Ur spår... var är godbitarna?

    Den bästa födelsedagen hittills... tror jag.

Ost- och äpplebitar att leta upp... mmm... det är nog bättre än tårta iallafall. Man sover så gott efteråt. 

Nykardad och nyklippta klor också... fint ska det va'... och på landet ska man bo.

Urlik tackar för grattishälsningar och känner sig som den Lille Prins han är.

Här firar vi hela dagen lång. Man vet aldrig hur länge det varar... 

Detta är numera gamlingens favoritställning, att bli gosad med. Han har värk och är tämligen döv, men har anpassat sig till detta. Han vet sina begränsningar och är glad, uppmärksam och aktiv efter sina förutsättningar. Han hoppar fortfarande upp i sängar och soffor och går upp och ner i trappan. Han har lärt sig hur han ska göra med sin värk. Han har medicin förstås (Previcox). Han äääälskar uppmärksamhet och kel. Det har han gjort sig förtjänt av. "Det är mitt liv det. se." Fast liiite skeptisk mot kameran;-)

Födelsedagen firas med ost- och äpplebitar att söka efter på gräsmattan i konkurrens med fästemöa. Himla kul.