Så glad man kan bli för ett par pinnar! När vi kom hem efter några ärenden såg vi käpparna på långt håll. Vad är detta? Insåg snart att det kanske, kanske gällde fiberkabeln. Inte den väg vi trodde, men… nog var det fiber alltid.

- Stoppa bilen, detta måste fotas!

Sen fortsatte det hela vägen hem. De hade till och med letat upp vår egen förberedda ingrävning i huset och satt sista pinnen där – precis vid tomtgränsen. Yes! Vi blev riktigt upprymda. Detta lever vi på i en vecka. Snart nog får vi ett snärj med den installationen också…           

Som om det inte räcker med det 'vanliga' tekniktrasslet… Häromdagen krånglade Flash Player så det kokade över. Lyckades häva första attacken på stordatorn och vips flöt allt på igen – bättre än innan…! På laptopen blev det värre. Ingen uppdatering hjälpte. Plötsligt dog den ena funktionen efter den andra och sammanbrottet var ett faktum. Till datadoktorn för handpåläggning i går. Då fick jag ett sammanbrott och tog middagslur på tre (!) timmar. Att matstrupsinflammationen nöp till just i kväll är inte konstigt, men medicinen hjälper.

Sammanbrott även på avloppet. Trekammabrunnen har kollapsat efter 20 år. Bara säckat ihop. Och vi som löst det så fint med reningsverk enligt nya reglerna… Man kan hålla sig för skratt. Efter en månad med pannorna i djupa veck har nöjaktig lösning uppenbarats, men det kostar… Vi köper ett nytt – och större – kombinerat reningsverk med trekammarbrunn i. Och säljer vårt bara ett år gamla reningsverk. Bästa lösning just nu. De skitiga 'puckarna' på bilden är reningsverkets 470 filter som ska flyttas till vårt nya reningsverk. Det är i dem mikroberna bor.

För övrigt...

värker ena foten som satan och känner sig stukad. Och den ena kameran har tappat skärpan... Liksom mina ögon! Ska visst vara starren som gör entré. Ögonmottagningen kontaktad och optikern ska få skicka in en remiss. Jag vill ha besked om vad som händer därinne. Bara så man vet. Minst ett par timmars vila var dag nu, kan jag säga.  

Som grädde på moset blev jag kattriven idag så blodet sprutade… Mitt eget fel. Den kelna katten spann och hade sig. Varför skulle jag klappa honom på magen…! Han blev då busig och ville leka. Och fastnade med klor och tand i mitt cortisonsköra skinn så jag inte kom loss på en lång stund… Ägaren fick serva med flera plåster… håhå jaja.

Och efter kvällens Uppdrag Granskning om ungdomarnas numera vidriga arbetsvillkor utbröt värk i både axlar och huvud. Vilka jä..la tider...!!! Undra på att man blir lycklig för några fiberkäppar...