Flott inbjudan till 100-årsjubileum med fest och underhållning. Tjusig bild på Göteborgs hamn med båtar och Eriksbergskran prydde kortet. Förbryllad var jag länge. Seko sjöfolk välkomnar mig med respektive till detta spektakel i april. Rum har reserverats på hotell. Möte på Sjöfartsmuseet Akvariet för vernissage och mingel. Sedan transport till Eriksbergshallen för festligheter. Svar önskas…

Vem i hela… och varför…? Små klockor ringde snart i skallen. Jag måste få visshet. Ringde angivet nummer och saken klarades ut.

- Jaa, du kanske har arbetat hos oss någon gång, sa rösten som svarade.

Jodå. Mycket riktigt. Mitt första riktiga jobb var på Svenska Sjöfolksförbundet som det då hette - sjömännens fackförening. Åren var 1966-1968. En evighet sedan. Inte mindre än 46 år sedan!

Började som post- och bankbud, fick en gedigen kontorsutbildning vid ”duplicerings-, fotostat-, frankerings- och adressographmaskiner, telefonväxeltjänst samt redovisnings- och registreringsarbeten i medlemsregistret” så långt arbetsbetyget. Vi tryckte en stencilerad facktidning till sjömännen som levererades ut till båtarna.  

Det var där jag läste till körkortet på rasterna. Det var där jag ordnade med vadslagning bland ombudsmännen och arbetskamraterna på hockeyn vid OS Grenoble. Det var där jag smidde planer på att bilda ett nytt politiskt parti, Rättvisepartiet. Samt vägrade ställa upp som lucia och därvid hotades med avsked, men vann senare respekt hos personalchefen. 18 år var man. Vilka tider!
Och nu ska fackföreningen fira 100 år med vernissage och festligheter. Och har gjort sig besväret att leta fram alla sina före detta anställda. Bara folkrörelsen kan tänka så. Helt viss är jag att dagens riskkapitalister i alla fall inte skulle göra det. Vilken trevlig överraskning.

Nu är vi ju inte lagda åt vare sig hotellvistelser eller festglans på främmande ort om kvällen, men vernissage och mingel på Sjöfartsmuseet på dagtid låter ju trevligt. Kanske anmäler vi oss till det. Lång framförhållning är det ju.