Direktlänk till inlägg 16 juli 2010
Kvinnor har ju ofta annorlunda (eller inga) symptom så man måste vara på säkra sidan. Krampartad svår värk i mellangärde och rygg, tungt att andas och begynnande huvudvärk. Och detta var andra gången inom en veckas tid – samt värre. Och det tog i. Så vad ska en stackars fattig flicka tro…;-) Ambulanskillarna tog EKG och uteslöt infarkt (för tillfället), alla värden var bra och därtill blev jag återställd under denna intensiva uppvaktning. PINSAMT. Inte första gången, sa dom och passade på att titta på fåglarna före avfärd. "Hej då, och tack för titten!" Vilken dag!Somliga straffar Gud genast… för vid återkomsten var det dags för mig att ringa ambulans. Inte för getingstick, nejdå… en misstänkt hjärtinfarkt, vilket vid senare analys också kan ha varit kramp i gallgångarna. Här spekuleras friskt för nån doktor är man ju inte…
Husbonden var inte lätt att övertala till att ringa på ambulans – han tror jag är odödlig. "Vad säger man? Vilket nummer är det? Det får du göra?" E’ han go’ eller…? Till slut ringde han dock.
Bloggen gör uppehåll. För inre tjänst. På egen tid. För att skapa energi. Ska bara ta in. Uppleva. Njuta. Bearbeta. Inte omedelbart omvandla för utgivning till offentligheten. Tid för motion och träning. Frisk luft. Vila och eftertanke. Sjukdom...
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 | 2 |
3 | 4 | ||||||
5 | 6 | 7 | 8 |
9 |
10 |
11 | |||
12 | 13 | 14 | 15 |
16 | 17 |
18 |
|||
19 | 20 |
21 |
22 | 23 |
24 | 25 | |||
26 | 27 | 28 | 29 | 30 | 31 | ||||
|