Hemkommen från begravning i Uddevalla fylld av intryck. Det var morbror Nils, den siste i sin syskonskara, som nått slutet på sin vandring. En gladlynt och lättsam person, lätt att tycka om. Den kände och populäre prästen Kurt Olsson, 72, som valts med omsorg, gjorde sammankomsten oförglömlig. Med en bakgrund som bland annat polis rörde han sig erfaret och otvunget mellan allvar och glädje, gårdag och framtid på ett så naturligt lätt som livet självt fungerar. Mycket uppskattat, och de närmast sörjande både grät och log om vartannat. Den begravningen minns vi resten av livet!

Begravningar blir ju ofta till rena släktträffar, så även nu. Fast vi blir allt ’sletnare’ för var gång – märkta av tidens tand. Piggare var vi 1984 – för snart 30 år sen – när vi hade första kusinträffen (bild). Den tredje träffen lär vara i faggorna, spåddes det nu. Lätt att trivas i den kretsen av ärliga spontana människor, snara till skratt och kvicka i mun. Vi har alla tillbringat flera sommarveckor tillsammans hemma hos mormor, en naturlig samlingsplats. Tackar salig mor för dessa släktband.

Bilägger ett klipp från anno dazumal (1984) när kusinerna fortfarande gjorde sig på bild. Samt Bäveåns svanar och gräsänder i vårlig yra. Samt ovanlig präst, still going strong.

Mikaelskapellet var litet och rart inuti, men med en märklig exteriör. Utformat som ett mindre antikt tempel med en portik som bärs upp av fyra kraftiga kolonner. Mellan fasadernas pilastrar står äldre gravhällar uppställda. Dessa låg tidigare i kyrkans golv. Fakta om Mikaelskapellet hittar man hos Kringla som har flera av Sveriges museer anslutna och använder information från K-samsök och Europeana. En fantastisk sajt.

 

skogsfrua på dal

16 mars 2013 18:54

Trist att släktträffar tycks kräva begravning;-) Man borde bli mer social helt klart, och ta tag i folk medan de lever! Vi har mist 3 st redan i år och fler är i farozonen (hög ålder).

http://barasaras.bloggplatsen.se

Margus

16 mars 2013 23:00

Ja, fast sorg och glädje går hand i hand. På tal om det, vi måste ses hörrdu! Har du inte vägarna förbi här i sommar?

 

Berit Elisabet

16 mars 2013 23:15

En del begravningar blir just oförglömliga - jag har också ett par sådana i minnets gömmor. En helt underbar - och en helt absurd... För så kan det också vara.
Den där "illa-lukten" - det har allt sina sidor att bo på landet, i jordbruksbygd. :) Jag har gjort det själv. När man skulle förbi grannbonden som spred svingödsel, då hägrade nästan ett liv i stan... I alla fall under ett par dagar.

Stelfrusen i själen - man kan verkligen bli det när kroppen fryser och stelnar. Usch! I mina trakter har vi haft en förfärlig vecka, men nu när snö väntar blir det åtminstone lite mindre kyligt.
Vår, vår, var är du??!! Hoho - kom hit...!!!

http://beritelisabet.blogspot.se

Margus

16 mars 2013 23:35

Instämmer i hoandet. Nu längtar vi verkligen. Har aldrig reagerat på gödselspridning förr, men ibland blir det för ettrigt. Och när det tränger in i huset, tröttnar man fort...

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Bloggen gör uppehåll. För inre tjänst. På egen tid. För att skapa energi. Ska bara ta in. Uppleva. Njuta. Bearbeta. Inte omedelbart omvandla för utgivning till offentligheten. Tid för motion och träning. Frisk luft. Vila och eftertanke. Sjukdom...

  Två och en halv mil. Rätt bra cykeltur, menar jag. Så duktiga är Husbonden och jag numera. Vi går eller cyklar var eller varannan dag. Och har väldigt roligt. Med kilometermätaren blev det ännu roligare... Vi har gått närmare två mil också, och ...

  Den första valvbron i Fåglum byggdes troligen under 1800-talets första hälft. Den hade två större valv och ett mindre där överloppsvatten släpptes fram vid flod. På strömsidan fanns en så kallad klyvare gjord av uppstaplade stenar. 1923 revs de...

  Öbrona är namnet på en liten stenvalvsbro i Fötene, Södra Härene socken, Vårgårda kommun. Den är byggd över Öbrodiket som rinner till ån Nossan. Vem blir inte fascinerad av dessa vackra gamla stenvalvsbroar som syns lite varstans och ännu fun...

  Mitt i redigeringen av sommarens minnesresor hamnade vår "trösksafari". Vi gav oss ut för att njuta av tilldragelsen när startskottet gick. ALLA var ute med gott humör och alla upptänkliga vagnar och kärror. Jag tog några bilder från evenemanget...