- "Skriv inte så mycket om ryggskottet, det kan väl inte roa någon", sa Husbonden.

Njae, det kan väl hända. Men vad "får" man skriva då…? Varför bloggar man över huvud taget, tänker jag.

Alla bloggare frågar sig nog från och till varför man håller på. För mig är orsaken rätt och slätt en svårartad skrivklåda. Först och främst. Fast det varierar ju… ibland är det trögare. Har en sån period just nu, det märks inte här, eller…?

Med illusionen av en dagbok, en logg, webblog (blogg) i ordets rätta bemärkelse gick jag igång den 14 mars 2007. Ambitionen var minst ett litet inlägg om dagen men om jag missade, inte hann eller orkade varje dag så gjorde det inget. Besök eller kommentarer kändes just då oviktiga. Statistiken togs bort, avskyr stressmoment och tävlingar.

Har ett medfött behov att uttrycka mig, dela med mig av upplevelser och åsikter, goda som sämre. När lusten är stor pladdrar jag på. Ibland blir det mindre.

Den fasta läsekretsen är Svägerskan, Kompisen, Väninnan, Svåger med fru, Barndomsvännen och några ytterligare vänner. Bloggen blir som ett öppet mail till allihop samtidigt. Enkelriktad kontakt. Dom är inte alltid blogg- eller internetvana, men följer troget och tar del.

Besöksstatistiken har till min stora häpnad ökat stadigt. Inte viktigt men… intressant att följa och ett kvitto på att inläggen blir lästa. Tror jag skulle skriva ändå, för MIN skull, man vet inte.

Fick snart kommentarer också… kändes konstigt… uppfordrande på nåt sätt, önskan om bekantskap, krav på återgäldande… stress… Stress behövde jag minst av allt. Men det är jättetrevligt också, en bonus, snälla ord, något man får "på köpet". De flesta är jättegulliga. Har på detta sätt hittat trevliga bloggar som är kul att hålla lite koll på. Men det hinner jag inte alltid. Är själv en dålig "bloggvän". Inte illa ment, inte nonchigt eller så, bara stressigt att hinna med. Har fullt upp med att leva mitt liv och skriva egna inlägg. Sen är jag trött eller behöver göra annat.

Har förstått att många sitter vid datorn jämt, skriver, läser, söker, hittar, kommenterar osv. Dom kanske är kvickare i huvudet än jag:-)

Ibland ser man bloggar som efterlyser fler kontakter med läsarna och lyckas. Gillar inte "bloggtoppen" som företeelse, varför ska man tävla…? I antalet besök, kommentarer, inlägg och jag vet inte vad…? Mår bara illa av sånt.

Är vi indelade i läsare och skrivare? De flesta besökarna i bloggarna är "läsare", medan blogginnehavarna är födda "skrivare". Olika typer av människor. En bra ordning. Hur skulle det t.ex se ut om en blogg med 1000 besök om dagen skulle få kommentarer från allihop…? Som skulle besvaras…?

Finns mycket att fundera kring…

 

skogsfrun

9 januari 2008 08:48

Varför blogga, ja varför inte! har man skrivklåda så är detta ETT sätt att pysa ut lite av ångan;) Respons är väl alltid roligt att få men det förutsätter att man syns i tjockan*, genom helst lysande;) kommentarer i andra bloggar t.ex
Flest läsare...ja sannerligen. 100 besök och 3 kommentarer säger allt eller var inlägget inte särskilt intressant? Bloggandet stimulerar åtmindstonde skogsfruns resterande intellekt så därför bloggar hon på trotsande statistik och poppisstress allt för sitt eget höga nöjes skull. Den dag det tar emot på allvar blir det helt naturligt tack och adjö;)

http://www.barasaras.bloggagratis.se

 

Fru Fundersam

9 januari 2008 11:44

Kul är det att både läsa och skriva!
Gå in till mig så får du en utmaning!
Ha en fin dag!

http://frufundersam.bloggagratis.se

 

En av dina läsare!

9 januari 2008 20:54

Ett riktigt skönt inlägg på din blogg!

Jag behöver inte känna dåligt samvete för att jag praktiskt taget aldrig kommenterar, det känns riktigt bra. Ibland har jag inte samma uppfattning som du, och det känns bara spännande. (Jag förstår t.ex inte vad man har för glädje av en plastgran, det får jag lov att erkänna!)

Jag läser alla dina inlägg. Det skulle jag verkligen inte göra om jag inte kände mig stimulerad av det. Heja Margus, och så skickar jag dig en anonym önskat om en god fortsättning på det nya året.

 

Ruth

13 januari 2008 23:44

Det har jag funderat på många gånger också, det har blivit som ett gift. Att läsa andras bloggar är för mig ett stort nöje, framför allt din blogg (det vet du.) Inte alltid så roande att skriva själv om man inte har något speciellt att skriva om (men något måste skrivas :-) Har i och för sig blivit en del avgiftat sedan jag kom hit ut på landet och modemsurfat, kan inte sitta och vänta på att sidorna laddas upp. Men saknar så mycket att kunna läsa vad andra har skrivit. När jag kommer hem så får jag timmar att läsa bakåt för att se vad mina vänner har haft för sig under jul och där efter.. Ser bloggen som ett bra sätt att lära känna mina vänner i vardagen, till skillnad mot vanliga hemsidor. En blogg ger mera för mig och mina hemsidor ligger i träda.

http://bernamis.bloggagratis.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Bloggen gör uppehåll. För inre tjänst. På egen tid. För att skapa energi. Ska bara ta in. Uppleva. Njuta. Bearbeta. Inte omedelbart omvandla för utgivning till offentligheten. Tid för motion och träning. Frisk luft. Vila och eftertanke. Sjukdom...

  Två och en halv mil. Rätt bra cykeltur, menar jag. Så duktiga är Husbonden och jag numera. Vi går eller cyklar var eller varannan dag. Och har väldigt roligt. Med kilometermätaren blev det ännu roligare... Vi har gått närmare två mil också, och ...

  Den första valvbron i Fåglum byggdes troligen under 1800-talets första hälft. Den hade två större valv och ett mindre där överloppsvatten släpptes fram vid flod. På strömsidan fanns en så kallad klyvare gjord av uppstaplade stenar. 1923 revs de...

  Öbrona är namnet på en liten stenvalvsbro i Fötene, Södra Härene socken, Vårgårda kommun. Den är byggd över Öbrodiket som rinner till ån Nossan. Vem blir inte fascinerad av dessa vackra gamla stenvalvsbroar som syns lite varstans och ännu fun...

  Mitt i redigeringen av sommarens minnesresor hamnade vår "trösksafari". Vi gav oss ut för att njuta av tilldragelsen när startskottet gick. ALLA var ute med gott humör och alla upptänkliga vagnar och kärror. Jag tog några bilder från evenemanget...