Sommarnatten kräver denna goding. En av min absoluta favoriter. Vilken glädjespridare. En evergreen, som det mesta ABBA gjorde. Ooo, så söta dom var. Hörde Björn Ulvaeus som sommarpratare häromdan, briljant.

Han ville ha synpunkter från lyssnarna på vad som gjorde en "mycket bra poplåt" till denna adress: mycketbrapop@live.se . Vet inte hur länge adressen funkar, men visst måste man tänka till på frågan.

Rytm och melodi, ja... men sen...

------------------------ Tyvärr borttagen av You Tube ---------------------

Förundras över alla dessa spam.

Som vräker in dag efter dag, år ut och år in.

Som lever sitt eget liv.

Viagra, Rolexklockor, nöjesskvaller, miljonvinster, mediciner av alla sorter, penisförlängare…(!) och Viagra, Viagra, Viagra.

Att dom inte tröttnar.
Varje timme och minut, i ett, i ett, i ett.

Från ständigt nya namn. Från hela världen.

Hade för fem år sen en mailadress utlagd på nätet. Den kapades.

Behöll den för vissa ändamål för att skydda min nya privata adress vilken än så länge klarat sig.

Men vem är det som fått igång alla dessa avsändare? Får dom betalt? Är det kedjebrev…? Fattar nada. Otroligt är det i alla fall.

Rubriken syftar på Margus själv som i detta nu känns tämligen skadskjuten.  Halt och lytt, handlingsförlamad av värk, förstoppad av värktabletter, modstulen, bedrövad och så in i glödheta trött på motgångar. Vadan och varthän?

Det är inte häckklippningen. Har varit sån här sen bloggsemestern inleddes. Varje gång jag satsar på ökad träning för att återvinna något av den forna spänsten åker jag på pumpen. Det var väl dom där avancerade step-upsen jag hittat på nätet. Det blev väl för mycket. Hittar ingen annan orsak.

Började med härlig träningsvärk. Som kom och försvann. Kom smygande åter, fast värre och värre, dag för dag. Nu sitter man här med inflammerad lår- och rumpmuskel på vänster sida. Varför inte höger…? Minsta steg smärtar. Trappor ska vi inte tala om…

Vaknar tidigt var morgon med molvärk i hela vänsterbenet. Salvor och tabletter lindrar något - efter några timmar. Vid middag nås dagens höjdpunkt, sen rasar det igen. Den hoppfulla fysträningen har ersatts med sjukgymnastik.

Måste vara åldern. Kroppen tål inte träning. Jamen, det gick ju så lätt för bara en liten tid sen... När ska man fatta att man inte är 30 längre. Utan dubbelt så gammal.

Håhå jaja… nu gäller att se positivt på tillvaron, gilla läget, vara glad att man inte är sämre, se framåt och sätta nya mål - lägre. Snart är man väl på’t igen. Måste ju bekämpa förfallet, inte ge efter.