Fågelhusets barnkammare är nu ett minne blott. Alla nya kanarier är på pinne och njuter uteliv om dagarna. Så här såg det ut i flera veckor. Barnen samlades i vrårna med syskon och kusiner innan de kände sig redo att ta ansvar för sig själva.

Gruppens individer växlade. Dessa har redan varit uppe på pinne men återvände ibland till babystadiet när de blev trötta. Då kom hanarna dit och matade, skönt när man ännu är barn.

I värmen under dessa fem (främst Vittra och Lava) ligger ytterligare en liten parvel, Annagretas sladd. Nu är alla på vingarna och vi njuter av dem medan vi väljer vilka som ska få stanna kvar.

Vi väntar ännu på några nymfungar och tackar Gud för en jättelyckad häckningssäsong. Härligt att se ungarna klänga i buskarna efter upphängt äpple och gurka, vända och vrida på färska majskolvar och bada och duscha med alla andra så att vattnet står som kaskader runt dem.

Jag säger bara Gustav Mandelmann. Han i svt:s Trädgårdsfredag (svt:s bild). Han är bara för mycket. Med den ständiga vegamössan/baskern, stickevästen och manchesterbyxor med hängslen strosar han omkring i sin behagliga lunk och luktar på blommorna, samlar tång vid stranden för något projekt i trädgården, hela tiden utstrålande samma lyckliga och balanserade godmodighet.

Han slår sig ner för avsmakning av ny tv-rätt - med grep i handen. Han överräcker plantor till hustrun och arbetskollegan med ett vänligt "varsågod"… För varje planta! Han är enormt pedagogisk, lyrisk på gränsen till religiös, vänlig, välartikulerad med nasal stämma. Han är bara för mycket. "Han är en ny Ernst", sa jag... och fann, när jag skulle stilla min nyfikenhet på nätet, att någon på Expressen redan skrivit just det.

Trädgårdsmästare Gustav Mandelmann är en entusiast som gjort ekologisk odling till sin livsstil, läser jag. Han lever som han lär och har gott renommé i trädgårdskretsar, såväl inom- som utomlands. Den fulländade Mandelmannen.

Han är såå exemplarisk. Han och frun driver Krav-certifierad odling och lammuppfödning och har gjort landskapsvårdande insatser, med anläggande av dammar där lövgrodor, paddor och andra djur trivs och fick Region Skånes miljöpris 2002.

Därtill… ett trädgårdskök, kan veta! Med ekologiska, rättvisemärkta och Kravmärkta ingredienser. Förstås. Öppet varje helg varje sommar.

Därtill... hyr man ut rum.

Därtill... arrangeras barnvandringar med pedagogiskt innehåll på gården. Varje söndag.

Därtill... drivs en kulturförening som håller till på den slottslika gården med berättande och musicerande samt textilinstallationer. Gustav sjunger förstås och spelar instrument.

Ty, därtill… har han spelat in skivor med gruppen Äpplet i lomman, musik med rötterna i Skåne som t.ex polskor, madavisor, valser eller visor. Varvat med jiddish lider eller folkmusik.

Därtill... har han varit med i kommunfullmäktige för... gissa vad... miljöpartiet.

Han har hamnat rätt i livet, förstår vi. Han är nog en lycklig man, Mandelmannen. Jag önskar att alla människor fick uppnå samma gudomliga balans och harmoni.

Han yogar nog också. Jag gissar bara... och vill nästan ertappa honom med tjuvrökning bakom komposten.

Visst är det kul för åskådarna med så här kaxiga hundar på BJÖRNTEST för då händer det ju nåt hela tiden. Och det går väl an med en attrapp som den här permobjörnen. Men den hund som är lika tuff i skarpt läge kan få problem. Stora problem. Så det är väl inte vad som eftersträvas hos en jakthund. Däremot vaksamhet och respekt.

Som jägare eller vanlig hundägare kan det vara bra att känna till hur ens hund kan uppträda vid kontakt med björn. Utifall att det skulle bära till… för att undvika olyckor och överraskningar alltså. Det är väl ungefär så avsikten med björntestet ska tolkas, denna nya begivenhet i jakthundsvärlden med cirka ett år på nacken.

Svenska Älghundklubben ordnar ett antal björntester på olika håll i landet med sina permobjörnar och jag hade turen att få se ett på nära håll. Behövde bara åka en mil. (OBS laikan bakom björnen på bild ovan.)

Det är alltså en riktig björn som stoppats upp och monterats på en radiostyrd fyrhjulig vagn med liten svängradie. Den luktar björn och rör sig ganska likt en riktig nalle om marken är lagom kuperad. Under björnen finns en behållare ur vilken det rinner ut björnskit. Den låter också, men inte så naturtroget, vill jag mena.

Det är klart att hundarna inte går på det här till fullo, iallafall inte dom som redan haft kontakt med The Real Thing. Men hur många har det…? Dagens test gällde 25-30 hundar bl.a av raserna lajka (mittbilden), jämthund, gråhund (övre bilden), karelsk björnhund, bayersk viltspårhund och en västgötaspets (bilden längst ned). Några var heta på gröten och lite väl övermodiga, andra kaxiga men behärskade medan en del var fega och somliga helt ointresserade.

Kolla gärna ett liknande test på en video HÄR.

"Delar av välfärdsstaten säljs ut till privata företag så att folk kan tjäna pengar på människors lidande."

Precis så kan man beskriva det som händer i Sverige just nu. Men citatet kommer från Storbritannien och den brittiske sångaren Billy Bragg, 1986 som hördes i Kulturnyheterna på tv häromdagen i ett inslag om Thatchers regering 1979-1990.

Så här kan thatcherismen också beskrivas av Lasse Ekstrand:

"Det finns inte något samhälle! Det hävdade den förra engelske premiärministern Margaret Thatcher i ett uppmärksammat uttalande. Hon som med järnhand, med framgång kanske någon anhängare av hennes politik - thatcherismen - skulle säga, demonterade den brittiska välfärdsstaten. Det enda som finns är individer. Samhället, det är det tysta antagandet, är något "påhittat" eller konstruerat, eller en metafor. I sig finns det inget samhälle. Det är bara inbillning eller önsketänkande."

Där blev man inte av med Järnladyn förrän efter ett drygt decennium. Måtte vi bli av med vår "Mr Thatcher" snarast möjligt. Han som talar med kluven tunga, säger ett och gör annat. Fyra år räcker med en falsk profet vid makten.

Här i bloggen ska det inledande citatet upprepas då och då tills ändring sker. Ty, majoriteten av svenska folket VILL betala skatt och ha god välfärd med vård, skola och omsorg.

Hur kan man se så här lycklig ut när man har öron av plåt, är lite ålderstigen, har tappat knorren och mekanismen kärvar? Den lille gynnaren hittades på bonnauktion i Värmland och vandrade vidare till ytterligare en marknad innan han hamnade hos oss i Lilla Huset. Ser ut att kunna överleva vem som helst.

Undrar varför han har en käpp i ena framfoten och vad det skulle ha varit i den fot som är tom. Kanske ett fall för Antikrundan när de har vägarna förbi nästa gång.

Ibland blir det bara för dråpligt. På radio hördes den lågmälde politikern Gunnar Hökmark i en animerad diskussion om EU-parlamentets aktuella omröstningar.

Plötsligt hörs han säga "ål och kolja"! Han menade förstås kol och olja. Det blev faktiskt riktigt kul. Det är rätt sällan som felsägningar blir sådana fullträffar.

Motvilligt måste jag tillstå att jag gillar den där killen, trots fel parti. Han verkar gedigen på nåt sätt. Pratar lugnt och strukturerat och har en trevlig skånsk dialekt.

Apropå ål och kolja tänker jag på den gamla progglåten med gruppen Contact:

Det finns inga fiskar kvar
Inte ens en grå liten kolja
Det finns inga fiskar kvar
Sardinen la sig själv nyss i olja

Ro, ro till fiskeskär
Inga fiskar finns det där
Ro, ro till fiskeskär
Fisken är en blek schimär

... osv

Så har man firat i dagarna tre… Det känns lite märkvärdigare att fylla 60 än 50. Det gör det. Och är det… Det är dessvärre inte allom givet att uppnå den åldern alls. Så är det.

Så nog är det värt att fira, trots allt. Annars har jag aldrig varit så noga med födelsedagar. Knappt velat bli uppmärksammad alls, faktiskt. Nu är det annorlunda. Och kul om någon kommer ihåg en. Vilket inte alls är självklart, det heller. Och blommor älskar jag, särskilt snittblommor. Därtill känns det som om man uppnått ett visst mått av visdom. Trots allt.

70 tror jag på nåt sätt att jag inte får uppleva, eller åtminstone inte så värst mycket mer än det. Jag menar… livets lotteri och så vidare… Visst vill jag. Det är inte det. Men vi bestämmer inte det själva, och... det finns så väldigt många sjukdomar och elände man kan drabbas av så det känns som en besvärlig labyrint. Och tur har jag aldrig haft. Så… jag skulle i alla fall bli väldigt förvånad.

Men nu var det 60, ja. Smörgåstårta, blomster, blommogram, trevliga besök, present, sång på telefon och annan uppvaktning i bloggen (trots timeouten). Tackar för detta!

--------------

Bilden: Lille lesson Karl XIV Johan som blygt tittar fram ur mossan, nyligen utkliven ur holken. Det röda bakom är rönnbär – inte blod;-)

Det känns hoppfullt med trogna besökare i bloggen trots timeouten. Tackar särskilt för gulliga hälsningar!

Bedröfvligt dock att man varken har kraft, fantasi eller lust att "producera" på ett tag. Fokus ligger på mottagning istället för sändning, på ett tag. Tittar dagligen in för att ingen kommentar ska ligga opublicerad.

Ger "de trogna" ett livstecken från Lilla Huset denna dag då vitsipporna slog ut, forsythian står i full blom och den första svalan for runt knutarna.

---------------

Djuren

Veden är travad och fågelhuset sjuder av liv. Många ungar har sett dagens ljus, fler än tidigare år. Nymferna njuter av sin nya utevoljär alldeles intill fiskdammen och kanariernas sista kullar är på väg ut. Vi ringmärker de sista risfågelkullarna just nu. Sju nymfungar är ute sedan länge och nya har kläckts. Fem lessonungar har kommit ut och fyra honor har lagt nya ägg.

(Sen tar ju "vårdsvängen" sitt. Många undersökningar och sånt… )

Vi miste dessvärre två marsvin i veckan, vilket är mer än man orkar. Bölade en hel kväll så att jag sedan inte kunde somna på grund av värk i huvud samt hela överkäken! Ögonsvullnaden sjönk inte tillbaka förrän kvällen därpå. Så mycket har jag inte gråtit på många herrans år. Trodde jag hade glömt hur man gjorde. Det hade jag inte!

---------------

Tar in

Följer intentionen att TA IN mer än jag ger ut. Läser politiska analyser av kloka människor - just vad jag behöver i denna mardrömstid för att förstå vad som händer med vårt svenska samhälle. Ett starkt samhällsengagemang kräver näring efter den utsugning som högerregering och finanskris utövar mot oss.

Vår demokratiska rättighet på valdagen medför även skyldighet att veta vad vi gör och gärna varför.

Favoritbloggen just nu är ETT HJÄRTA RÖTT, med klarsynta klockrena analyser av vår verklighet, pricksäkra så man ryser. Den rekommenderas för likasinnade. Följer också ALLIANSFRITT SVERIGE som samlar de nyheter rödhjärtade tarvar för att överleva nattmaran. Får många tänkvärda aha-upplevelser. UTREDARNA är inte heller dumma. Följer nätverket RESURS som slåss för sjukas respekt.

Har med ena ögat kisat mig igenom den klargörande boken (hemsk som den värsta thriller) "Åtta år med Reinfeldt – vad varje väljare bör veta om högeralliansens politik", skriven av tre journalister inför valet 2006. DEN borde många ha läst DÅ, så hade vi sluppit många vidrigheter.

Läser just nu ekonomihistorikern Jenny Anderssons pinfärska bok "När framtiden redan hänt – socialdemokratin och folkhemsnostalgin" vilken är en klippa. Lättläst och komplett reder hon ut det mesta om socialdemokratin i dagsläget. Spännande.

En annan nyköpt bok i högen är nobelpristagaren Paul Krugmans "Krisen – orsaker, verkan, årgärder" efter tips från den pålitlige journalisten Dan Josefsson. Trist och tungt…? Inte då! Politik på rätt språk ger hopp och visioner.

Sedan väntar Språknämndens "Språkriktighetsboken" från 2007, ett måste för en ordbrukare.

-------------------

Vill också tipsa om föregående inlägg med Veronica Palms (S) härliga linjetal om sjukförsäkringen, i två delar. Till allmän uppbyggelse. Sånt behöver vi frusna själar i en tid som denna. Jag säger bara… mer, mer, mer…! Tyvärr synkar ljudet dåligt med bilden, men ORDEN ÄR VIKTIGAST.

Ha det gott,  och be careful out there!