Uppmärksammar idag den 8 mars nätverket Resursbloggen som firar ett år. Nätverket hjälps åt att hålla sig à jour med vad regering och myndigheter hittar på mot sjukskrivna samt tipsar varann om intressanta artiklar i intressesfären. Resurs har under året anmält Cristina "utbränd" Husmark. Mer om deras första år kan läsas HÄR.

Firar med en utmärkt Länsrättsdom i Gävleborg nyligen:

Länsrätten har gjort en klockren bedömning om kravet på arbetsförmåga i ett ärende, men inte uttryckt sig lika bra i skrift. Har nedan gjort viktiga stycken mer lättförståeliga. Originaltexten ligger hos Resurs HÄR.

Så här tyckte Länsrätten i Gävleborg om ett ärende:

• Om sjukdomen medför att den försäkrade enbart kan klara ett speciellt arbete som endast förekommer i mycket begränsad omfattning så kan det inte vara rimligt att bedöma den försäkrades arbetsförmåga i förhållande till arbete med mindre än att han eller hon faktiskt erbjuds sådant arbete.

• Avsikten med renodlingen av socialförsäkringen ska vara att de som av Försäkringskassan bedöms vara arbetslösa i ett på arbetsmarknaden normalt förekommande arbete också ska anses arbetsföra av arbetsmarknadsmyndigheterna. 

• Med "normalt förekommande arbete" avses vanliga arbeten på arbetsmarknaden där en försäkrads arbetsförmåga i full eller närmast full omfattning prövas. Ett sådant arbete innebär krav på normal prestation där ringa eller ingen anpassning kan väntas förekomma med hänsyn till funktionshinder eller medicinska besvär hos en arbetstagare.

Husbonden landade just i tv-soffan för att välförtjänt njuta av friidrott efter ett hårt "rispass" i duggregnet. Han har burit ris efter trädfällning häromsistens. "En del ska till elden. En del ska till sågen. Några ska till klyven. Och några tar han själv. Hadderittan och hej och håååll…" för att travestera en viss 'Karl Nilsson'.

Nu är kanariedamerna i färd med att kläcka sina andrakullar. Märkligt vad tiden går fort ibland... Tuvalisa har kläckt två och Gulan fler än så. Hellegod vad dom jobbar och sliter, helt besjälade av sin uppgift. De är så koncentrerade.

Själva har vi fullt upp att titta på förstakullsungarna... Har sagt det förut, men här kommer det igen... är sååå imponerad av kanariehanarna som samsas och matar egna och varandras barn i en enda röra. De kan vara på väg till en av de sina men stannar under resan gärna till för att proppa ner lite käk i en liten som sitter och piper hjälplöst.

Att det skulle bli Nacka som tog sin roll på störst allvar borde vi kanske förstått. Men man vet ju inte... Nacka var den unge som 2007 skadade två tår och amputerade dessa på sig själv, led och pinades men vägrade ge upp. Han SKULLE klara sig och gjorde så. Efter tre veckor var han på fötter igen med enbart fram- och bakklo på vänsterfoten. Han ville leva!

Nacka ville väldigt mycket redan förra året som ettåring och utmanade pappa Pavarotti till den grad att vi fick flytta undan den lille ettrige under häckningen. Nu har han axlat huvudansvaret. Vi är så förvånade över att han kan umgås med fem konkurrenter...!!

Nacka är den gule till höger medan foten ännu var oskadad 2007. Helmut t.v

Har haft fullt upp med att fylla i uppgifter i loggboken. De' e' mycke' nu... Ringmärkte Pappis fyra ungar i holken. Thomas' tre är lite yngre, får vänta en vecka. Mellis och Pärlvit har hemliga bestyr i sin holk, vi stör inte efter olyckan. Tids nog märker vi om det finns resultat.

Ett javabo tömdes på flera ofärdiga ägg. Två nylagda (?) lämnades kvar. Inte lätt att avgöra, man får gå på känsla. Hittade nya ägg i nya holkar... Risfåglarna lägger många ägg, troligen flera honor i samma bo och det blir ibland lite dåligt ruvat.

Ska pusta ut lite i tv-soffan nu innan jag städar hos marsvinen.

Lilla Husets Dator var idag till Byhålans Nördbutik för renblåsning. Behovet var inte lika illa som befarat efter två års "locket på" men viktigt ändå. Avstyrde Husbondens plan på att använda garagets tryckluft, visserligen försiktigt men ändå. Tur det, för rengöring av dator finns nämligen tryckluft på burk, fick vi veta. Inte så kraftfull och utan vatten- och oljerester, vilket kan förekomma i den förstnämnda.

Lärde detta av egen erfarenhet för ett par år sen efter att i ett desperat ögonblick ha tagit till tryckluftssprutan i hålet efter en utdragen tand när det börjat värka. Tänkte bara blåsa rent som tandläkarn gör. Ja… ifall där satt nåt som måste ut… hehe. Det blev inte bättre, kan jag säga. Sådan tryckluft har tydligen inte samma krav på renhet som tandläkarens... hehe. Hon skrattade länge åt tilltaget under rengöringen av såret.

Nåja, för att vara i Lilla Huset var historien med tryckluften bara en naturlig följd av egensinnigt fixande på egen hand. Vi brukar t.ex ta stygnen själva efter diverse operationer och finner detta självklart.

En Kompis ringde mitt under en sådan procedur. Hon glömmer aldrig hur hon fick följa spektaklet via telefon. Jag hade för första gången blivit ihophäftad med metallklämmor som gjorde satans ont i naveltrakten. Måndagen föreföll fruktansvärt långt bort och därtill kändes det tryggt hemma på kökssoffan när Husbonden med diverse tänger lirkade bort klämmorna.

-------------

Lördagen ägnades i övrigt åt planering av åtgärder i fågelhuset såsom 1) försiktig städning i kanarierummet, 2) kontroll av kläckta ungar hos Mamageno (lesson), 3) märkning av Pappis nymfungar, 4) koll av äggstatus i javaholkar (risfåglarna) och 5) inspektion av sex kanariehonor som snart ska kläcka. Tyckte precis att Annagreta matade i kväll… men hon har lurat oss förut, så här ropas inte hej i onödan.

Ett långt och givande samtal med Väninnan om våra demoner, (Thank Heavens For Little Phones) föregick Melodifestivalen, andra chansen. Lilla Huset orkar inte med alla skrikiga deltävlingar men vill ju vara lite à jour och hoppar fegt in på slutet när det börjar dra ihop sig. Det mesta är sig likt från år till år, känns det. Låtvalet känns oviktigt på nåt sätt, men...

... Caroline af Ugglas är en populär gäst i Lilla Huset. Känner mig på nåt sätt själsligt befryndad med denna spikrakshåriga och egensinniga rebelltjej. Tjej och tjej… hon är en snart 37 årig konstnär, sångerska, körledare och hästtjej. Aha… där kom det igen… somliga är det för evigt, särskilt hästTJEJER. Låten då…? Äh, inte Lilla Husets favorit precis men hon gör ett outplånligt och modigt intryck. (Bild ovan med Hägg och af Ugglas lånad från svt.)

Just i detta nu pågår mitt älsklingsprogram Skavlan på tv, men jag går undan för att slippa se Reinfeldt, en av de medverkande.

Har nåt viktigare på hjärtat...

Tipsades om en artikel i Aftonbladet idag där två erfarna män från kyrkans värld sjunger ut om sjukförsäkringssystemet. Det är Martin Lönnebo (79), biskop emeritus, Linköping, och KG Hammar (65), ärkebiskop emeritus, Lund, som med all sin teologiska och medmänskliga kunskap och livsgärning i ryggen tycker att den svenska staten nu gått för långt. Inte en dag för tidigt.

Det aktuella ärendet rör ännu ett behjärtansvärt fall, en pyskiskt skadad kvinna som kränkts och förföljts av Försäkringskassan genom att betraktas som brottsling. Artikeln kan läsas HÄR. Jag ska här bara citera dessa kloka män i några meningar:

"Rättvisa innebär att var och en bör få sin rätt."

"En stat som inte är styrd av rättvisa, vore bara ett stort rövarband, säger Augustinus."

"Själva ordet sjukbidrag kan ju också bokstavligt tolkas som ett bidrag till försörjningen när man är sjuk."

Så sant som det är sagt. Tänk att Kyrkans Män måste rycka ut mot Rövarbandets härjningar.... Undra på att jag lämnade tv:n...

För nu är det som förr i världen, när det var Kyrkan folk fick vända sig till i nöd. Artikel om Frälsningsarmén i Malmö kan läsas HÄR.

Vanilli är nr två ur Grits första kull. Äntligen lite brokiga ungar. Vi har längtat efter just dessa ungar för färgerna har sett spännande ut. Tvärs emot vår vana har vi döpt just denna långt före uthoppet, bara på grund av färgen… vaniljsås. Dessa ändras väl med tiden, de gör de alltid. Men det kan ju ingen ta hänsyn till nu.

(Milli) Vanilli ser hemskans trött ut på bilden. Undra på det. Det tar på både psyke och krafter att komma ut från det trygga boet. Jämförelsevis är de gråbeige ungarna trista, men när de väl fixat till sig i "hårremmen" är de snygga …på sitt vis och poserar bättre med någon vecka på nacken.

Medan hundarna snarkar å det väldigaste firar jag i kväll att flyttningen av gamla blogginlägg till mer passande kategorier äntligen blev helt klar. När bloggen startade i mars 2007 skrevs alla inlägg under "Allmänt". Under de snart två år som gått har jag flyttat några då och då. Nu gav jag mig sjutton på att få det klart och det blev det. Lite träligt, men trägen vinner.

En annan tung grej att ta hand om är bloggens gamla You Tube-snuttar som inte längre kan visas pga. upphovsrätten. Varför ha dem kvar då. Möjligen kan jag ändra till en länk istället. Men DET blir en senare historia.

Önskelista på sånt som Lilla Huset behöver men köplusten är borta just nu pga. finanskrisen. Får skaffa lite då och då:
1) Lamineringsmaskin, 2) Snabbtelefon till fågelhuset så att  vi får in kvittret i bostaden, 3) Fotopapper, 4) Akvarellfärger, 5) Systemkamera, 6) Filmkamera med stativ, 7) Visitkort. För att inte tala om att jag behöver kläder. Det som är så jobbigt…

Glädjer mig åt att regeringen tvingas backa igen… för vilken gång i ordningen. Är det inte a-kassereglerna så är det bonusar i statliga verk. Snart borde dom backa på sjukkassereglerna också. "Maudan" som ansvarig näringsminister för dessa omdiskuterade bonusar flinade inte riktigt lika brett på tv ikväll. Då log JAG i mjugg.
Leenden ja… Mona Sahlin visar numera ett underfundigt leende som ruvade hon på en hemlighet. Det bör vara en sjutusan till lösning, hoppas Lilla Huset. Ler gör jag därtill konstant under Antikrundan. Upptäckte jag i kväll. Märkligt vilka trevliga vibbar det programmet sänder ut. Rena hälsokuren.

Såg och hörde lärkor idag på promenaden. Härligt. Första tranan landade vid Hornborgasjön den 2 mars, enligt rapport i radio och tv! NÅGOT STORT OCH GOTT ÄR PÅ GÅNG.

Har återupptagit mina grusvägsrace efter en dryg månads uppehåll. Allt bara stannade av inför ingreppet i början av februari och ny medicinering, men nu måste det igång igen. Vädret är gott. Luften frisk. Väglaget utan halka. Måste ha fart på livsandarna igen. I väntan på gåandet har jag lyckats hålla vikten i schack med minskat sockerintag. Kämpa, kämpa, kämpa… mot förfallet.

Bild från fågelhuset på brokig måsfinkmor med utflugen unge får ersätta dito på trana och lärkor.

------------

När nu Livet återvänder tänker jag… vem bryr sig om Universums tillkomst. Jag menar… Universum är oändligt, så enastående enormt, så ofattbart och mirakulöst att Människan aldrig får grepp om det. Känns skönt att veta. Hur vi än far, flyger, gissar och forskar kommer vi aldrig att få grepp om Universum.

Kan vi inte bara vara nöjda och tacksamma för vad vi fått. Varför kan vi inte bara ta hand om det liv och den Jord vi fått att förvalta. Låt Universum vara i fred. Varför måste Människan hela tiden jaga Något Annat, Något Bortom.

Människoartens försök att efterlikna Big Bang och att leta liv på andra planeter är så patetiska. Kan vi inte bara låta bli. Om det nu finns liv därute, och det är väl möjligt, är jag inte säker på att dessa varelser ens vill veta av Jordens löjliga figurer som kommer flygande. Låt de "gröna marsianerna" vara, eller vilka de nu är. Blir så trött på Människoarten ibland. Njut bara!

Metall försöker rädda jobben med sitt omdiskuterade avtal. Om det lyckas vet ingen. Metallbranschen är särskilt hårt krisdrabbad och riskerar massarbetslöshet. Att inte göra något är möjligen fegt. Avsikten är i alla fall ambitiös medan regeringen lämnar walk over och hävdar att Marknaden ska lösa detta. Marknaden…(!!!) som är orsak till alltihop. Ja, vem står egentligen för arbetslinjen nu, undrar jag. Inte högeralliansen i alla fall som lägger ansvaret för arbetslösheten på den enskilde. En egendomlig metod som inte alls fungerar i lågkonjunktur.

Metall har vågat se sanningen i vitögat. Har dagens kritiska röster verkligen vågat det? Visst hoppas vi alla att vi inte ska vara bland de uppsagda, men säkra är vi inte. Arbetstagaren har idag inget att sätta emot. Men… använt på rätt sätt har vi mer makt än vi vet om…

Om detta har Maria-Pia Boëthius skrivit följande:
"Lönearbetarna får agera globalt försäkringsbolag åt dårkapitalisterna och rädda deras havererade banker och företag med sina skattepengar."
"Vi måste komma ihåg att det är lönearbetarna som just nu räddar världen med sina skatter."
Detta innebär att "vi har mycket mera makt än vi vet om – och det är dags att sätta den i rörelse".

Nu måste jag bara ta bladet från munnen och fräsa ifrån…
Kan journalister inte redogöra opartiskt för något nu längre? Sedan Metall i går öppnade för lokala avtal om tidsbegränsad arbetstidsförkortning har medierna oupphörligt tjatat om "lönesänkningar". Många lyssnare och tv-tittare har därmed missförstått saken. Vad är det för fel på att berätta som det ÄR. Det tycks som vårt statliga Public Service verkar ha ett egenintresse i att hetsa arbetare mot fackföreningen. Är Public Service så beroende av högerregeringens välvilja att man inte kan berätta sakligt om vad som händer i denna oroliga värld. (Idag har dom faktiskt stämt ner tonen lite och använder dess rätta namn; permitteringsavtal och arbetstidsförkortning.)

Likadant när sossarnas nye partisekreterare Ibrahim Baylan tillfrågades i radio om vad sossarnas tapp i opinionsmätningen berodde på. Helt korrekt att fråga partisekreteraren som för partiets talan och ska hålla sig à jour med trender och utveckling och vara drivande i partiet.

Men… VEM frågade man sedan…? Jo, ulltotten Lars Stjernqvist….!!!!! Som var partisekreterare FÖRE Marita Ulvskog, Baylans företrädare. Långsökt, men man anar varför. Jo, Stjernqvist är emot vänstern. Vad är det vårt Public Service håller på med? Driver egen högerpolitik? För vem?