prednisolon. Veterinären sa att det kunde verka snabbt, och det får man ju hålla med om. Nu vet vi inte om det faktiskt berodde på medicinen eller om hon skulle blivit bra ändå. Han kanske bara hade fått en kvist i ena ögat och någon annans vinge i det andra… vem vet.

Inte heller vet vi om hon är helt återställd eftersom hon återgick till flocken så snart hon kunde se och kuren var slut. Visst kollar vi att hon för femte dagen i rad har ögonen öppna, men inte på så värst nära håll. Kanske var det allergireaktion, kanske något annat. Lili är åtta år och har aldrig haft något liknande. Inga symptom på någon av hennes kolleger. Nu hoppas vi bara att det håller i sig. Och att det var något tillfälligt.

Vännerna kom på grillning i dag, man måste ju passa på när sommarvädret är oss nådigt. Solen är tillbaka igen för någon/några dar men med darriga prognoser.

En liten sötnos bland perennerna är höstöga (coreopsis vert. Zagreb). Och… som jag fick leta för att hitta namnet när jag väl hade tappat det! Letade igenom 57 sidor hos fröer.nu som har 2624 frösorter. Bara just inte denna, upptäcktes det. Letade igenom egna växtkataloger – som slutat ha med just den sorten. Håhå jaja. Fick till slut en hint genom diverse sök på google/bilder som ledde mig rätt.

En massa extra tid går åt till att hämta upp tappade minnen. Därför är det bra med en blogg… förutsatt att man skriver ut det man vill komma ihåg. Vare härmed gjort… höstöga, en gång till.

En annan rar växt är såpnejlika (saponaria officinalis), som enligt en sajt på nätet även kallas gammeljäntor eller ibland höstflox. Lättodlad, och bör visst planteras lite för sig eftersom den lätt sprider sig och kväver andra växter. Så fick man veta det också. Har odlats i Sverige sen 1600-talet, kanske även tidigare. Från början som nytto- eller läkeväxt. Blad och rötter är tydligen särskilt lämpade för tvättning av ylle. Tänker inte pröva. Roten är svagt giftig.

För övrigt inköptes på Marknaden idag ett par små djur. Passade bra - det var ju förr kreatursmarknad på denna anrika marknadsplats. Kunde inte låta bli sötnosarna. Förresten var två av Bondens kalvar på drift i går. Travade så glatt utanför grinden, tippetippetapp... Glömde jag fota, eller...

Och i morgon är det redan 1:e Augusti och sensommaren lurar i buskarna.