Gaman är död. Den lilla nymfflickan (t.h. i bild) hade något medfött fel, något med synen, som gjorde att hon nu inte vågade flyga upp till maten. Blind var hon inte. Kanske synsvag. Hon har nämligen flugit innan. Jag har sett henne starta från stillastående på golvet och flyga rätt upp till pinnarna bland de andra syskonen. Men hon har kisat med ögonen. Vi anade att något var galet. Nu kom svagheten fram.

Den sista veckan har nymferna varit stimmiga när vi skött om dem. Jag trodde det hade samband med hökbesöket för en dryg vecka sen och gissade att dom förknippade mig med höken bara för att jag schasade bort vederbörande. Nu tror jag annat. Det som hände idag var rent märkligt...

När jag kom för att hämta den döda var halva styrkan utomhus. Kvar satt hela Gamans familj. Pappa Thomas, båda mammorna Lili & Sussi och fyra syskon satt uppe på grenarna och tittade ner. Vakade över sin dotter/syster. Det var märkligt tyst och stillsamt - som i ett sorgehus. När jag plockade upp Gaman gjorde de stora ögon och följde med blicken. Tysta och förundrade. Inget flaxande och gapande som det varit i en hel vecka. Jag tror de sörjde. På fåglars vis.

När jag senare kom hem från promenaden såg jag syskonen i utevoljären. Såg jag rätt? Dom har alltså inte varit ute på en vecka. Jo... kontrollen visade att morgongänget gått in för middagsvila och Gamans syskon hade gått ut. Ansvaret hade lyfts från deras ”axlar” (hellegod, de har små smala axlar;). Dom var stillsamma och det vilade liksom en förstämning över fågelflocken. Efter denna upplevelse finns mycket att fundera över...

Kan deras tidigare flaxande ha berott på att dom visste att Gaman var dålig? Det kanske inte alls var upprördhet över hökbesöket. Kan de ha hållit sig kvar inne för att vakta över henne? Vi har sett förut att någon hållit sig inne och vaktat ett yngre syskon. De har nog en stark flockkänsla där alla ska med och ingen lämnas efter.  

 

Ruth

5 september 2007 22:52

Så sorgligt att Gaman är död. Både djur och fåglar känner när en artfrände är svag och sjuk. Ock att den svage tillhör deras flock är dom väl medvetna om. Min gamla tik var av åldern svag och döv, hennes dotterson blev hennes skyddsling, där hon var fanns han alltid vid hennes sida. Var dom ute så inväntade han alltid henne. När hon tillslut fick sluta sina dagar så sörjde han, letade efterhenne och blev orolig, till och med slutade han att äta. Det var en svår tid för Barropojken. Den övriga flocken var väldigt försiktig med henne på alla dess sätt. Så jag tror att du har rätt i din fundering ang. Gamans familj, dom lämnade inte sin familjs flockmedlem till sitt öde. Djur och fåglar är klokare en vi tror.

http://bernamis.bloggagratis.se

 

Fru Fundersam

6 september 2007 08:16

Det var en märkvärdig berättelse. (Positivt märkvärdig - värd att märka.) Vi människor har så många förutfattade meningar om djur ... men får ibland tänka om. Fin blogg du har!!! Jag lägger dig som länk hos mig, om du inte har något emot det.

http://frufundersam.bloggagratis.se

 

margus

6 september 2007 10:02

Tack för besöket, Fru Fundersam. Länka gärna, jag gör detsamma till dig.
-------
Ja, Ruth, det finns många berättelser om hur hundar sörjer sina vänner. Jag hade tidigare en teori om att hundarna skulle få se dem som avlivats så att de visste vad som hänt och inte skulle behöva leta. Det funkade inte här. Gamla Hanna blev rent bestört när vi kom hem med den avlivade Lisa (hon hade leukemi). Hanna VÄGRADE acceptera att flockledaren var död (trots att det fanns ytterligare två kvar i livet). De andra tog det kallt, men Hanna skrek och krafsade på Lisa och kunde inte släppa upplivningsförsöken. När vi då la den döda på inglasad veranda för att få nattro VÄGRADE Hanna förstå varför Lisa inte kunde få vara inne. Vi var såå ledsna allihop, och detta gjorde allt värre. Jag avstår från sådana experiment i fortsättningen.

 

Erika

6 september 2007 11:09

Är övertygad om att djuren sörjer på sitt vis. Inte bara människor som har känslor, utan det tror jag som sagt även djur av olika slag har.Det framgick om inte annat av det du skrivit ner.

http://ericha.bloggagratis.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Bloggen gör uppehåll. För inre tjänst. På egen tid. För att skapa energi. Ska bara ta in. Uppleva. Njuta. Bearbeta. Inte omedelbart omvandla för utgivning till offentligheten. Tid för motion och träning. Frisk luft. Vila och eftertanke. Sjukdom...

  Två och en halv mil. Rätt bra cykeltur, menar jag. Så duktiga är Husbonden och jag numera. Vi går eller cyklar var eller varannan dag. Och har väldigt roligt. Med kilometermätaren blev det ännu roligare... Vi har gått närmare två mil också, och ...

  Den första valvbron i Fåglum byggdes troligen under 1800-talets första hälft. Den hade två större valv och ett mindre där överloppsvatten släpptes fram vid flod. På strömsidan fanns en så kallad klyvare gjord av uppstaplade stenar. 1923 revs de...

  Öbrona är namnet på en liten stenvalvsbro i Fötene, Södra Härene socken, Vårgårda kommun. Den är byggd över Öbrodiket som rinner till ån Nossan. Vem blir inte fascinerad av dessa vackra gamla stenvalvsbroar som syns lite varstans och ännu fun...

  Mitt i redigeringen av sommarens minnesresor hamnade vår "trösksafari". Vi gav oss ut för att njuta av tilldragelsen när startskottet gick. ALLA var ute med gott humör och alla upptänkliga vagnar och kärror. Jag tog några bilder från evenemanget...