Äääääntligen bara minus 2,6 grader. Härlig snöyra ute och underbar temperatur. Med 16 minus häromdan ville jag inte vara med, men nu är det ju uthärdligt. Och nu står julen för dörren. Igen… Det var ju inte längesen alls. Det hela känns väldigt bekant.

Vår "105-åring" var på årlig undersökning hos veterinären och befanns klara sig ett tag till. Skelettcancern i revbenen ser inte så illa ut som befarat, men värken från två diskbråck i ländkotorna ger sina begränsningar. Där har det förvärrats men han har lärt sig ny teknik för upphopp i soffor och sängar. Ja, så har han ju lite svårt att skita, rent ut. Men "vem fasen har inte det…" som en jämnårig kompis skojade till det. "Om det var det enda problemet jag hade vid 105 års ålder vore det väl rätt okej", som han sa. 105-åringen är i morgon 14 år och 3 månader. Vi är glada för varje dag.

Regelbundna hälsokontroller är bra, för både djur och människor. Vi fick nu konstaterat att han också har kraftig grå starr och troligen bara ser ljus, mörker och diffusa figurer. Nu vet vi att det inte är demens utan starren som gör honom vilsen. Stackars mammas lille Ulrik. Inte kan man tro det på bilderna för tre månader sen.

Samlar mig inför kvällens uppgifter. Antingen blir det tv, åtminstone Rapport och Agenda, eller räkningsbetalningar. De senare har väntat länge nog. Har just ägnat mig åt verklighetsflykt nr 1, lyssnat på två nyköpta CD.

Madonnas Like A Virgin och La Isla Bonita, har gått om och om medan jag gungat omkring i Lilla Huset till tv:ns ljudlösa bilder med Julkalenderns Superpappa (vilken för övrigt bara liknar Nick Nolte i mina ögon). Gamla favoriter blir som nya när man efter många år fått dem i sin ägo. Fattar inte att jag kunnat vara utan Madonna i alla dessa år...

Amanda Jenssens CD Happyland är också inköpt. Fantastiskt fynd, denna tjej som skriver all musik och text själv.

-------------

I Fågelhuset har vi fått tillökning av en lessonbebis (är det en liten Jesus, tro? hehe). Mor och far har stora omsorger om den lille i holken. Man undrar hur det går till därinne... Matar förstås, försiktigt försiktigt, men... sitter de där och tittar ömt på den lille telningen och undrar hur det ska gå? Hellegod. Denna hemlighet får de ha för sig själva. Det gäller bara att serva med mat.

Just detta par tjuvstartade plötsligt med en massa ägg på golvet i buren, var dag ett nytt. Innan vi fattade att de faktiskt ville dra igång på allvar hade de producerat sju-åtta ägg, vilka avlägsnats p.gr.a "fel tid". Sen gav vi upp och satte in holkarna till alla lessonpar, så nu ruvas det här och där. Ett fåtal ägg, men dock. De har något att pyssla med.

Vaknade just till ur kvällslummern. Redan trött på kylan. Trivs inte alls med detta. Går och småhuttrar fast vi har varmt och gott i Lilla Huset. Brrr. Ikväll flydde jag verkligheten. Kröp ner i tv-soffan under en varm filt och läste vidare i boken om bibliotekskatten. Somnade.

Nu går väl tjälen djupt förstås. Minus 14,0 grader den gångna natten. Idag upptäcktes att slangen som går från dammpumpen till bäcken sprungit läck. Bara bekymmer... Ett reklamationsärende, men helt fel tid att ta hand om sånt.

Slangen byttes i somras. Vi fick tydligen ett måndagsexemplar. Vi brukar ha bäcken igång hela vintern för fiskarnas skull. Det ger syre till dammen samt värme därnere från vattenpumpen. Nu fick Husbonden skära av slangen vid dammkanten och hacka hål i isen för att vattnet skulle komma tillbaka ner i dammen, annars hade den tömts. Stackars fiskar! Reparation får vänta tills det töar...när?... Tänk om det bli 25 minus... Inte bra för fiskarna. Undra på att man tröttnar.

Annars har Husbondens julledighet börjat. Härligt. I morgon myser vi framför Vinterstudion i tv. Vintern avnjuts bäst i tv-soffan. Våra skidskyttetjejer bommade och sviten av dubbelsegrar bröts. Bra inför OS. Vi svenskar slår bäst ur underläge. Är det Jantelagen i oss...? Vi mår inte bra av att tro att vi är nåt. Dom skärper sig bättre inför OS nu. Det tror i alla fall vi.

I övrigt samlar vi oss för städning i fågelhuset, den sista före häckningssäsongen som drar igång i januari. Hoppas på lite mindre kallt när vi ska springa mycket i dörren. Just nu "bara" minus 10,3 ute. Måtte det stanna där, lyder min stilla bön.

Apropå Dödsskuggans Dal... Sist för idag, när jag nu roat mig med diagrammen i förra inlägget dristar jag mig till att lägga in en skojig bild från ZUT. Titta gärna in på länken, där finns fler fyndiga grejer. (Noterar vid läggdags -10,3 grader, snön knarrar, och jag har torkat lakanstvätten i köket i värmen från kaminen.)

Dödsstöten för Västsverige kom idag med GM:s katastrofbesked om Saabs nedläggning. Det är inte enbart 8000 jobb som försvinner hos biltillverkaren och underleverantörer, det drabbar hela näringslivet i Trollhättan med omnejd när människor inte har pengar att handla för. Ända ned till frisörer, optiker, bagerier, småbutiker… you name it.

Då bilindustrin koncentrerats till Västsverige drabbar nedläggningen troligen även Volvo eftersom de ofta haft samma underleverantörer. Det blir på alla sätt ett problem för hela Sverige vilket högeralliansen haft svårt att fatta.

En sorgens dag.

Detta måste väl ändå bli "sista spiken i kistan" för regeringen Reinfeldt som visat sig lika kallsinnig till Saab som till landets sjuka.

Tre opinionsmätningar visar i tur och ordning hur läget var FÖRE dagens nedläggningsbesked: SIFO, Demoskop och Synovate.     Klickbara bilder.

Den bleka decembersolen stiger icke högre än så här. Från Lilla Husets förstutrapp vid middagstid i midvintermörkret anas den mellan trädstammarna. En timme senare, kl.13.00, glimmade det till inne i köket just när solen tittade fram till höger om lilla lagården, precis innan den dök igen. Här framlevs således december helt utan solbestrålning.

Till vänster om bilden kröker framfartsvägen 90 grader i djup skugga framför en tät granskog. Ett rent norrläge, vår så kallade "nordpolshörna". Där är det ständigt halt, där ligger snön kvar längst och tjälen bryter inte förrän i maj.

Man får finna sig… ge sig till tåls och härda ut helt enkelt. Ty när globens axel rest sig rätt och ljuset återkommit lyser solen även på Liten Stuga. Om vintern fattar man hur nära Nordpolen vi lever.

När det - som idag - varit sex minusgrader och hård vind håller man sig för skratt. Drar igen kappan och på med kapuschongen om man så bara ska gå femton meter till fågelhuset... huuuh...

Det dånar i Lilla Huset när stormen skakar mast och tåg. De uppdragna markiserna dunkas i väggen av en hiskelig nordan som gör de få minusgraderna ännu kallare. Med vindens kyleffekt (bild nedan) uppnås 16-17 minusgrader vid dagens temp (-6) och hårda vind (13,9 – 20,7 m/s).

Pippisarna hölls inne för första gången under december. Braskaminen puttrar hela dagarna.

Hård vind, styv kuling = 13,9-17,1 m/s.

Hård vind, hård kuling = 17,2-20,7 m/s.

Källa: Wikipedia.

Apropå klimatmötet…

... så ler jag i mjugg när jag hör på Vetenskapsradion att marsbilen Spirit kört fast däruppe i en sandgrop.  

I åtta månader har den stått så. Via fjärrkontroll från Jorden har Nasa snurrat hjulen sex varv och lyckats flytta bilens hjul 1,6 centimeter. Då fastnade den ännu djupare och nu lutar den dessutom 12 grader!

Ja… vad har dom där att göra? Kostar pengar och skitar ner miljön. Det enda rymdresorna duger till är att köra iväg rymdminister Maud Olofsson dit, hon har ju sagt att hon vill bli den förste att åka.

Egentligen vet de flesta vad som är bra och vad som är dåligt… för klimatet, alltså. Men mötet i Köpenhamn lär nog inte leda någon vart. Det handlar om makt. Som vanligt. Ingen vill ge sig.

Det lovas "nya pengar" och "gamla pengar", "nya fräscha medel" och jag vet inte allt. Man undrar om dom trycker nya sedlar för att lova nåt. Nä, dom bara luras med att flytta om redan budgeterade medel genom att byta etikett. För avstå nåt… tänker dom ju inte. Bara bluff och båg.

Undra på att klimatmötets ordförande avgick mitt i alltihop! Jag förstår henne. Skulle också tröttna på gubbarnas monopolspel.

OM mötet nu skulle kunna enas om något mål och klimatet tillfälligt skulle bli bättre under något mellanår mitt i försämringen, så skulle makthavarna genast säga: Yes! Vi klarade det – nu kör vi igen. Så illa tror jag faktiskt att det är.

Lite uppiggande att se så många engagerade ungdomar som demonstrerar… fredligt (de flesta alltså). Det finns hopp. Om denna ungdomsrörelse ökar och ställer större krav så KAN det hända nåt. Det är en förutsättning. Det är på dem det hänger, det är deras grej, deras liv. Tempen stiger nog år för år, på alla håll.

---------

Undrar hur mycket energi man kunde få ut genom att sätta en hel radda unga testosteronstinna hannar på spinningcyklar och trampa för glatta livet, precis som förr? Ett sätt för friska arbetslösa män att få göra samhällsnytta...? Stärkande för den egna kroppen också. Nån som vet...?