Solbrännan på tårna har regnat bort. Synd, för den var rätt svår att få dit. För första gången på flera år. Den kunde väl fått sitta åtminstone till augusti. Suck.

Aj, aj… Ryggskott på gång igen. Det har varit på G länge. Ibland där, men mest borta. Och NU ÄR DET HÄR. Direkt efter middagen när jag reste mig upp slog det till. Vila i soffan hjälper inte. Krypa på golvet med hundarna hjälper något. Sitta vid datorn… inget bra. Neeej.

Tror jag ska bestiga motionscykeln för att lea upp ryggen där. Det hjälpte en annan gång. Promenad blir det ändå inte, så som det regnar.

Husbonden tog tag i saken och plockade ner första fönstret för målning. Det har värkt länge. 15 år sisådär. Vi målade bara med grundfärg när vi byggde om och flyttade in. Resten skulle göras… sen.

De sitter lite indraget och har därför klarat sig länge, men nu är det tvunget. Tre åt solsidan är värst och har första prioritet.

Värst vad nerplockade fönster gapar svart. Husbonden kunde ju inte veta att det skulle bli den regnigaste dagen på hela sommaren. Men så är det. Här och nu. Det håller på och håller på. Jag (...eh, maskinen) tvättar gardiner.

Oooops, så åkte andra fönstret ner också. Jag vet inte vad jag annars ska göra emellan, hette det. Fönstren målas i garaget så där står de åtminstone torrt. Inomhus är det däremot lite fuktigt just nu, hehe.

Jamen, här är den ju!

Jag hittade kameraväskan från journalisttiden, 30 år gammal. Den satt som en smäck på axeln och smet som gjuten intill kroppen precis som förr. Kändes riktigt hemtam, trots en kortare sejour som fiskeväska åt Husbonden för flera år sen.

Tänk… den är precis lagom stor och rymmer utöver nya kameran även ett extra tele och en filmkamera om så önskas. Plus lite småfack för prylar. Här ska inte köpas nytt alls. Den är perfekt. Ja… bortsett från lite slitage under axelremmen och en trasig söm i botten. Men det är bara charmigt. Och vilka minnen!

Jag trodde aldrig den skulle komma i bruk igen. Men, here we come… Till helgen är några hästevenemang under uppsegling inom hyggligt avstånd. Det lockar. Får se om vi orkar ta oss dit, väskan och jag.

Leendet dröjer sig ännu kvar... Jag blir så himla lycklig av Anne på Grönkulla. Äntligen kom hon i repris. Vår stora favorit. Fast vi missade början denna gång. Husbonden hittade henne av en slump och bums satt vi där i tv-soffan och log. Och log… och log. Och snyftade (jag). Den tv-serien har vi verkligen saknat.

Många i vår ålder känner ju Anne Shirley, den 11-åriga barnhemsflickan som kommer till ett kärleksfullt hem på landsbygden hos Marilla Cuthbert och hennes bror Matthew. Allt utspelas på den idylliskt vackra Prince Edward Island i Kanada. Åtskilliga tonårsflickor växte upp med den älskade boken som skrevs för hundra år sen av Lucy Maud Montgomery. Boken följdes av fler och man kan läsa om Anne långt upp i vuxen ålder. Eller se på tv, som vi. Filmerna gjordes 1985, 1987 och 2000.

Vår första bekantskap med Anne skedde genom tv-rutan för kanske tio år sen. Ty, när jag var i "rätt" ålder var det bara hästar som gällde. (Hade då en annan favorit – Jill, ett minst lika gott föredöme som Anne. Skrev i bloggen om Jill HÄR.)

Men det ska vara den serien där Anne spelas av Megan Follows och ingen annan. Den har fått en Emmy. Megan är som klippt och skuren i rollen. Precis som Inger Johansson i Pippi Långstrump som bara ÄR Pippi.

Ååh, Grönkullafilmen är så snäll och så rar och gullig så man blir alldeles varm om hjärtat. Just sådana berättelser behövs i dessa tider. Lilla Huset är alldeles saligt. Anne är begåvad och rolig, poetisk och klok, löser problem med sin positiva livssyn och tillit och ser "besläktade själar" i sina vänner.  En riktig lyckosaga. Lämplig för alla åldrar.

Och den finns på dvd. Yes!! Sökte på nätet just nu och fann tre separata tv-filmer eller en box med alla i. Den ska vi bara ha!

Hjärtat slog en frivolt... nä, inte en... utan flera. Programmet fungerade

Och pdf-filer skapades! Jojomän, Herreminje, å Jösses Flickor!

Nu lyftes i ett enda slag många stenar från en prövad kvinnas axlar. Livet leker igen! Äntligen fick jag gjort det!!!!! Jippiee!!!

Bloggen ligger på knäna och böjer sitt huvud i ödmjuk tacksamhet till bloggvännen Berit Elisabet som levererade inte bara adress till gratisprogrammet utan även personlig bruksanvisning i en kommentar. Så gulligt.

----------------

Programmet heter CutePDF Writer och kan FRITT laddas hem HÄR.

Under nedladdning erbjuds man ladda ner även en converter PS2PDF som behövs. Bara att svara ja, den är FRI den också. Och allt lade sig så snällt bland skrivarna så det är bara att följa Berit Elisabets instruktion som återges nedan.

"När du laddat ner det använder du bara kommandot "skriv ut" men till Cute pdf i stället för till din vanliga skrivare. Jag lovar - det fungerar, och är jätteenkelt!

Du skriver och gör layout i ditt vanliga program. Jag har en senare version av Word, men en urgammal i PageMaker och båda fungerar.

När du är klar med ditt dokument använder du "skriva ut"-kommandot som vanligt, och då upptäcker du att du fått liksom en ny skrivare, dvs Cute pdf Writer. Det är den "skrivaren" som i stället för att skriva ut ngt på papper skapar ett pdf-dokument.

Jag provade just nu för skojs skull med ett minst 15 år gammalt WordPerfect-program (tror inte det överhuvudtaget finns kvar i handeln längre), och även det jag skapade i detta urgamla program blev en pdf-fil genom Cute PDF:s försorg."

SAKKUNSKAPEN HAR TALAT. Och jag kan bara instämma... BUSENKELT.

Forts. på semesterbilder i fågelvoljärerna.

Naturen är full med läckerbitar. Bara att hämta in till fåglarna.

Våra dagliga promenader avslutas med att bära hem påsar med gräs till marsvinen och famnar av strån till fåglarna. Åkerkanterna gömmer riktiga skatter.

 Risfågelungarna ovan är i tufsig ruggning

med leopardfläckiga huvuden som sen ska bli blanksvarta.

Sommarsemester i fågelvoljärerna. Om man inte dinglar omkring i grenarna  som den blå lessonungen är omogna fröer direkt från strå en eftertraktad delikatess. Tjohej, vad livet leker.

Kanarieungarna har just färgat ut

i alla möjliga varianter.

Tom i skallen på egna infall just nu. Är trött efter hämtning av marsvinens hela årsbehov av kutterspån. Skönt trött. Därtill blev jag jönsigt lycklig efter kvällens tv-avsnitt av Pistvakt som var mer galet än nånsin. Hur kan nån ha kommit på att skriva detta manus…? Hehe…

Därpå var alla idéer som bortblåsta. Ägnade mig åt surfning på nätet.

Dock måste jag bara tipsa bloggens läsare om en liten go film som jag för bara en liten stund sen fann på nätet: Hönor på grönbete.

Kolla in den på Görans blogg HÄR. Jättegullig, särskilt om man som jag gillar djur. Blev ännu mer jönsig, helt betagen och djupt imponerad. Den filmen borde nå en större spridning. Måste visa Husbonden när han sett klart på Jägarna.

Denne Göran har för övrigt en trevlig och personlig hemsida HÄR, om höns och blommor, och ett bedårande bildgalleri på sina höns och kycklingar.

Dagens motionsrunda urartade till inget mindre än saft och kakor hos grannarna. Primärt sökte vi skydd på deras loge när regnet var över oss. Där fick vi se den käckaste kaninbur världen skådat (tror jag). Bonden har byggt den åt barnbarnens kaniner. En riktig villa på höga ben, med brutet tak och burspråk fram. Avsedd för utevistelse året runt med isolerat sovrum i mitten. Husbonden och jag önskade genast bli kaniner i våra nästa liv. Dock är vi glada att slippa ansvar för frakten av denna stora villa till barnen på Öckerö.

Lilla Huset har haft tomt i godislådan i FLERA DAGAR och nu blev det riktigt irriterande. Kom riktigt ur gängorna och kunde inte förmå mig till något. Att-göra-listan är fortfarande lika lång som i går. Vägrar dock kasta mig i bilen till Byn för att fylla på godislagret. Någon måtta får det vara. Räddning uppenbarades i Husbondens bil i form av en påse Blandat. Det var då för väl. Mums.

Gårdagens möte med fotoklubben sjöd av tjatter och nya idéer (blandat med bantningsbekymmer för en av deltagarna). Lokalfrågan är löst och i detta nya tillhåll medges även permanent fotoutställning med medlemmars bilder i stort skyltfönster. Yes! Vilken lyx. Byte av bilder vid varje månadsmöte.

Viljorna är många och ambitionerna höga, för en del. Vi andra hänger med. Om en dryg månad väntar första årsmötet för detta embryo till förening. Åtar mig INGA uppdrag. Aktar mig. Spar på krafterna.