Nya risfågelungar såg dagens ljus häromdan. Jesses, vad fort dom blev trötta. Många nya intryck på en gång. De hade inte länge varit ute förrän de satte sig att sova. Dagen efter var de redan med i utevoljären. De duktiga knattarna klarade också att följa med flocken in på kvällen.

Äntligen blev en kull på fem (bara fyra på bilderna). Hittills i år har vi bara fått en unge i varje kull. Det här blir roligt att följa. Risfåglar är härligt busiga och har så himla kul tillsammans så nu blir de äldre ungarna glada över en utökad syskonskara. Och fler väntas... vi har just ringmärkt ytterligare tre i en holk. 

Två dagars socialisering... för första gången på fem månader (handlar ej om valp). Värk och outsäglig trötthet fyllde hela vintern, lika länge som snön låg. Orkade ingenting, allra minst ge mig ut i DET vädret för att träffa folk. Det fick vara. Nu har vissa krafter kommit åter och humöret likaså. Åtminstone en god bit på väg… och då kan man pusha på själv. Således gav jag mig äntligen iväg till PRO-mötet i förrgår och till Kyrkans samtalsgrupp i går.

Det blev bildspel och brödauktion hos glada PRO och samtal om Den Helige Ande med mysigt kyrkfolk. Trevligt och givande, och härligt att få känna sig som en hel människa igen. Många intryck på en gång, somnade inte förrän ett igår.

I kväll gällde Ryggslut Mot Värmedyna till SVT:s härliga Landgång med sjömanskocken German och Anne Lundberg. Vilken höjdare! Kärt återseende. Rekommenderas för dem som inte såg förra omgången. Njutningsfull småtrevlig underhållning med en underbart fin man och kalasfina recept.

Bilägger kurragömmabilder på ekorre och vår vråk. Nu MÅSTE man skaffa ett riktigt tele. Ormvråken seglar här dagligen intill vårt hus, men… dessvärre för högt upp. Ska han vara här hela sommaren och dessutom utöka familjen, kan jag inte chansa med lilla zoomen hela tiden. (Klicka för större bilder)

Stackars islänningar... Igen. Först var det bankur pankur och nu är det tungur askur. Men få medier rapporterar om den katastrof som landet nu drabbats av. TV visar inslag med reportrar som hänger från helikoptrar och filmar ner i vulkankratern och drar snyfthistorier om hur flygresenärer drabbas av detta askmoln. Hu, så långa väntetider och fy, så långa bussresor och tvi och usch så mycket merkostnad det blev nu då.

Ingen på TV följer hur evakueringen av folket och deras husdjur går till. Ingen berättar hur jobbigt det måste vara att stalla in djur som är vana att gå ute större delen av året. Finns det stallar nog? Ingen intresserar sig för hur man får fram foder och vatten till djuren. Hur mycket hö är bärgat? Måste man importera?

I Aftonbladet läser vi: Askmolnet har förstört betet och vattnet för djuren. Många har tvingats lämna sina gårdar. Hästarna, fåren och de nyfödda lammen står inne med igentejpade fönster och dörrar. En plogbil plogar aska från huvudvägen. Regeringen har lovat ersättning till alla drabbade bönder. De ska få pengar till extra hö eftersom betet och årets höskörd med största sannolikhet är helt förstörda. Räddningstjänsten kör runt till bönderna och erbjuder stöd och hjälp med röjning.

Men var är TV-reportrarna? Vem hjälper Island? Vem hjälper våra vikingar där ute i Atlanten? Var är insamlingarna till Islands bönder? Hur många turister vill komma dit nu och klafsa i svart sörja? Bada i varma källor och bli svart? Vem kan rida islandshästar nu? Hur ska det gå med Islands turistnäring?

Vi får inga tv-rapporter om isländska jordbruk som läggs ned och bönder som ger upp. Inga tv-medier bryr sig om islänningarna. Total tystnad. Medmänsklighet… någon?

TV-tiden ägnas åt hur synd det är om flygbolagen…!! Som gått miste om att tjäna pengar en kort tid… "för jag kan inte flyga" Och som kräver ekonomisk kompensation. Två flygchefer gick ut med nödrop i SvD under rubriken "Branschen behöver akut hjälp". Vaddå??

OM DET ÄR NÅGON SOM SKA HA BÅDE UPPMÄRKSAMHET OCH EKONOMISK HJÄLP NU SÅ ÄR DET ISLÄNNINGARNA SOM ÄR ETT HÅRT PRÖVAT FOLK.

Islandsbloggen är enastående i sitt slag för den som vill ha fakta om vad som händer på Island. HÄR står allt om utbrottet och dess följder med alla detaljer. Och mycket, mycket mer. På svenska.

Islandsbloggen berättar följande om den "blå" bilden ovan (klicka för större bilder): "Bonden Ólafur Eggertsson, som tog den vid det här laget välkända bilden [...] har enligt ett pressmeddelande beslutat sig för att ge upp lantbruket i Þorvaldseyri vid Eyjafjallajökulls fot. Han säger att både familjen och jorden behöver en paus.
I och med det kan en av Islands största gårdar bli historia. Här finns omkring 200 nötdjur, och här odlas korn och raps och gården har dessutom ett eget borrhål där 66-gradigt vatten hämtas. Þorvaldseyri har ägts av samma familj sedan 1906."

Värt ett tv-inslag i sig.