Victoria har fått sin Daniel och Sverige har fått en ny prins. Visst följde Lilla Huset detta stora 'spettacolo'. Hela dagen. Jag menar… har man matats med detta i flera veckor så är det lika bra att fullfölja.

Laddade med näsdukar till vigseln, vilket visade sin vara ett smart drag. Kronprinsessan var vackrare än någonsin. Båda lyste av lycka. Mest tycker jag nog synd om prins Daniel… detta kan inte vara lätt. Victoria stöttade och tröstade. Och när han började gråta vid altaret så bölade jag också. Buhuhu… de var så rara.

Victoria är mycket stolt över sin prins – med all rätt. Han verkar välgrundad och trygg. Daniel verkar väl omhändertagen i kungafamiljen och kronprinsessan har lättat upp stämningen med att släppa in SVT på riktigt nära håll. Det kanske går bra det här. Så i Lilla Huset har icke ett enda vettigt något gjorts idag.

Visst är det ett spektakel av stora mått. Med en hoper människor som tror sig vara märkvärdigare än alla oss andra. Fast i dessa tider när borgarna river vårt välfärdsbygge och invandringen får flata svenskar att fegt flytta skolavslutningarna ut ur kyrkorna så är väl kungahuset snart den enda traditionsbevarare vi har.

Så… det ÄR dubbelt. Icke förty gläds Lilla Huset oerhört med de unga tu. Och kul har det varit att se mycket från Stockholm och Slottet.

Men solnedgången är alltid vackrare över Lilla Huset än i Stockholm, så det så.