klicka för större bild

Några stormfällda stolar var allt vi råkade ut för när stormen Katja passerade i natt. Då har man det lindrigt och inget att klaga på. Regn ett dygn i sträck är heller inget att gnälla på, inte heller att vinden dånar i virke och skog... det finns de som har det värre.

Själv ser jag fram mot ännu en mild natt med öppna fönster. Somnar alltid gott till trädkronors sus därute. Är ganska mör efter dagens insamling av telningarna som tog tre och en halv timme. Var iväg med drygt hundra fågelbarn till zoobranschen. Allt gick bra, men tar tid och kostar på. Både fåglarna och vi blev trötta. Somnade i tv-soffan till Rapport förstås.

Vi räknar in både stamfåglarna och barnen, ingen får glömmas bort och ingen felaktig skickas iväg. Några har skadat någon tå under sommaren och de blir glada - för de stannar kvar. Fotar numera aldrig detta årliga evenemang, vissa saker vill man inte påminnas om. Det är dessvärre något som måste göras, vi kan inte behålla alla barnen varje år. Bara att bita ihop och få det gjort.

En grupp återstår, försöker få det gjort i morgon. Sen känns det riktigt folktomt i fågelhuset - bara 150 stamfåglar kvar här hemma ;-) Konstigt, vad fort man vänjer sig vid mycket fåglar. Nu får dom riktigt gott om svängrum och 'egen tid'.

Denna läckerbit tror man ju ska bli en färggrann amiral allraminst. Men nejdå, som så ofta med uppseendeväckande larver så är det en blivande grå nattfjäril (t.h.). Acronicta rumicis, syreaftonfly, ska det visst bli om jag fattat uppslagsverken rätt. Hursomhelst är det alltid en upplevelse att möta en av dem. Såå vacker! 

Och en glupande aptit har de, här naggas dagliljans blad i kanten. Hoppas larven är för hårig för fåglarna att ge sig på, vem vet... det kanske avskräcker.

För övrigt drar det ihop sig för insamling av årets fågelungar. Tiden med uppfödningens glädje och bekymmer har gått. Vi har fått njuta av ungarnas uppväxt och utveckling, glädje och frimodighet. Det har varit liv och rörelse, kvitter och spel i varje hörn. Det är dags för dem att vandra vidare ut i livet. Och för oss att pusta ut. Ska bli skönt att bara behöva storstäda varannan månad istället för varje.

Stormen Katja nalkas visst, det viner i träden och regnet smattrar på fönstret i den ljumma höstkvällen. Ännu spelar 'min vän Vårtan' i trädgården, till synes obekymrad om ovädret.

Bättre vy än så här kan man väl knappast ha från 'gångbanan' inne på verandan. Där står nämligen motionsbandet/löpbandet... (kärt barn har många namn) nu på sommaren. Ibland är det ju bara inte väder för utepromenader och ibland finns bara en halvtimme tillgänglig.

Inser att det nu är tid att ta tag i magistret på nytt. Sen stora bantningen 2007 har jag lyckats hålla vikten på 73 kg. Men i sommar har man skuttat upp hela två kilo på två månader - kanske cortisonkuren, vad vet jag...

Riktigt äckligt om man för sin inre syn framkallar två enkilos margarinpaket liggandes runt midjan. Och det gör jag. För motivationens skull. Alltså dags att ta på allvar. Och med perennarabatten som utsikt och naturljud som ackompanjemang går det riktigt bra att trava på. 'Det ska böjas i tid, det som krokigt ska bli'. Särskilt skönt om det regnar också och fläktar genom öppna dörrar.

Multimodala Teamet är ännu ett påfund från Alliansen i jakten på långvarigt sjuka. Ingår i den s.k rehabiliteringsgaratin, som regeringen känt sig tvingad att hitta på. (Dimridå, är mitt ord.)

Snodde i går ihop ännu ett överklagande för vännen AL till försäkringskassan. De duggar tätt. Hon berättade om Det Nya och Allena Saliggörande som hon remitterats till. Smärthantering och KBT ingår...!

Tidigare gällde den kommunala rehabgruppen med folk från arbetsterapin, arbetsförmedlingen och försäkringskassan m.fl Det var den som körde slut på henne med 16 månaders ”arbetsförmågebedömning” när det borde ha varit tre månader.

Den gruppen pajade eller snarare var det väl Fk som fullständigt ignorerade utlåtanden från AF. Det fick AL höra när hon nu kontaktades av multimodala teamet. ”Det är allmänt vedertaget att Fk inte ens läser intyg från AF” sa den som ringde AL för att ordna tid. (Regelbrott, alltså.) 

Multimodala rehabiliteringen ”ska ge bättre funktions- och aktivitetsförmåga vid långvarig smärta” kanveta. (En övertro på adminstration, säger jag.) Kallas även MMR, kanveta. Och indelas i MMR-1 och MMR-2… beroende på patientens grad av smärtproblem. (Herredumilde.)

”En av indikationerna är att patienten ska ha potential för ett aktivt förändringsarbete, trots smärtan. Att patienten måste vara motiverad betonas.

[…] Det är viktigt att man tidigt sorterar dem som behöver mer omfattande insatser. Patienter med riktigt svåra besvär ska skickas direkt till en specialistenhet.

[…] Om patienten till exempel är på väg att bli utförsäkrad så är han upptagen med det, då är det bättre att vänta med MMR”, heter det. Källa HÄR.

Jaha, men AL har varit i Fk:s klor i över sex år, har grava smärtproblem, har testats och jagats in absurdum och i flera år stridit med Fk för att inte bli utförsäkrad. Men HON ska till MMR - nu. Alldeles för sent. För att regeringen har kommit på det.

I Multimodala Teamet ingår läkare, psykolog, sjukgymnast och abetsterapeut. (Obs inte Fk och inte AF!) Måtte MMR skriva ett hyggligt intyg som Fk tar till sig. Gode Gud, hjälp alla sjuka som är i Fk:s klor.

I det gula mjuka septemberljuset gläds Lilla Huset särskilt åt en ny perennarabatt. Här kan i fortsättningen sommar- och höstglädje ses från köksfönster och farstu. Förutom gullris och bambu bor här nu rosa och vit flox, ett par rudbeckior, jättevallmo, flera astilbe, lavendel, temynta, gullnattljus, buddleja, fänrikshjärta och jätteprästkrage.

Efterlängtad vårprakt blir det också då en mängd krokus, snödroppar, scilla och primula ska titta upp just här. Påskliljor icke att förglömma. Allt detta har vi verkligen saknat här på framsidan huset!

Gräsmattan har skalats av och lyfts in till kanarievoljären, bit för bit. De har under ett par år ryckt upp den gamla med rötterna, bit för bit, så det var alldeles kalt. Nu är åter ögonfröjd åt både folk och fä. 

    klickbilder

Byns PRO-avdelning fick förslag från medlemmar om pubaftnar. Jättetrevligt, och alla lyste upp. Men den ambitiöse och plikttrogne som förberett arrangemanget hade hört sig för…

Plötsligt fanns hinder i vägen för alkoholhaltiga drycker, konkurrens och langning för att inte tala om matlagning i lokalen (Miljönämnden) så att våra blossande kinder bleknade i all hast. Varför ska 'die dummen Schweden’ alltid fråga om lov???

- Är det någon här som har erfarenhet av pubaftnar, frågade han till sist. Kanske i hopp om att finna en eldsjäl. Vem hade lust då...  

Min blygsamma erfarenhet av pubaftnar härrör från ungdomsåren vilken sammanföll med mellanölets frisläppande och trenden då engelska kvarterspubar växte upp som svampar i hela stan.

På ’Zum gemütlichen Alfred’ kunde både öl och grogg beställas utan tilltugg vilket etablissemanget nog var ensamma om i Göteborg just då.

På kvarterspuben i Majorna där vårt gäng vistades en tid fick jag förslag om att därstädes bli gogoflicka*… Nä tack, tur dom började med trubadurer istället…

fotnot:

* Gogoflickorna fick tydligen ingen plats i nutidshistorien. Googles har inte en susning (frågar om man menar gatflickor!). Wikipedia vet inte. Inte ens en filmsnutt på You Tube kan berätta. Men 40-talister vet.

Gogoflickor stod på höga piedestaler och dansade (påklädda) gogo** till den musik som spelades vid olika evenemang. Ingen vidlyftig breakdance på den minimala ytan, nej… där rymdes väl högst någon gammaldags ’shake’ (om nån minns den dansen). Skulle väl stimulera folk att dansa själva, kan tänkas.

** Gogo förklaras av Wikipedia HÄR - inte särskilt uttömmande.

Sofia dansar gogo är en låt från den tiden. Video med Stefan Rydén HÄR.

Min dräng hade också en dräng…

Försäljaren bad leverantören sända mig ett styck gasdämpare till min ’gångbana’ (löpbandet). En garantigrej. Den fraktades av DHL (som ”är bra på logistik”…).

Det tog nästan en månad för grejen att komma fram. Till MIG alltså. Den låg i Grannbyn (!) hela tiden hos ett för mig okänt utlämningsställe.

INGEN AVISERADE att den var där. Inte beställaren, inte avsändaren, inte fraktaren och inte utlämningsstället. Där hade man vänt och vridit på paketet, flyttat runt det i lokalen, rivit sitt hår över att ingen hämtade, returnerat efter fjorton dagar, fått tillbaka det igen och ”visste inte telefonnummer till mottagaren” (mig).  

Men hallå… ring Eniro eller kika på nätet! Mottagarens namn och adress stod ju på paketet! Någon kunde väl reagerat på att min postadress var en ANNAN ort! Tekniken har visst gjort folk dumma.

Så går det när man promt ska anlita den PRIVATA transportkedjan. Som ”kan logistik”… hähähä.

Anlita Posten för Guds skull! Vi väntade en avi från Posten så vi kunde hämta paketet på hemorten. Det kunde skett på någon dag. Men detta…

Sen fick man höra att JAG (!) skulle ha sett till att lämna ett mobilnummer som man kunde avisera till. Jag hade ingen aning om hur paketet skulle fraktas. Ja, lämna över ansvaret för hela logistiken till kunden…! Gör det!

Om jag VERKLIGEN haft det ansvaret hade det blivit POSTEN.

------------

På tal om handfallna människor i Tekniken Värld så försökte Väninnan ha ett utredande viktigt samtal med en myndighet en dag. Vid avslutningen av detta bad Väninnan motparten notera att samtalet ägt rum.

- Nä, det finns inte plats i datorn för det, svarade den fåvitska.

- Hört talas om papper och penna? sa Väninnan då.

Nu ligger även min egen FILMKANAL på You Tube bland mina länkar här i högerspalten. Tänkte det vore kul efter snart två år på 'Tuben' (15 nov 2009) och 35 egna uppladdade filmsnuttar. Där finns även 20 "favoriter" av andras uppladdningar samlade.