’Isbjörnarnas Land’ i Norden har fått jojoväder. Först permafrost och nu ishalka så till den grad att landet står still. Husbonden kom visserligen till jobbet men högst osäkert av starten att döma. Bilen rörde sig knappt ur fläcken. Vår två kilometer långa framfartsväg som plötsligt förvandlats till skridskobana togs på krypväxel.

DUBBFRIA DÄCK…. tssssss! Måste ha varit stockholmare som kläckte den idén. Landsbygdens folk kan inte roa sig med tramsiga experiment. Vi måste fram. Efter två rejäla snövintrar borde även den mest inbitne miljömuppe inse att Sverige måste ha en viss beredskap. Tur man har dubbar.

Många behöver tänka om. Till exempel svenska tillverkare av snöslungor och snöskovlar vilka hittills trott att vintern är slut i september. Ja, dom sa så när vi ringde. ”September var säsong” skrattade dom. Skrattar bäst som skrattar sist - här gick dom miste om att tjäna grova pengar.

Och när vi precis lagt julen bakom oss är vägsaltet och sanden slut...! Hört talas om lager? Och nu är det även ont om ved… Sen när slutade man elda i december? Att kommuner inte budgeterat för snöröjning är dumt nog, men VAD TÄNKER företagarna på - det heligförklarade näringslivet som ska ombesörja alla våra behov? Det är en GENOMRUTTEN AFFÄRSIDÉ att sluta tillverka snöslungor och skyfflar i augusti och sen inte ens ha ett lager.

Hur blev näringsidkare så naiva? Har man glömt hurudana vintrar vi kan ha i ’Isbjörnarnas Land’ – eller kanske dom inte var födda då? Det kunde ju ursäkta en viss naivitet, om jag säger så. Eller trodde dom att vi med EU-inträdet blev européer på riktigt och att vindruvs- och apelsinlundarna skulle växa upp som svampar ur jorden? BAKLÄXA ÅT NÄRINGSLIVET, säger jag bara.

För övrigt har vi medelst hasning förflyttat oss på allt kortare rastningar runt Lilla Huset. Man skrider, steppar och halkar. Vår gammelpojke Ulrik har haft ett par hemska dagar. Trots fyrbensdrift med dubb och nära till marken har han stått på tänderna i isgatan, ramlat på sidan, benen har glidit isär (aj, diskbråcket...) så till den grad att han vägrat göra sina behov - vi behövde vägsalt.

Äntligen måndag och vi finner vi att saltet är slut... Vi länsade istället lanthandelns lager av hushållssalt i lanthandeln. Sanden var slut – vi tog fågelhusets. Ulrik kunde äntligen göra det han behövde.

Därtill har lagårdstaket gjort SINA behov. Sssschwoooooff, lät det och där låg hela efterbörden i en lång tung isig sträng - 21 meter lång - och mitt för garagedörrarna. Husbondens bil var på jobbet och fick bo ute två nätter - min kom ingenstans. Även snöslungan var så att säga… insnöad, hehe. Det blev till att ringa efter Bonden Med Stora Traktorskopan även denna vinter.

 

Elisabeth

10 januari 2011 22:24

Håhåjaja, när tar eländet slut???

http://belara.bloggplatsen.se

Margus

10 januari 2011 22:46

Den som 'överlever' får se. Gäller bara att bita ihop och hålla ut.

 

Jenny

11 januari 2011 02:27

Dina kloka ord, Ditt sätt att få orden att komma i den ordningen som gör att man bara "fastnar" i dina berättelser....
Du är en skribent med mycket stor talang och sätter dessutom fingret på precis allting som ter sig viktigt i tiden.

Och så klart ska ju gosedjuren med på äldreboendet!
Men inte nu. Inte än på länge hoppas vi...
SÅ gamla är vi minsann inte, hörru!

Och krama Ulrik den stackars snubblande hunden.
Jag kan vittna om att det gör helvetiskt ont att trilla så att diskbråcken gör sej påminda.
Usch...kraken. Tur han har så omtänksamma människor!

Kram på dej och var försiktig ute i vita världen.
Och hälsa Maken...

Jenny
(Vill jättegärna köpa ett par kanarier av Er när Ni ska sälja....en pojke och en flicka! Saknar sången...och deras pigga och förnöjda sätt. Speciellt sången nu om vintern när inga fåglar ute hörs...)
Ska mot ert håll på torsdag om inte det blir skitväder. Kanske det fanns en liten möjlighet om du har till salu?

jenny....igen.

http://bakgrundsbyterskan.blogspot.com

Margus

11 januari 2011 12:32

Åh, jösses... tusen tack för berömmande ord. Om kanarier: det kan säkert finnas några till dig, men... INTE ÄN. Vi har många bedömningar kvar att göra innan vi sorterar ut, och dessvärre andra sysslor emellan så man får ta det i små portioner.
Du är JÄTTEVÄLKOMMEN ÄNDÅ, men slå en pling först.

 

Ewa

11 januari 2011 11:37

Här kör vi med dubbat! Man kan göra mycket annat för miljön som inte innebär att säkerheten sätts på spel.

I brist på vägsalt, så köper vi grovt salt på Konsum. Ge stackars Ulrik en försiktig kram från mig!

http://www.fundringar.bloggplatsen.se

Margus

11 januari 2011 12:28

Det är gjort. Han hälsar och tackar;-)

 

Ruth

12 januari 2011 21:44

Det är mycket som måste förbättras så vi alla får en drägligare vinter. Har hört att det rör sig om för mycket pengar att ha många snöslungor i lagret om nu det inte blir en snörik vinter, så i vinter blev det att importera snöslungor från Kina. Så jobbigt för Ulrik med denna isen, lilla gubben.
Kram

http://bernamis.bloggplatsen.se

 

Marianne

15 januari 2011 23:25

Stackars Ulrik som inte gillar halkan. Jag har köpt en säck med kattsand som nödlösning. Salt har jag köpt hem så det räcker ett tag framöver. I butikerna har börjat bli ont om mat till de vilda fåglarna. Dubbdäck till bilen är ett måste på landet. Och ett par snökedjor i skuffen som extra reserv är inte helt fel.
ha det gott

http://www.ekoxenskennel.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Bloggen gör uppehåll. För inre tjänst. På egen tid. För att skapa energi. Ska bara ta in. Uppleva. Njuta. Bearbeta. Inte omedelbart omvandla för utgivning till offentligheten. Tid för motion och träning. Frisk luft. Vila och eftertanke. Sjukdom...

  Två och en halv mil. Rätt bra cykeltur, menar jag. Så duktiga är Husbonden och jag numera. Vi går eller cyklar var eller varannan dag. Och har väldigt roligt. Med kilometermätaren blev det ännu roligare... Vi har gått närmare två mil också, och ...

  Den första valvbron i Fåglum byggdes troligen under 1800-talets första hälft. Den hade två större valv och ett mindre där överloppsvatten släpptes fram vid flod. På strömsidan fanns en så kallad klyvare gjord av uppstaplade stenar. 1923 revs de...

  Öbrona är namnet på en liten stenvalvsbro i Fötene, Södra Härene socken, Vårgårda kommun. Den är byggd över Öbrodiket som rinner till ån Nossan. Vem blir inte fascinerad av dessa vackra gamla stenvalvsbroar som syns lite varstans och ännu fun...

  Mitt i redigeringen av sommarens minnesresor hamnade vår "trösksafari". Vi gav oss ut för att njuta av tilldragelsen när startskottet gick. ALLA var ute med gott humör och alla upptänkliga vagnar och kärror. Jag tog några bilder från evenemanget...