- Det handlar om lönedumpning, säger Linda Åberg som placerats på olika jobb för 65-procentig a-kassa. Jobben slet hårt på både kropp och psyke. Höftledsartrosen förvärrades, hon var djupt deprimerad efter hanteringen och hade även fått artros i knäna. Hon flydde från Skåne till Västernorrland för att orka starta om.

Linda har jobbat på flera tunga praktikplatser, packat varor, skyfflat porslin och synat kartonger. Hon skulle söka jobb samtidigt - trots åtta timmars arbetsdag. När hon ifrågasatte detta kallades hon till Arbetsförmedlingen för "uppläxning" (Lindas ord) för att hon inte var medgörlig.

- Nästa placering kändes som ett straff, en ren och skär hämnd, berättar hon för tidningen FLAMMAN som nu startar artikelserien "Kriget mot de fattiga". Läs där Lindas berättelse och vad hon tror om framtidens Sverige under Alliansen. (Flamman utkommer en gång i veckan.)

Linda har känt sig utnyttjad. Hon gör liknelser med 1930-talet och kallar alltihop för en "återgång till en marknad för statare, drängar, pigor eller med ett annat uttryck för samhällets bottenskrap".

Nu strömmar berättelser in. Ju fler som utförsäkras från välfärden desto fler vittnesmål blir det. Det är en medborgerlig plikt att ta del av hur det är i Verklighetens Sverige. Att höra hur den nya politiken slår. Till skillnad från 1930-talets statarsamhälle finns nu internet. Ingen kan tigas ihjäl.

.. med färg och form på bloggen. När toppbilden kom till känns det angeläget att hitta nåt passande. Inte det lättaste. Finns ju så mycket att välja på. Dessvärre försvann den bakgrund jag haft i två år och varit så nöjd med... och den finns inte kvar! Nu MÅSTE jag plötsligt leta vidare.

-----------

Några timmar senare:

Nu är jag nöjd. Så här får det bli. Att Husbonden blev mäkta förtjust gör inte saken sämre.

   Nymferna vägrar gå ut. De sitter inne vid fönstret, fångar en och annan solstrimma och väntar på bättre väder. Jag också. Pysslar med matlagning istället, storkok. Köttfärsås i går, biffar idag. I morrn blir det fler biffar på den köttfärs som är kvar.

Ska färga nya jeans också, men drar mig lite för det. Tvättmaskinen vägrade centrifugera i går, två gånger på raken. Vill liksom inte ha bekräftat att nåt är fel. Avvaktar (läs: fegar) därför någon dag till.

Köpte nya gröna jeans för ett tag sen, snyggt gröna. Efter ett par dagar i sol drar de dessvärre mot limegrönt. Inser att de behöver mörkas på lite. Olivgrönt heter färgen jag köpt, men färgkartan verkar opålitlig. Får ta väldigt lite av medlet annars verkar de bli svarta.

Lessonen har börjat äta igen efter flyttningen till nya burar. Vågar till och med äta när vi är där. Frestade med grodda fröer och se DET såg nymferna som blev helt oregerliga vid morgonbestyren i fågelhuset. De flög fram och åter, slängde sig på dörren och skrek: "Är du inte färdig snart! Skynda dig! Vi ska ha NU!" Dom ser allt vad man sysslar med. Aldrig långtråkigt därinne.

När jag kom in i morse satt vår vackra Pärlvit vid fönstret, solbelyst på rygg och nacke. Otroligt vacker syn... KAMERAN - hann jag tänka, men la genast ner tanken när jag såg Ulrik som däckat på dörrmattan. Inte ville jag slita upp honom då för att gå efter kameran.

Hej och hå... så var en ny header på plats. En ny funktion som jag aldrig trodde jag skulle få till. Men vad gör man inte för att fly från det som är ännu svårare. Nämligen backup till den externa hårddisken som jag inte orkar med. Är man utbränd så är det tungt att läsa instruktioner. Likadant med filmandet. Det ligger nere eftersom videokameran är full och jag inte orkar med allt nytt. Var sak har sin tid. Kommer ork, kommer tid.

Men det här var kul. Ett par måsfinkar poserar. Bilden togs när det var nystädat i fågelhuset för en månad sen. Har även sparat hem lite bakgrunder. Ifall, ifall jag kan få till nåt nytt som passar mig.

Jösses, nu kom postbilen. Undrar om min beställda bok är med... 

Husarknappen (sanvitalia procumbens) är en klar favorit i Lilla Husets trädgård.

Den enda blomma som funkat obehindrat hela denna knepiga sommar. 

Det är en lättskött, tålig växt med massor av gula blommor som liknar solrosor i miniformat.

Man behöver inte plocka den, husarknappen bara blommar och blommar oavbrutet och ser likadan ut hela tiden från juni till frost. Den blir 15-20 cm hög och tät som en boll. Tålig mot regn och blåst.

Kan planteras i ampel, som kant i stora krukor och lådor liksom rabatt.

-----------

Men nu, efter två frostnätter, sjunger allt på sista versen. Oktober i morgon och Husbonden flyttar intresset ut till rabatterna. Här har blivit rejält eftersatt under utbyggnad av voljärer och fågelhus. Ogräs överallt.

I går var det växtbytardag med Grannen. Husbonden tuffade iväg med skottkärran full och kom tillbaka med den ännu fullare. Men han kom inte ihåg ett enda namn på växterna. Tur att det finns trädgårdsböcker med bilder!

Till nästa år... eller beroende på hur hösten blir, ska vi anlägga en bättre perennaavdelning i trädgården. En med stigar som man kan vandra omkring i. Inspirationen kommer från Grannen som har kommit väldigt långt på den vägen. Vi får väl skissa lite på det först.

Nu är det så igen. -1,3 i morse.

Kurar inomhus längre än vanligt och eldar i kaminen. Var är alla varma kläder, brrr...

Vackert en stund i gryningen men solen värmde snart bort frosten.

En slända, samma art som jag fotade i somras, satte sig i ölandstoken. La armarna om en knopp och hängde vilande där i flera timmar innan han gav sig av till dammen. Visst tittar han tittar på mig, eh..?

Ett "jyyp" och sen är isen bruten... Så går det till när sebrafinkar finner varann.

Det började med att sebrahonan låg död i går morse. I och för sig väntat, hon var lite risig i två dagar. Far och son sörjde. Och vi som inte tänkt skaffa fler sebrafinkar...  Vi får se... sa vi, med halvt löfte och en from förhoppning. Vi skulle nämligen leverera en grön lessonpojke. Turligt nog fanns där även två unga vackra sebraflickor (ovan t.h.) Pojkarna kan ju inte sitta ensamma och sörja, tyckte vi.

   När flickorna placerades i egen bur med ett "jyyp" svarade pojkarna med en rad tutanden. Vi trodde allt var klart, men näedå... Tyst hela dagen. Änklingen syntes sitta ute och titta sig omkring. Han letade efter frun och trodde nog vid första jyypet att hon vaknat till igen. Jamen... man blir ju så ledsen. I morse satt han så sorgsen i en vrå och sörjde (t.v.). Vi kunde inte hålla oss, flickorna måste in med ens.

På med nya fotringar, en svart och en gul och sjuss in i voljären. Frrrrrtt, smattrade vingarna... "jyyp, jyyp". Gissa om han sträckte upp sig, änklingen. Va! Vad var detta? Tjejer! Tuteri-tuteri-tut! Från båda pojkarna ljöd serenader av trumpetstötar. Sällskapet följde lätena och fann varann genast i flocken bland måsfinkar, risfåglar och kanarier.

Senare på dagen syntes änklingen studsa ur och i foderskålarna för att visa att här är det fritt fram. Och honan kunde ta seden dit hon kommit. Sebrafinkar är otroligt charmiga glädjespridare, så fulla av energi och livsglädje.

   Hahaha... här är grejen för mig.

Fluktade just runt i Naturkompaniets nya katalog som kom igår. Fick nästan fnissanfall över den här grejen. Drömmen för en person med mitt kontrollbehov... "Midjeväska med två praktiska fack och flera fickor. Bälte med rostfri vajer som hindrar tjuvar att skära av bältet. Hänglås ingår!" (449 kr, som hittat...;-)

Jag menar... kan det bli säkrare. Höjden av paranoia... Över min döda kropp, typ. 

Näe, jag ska ingen ha. Nöjer mig med små nätta pengabälten i nappa för sedlar, leg och kontokort. Men OM jag skulle ut i vida världen och resa så... då var det givet. En höjdare. 

Naturkompaniets katalog var Lilla Husets nöje i morgonstunden. Priserna är rejält tilltagna men så har dom kläder och prylar som tål en snöfärd på ryska tundran efter draghundar också. Inget för mig således, men jag får kickar av PRAKTISKA prylar med fickor och fack och söljor och dragkedjor och sånt...

Fnissigt nog har artiklarna amerikanska namn typ; Eagle Creek, Undercover, Icebreaker, Owl Shirt, Expedition Down, North Face Himalayan Parka, Barents Winter osv. Dom vet att sända ut de rätta signalerna...

Husbonden blev lite sugen på en en grönlandsjacka. Mest för att han upplever nästan alla andra herrjackor i handeln som "gubbiga". Ja, kanske det. Men nu drar vi ut till Fågelhuset.