Gustav Adolfsdagen firas i Lilla Huset aldrig med bakelse, men som göteborgare kan man aldrig glömma dagen. I fjol utnämndes å bloggen denne forne storhet till hedersgöteborgare, ty förutan honom funnes det väl inget Göteborg alls.

Jag har ett annat alldeles speciellt minne av Gustav II Adolf som varje år osööökt gör sig påmint. Det var så dråpligt att ögonen tåras i fnissparoxysmer vid blotta tanken. Det hände sig vid den tiden då jag var lokalredaktör för ortstidningen, dvs. vid pass 25 år sen. Och det gick sååå fel…

Grannbyns respektabla Conditori, ståtande med arktiskt namn och isbjörn i loggan till minne av ingenjör Andrées luftfärder, ämnade som alla konditorier göra Gustav Adolfsbakelser dagen till ära. Den ambitiöse annonssäljaren, min arbetskamrat på lokalredaktionen, hade fått den lysande idén att locka konditoriet att för första gången slå på stort och annonsera om läckerheterna.

Det visade sig inte vara någon lätt uppgift. Efter otaliga krumbukter och icke obetydliga ansträngningar hade säljaren med annonschefens goda minne slutligen sytt ihop ett erbjudande som etablissemanget inte kunde motstå. En tvåspaltare. Säljarens bedrift spreds bland kollegorna som en löpeld. Annonsmanus åkte in för sättning med tydlig anvisning om att bild på Gustav II Adolf från arkivet skulle användas. Han somnade gott på kvällen. Uppvaknandet nästa morgon var inte lika lustfyllt… 

Tidningsfolk har "dagen efter" stora förväntningar på hur ens alster ska te sig efter sättning och redigering. Vad som mötte oss var FÖRFÄRLIGT. Vi satt alla med håren på ända och kaffet i vrångstruparna. Annonsen såg för jä--lig ut, och vad värre var… det gick inte att reparera. Den 6 november var inne och är bara EN ENDA DAG.

Redigeringen hade inte funkat och korrekturet sov. Texten blev satt enligt manus men Gustav II Adolf kom inte på plats... där satt ju redan nåt. Jo, säljarens egenhändigt klottrade och vederstyggliga SKISS. Den var sedan femtiden på morgonen spridd inte bara över hela BYN utan hela LÄNET…!!! Konditorn var i upplösning, folk kunde ju tro att HAN hade ritat och VILLE ha det så… Milda makter.

När den första chocken lagt sig framåt förmiddagen fnissade vi hejdlöst HELA DAGEN. Vi klippte ut eländet och hade det förstorat på våra redaktionsväggar. Till allmän förnöjelse – och varning; rita aldrig något, lämna tom ruta istället.

Har försökt återskapa hur den hemska annonsen såg ut. 

Om det finns nåt Margus är mycket svag för så är det små gammeldars bohuslänska fiskelägen. Detta är hon inte ensam om. De betraktas väl tämligen allmänt som rena idyllerna. Ett riktigt kulturminne.

Om det finns nåt annat Margus också är svag för så är det modellbyggeri. Hon har länge drömt om att pyssla med sådant som pensionär. Här förenas båda drömmarna i en underbar exposé. Margus blev knäsvag och gjorde sig den sommaren många små ärenden till de bankfönster där de visades i Grannbyn.

Utställningen var dessutom både rörlig och ljudlig. Att de små båtarna i vattnet guppade naturtroget, att måsar svävade i tunna snören ovanför och att ett band spelade upp autentiska ljud med fiskestånkor, måsskrin och vattenskvalp gjorde lyckan total. För att inte tala om ljussättningen under kvällstid. Vilken sommar...!!

Fiskeläget var otroligt genomtänkt och detaljrikt. Ja... perfekt. Till och med berget bakom de små husen. Vi var nog många som gick till bankfönstret den sommaren, 2006. Tyvärr blev det speglingar i fönstret vid fotograferingen men nu är bilderna något "fixade" i datorn och Margus kan inte längre avhålla sig från publicering av dessa pärlor.

Det var bara en enda miss vid denna utställning... Inte någonstans stod namnet på den som lagt ner allt detta arbete till glädje för alla oss andra.

Tänk att vänstervågen skulle starta i Amerika (!) av alla platser på Jorden. Det vore något för oss i Sverige att ta efter, vi som alltid ska härma dem ’over there’.

Politiken i USA har fått ny lyster. Där förslag om att reglera finansmarknaden, stärka sjukvården och byta miljöpolitik framställs som helt realistiska. Måtte vår s-ledare Mona Sahlin bli stärkt av detta, oavsett vilka dåliga rådgivare och eventuella fiender hon har i det egna partiet. Måtte hon FATTA att våra svenska opinionssiffror sedan något år tillbaka är sanna och ta konsekvenserna av detta. Måtte hon samla HELA vänstern och återta makten så som opinionen vill. Kan dom i Amerika, så kan vi här. Hör det Mona!

Valåret 2008 har blåst nytt i liv i den amerikanska demokratin. Måtte vi ta efter USA än en gång. Gud give att samma sak ska hända här så att Fredrik Reinfeldt inte ska få rätt i sin kritik av "det sovande folket". För visst är det en progressiv vänsterrörelse som vuxit fram ’over there’ även om man fortfarande betraktar "socialism" som ett skällsord. Det kanske går över...?

Men… detta skrivs strax innan tv:s USA-valvaka har inletts och vi vet inte resultatet förrän i morgon bitti. Det vore synd om detta nyvaknade engagemang inte skulle räcka ända fram, men vänstervågen är satt i rörelse, och om det ska få verkningar någonstans så är det väl här i Sverige.

Måtte Barack Obama vinna, även om han för sedens skull måste upprepa det amerikanska mantrat "cut taxes" han också. Lilla Huset valvakar inte på allvar men vi surfar på vänsterrörelsen och menar att alternativet vore en katastrof. John McCain, denne flosklernas mästare, har inte sagt mycket vettigt vad vi har hört och knappt den där 'barbien' han har vid sin sida heller. God save Amerika from those two.

Husbonden och jag funderar som bäst på visitkortens utseende.

Teckningarna är klara, men bara en av dem ska användas. Sen tillkommer teckensnittet som ska användas. Min favorit är euterpe i antingen fet eller normal typ som finns med på exemplet. Husbonden har andra funderingar. För att inte tala om kvalisorten på papperet. Många man ser är för veka. Vi lutar just nu åt lite kartongartat med struktur. Mycket att tänka på. Alltid roligt med lite kreativ verksamhet. Den röda ramen ska förstås inte vara med.

Vännerna var här för däckbyte i kväll. Och Husbonden fick på vinterskorna på våra två också, med dubb. Bra jobbat! Nu kan vintern komma... men helst inte ändå.

Vintern närmar sig och det är dags för installning av djuren. Bonusdotterns stålhäst anlände för stallplats i garaget och Husbonden packade ihop alla fyra gräsklipparna i ett hörn;-). Herregud, hojen var nästan lika lång som våra bilar, tur dom är små så att allt rymdes. Gick faktiskt riktigt bra, gott om plats ändå.

I morgon blir det byte till vinterdäck på bilarna. Vännerna kommer med sin kärra i samma ärende, de har äntligen fått sålt huset så nu har de ingen carport längre.

Den fåniga övergången till normaltid har tokiga verkningar på undertecknads kropp och själ. Morgonmänniska som jag är känns det som om jag missat en timme på morgonen (det har vi ju också) och den letar jag efter hela förmiddagen innan jag fogar mig. På kvällen är det likadant fast tvärtom, då har jag hemskt svårt att komma i säng. Man är ju van att lägga sig en timme senare, efter klockan då alltså. Så kan det vara när man älskar livet och inte vill sova bort en minut i onödan.

Kommer nog till ro när vintermörkret snart är över oss. Då märker man ju inte vad klockan är alls. En vintervila jag behöver. Ser fram mot att gå i ide. Nu är det verkligen dags att krypa i säng i alla fall. Har blodstockning i benen efter en lång sejour vid datorn. Har jobbat med förslag på egna visitkort, en överraskning åt Husbonden. Fick till riktigt bra teckningar på fåglarna.

Natti, natti.

Alla helgons dag eller Allhelgonadagen är minnesdagen över de döda. Våra kyrkogårdar smyckas med ljusprydnader och det blir så vackert i höstmörkret. Nu när jag mist både pappa och mamma har dagen fått en särskild betydelse. Är ensam kvar att bevara minnen kring alla bortgångna familjemedlemmar och tänder ett ljus för dem var i samma minneslund; pappa, mamma, farmor, farfar, pappas faster och gamlafarmor. Självklart tänds ljus för Husbondens mor och far samtidigt. Åtta ljus för åtta själar. I vår minneslund är seden att alla prydnader samlas runt minnesstenen i mitten. Det blir ganska trevligt och ser inte så ensamt ut.

Under morgondagens minnesgudstjänst kommer bland annat pappas namn att läsas upp i kyrkan eftersom han gick bort under detta kyrkoåret.

Halloween, som inte blev en sådan succé som somliga trodde, är förresten en förvanskning av All hallows eve = alla helgons afton. Halloweenspökerier och annat bus firas inte i Lilla Huset.

Medan den frostiga morgonen visar 4.7 minusgrader och braskaminen puttrar hör jag på Ekot att drottning Silvia vill ha tittförbudslag i Sverige, till skydd för barnen. Lagen som redan finns i Danmark och Norge skulle göra det kriminellt att titta på barnpornografi på internet. Idag är det i Sverige bara olagligt med innehav.

Än en gång inser man att våra grannländer ligger före Feglandet Sverige. Norge och Danmark har betydligt tuffare politiker som vågar ha åsikter. När ska våra politiker våga ta ställning MOT förövare och FÖR offer?

Drottningen avfärdar också författaren Kerstin Ekmans kritik mot kung Carl Gustafs uppmärksammade uttalande om ökad vargjakt härförleden. "Varför ska man fråga en författare som inte vet något om vargarna" säger drottningen.

Undrar var orsaken till dessa allt oftare förekommande kungs- och drottningord kan sökas? Kan skälet ligga hos våra mesiga politiker som aldrig tar ställning i angelägna frågor? Det tål att tänkas på.

- Det finns en religiös ritual som ger oss förlåtelse för alla prylar. Den heter sopsortering. Istället för att sopsortera kunde vi låta bli att köpa skiten från början.

- Dom som har mycket att göra är människor som tänker på saker dom INTE gör.

- En dygd är inte nödvändigtvis att vara nyttig. Det räcker att hålla sig till vissa värden och hålla sig till vissa värden och principer.

- Det är typiskt svenskt att bli trött av saker man ännu inte har gjort.

- Konsten att få något gjort, är konsten att kunna välja bort och begränsa sig.

Så sant, så sant. Det låter som gammal livsvisdom men citaten är nya. Dessa tänkvärda ord är sagda av en psykiatriker på föreläsning i Grannstaden. Var inte där själv men citerar en f.d kollega i ortstidningen för det talade rakt till mig. (Suck, dessa lutherska arv... min anm.) 

Psykiatrikern Håkan Andersson talade alltså om vår oförmåga att vara glada och nöjda med det vi har och menade även att människans problem är alla våra valmöjligheter. Samt några ord om kroppsfixeringen i samhället.

- Ett standardsätt att bli olycklig är att försöka få ordning på sin kropp. Kroppen är en skapelse och ingenting man gör. Människor som tror att kroppen är något man kan fixa kommer alltid att ha dåligt samvete.

Inte nog med allt vi dras med dåligt samvete för. Nu får man dåligt samvete för allt man har dåligt samvete för också... hehehe.