Förr var det alltid jag som var orsak till sjukhusresorna. Nu har Husbonden ett lätt försprång. Har till och med frikort för andra gången i rad. Idag var det återbesök hos Hörcentralen.  Glad att kameran var med, ty vårt kära Lidköpings Sjukhus är så vackert med alla murade detaljer från det gamla lasarettet. Vilken kulturskatt.

Husbonden fick goda råd. Så nu sitter han i samtal med dotera för att testa nya magneter till telefonen. Moderna hörapparater samverkar med ett par magneter som fästs på telefonen. Med dessa behöver han inte ta hörapparaten ur örat, magneten ska skicka ljudet till båda apparaterna samtidigt – även i andra örat där telefonen inte hålls. Vete fasen hur det går till. Högteknologiskt.

Husbonden har testat förut men hörde aldrig någon kontrollsignal. Och gav upp. Vi fattade aldrig galoppen. Nu fick han besked. Och lyckades. - Herregud, vad bra det hörs! lät det från köket.

Dotera och lilla Stella har varit och fotomodellat igen. För IKEAs lakan. De låg tillsammans på en säng och gosade. Och Stella flinar upp sig och är så himla glad, så fotandet gick galant och var klart redan efter en timme.

Min sträckta ryggmuskel flinar inte. Grinar illa är närmare sanningen. Den har konstrat i flera dar efter ”80 meter häck”. Åh, dessa sportskador…;-) När en muskel strejkar så börjar andra muskler också att bära sig åt. Plötsligt har det onda spridit sig till en lårmuskel som krampar, och till andra sidan. Sen börjar ischiasnerven att blanda sig i leken med elaka nyp och det hela blir till en balansgång på slak lina.

Är faktiskt proffs på att ha ont i ryggen. Värme, men inte för mycket. Rörelser, men bara lagom – och absolut inga felaktiga. Inte sitta för länge osv. Mitt i detta balanserande ska man slappna av…  Försök att dra på stödstrumporna då! Idag kunde jag i alla fall knyta skorna utan skrik.