Intrycken från Fågel-SM i Uddevalla lever kvar ännu en dag. Undra på det... över 300 fåglar på en och samma helg. Massor av besökare. Fåglar från Helsingborg, Ystad, Trelleborg, Malmö, Östergötland, Stockholm och Göteborg. Utöver arrangörerna i Bohuslän-Dal. Fågelodlingen är stor i Skåne, kanske beroende på klimatet och närheten till Danmark där hobbyn verkligen är stor. "Fågelgubbarna" åker ofta över till Danmark och tittar på anläggningar.

Min första expo på 70-talet blev stilbildande för min uppfattning om fågelhobbyn. Här var det samma stil på inredningen; stora utställningsburar med mörka väggar, klädda med granris och skyddade vrår för fåglarna som såg ut att finna sig väl tillrätta. Hoppas att många av besökarna fick samma aha-upplevelse som jag på den tiden. Typ, Oj, kan man ha fåglar på detta vis!

Det blir lite av habegär. Vi såg flera fåglar som vi ville ha och andra fantastiska fåglar som man inte visste fanns. Här fanns fröätande resp. frukt- och insektätande fåglar, gräsparakiter, papegojor, vaktlar och duvor. Vi är sugna på sävastrild (bild förra inlägget) och diamantfink samt skrattduvor och ett gäng dvärgvaktlar. På sikt!

 Upptäckte att utställningen i Folkets Hus låg granne med morbror Nils, men vi måste ju tillbaka hem till hundarna. Letade en stund efter mormors gamla hus, men i fel stadsdel... De nya vägarna runt Uddevalla har gjort mig förvirrad. Vi får åka en annan gång. Vill också se Regementet I17, eller vad som finns kvar av det, där pappa gjorde rekryten när han mötte mamma. Och gatorna jag gick på som liten. Då går vägen till Uddevalla ännu en gång...

vill ha, vill ha....                            små lysmaskar...

duvor.... och vaktlar är lite hönsiga...

luddiga barnmagar.......                           pampigt majestät          

Det finns pratmakare och det finns tysta. Hur får man alla att delta i ett samtal. Stora grupper där det krävs mod att ta till orda. Eller små grupper där det är lättare att få ordet. Det är inte så enkelt…

Det finns människor som helst inte yttrar sig i grupp. Några lyssnar hellre och begrundar i sitt inre vad andra säger. Några tycker inte att de har något att tillföra. Några nöjer sig med att andra redan sagt det man tänkt på. Många trivs bäst i rollen som liten grå mus.

De som gärna talar i små eller stora grupper har inte såna problem. Dem kan det däremot vara lite svårt att få stopp på. De är ofta engagerade, har lätt för att sätta ord på sina tankar och tror kanske att de hjälper till att få igång övriga deltagare. Så kan det fungera i en del fall. Men de kan också bli till ett störande inslag, ta för mycket plats, dominera. Även om de vill väl.

I en mindre grupp finns det kanske inte tillräckligt många som kan få tyst på en pratmakare. Då blir den tyste ännu tystare. Och den talföre allt pratigare. Men i en stor grupp kan den tyste bli inspirerad av att höra andra bemöta pratmakaren och själv häva upp sin röst.

Många aspekter och ett delikat problem för prästerna som leder "Det goda samtalet" där jag deltar.

Själv tror jag att större grupper är att föredra ur alla aspekter. Dvs. jag tror inte att en mindre grupp automatiskt löser alla tungans band. För det finns så många olika personligheter. Vi kan inte enbart delas in i pratmakare och tysta.

Fågel-SM i Uddevalla kunde vi inte avhålla oss från i helgen. Ett eldorado för hobbyfågelvänner. Knôkat, löd rapporten från Bohuslän-Dals Fågelhobby som gjort ett väldigt fint arrangemang. Här fanns fåglar för alla smaker.

Klicka på bilderna för att se dem större!

Stort...... och smått......

trött.... och alert......

rosa.... och brokigt......

familjevis.... eller i par......

grönt... och blått...

bebis... och vuxen...

osynliga... och exihibitionister....

...och tamare än tamast....

... och jättebarnsliga bebisar som leker med legobitar och kottar... och somnar huvudstupa på örat mitt i leken som den längst fram till vänster. Om någon tycker att jag favoriserat blågul ara i bildvalet så stämmer det precis. Bara för att dom är så spektakulärt mäktiga (och svenskt blågula) och något jag aldrig skulle skaffa själv.

Tog drygt hundra bilder så det skulle inte förvåna mig om bloggen förgylls med några bilder därifrån lite då och då.

(PS. Näst sista bilden visas 3 gånger i följd när man klickar på bilderna, och jag begriper ta mej tusan inte varför. Nån som begriper...?)

Komplettering i efterhand:

Tackar Tina för hjälp med artens namn på näst sista bilden, vilket fick till följd att den nu visas FYRA (!) gånger i följd när man använder bildspelet. Det må det vara värt.

Här brinner två gravljus vid fiskdammen. Två ljus för våra kära hundar HANNA och LISA LÅNGBEN. De ligger begravda bakom växthuset i trädgårdens lugnaste och mest fridfulla hörn, men ljusen till deras minne ville vi se. Därför står de vid dammen och blänker i vattnet. Båda dog i november månad, Lisa den 6:e 2004 och Hanna året efter den 18:e.

Självklart var vi även till Minneslunden och tände åtta ljus för våra bortgångna kära (nästan samma bild som i fjol). Kyrkogårdarna blir så vackra den här kvällen. Tyvärr lite huttrigt även för den ynka lilla stunden. Jag går inte till Minneslunden för övrigt under året, för jag tycker jag har mamma och pappa med mig för jämnan - i minnesbilder.

Vad som däremot inte var en minnesbild... eller var det kanske det ?... det var stark upplevelse av att pappa ringde mig en kväll för någon vecka sedan... Och det hände när jag stod med telefonen i hand för att ringa någon. Jag stod så en stund och grunnade på om tiden var den rätta och med blicken i telefonboken. Då kom synen:

- Hej, det är pappa, sa han och skrattade lite finurligt. Och såg ut som han gjorde i 60-årsåldern. Bilden var stark och klar. Och varade bara för en sekund. Och vips... var den borta. Försökte hålla den kvar, men borta var den. En väldigt trevlig påhälsning.

Just när man blivit klar med betalning av månadens räkningar dimper det ned nya i brevlådan. Det eviga kretsloppet.

--------------

   Posten måste ta ned alla nya brevlådor. Funktionshindrade når inte upp till inkastet. Av 4300 lådor har merparten 3700 redan satts upp. Frågan är om de måste kasseras helt och hållet.

När slutade man att skicka förslag på remiss hos användarna, undrar jag. Då kunde funktionshindrade meddelat sina synpunkter INNAN lådorna kom på plats. Mycket pengar och arbete kunde sparats. Kommunikation!

Chefen som struntat i remissrundan borde sägas upp efter den missen. Men då alla ansvariga gömmer sig bakom knappval och gorillor går det väl inte ens att nå fram för att meddela uppsägningen...

--------------

Reinfeldt får beröm i EU för att Tjeckiens president Vaclav Klaus till slut skriver på Lissabonfördraget. Kan det vara så märkvärdigt? Tjeckiske presidenten får ju igenom det undantag han ville ha.

--------------

Det är alls ingen hausse med halloween numera, hävdar en folklivsforskare i dagens loklatidning. Samtidigt ser man företrädare för HANDELN (!) påstå i media att halloween slår ut julhandeln. F-n trot.

Tittar och lyssnar en del på sossekongressen. TV-sända diton är lärorika. Trevligt att höra ombuden få sina yrkanden rättvist redovisade samt bifallna eller avslagna i lika god stämning och med sakliga argument. Praktisk demokrati i verkligheten. Suveränt skickliga ordföranden turas om i motionsfloden (för att vara fräscha, gissar jag) och manövrerar sig igenom timslånga beslut med acklamation (ja-rop), voteringar och rösträkningar om vartannat med humor och gemyt trots ett rasande tempo. Antagligen får jag omedvetna flashbacks till barndomen...

Är delvis uppväxt på kongresser och kurser... Mamma och jag hängde med pappa för att hinna umgås med honom på helgerna. Bäst minns jag Åkers Runö, LO:s folkhögskola, som utbildat hundratusentals fackliga företrädare sen starten 1952. Hur var det som barn, kan man undra. Barn hade på den tiden fantasi - det spelade ingen roll i vilken miljö man hamnade, det löste sig alltid. Om inte annat kunde man stillsamt iaktta människor och skeenden. Inte det sämsta.

Och i morgon är det Alla Helgons Dag. Då minns vi de döda som fattas oss.

En retsam mus gnager i väggen. Den ger sig inte ens när man bankar ihärdigt tillbaka. Däremot far hundarna i taket! Lugnast att låta bli och invänta den tysta men obarmhärtiga giftdöden.

Från datorn hålles bra uppsikt över akvariet, där det nu är riktigt livat. Bara att vrida lite på huvudet. Ett fantastiskt skådespel att följa alla nyköpta fiskbarnens liv och leverne. De har en glupande aptit och det verkar (peppar peppar, ta i trä) som om vi fått ordning på mikrobiologin med den nya renaren. Efterlängtat.

Disigt, grått och rått hela dagen. Höll mig inne och följde sossarnas kongress lite på tv:n. Ibland är det skönt att inte vara så himla duktig jämt. Bara mysa med hundarna i tv-soffan. Braskaminen puttrade hemtrevligt. Tur man har marksända tv-kanaler på vanlig antenn, ty...

Satellitkanalboxen har gett upp. Totalstopp. En tv-reparatör konstaterade att det inte var mottagningssignalen. Döm om vår förvåning när Canal Digital telefonledes erbjöd en utbytesbox på garantin (den är FYRA år...!!). Ja, de försökte förstås prångla på oss en HD-box för 1300 kr, men nähähäedå... det går vi inte på. Vad ska vi med all extra skärpa till? Varför ska vi se bättre på tv än vi gör i naturen?

Nej, nu har jag så ont i mina torrsprickor på tummar och pekfingrar så jag går och rakar resten av benen, hehe. Tar det i etapper. Gjorde underbenen i förmiddags, nu tar jag resten. Tittar även till mina nya gröna jeans som jag färgade idag. Lyckades iallafall med att inte få dem för mörkt gröna.

Fasen... nu gnager mössen igen. Blundar med öronen och går raka vägen till badrummet. Ajöken.

"Omförsäkring", kallar hon det, den där kommandoran Husmark-Pehrson. Det som nu ska ske med dem som kastas ut från sjukförsäkringen. De ska nu föras in i arbetslöshetsförsäkringen för att fördröja sista resan till Stupstocken. Allt för att dölja vad regeringen gjort mot folk som är sjuka.

Och brådskan är stor. A-kassan kräver medlemskap och en kvalifikationstid som regeringen minskat men ej tagit bort. Och f-kassan hinner inte meddela alla i tid...

Husmark-Pehrson är lika duktig som Reinfeldt på att göra om vårt svenska språk. Först var det "rehabiliteringskedjan" för nåt som inte ens liknar rehabilitering, utan bara handlar om utkastning. Nu är det "omförsäkring" = frånta sjuka rätt till ersättning och kalla dem arbetslösa.

LÄS Ingvar Perssons lysande ledare i Aftonbladet från igår 27 oktober HÄR. Den säger ALLT. Den är SUVERÄN.

Två citat:

"Hela hanteringen är en administrativ soppa och en politisk katastrof. Den senaste valrörelsens borgerliga kritik mot Socialdemokraterna för att trixa med statistik och skyffla människor mellan system och myndigheter bleknar." [...] "Sjuka motas till Arbetsförmedlingen efter en i förväg fastställd tidtabell. Beslut om vardagen för tiotusentals människor fattas i sista minuten, och utslagning presenteras som rehabilitering. Det är en skandal, varken mer eller mindre."

--------------

Min anm. Det finns bara en positiv sak med detta hastverk och det är att högeralliansen insett att dom inte får sitta kvar efter nästa val och nu kör så det ryker. Utan minsta politiska taktik.