Öppen Trädgård är fina tillfällen att få se hur andra gjort. Vi har alla samma huvudbry rörande bevattning, gödsling, jordmån, skuggning, uteplatser mm. Inte minst får man tips på nya sorter. Hur många växter man än lär sig blir man aldrig fullärd. I söndags var vi i Tråvad utanför Vara hos ett par som gjort en vanlig platt hustomt till en skogsplantering med nödvändig skuggning. Växter mår ju inte bra av ständig sol dagen lång. Vilket aktualiseras inte minst nu när SMHI varnar för 30-32 grader. Flera av de nya idéerna bearbetas nu i skallen. Och anpassas till våra egna.

Lilla Huset har en period samlat på många kända växter – nya för oss. Rikblommiga saker, höga och praktfulla i massverkan, och som sprider sig lätt. Det ger mängd.

Nu har ögonen öppnats för de små nävorna. Lite mer blygsamma, skira saker som inte skriker ut sin existens. Såna som man får l e t a för att hitta - och t i t t a för att se. Det finns såå mycket vackert och trevligt. Enda kravet: de ska vara lättodlade.

Visar några av bilderna. Tagna mitt på dagen i stekande sol med mobil vilket är dödsdömt på förhand. Då blir det inte bättre än så här.

Årets tidigare oro för ärlorna var nog befogad, men det blev i alla fall ungar. Tre ungar från två kullar. Något har gått snett – de brukar ha två kullar med vardera fyra ungar. Ärlans bekymmer i juni var befogat... ingen enda unge synlig, trots att vi hört matningar.

Ärlepappa spatserade uppgivet på nocken, med bildligt talat uppdragna axlar och modstulet sparkande i takpannelaven. Såg bedrövad och deprimerad ut. Ärlemor syntes inte till – och vi befarade det värsta. Men en enda unge fanns. Den hölls diskret i Parken medan mor låg på nya ägg. Långt senare presenterades den för oss.

Strax sågs åter båda föräldrarna och matade ljudligt i nya boet. En dag kom det ut två – endast två - ungar. Ett konstigt år är det... Hur som helst är nu alla tre ungarna med i trädgården. Till vår stora glädje. Och ganska orädda därtill. Att följa ärlornas familjebildning är något som hör sommaren till.

Lilla Huset är omsvärmat av humlor. Fler än nånsin. En fågelholk i Parken har tagits i besittning. Upptäcktes vid klippning av björkgrenar till fåglarna. Vips vimlade det av humlor överallt. Humlor är snälla och sköter sitt – utom när man knackar på boet... Vimsiga, oroade och undrande kom de ut och kollade läget, men aldrig så ettriga som getingar vilka ”hugger” innan de ens vet varför.

Roligt med humleodling. Viktigt för den nödvändiga pollineringen. Humleholken är full av löv och torra grässtrån som syns i hålet. Många frågor uppstår. Hur bygger humlor bon? Har någon sett en humla komma flygande med löv eller långa grässtrån i famnen? Inte jag. Vad mer därinne? Hur många arter samsas där? Har sett minst två olika färgteckningar. Kan det gå till så? Borde man starta forskningsprojekt om humlornas liv därute i Parken...?

Luktärterna blommar. Bostadens utrangerade mattor tvättas för utlokalisering till fågelhuset. Tvätten begicks i stark hetta med kulmen på 28,4 grader. Allt är torrt och brandrisken stor. Bevattning även av gräsmattan på trastarnas favoritställe – måtte maskarna bli åtkomliga för dem. Efterlängtad åskskur utlovad, vilken bara gav lovande mörka moln i fjärran, tre stänk samt avlägset muller. Inget mer. Husbonden tog en cykeltur. Jag avstod - det finns dagar, och det finns dagar…  Nedkylning av bostad och fågelhus pågår ännu i skrivande stund. Fortfarande varmare ute än inne. Väntas tropisk natt…? Ska man få sova alls...?

Valborg klarade pärsen. Vår lilla kanariehona Valborg skadade en tå för 16 dagar sedan. När jag skrev om henne HÄR förra veckan var allt osäkert. Hon hade lagt sig i en buske, vilade och bidade sin tid medan inflammationen värkte ut. Men hon ruvade faktiskt också på ett ägg… tydligen påbörjat innan skadan skedde. Bo och ägg var dock inte i bästa skick. Vi befriade henne från den plikten.

Dagliga framsteg har konstaterats. En piggare liten fågel har sällan setts. Hon har oftast hållit den ömma foten upplyft men kunnat stå på den då och då. Ett genombrott skedde igår när hon glatt kastade sig i poolen och plaskade av hjärtans lust, omringad av vännerna. Således fångades hon in idag för kontroll.

Det är bara en klo som förlorats. Den svartnade resten är borta, tån verkar intakt och har fin färg. Den svullna ’trampdynan’ (som fåglar egentligen inte har) hade svällt av. Färgen är normal och hon sågs trippa omkring på båda fötterna en stund. Den lilla tultan sliter och släpar nu med strån till ett nytt bobygge någonstans. Och livet leker igen för lilla Valborg.

Friskförklarad är även undertecknad. Sanatoreihostan ekar inte längre i Lilla Huset. Under helgen tillstötte värk vid djupandning och lunginflammation befarades - med viss reservation för invärtes muskelbristning efter två veckors ihärdigt hostande. Förbereddes besök på Vårdcentralen i morse, men vaknade helt återställd och besvärsfri – varpå jag friskskrev mig själv på stört. Förbättringen kvarstår ända inpå kvällningen. Husbonden försökte få med mig på cykeltur när värsta hettan (27,3) gett sig. Det kändes inte riktigt nödvändigt första friska dagen :-)

Bättre en än ingen… kråkunge i höga aspen, alltså. Från nya uteplatsen hördes små kråkläten så diskreta att de knappt kunde definieras. Där satt två ungar tillsammans och viskade försynt efter föräldrarna. Deras huvuden vreds åt alla håll, liknande små periskop som vreds hit och dit. Turligt nog var en kvar, trots att kameran hämtades. Bättre en än ingen…

- Gokväll i stôva, sa korna och strövade förbi i svala kvällningen, repandes munfullar av vitklövern som doftat så gott i flera veckor. Det är lite synd om korna ute bland flugorna i denna värme (27 grader). Se bara hur de ser ut runt ögonen.  De skakar sina huvuden, flaxar med öron och svans, då och då slängs tungan upp på ryggen för att få bort någon insekt. Det är inga vanliga små myggor som slår följe med korna utan blinningar och stora bromsar som biter så det känns, jag lovar. Flera på en gång. Ständigt detta krypande på deras kroppar och ansikten.  

Klart att de ska känna dofter, regn och blåst, och frisk luft i näsborrarna. Klart att deras klövar ska fuktas av regnvåta ängar och trampa mjuka marker. Klart att de ska beta naturligt av den godaste ängsbuffén - bara att välja och plocka. Men att få komma in i en skuggig ventilerad ligghall under den värsta middagsvärmen vore inte fel. Och varför inte en heltäckande brynja. Hästar har ju… ;-)

För övrigt gjorde barndomsvännen Eva-Britt ett nedslag under fyra timmar. Mycket resonemang om hennes getter och en ny bock som hämtas i augusti. Men v a r f ö r fotade jag inte hennes egenhändigt sydda lilla getgrimma… som medfördes för visning???

Att sköta trädgård kräver sin man. Ett ständigt plock och ibland hårt kroppsarbete. Tur att Husbonden är en 'handy man' för jag skulle inte orka. Men vi gläds oerhört när vissa växter sköter sig själva, så kallat 'ogräs'. Som kommer själva, sår sig själva, vandrar omkring dit där den bäst trivs och strålar sedan av glädje. Vid grinden har en campanula fausse-raiponce (tror jag - efter googlande) slagit rot för några år sen och verkar stortrivas. Vi tackar och tar emot!

Vyn från sovrumsfönstret dessa sommarkvällar är bara så ljuvlig. Korna drar omkring i hagen och står minsann inte där hela dagarna, men plötsligt är de där och allt blir med ens så idylliskt. Vi tackar och tar emot. Och njuter tills de dragit vidare. Och motiven växlar när de byter plats med varandra. När kossor hostar till med sina stora starka lungor blir jag bara full i skratt. Allt är så enormt med dessa stora snälla djur.

Hosta, ja... Min hosta är på tillbakagång. Är mycket, mycket bättre... men lååångt ifrån bra. Den här luftvägsinfektionen hörde till de jobbigare. Huvudvärk, matthet och träningsvärk hör till sviterna. Skulle hämta mer hostmedicin på Apoteket en dag, men det bidde inget. Vi var ute i åskvädret och sen funkade inte vårdcentralens server så inga mediciner kunde skrivas ut. T ä n k  o m det gällt något livsviktigt...! Fick vänta till dagen efter och hämta ett gult recept - alla har inte glömt hur man använder papper och penna, tack o lov.

Idag förgylldes tillvaron på "Trivselträff för daglediga" med kyrkliga syföreningen som arrangör. Det var på socknens egen dansbana, nära och bra, så jag vågade. Tackar och tar emot! Deltog därtill i allsången något andtruten. Ett 60-tal grannar deltog. Ett bra sätt att få se en skymt av alla.

Man kan bli matt av annat än tuffa förkylningar. Nämligen av barnbarnen… Morfar och jag har precis hämtat oss efter dagens besök. Ungarna uppför sig såå väl och är såå rara, men det händer mer på den stunden än på en vanlig dag i Lilla Huset. Typ.

Trädgårdspumpen blev till stort äventyr. Stella (3) pumpade med armkraft och Oliver (1) råkade sitta där vattnet kom ut… Liten groda studsade förbi. Familjens hund Hero hoppade i dammen flera gånger för att jaga fisk. Och vad betyder fågelhus och fiskdamm mot att bränna sig på brännässlor… Ujujuj, så det kliade på Stella. Gråt och tandagnisslan vid behandling av klådan förbyttes strax till glädje över uppnådd lindring.

Stella talar nu klart och tydligt i långa meningar, har stort ordförråd och är en glädje att höra. Oliver var delaktig på sitt vis, i yogaställning - hållande sina fötter, lyssnande, leende, vaggande och mumlande långa haranger som ingen förstod. Oliver v i l l väldigt mycket nu, står snart på egna ben, och vägrade somna fast blicken var dimmig…

Dagens clou var när morfar bjöd Stella på åktur med gräsklipparen. Som Stella fick styra själv. Så stolt satt hon där med morfar - och hörselskydden på, och log mot hela världen.

Oliver somnade precis lagom till familjens avfärd. Som sagt, en händelserik dag!

Sista chansen till "Öppen Trädgård" i går, söndag. Efter en dryg veckas belägring av host- och snörvelattacker ville man pröva vingarna. Åkte till närmaste öppna trädgården i vår egen socken, till Kållö. Bara för att få lite nya idéer och allmän njutning för ögat.

Deras fridfulla skogstjärn är verkligen något av det vackraste jag sett. Den ser man gärna igen, och igen. Att det gick ett par hästar i skogshagen intill gjorde inte saken sämre. Massor att trevliga växter på den tacksamma naturtomten fotades, men... på grund av min tunga förkylningsdimma orkade jag inte memorera namnen på dessa. Det får bli anonyma bilder enbart till lyst.

Några hostattacker smög jag med i skymundan, men mest trängde jag tillbaka dem genom att skrida fram försiktigt. Väl hemma exploderade allt i vanlig ordning.... ingen vanlig förkylning, denna här.