Hörde Monas tal idag på Sossarnas Jobbkongress. Satt som klistrad vid tv:n och njöt... och grät... ja, man är väl socialist. Och Husbonden höjde näven i en kampgest. Hon VAR bra. Hon ÄR bra. Sa alla de rätta sakerna - om ideologin, om socialdemokratins själ. Hon var PÅ, hon KAN!

Beundrar hennes mod. Hon är stark. Hon vill. Tänk bara som hon fick lida i mediadrevet efter den löjliga t-historien (en skitsak jämfört med vad alla manliga potentater kommit undan med), när de egna vände henne ryggen och hon slängdes ut i kylan. Ändå jobbar hon på. Hon är en motvindspolitiker, en som drar det tunga lasset. Och hon gnor på, hon låter andra lysa, hon jobbar för Laget. Hon fick ta över när ingen annan ville, när Persson sabbat valet 2006. ("Haha, hon hade ju inga motkandidater" hånade högerpressen).

Jag har alltid trott på Mona. Led med henne den där gången. Fast även jag har slitit mit hår i förtvivlan när hon låtit som en dagisfröken. Men herregud, hon är ju inte mer än människa.

Nu har hon iallfall sytt ihop ett vänsterblock med ett  STARKT PROGRAM och stora möjligheter att kasta ut alliansregeringen. Vem annars skulle ha fixat det...? Och vad som än sker i valdebatterna kommer hon INTE ATT STÅ DÄR ENSAM mot de fyra högerpartierna som Persson tvingades göra. Det var tortyr. Mona kommer att ha sällskap på vägen. FINT SÄLLSKAP. Det måste gå bra. Även om jag håller till på vänsterkanten är det av största vikt att det går bra för Det Stora Partiet.

PS

I talet som kan ses på You Tube HÄR sa hon tydligt att "vi ska INTE höja pensionsåldern" vad sen media än rapporterar.

   När jag ändå tappat tråden för dagen satte jag mig till vila i TV-soffan. Drömde att jag smaskade i mig en JAPP - från början till slut, njutningsfullt och lääänge. Mmmm, väldigt gott. Papperet prasslade läckert och allting. Trodde väl att jag skulle vara störtsugen på en sådan när jag vaknade, men nej... faktiskt helt nöjd! Ett kalorifattigt sätt att njuta choklad på. Nya erfarenheter hela tiden. Efter detta "energitillskott" var det dags att byta vatten och låsa för fåglarna, rasta hundar och dra igång röjningsprojekt nummer två: fler pärmar.

----------------

Nu längtar jag efter att sossarnas kongress ska starta 10.15 i morgon, onsdag. Högintressant. Efter denna hoppas jag att Mona får drag under galoscherna och tuffar till sig. Enligt kvällens Rapport menar varannan svensk att det borde förbjudas att plocka vinster ur friskolor. En majoritet av oppositionens (röd-gröna) väljare anser att det ska vara förbjudet.     Ja, då återstår bara att välja rätt på valdagen om ett år.

Kalasvackert väder idag. Men plötsligt vet jag inte vad jag ska använda dagen till...

Planeringen föll ungefär när reparatören kom för att fixa garagets luftvärmepump. Det strulade för honom, han ringde och väntade svar på telefon, tiden gick... jag fick passa, bjuda på kaffe, trevlig och serös var han och hann även med att kolla inne-luftvärmepumpen som inte är helt ok.

Det slutade med att han fick lämna pumpen i garaget med alla trådar hängandes, dom hade skickat med honom en felaktig fläktmotor (fel märke ). Återkommer nästa vecka för slutförande, tack för kaffet och ajöss.... Glad blev jag att det är ETT GARANTIJOBB mitt i alltihop.

Och när han åkt hade jag helt tappat tråden... Vad var det nu jag skulle göra? Och här går jag och letar......efter min tappade tråd. Medan solen skiner sitt allra vackraste. Nå, jag kommer väl fatt mig vad det lider.

Öm i axlarna efter allt rivande. Har rensat ur pärmar med dokument efter mina bortgångna föräldrar. Mamma dog 2005 och pappa 2008 och jag skötte räkenskaperna för båda mot slutet. Nu var tiden mogen och det fanns mycket papper att göra sig av med. Deklarationer, kontoutdrag och ... you name it. Döda personer kan inte åtalas, alltså måste man inte spara allt i fem-tio år. Är man död så är man.

Tänk om man kunde avsluta sitt eget "pappersliv" lika enkelt, bara riva och slänga istället för tynga ens tillvaro. Ser nästan fram mot det... nä NU skämtar jag, faktiskt;-)

Pappas gulnade pensionsbesked från 30-talet låg också där, på styv kartong och seriöst formulerat nästan som ett gammalt aktiebrev. Högtidligt sägandes att detta var något mycket värdefullt. Annat är det nu... när Folksam med ett pennstreck halverar ersättningsbeloppen för begravning. Pappas hela belopp betalades i alla fall ut ograverat, men så var det inte Folksam heller. Med ens fick jag tre pärmar lediga, vilka kommer väl till pass för en hamster.

För övrigt höras grodorna ihärdigt kväka om natten vid fiskdammen i det milda vädret.

Det är mycket man inte fattar, men just nu grubblar jag över handikappföreningar som skickar ut vykort till alla (?) svenska hushåll i hopp om att man ska betala för korten genom bidrag. Häromdagen kom julkort från "Diabetes Wellness Network Sverige". Andra år har man fått kort från mun- och fotmålande konstnärers förbund osv. Detta kostar förstås fruktansvärt mycket pengar.

Vore det inte bättre att använda pengarna till behjärtansvärda ändamål direkt än att skicka vykort till hela befolkningen (eller hur många som nu får korten), undrar jag. Hur har man råd med dessa massutskick?

Rebellen i mig vaknar när jag utsätts för utpressning. Även när den är av förment "vänligt" slag som denna. Jag vill inte i mitt hem utsättas för påtryckningar där jag ska känna mig lumpen, egoistisk...whatever... om jag inte betalar en slant för att dom skickat gåvan jag inte bett om. För det ÄR utpressning.

Dom borde skicka ett trevligt informationsblad istället. Jag vill inte se hur dom vräker ut pengar för att eventuellt få ännu mer tillbaka senare. Då sparkar jag bakut i ren protest.

Två ljuvliga kuddar inköptes å dagens Hantverksmässa på Byn. När man skyltar med sånt här smälter en gammal farmartös. Kunde inte välja, var tvungen att ta båda. Blir lycklig och glad av att titta på dem. Den lilla kalvasken (nedan) införlivades också i Lilla Husets bohag. Jag älskar tomma askar. De är fulla av möjligheter. Som oskrivna blad i block och almanackor. Tänk så mycket man kan fylla dem med...

   Hantverksmässan på Byn hålls nu för 20:e året i rad (har inte missat många). De arrangeras av Byns Hantverksförening som har många aktiva hantverkare i trä, metall, pärlbroderier, sidentryck mm mm. Nytt är cementgjuteri på ett konstnärligt plan. Vi sneglade på en adventsljusstake i betong (vad kan bli mer stabilt än det?) men när kassan länsats på favoritobjekten avstods detta. Nästa helg hålls en liknande mässa i Grannbyn, men då har vi annat för oss.

Därpå bjöds lunch hos Vännerna strax intill Mässområdet. Visst låter det pampigt... Mässområdet... hehe, det är skolans aula. En vansinnigt trevlig dag och hundarna fick Med Beröm Godkänt. Mellan tuggor avhandlades flera punkter på dagordningen, bl.a. huruvida Årets Julbord skulle begås eller förbigås. Diskussion var nästan överflödig ty efter flera år kände vi alla behov av att slippa gå på lokal. Bestämde oss istället för Hemma-hos.

Bloggreklamen var på tapeten liksom Byns inavelskonstellationer. De senare går vindlande gångar mellan nästan alla våra bekanta på orten och är hart när omöjliga att följa. Mötet ajournerades i kvällningen för att återupptas vid nästa träff.

Dagen har såklart ägnats åt det evigt larviga klockställartramset som mänskligheten envisas med för att rycka upp oss själva med rötterna två gånger om året. Vi behöver inte detta! Inte alls. Ingen kan övertyga mig om att detta  larv tillhör livets nödtorft. Det är bara så förbaskat barnsligt alltihop.

Vad var det för fel på den gamla vanliga normaltiden? Den fungerade tidigare. Om den inte passar vår moderna livsstil, så ändra då livsstilen - inte tiden. Vi mår inte bättre av att försöka ANPASSA TIDEN  EFTER VÅR LIVSSTIL. Tvärtom... vi rycks upp med själen två gånger om året HELT I ONÖDAN.

Ingen går opåverkad genom detta. Vi blir mer eller mindre vilsna allihop och det tar en eller två veckor innan man har anpassat sig. För inte så länge sen föreslog man i USA att vi alla skulle gå över till sommartid (!) hela året (!).

Man tar sig för pannan. Jaja, visst kan man förändra normaltiden hit eller dit, alla förslag för att komma ifrån dessa ständiga växlingar är bra, men vad är det för fel på den gamla normaltiden. Suck.

   Håhå jaja, snart är det läggdags och visst blev man lite matt efter dagens städning i fågelhuset. Tre timmar. Men denna gång slapp vi våtstädning, bara ut med gammalt material och in med nytt. Gällde även småträden inne i kanarieavdelningen.

Då var det skönt att ha middagsrester från gårdagen, ris- & kycklinggryta, kändes nästan som om det var serverat när man kom in. Bara värma i mikron. Kvällens äpplepaj med vaniljsås var också en upplevelse - särskilt för hundarna vars ögon var som tefat vid de bekanta dofterna. De skulle blivit hemskt ledsna om vi hade glömt dem.

Sen kom jag till den sena städningen på kontoret... eller i hjärnan, om man så vill. Sortering i gamla samlingar kräver mycket tankearbete. Pappas dokumentskåp startade alltihop. Det har stått på verandan sedan han dog i maj 2008. När brevkorgarna blev överfulla fick jag ögonen på detta gudabenådade skåp - fullt med tomma lådor. Nu är de inte tomma längre;-) Och brevkorgarna innehåller bara aktuella grejer.

I morgon åker sommarflaggan ner från fågelhuset

och ÅTTA tidur ska ställas om därinne!

Godnatt gott folk, och Trevlig Övergång!