Lilla Huset var idag barnvakt åt Vännernas hund Toste. Den lille ängeln njöt i fulla drag under Husbondens kardning. Vred och vände sig, la sig, vände magen upp och jag vet inte allt... Han ville nog reta svågern lite extra. Och den vita ullen låg snart som en snödriva.  

Gissa om Ulrik var avundsjuk. Han stod intill hela tiden och menade att det är VÅRA kardor, så det så... och snart ÄR det väl ändå min tur. Och det blev det förstås, men där fanns inte mycket att hämta. Snödrivan samlades raskt ihop till kommande häckmaterial i Fågelhuset.

Ååhh… Alla dessa vackra fjärilar… jag blir alldeles salig när de dyker upp så här i augusti.

Säger det med en gång: Jag kan ingenting om dem. INGET. Men jag tänker lära mig… De är ju så underbara.

Och tänk… att många arter kommer flyttande söderifrån. Att dessa små gracila varelser är ute på såna strapatser..! Fascinerande. Ja, så heter de SOMMERFUGLER på norska också. Man blir aldrig för gammal för att lära;-)

En gång när jag var liten satt en kompis och jag på stentrappan i trappuppgången (måste ha varit en mycket varm sommar) och ritade, målade och klippte ut fjärilar i de vackraste färger. Vi hade väl nån bok att gå efter förstås. Men inte minns jag en enda en av dem. Nu ska det bli ändring.

Lilla Huset planerar att anlägga en fjärilsrestaurang med de allra bästa växterna. Nu gäller det att studera… En härlig sida om fjärilar och lämpliga växter finns HÄR. Där finns också länkar till fler fjärilssidor för den hugade.

Denna dag präglades av besök på Sjukhuset i La Stada. Fast så mycket stadsmingel blev det inte. Vi från bonnvischan åker direkt in till Lasarettet (vilket gammalt fint namn) i ena änden av staden. Sen orkar man inte mer. Jobbigt att köra bort och fram.

Återbesöket på medicinkliniken gav två besked. Det dåliga först: Min goa läkare prövar tjänst i annan stad och återkommer nog inte. Suck.

Det roliga: Jag slipper pröva ny pest-och-pina-medicin på ett tag. Alla prover var bra och jag är besvärsfri just nu. Just nu, alltså!  Pentasa var annars på tal, men... nu talar vi inte mer om det. Njut så länge det håller!

På Ortopedservice fick man en käftsmäll. Av Landstinget. Dom har dragit in de tidigare remisserna på MBT-skor. Mina livräddningsskor. Jag som var så glad att läkaren skrivit en remiss. Han visste inte heller... 

Landstinget vet inte vad man gör. På sikt alltså. MBT-skor är faktiskt rena Folkhälsan. Bra för fötter, knän, höfter och rygg. För att inte tala om hjärt-kärl-effekten när folk kan röra sig. Nu får man betala över 2000 pix för skorna istället för 600.  "Det är vansinnet som styr", sa en medpatient och jag ute på ljugarbänken.

Så får man försöka ge sig på Kolossen På Lerfötter, då. Inte för att tron förflyttar DET berget, men jag ska åtminstone säga ifrån: Nämn icke ordet FOLKHÄLSA efter detta!

När man nu inte längre får vara sjuk i fred utan måste ut och jobba så kanske det kan bli så här på arbetsplatserna för patienter med mag- och tarmsjukdomar. Tro mig! Det kommer att behövas!

 Undrar om arbetsgivarna är villiga till denna investering?

 ----------------

Fler 'skitroliga' bilder av denna typ finns i bildspel på sidan för Crohns och andra skitsjukdomar HÄR.

Veckans turbulens om vårdvalet fick mig på knä. Det var väntat. Efter utbrändhet tål man inte mer än så. Två dagars högvarv med hjärtklappning gjorde att jag gick ner ett kilo (alltid nåt). Sen kom bakslaget ett par dagar senare. Klassiskt. Räknade nästan med det.

Missade därför dagens Husdjursmässa med massor av kaniner, katter mm. På bara en kvarts bilavstånd, där kompisar dessutom deltog.  Tragiskt, men något man får leva med. Hade också lyckats "lura dit" Väninnan med man och hund... med halvt löfte om att ses där... suck...  Skäms lite, men orkar man inte med fler intryck, så gör man inte. Hjärnan stänger av.

Eller som Väninnan förstående sa: "du har ju redan haft ditt lilla roliga i denna veckan". Så sant som det var sagt.

Idag hölls Öppet Hus på Västra Götalandsregionens 120 offentliga vårdcentraler. Självklart var Lilla Husets invånare på Byns Vårdcentral för mingel och kaffetår.

Se här stod psykologen i dörren och sken som en sol, och där låg sjukgymnasten på knä och visade MBT-skor och fotriktiga inlägg. Och överallt tassade folk omkring i lokalerna på tipspromenad. Nu fick Husbonden chans att se alla skrymslen och vrår vilka jag som stamkund känner tämligen väl.

Husbonden och jag testade häftig gångmaskin och övade hjärt-lungräddning, ifall, ifall… Vi räddade provdockan! Både han och jag fick grönt ljus, tack och lov. Känns betryggande.

Mitt larm i Ortstidningen var också på tapeten. Varningen om risk för felplacering (se inlägg HÄR) hade fått åtskilliga att sprätta upp sina röda kuvert för att kolla. Vårdcentralschefen hade fått samtal från fler som felaktigt blivit flyttade till Grannbyn. Han var mycket nöjd med min insändare liksom även Byns landstingskontakt. Och förre socialchefen hade tagit upp saken i sin pensionärsförening och fått folk på tårna.

Så vågorna rullar ännu och nu blir det utredning och djupdykning i hur man egentligen hanterat statistiken i VG Regionen. En handläggare på regionen hade fått uppdraget att ringa mig. Och det samtalet blev knepigt...

- Men har du varit på Grannbyn tre gånger de senaste 15 månaderna, frågade han enträget.

-  Det viktiga är, sa jag, om du verkligen inte ser mina 39 besök på vårdcentralen i min hemort.

Nä, se det gjorde han inte. Så nu har dom nog inte jobbat på rätt sätt. Jag tror dom kollade Grannbyn först, och såg att jag hade tre besök där och nöjde sig med det. Urdåligt. Så får det inte gå till!

Tänker dom beröva MIN fina vårdcentral patientunderlag…? Jag är så stolt över den och önskar alla privata diton åt pepparn (så det så).

--------------

Det skulle faktiskt inte förvåna mig om många f.d borgerliga väljare inom vård och Apotek här på landsbygden byter till Röda Laget när privatiseringarna stryper deras verksamhet och rör till det så här. Den som lever får se.

Äntligen dök sländan upp. En enda. Väntan har varit lång, vädret uselt. Och vips körde den sin knyckiga revirflygning över dammen. Samma mönster och rutt mest hela tiden.

Vad jag har saknat den. Det är så hemtrevligt med de små helikoptrarna vid dammen. Under riktiga trollsländeår har vi sett uppåt fyra-fem samtidigt. Någon har ibland stannat till i luften och hovrat mitt framför ansiktet. Så nära att man sett alla detaljer. Undrar vad den tänkte då.

Vädret hann precis bli så där augustivarmt och soligt för en dag, sen regnar det igen. Vad gör sländan då? Den syns inte till. Sitter den under regnskydd och väntar... Ingen vet vad sländan gör.

--------------

Halvdåliga bilder på vår slända som hovrade lagom länge för ett kameraknäpp. Önskade mer solsken för att få det där blänket i nätvingarna.

Maudan jämför sig nu med kronprinsessan Victoria!

Makten och härligheten börjar tydligen gå till hjärnan på Maud Olofsson.  Hon har enligt Expressen sagt så här: "Jag känner igen mig en del i kronprinsessan Victoria – att vara kvinna i ledande position, då behöver man en man vid sin sida som förstår ens arbetssituation och den utsatthet som kan finnas i rollerna. Då behövs en man som kan stödja och städa, en som finns som support hela tiden."

Så pass! Den där bäverkvinnan är bara för mycket. Efter högmod kommer fall. Måtte det blir ett riktigt magplask. Ju förr dess bättre.

Maudan lär ha jublat när hon hörde talas om ännu en kunglig förlovning - mellan Madeleine och Jonas. Ett varningstecken. Alliansen räknar tydligen med att royalistisk glädjeyra blir dragplåster för ännu en valseger.

Men folk kan få nog också. Av både kungar och bävrar. Skrattar bäst som skrattar sist…

Finnes någon likhet? Jag ser den inte.