Väntar just på kvällens avsnitt av den ifrågasatta tv-serien Parterapi där riktiga par ställt upp med sina mest intima problem inför kameran. Har alltid intresserat mig för mänskliga relationer. Och inte minst för hur en bra terapeut förmår sina klienter att tänka på nya sätt.

Visst är det spektakulärt med ’riktiga’ par som blottar sina innersta gåtor inför allmänheten. Kunde det gått att göra på annat sätt, tänker jag då. Med autentiska problem. Spelade roller efter ’riktiga’ terapisituationer. Jag skulle nog köpt det. Men det sensationella har nog gett serien extra uppmärksamhet.

Serien ’Vem tror du att du är’ lockar mig. Inte för att få veta mer om kändisarna ifråga. Utan mer för de historiska berättelser vi får ta del av. Lasse Åberg är ju chosefri så det räcker och några dramatiska utspel kunde man knappt vänta sig av honom. Som det original han är cyklade han genom hela sitt program. Ja, utom när han for till Amerikat då.

Ofta grips jag av enorm ödmjukhet inför folket som byggde vårt land. De som var före oss. Programmet om Kalle Moraeus var späckat med sådant. Om gamla Falu Koppargruva, som var i bruk före medeltiden, med allt slit, handkraft, olyckor och ras. Om hur man åkte i vedkorgen för att komma ned i schakten – snabbare än trapporna. Om hur man fick korgen i svängning mot väggarna för att vid rätt tillfälle hoppa av vid rätt avsats – med bråddjupet under sig!!!! Svensk kulturhistoria.

Här handlade det också om hur lappar lurades iväg till Brasilien för slavliknande arbete under usla förhållanden. Ungefär som hur våra dagars bärplockare från fjärran länder hamnar i Sverige.

Moraeus släkthistoria var lång och innehållsrik och handlade om såväl Gustav Vasa som Carl von Linné och Börje Salming. Moraeus var lapp i grunden, Lasse Åberg en ’skogsfinne’ och Petra Mede ättling till en bödel… ja, släktforskning är intressant. Väntar ivrigt på nästa avsnitt...

Fann ett gammalt uppslag med ett tips för bloggen. En sååå bra kolumn i Aftonbladet av Elisabet Höglund om "olönsamma patienter". Länk finns HÄR. Om hur "ersättningssystemet skapat den paradoxala situationen att det blivit viktigare för en vårdcentral att behålla en patient så länge som möjligt än att göra honom eller henne frisk. En frisk patient är en olönsam patient." Publicerad 27 augusti 2012.

Apropå Elisabet Höglund kom jag osökt att tänka på min alzheimersjuka mamma som vid tillfället befann sig i ett mellanskede; med diagnos men fortfarande boende hemma med pappa. Vi dryftade som vanligt livet och samhället. Mamma var med, men mera sällan alert. Så kom journalisten Elisabet Höglund på tal -  men ingen av oss kunde just då erinra oss hennes namn. Händer nu allt oftare. När vi stönat över problemet en god stund kom svaret stillsamt och klockrent från mamma: Elisabet Höglund! En av mammas pärlor, som man bevarar i sitt minne.

Sensommar ännu, men hösten nalkas. Stilla och ännu ljummet. Det milda ljuset. Mättade dofter av vissnande löv och växtdelar. Lagom varmt och lagom fuktigt. De sista tomaterna mognar i växthuset. Ännu en gurka hinner vi kanske få, krokig och dan.

Det fem meter höga syrénbuskaget i Parken föll för motorsågen i dag. Nära att dra till brashögen som nu är enorm. Husbonden släpar vidare medan jag vilar en sträckt ryggmuskel.

Lönnarna blev riktigt hyggliga efter tuktningen. Vildfåglarna har börjat smaka nyponen. Alltid gott att se. Och veta att de har ett rikligt förråd länge till. Svalorna är kvar ännu. De fick ut sin andrakull helt nyligen som nu lär sig flyga. Ibland hörs de tjattra inne i ladan – kanske vilar de där mellan varven?

Man blir märkligt upprymd ibland när man sagt sitt hjärtas mening. Jag gjorde det! Sinnet rann till när en telefonförsäljare ringde. På min MOBIL!

Det är ABSOLUT FÖRBJUDET för försäljare att ringa till PRIVATA MOBILER. Ja, det är så förbjudet att det inte ens går att NIX-registrera en mobil. Den är fredad av det blotta faktum att det är en PRIVAT MOBIL (kolla texten på inlagd bild, plus länk HÄR).

Ändå ringer dom. Tidigare lät de bli mobilerna, men… nu ringer dom…

Den uppmärksamme läsaren vet redan hur harmsen jag blir av telefonförsäljare. Jag praktiskt taget skakar av ilska varje gång. Jag fattar inte hur vissa personer kan ta detta med en klackspark.

Den försäljare som ringer mig mår nog inte bra efteråt. Det är inte mer än rätt. Det är inget mot hur illa jag mår – av att bli terroriserad. Med vilken rätt ska de få tränga sig in i mitt hem, störa min fritid, väcka folk som sover efter att ha jobbat natt, störa människor som kanske nyss fått ett sorgebesked, som väntar på ett angeläget besked, som ligger hemma och är mycket sjuka efter svåra undersökningar och behandlingar? Va – jag bara undrar? Och det där med att flera nummer rings upp samtidigt, och den som hinner först ”vinner”… ett försäljarsamtal medan övriga som sprungit till telefon får ett klick i örat. Detta är inget mindre än ren telefonterror.

Så… jag gjorde det... Redan numret såg misstänkt ut. Jag tände på alla cylindrarna:

- Ja! (irriterat och ovilligt).

- Hej, det är Rebecca, kvittrade det i andra änden. Från dötörötörö… (uppfattar aldrig konstiga firmanamn).

- DRA ÅT HELVETE! (lugnt, genomtänkt, med eftertryck) Klick.

Jäklar så bra jag mådde i flera dagar efteråt.

Telefonterror och hemfridsbrott måste förbjudas. Det kan inte få fortgå. Finns det ingen namninsamling på nätet mot det här? Jo...! Det gör det. Hittade just en HÄR. Kanske finns det fler?

Jo, HÄR är en till - med fler namn (funnen dagen efter).

Veckans syssla: 80 meter häck med häckavstånd två-tre decimeter. En ny olympisk gren. Särskilt med saxstilen – grensax ;-) Nå, det gick väl an. 80 meter nässlor var värre. Nässlorna nästlar sig in överallt. Riktiga luringar. Först ser man dem inte. Rätt som det är har de krupit in i skjortärmen. Och när man står där med fejset mellan löven har man en tvåmetersnässla i ansiktet. Således fick de tas bort först. Även lönnarna är tuktade till samlade kronor. Förvånansvärt lite träningsvärk men... sträckt muskel i ena sidan kvarstår.

På tal om kronor… vad hände med de där ”horkronorna”? Som jag förstod hade åtta nidmynt tillverkats med förtalstext mot kungen. Upphovsmannen som trätt fram, den s.k ”konstnären”, riskerar åtal för tre olika brott: penningförfalskning, förtal och ringa bedrägeri. Någon skämtade om att mynten blivit så värdefulla att han lätt kan betala eventuella böter. Men… borde inte polisen ha tagit mynten i beslag? Tjyvjägare blir av med både vapen, fällt villebråd och jaktlicens. Får falskmyntare behålla sina förfalskningar?

Husbonden gick gjutkurs i betong på Byns Botaniska Trädgård. Kurstid: en kväll. Husbonden var skeptisk innan han åkte iväg, men fullföljde i alla fall. Turligt nog fick han med sin förre arbetskamrat på övningen. Farhågorna besannades, kursen innehöll väl inte riktigt vad han ville lära sig. Men ett par trädgårdsplattor blev det, och en ljusstake - med skönhetsfel. Svårt som attan att få ytan slät och utan blåsor. Kanske fick Husbonden ändå lite inspiration - det är ju aldrig tungt att bära. Plattorna platsar väl alltid någonstans.

Hösten är min tid. Kunde absolut inte motstå sjalen som Byns klädbutik tog in.

Det kom ett brev... ”Du har inte varit anmäld som arbetssökande sedan 13 december 2011, FK överväger därför att besluta att du inte har rätt till någon SGI”.

Brevet gick till en mycket sjuk och helstressad människa som oavbrutet nekats ersättning av Försäkringskassan i sju år. Ett dråpslag mot en som kämpar för att behålla sin SGI (sjukpenninggrundande inkomst) för att någon gång i framtiden få rätt mot FK. Hennes ärende tuggar på i kön och närmar sig nu ett års väntan för att Förvaltningsrätten ska behandla ärendet (normal väntetid nu).

Hon har ställt upp på utredningar och åtgärder, har läkarintyg för sjukskrivning, är anmäld hos Arbetsförmedlingen. Så länge hon överklagar FK:s beslut i alla nödvändiga instanser får hon behålla sin SGI, vilken hon en gång jobbat sig till innan hon hade oturen att bli sjuk. Utan SGI finns ingen grund för vare sig sjukpenning eller sjukersättning. Gissa om det nästan svartnade för henne...

Det handlar förstås om min kompis igen. Hon har oavbrutet varit inskriven hos AF. Hon har inte fått något meddelande om utskrivning. När hon läste brevet var det kväll. Jag höll på att kräkas när jag tog del av det - hur HON mådde kan man knappt föreställa sig. Jag hade huvudvärk följande morgon - hur HENNES natt var vågar jag inte ens tänka på.

Efter en natt med hjärtklappning, hög puls och dålig sömn i en förut inflammerad och uttröttad kropp var det dags att ånyo ’ta tag’ och starta utredningen som ingen visste hur lång och besvärlig den skulle bli. Hon hade tur. Napp vid första samtalet... svar direkt:

Hon var visst fortlöpande och oavbrutet inskriven hos Arbetsförmedlingen! Och hade så varit sedan lång tid! Vid ev. förändring av detta skulle hon ha erhållit meddelande. Intyg på inskrivningen sänds nu till henne för att kunna insändas till FK i rekommenderat brev. Allt man sänder till FK bör numera rekommenderas à 60 kr, ty annars kan FK säga att det inte kommit in. Detta har blivit brukligt särskilt när ärendena närmar sig sitt slut, har vi erfarit.

Grrrr... ååååhhh.... dessa ideliga trakasserier och förföljelser med ständiga hot. Jag tror inte att svenska folket egentligen har förstått hur illa FK behandlar långvarigt sjuka numera. Inte ändrar regeringen tillbaka till de gamla sjukskrivningsreglerna heller så som skulle skett den 1:e juli 2012. Trots att riksdagen gett regeringen detta i uppdrag obstruerar man och tvärvägrar. Undrar när detta ska komma till allmänhetens kännedom?  

Mysteriet är löst. Det är INTE tallbit på öfvre bilderna (inlägg 3 sept HÄR). Det är DOMHERRE - ungar. "Bilden visar den typiska svarta hättan... hjälmen... som domherrar har. Dessutom syns den vita undergumpen på bilden - det saknar tallbiten." Svarade Göran, guide vid Ottenby fågelstation på Öland, på SOFs forum (Sveriges Ornitologiska Förening). Litar på sakkunskapen. Så var det med den fågeljakten, hehe. Rätt ska vara rätt.

Fast en fågelälskare gillar också domherrar. Jättemycket.

Nya elever vid skidgymnasiet i Åre tvingades äta kattmat i en ’nollningsritual’. Vaddå ”tvingades” tänker jag.

Ursäkta, det här låter nog beskäftigt… rebellen i mig skulle aldrig funnit sig i att tvingas till något som hon inte ville. Det är väl bara att låta bli. Vad händer den som inte underkastar sig? Man är väl där för att studera och i detta fall även träna. Eller?

Det sociala, ja. Hur socialt är det med tvång och tortyr av sina medmänniskor. Som man måste ställa upp på för att få vara med i gänget. Skulle förbaske mig ha vägrat. Hävdat min rätt och integritet. Visst blir man lite utfryst ett tag, men sånt går ju över. Våga vägra mobbing, vill jag säga.  

----------------------

Vad händer den som inte besvarar en high five, undrar jag. När någon står där med näven uppsträckt och kräver en motreaktion… och man inte svarar… Snopet liksom. Känner vederbörande sig då förnedrad och löjlig. Eller får den som inte besvarar dumheterna skämmas?

Om high five nu är ett uttryck för behov av stöttning, peppning eller bekräftelse… varför är det då den framväxande generationen av våra nya individualister, de som med vässade armbågar ”kräver respekt” och kan gå över lik i konkurrensens namn som behöver high five-a mest? Undrar jag.

En vän hävdade att det tycks vara ’dagisgenerationen’ som gör high five mest. De som fostrats i grupp. Vår egen ’samarbetsgeneration’ (dinosaurierna) behövde aldrig high five. Vi lärde oss stå på egna ben, göra vår plikt och ta eget ansvar. Framhöll aldrig oss själva, men peppade heller aldrig varann. Vilken av generationerna omfattar då de mest genuina individualisterna? Tänkvärt.

----------------

Genuint trött är jag för övrigt på amerikanska valrörelsen redan innan den börjat. Svenskar får i amerikanska valtider veta mer om USA än om vårt eget land. Under och efter nominering. I varje delstat. Jämt och samt. Varje dag och varje vecka.

Den där republikanen som motarbetar abort och skriker ut att han ska skaffa 12 miljoner (!) arbetstillfällen. Till tre miljoner arbetslösa! Är han rätt vaccinerad? Den som tror på sånt bör nog inte ha rösträtt.