Husbonden och jag hann precis sätta oss till middagsbordet och fick genast en oförglömlig upplevelse, ja - Sommarens Höjdpunkt (hittills). Dagens sommarpratare var skådespelaren Johan Rabeus, en av Lilla Husets favoriter och vi insåg samfällt att… DETTA måste vi bara höra till slut.

Diplomatsonen som växt upp i Stockholm, Paris, New York och Genéve samt gått på Lundsbergsinternatet men lockades av det "fria livet" och valde att bli skådespelare fångade vårt intresse redan från start med underhållning på hög nivå.

Det var lite av teaterföreställning där han bjöd på sig själv, trevlig lättsmält musik (mycket franskt) och roliga anekdoter ur sitt liv, kryddade med egna imitationer och humor med finess. Alldeles, alldeles oförglömligt, bland annat figurerar historien om undulaten Pelle.

Rabeus beskrivning av Sverige på 1960-talet (tidigt i programmet) gav oss rysningar i Lilla Huset. Det var ett fint Sverige, föregångslandet, det socialistiska experimentet mot vilket ’allas’ blickar utomlands vändes med intresse. Att han nästan är årsbarn med oss gjorde inte saken sämre, med minnen från samma vänsterepok.

Det var annat än gårdagens sommarpratare Percy Barnevik som verkade försöka rättfärdiga sig som tidernas störste välgörare i fjärran land. Eller kvinnan för några veckor sen som räknade upp företag hon startat, köpt eller sålt i en lång rad utan att man begrep VAD hon verkligen UTRÄTTAT i dessa. Klasskillnad, om man säger så…

Tack, Johan Rabeus!

Märkligt så fort dessa en och en halv timme gick. Han var jätterolig och jag rekommenderar lyssning i efterhand HÄR. Själv poddar jag det som mp3-fil och spar i mobilen för njutbar repris.

*  Fakta om Rabeus på WIKIPEDIA och DRAMATEN.

Krassen är verkligen överdådig i år. Och den har bara startat… Däremot syns ännu inga dahliaknoppar till. Syrsorna hördes härom kvällen när värmen fortfarande bestod - första gången i år. Nu är det härligt svalt och både vi och syrsorna vilar. Värst så kolsvarta kvällar det plötsligt blivit. Riktigt höstlikt, fast minst en sommarmånad ännu väntar.

Getingplågan fortsätter. Ett av Lilla Husets sex bon som "utrotades" av tekniker härom veckan har blossat upp på nytt. Samt hittades ännu ett bo i häcken vid dagens klippning. Inga getingstick hittills, men jobbet fick avbrytas. Häcken ser för tillfället mycket egendomlig ut;-) Vi ruvar på hämndeaktion, men i kväll följer Husbonden friidrott på tv. Roligare.

Städning av lessonvoljären idag. Alla avdelningar klara, men nu är det dags att börja om med Royal Suite…hehe. Alla 40 nymferna ruggar så fjädrarna ryker. Näe, inte så lortigt egentligen, vi ska bara sopa bort det översta lagret dun som samlats på ett par veckor.

Åsså var det älgen då… (varför har man inte orkat skaffa ett riktigt tele?). En dag stod den långt där borta i skogskanten, länge, länge. Minst 300 meter bort. Det är rent märkligt hur stilla och länge älgar kan stå och fundera över om de ska gå ut på öppna fält. Neej, inte denna gång. Efter en halv evighet vände den rumpan till och strosade iväg. Bättre bild gick inte att få.

Hej och hå... nu har man lyckats igen...;-) Har lagt ut bilder på den där fotosidan (ovan). Det tog några dagar, men nu har jag fattat galoppen och listat ut hur man gör.

För övrigt har vi städat kanarierummet i fågelhuset och det doftar härligt igen, fullt med rönn- och björkträd. Man ser knappt fåglarna för alla löv... men dessa faller dessvärre av - alltför snart. Fåglarna är glada för ny sysselsättning.

Lilla nymfan som satt i sjukbur några dagar är tillbaka i flocken. När hon återfick krafterna ville hon absolut inte vara kvar där. Visst skulle hon behöva äta upp sig mer efter pärsen, men nu är det så att flockfåglar mår alla bäst i flocken - även om de är sjuka. Om de inte smittar är det bäst att återföra dem. Där får hon mer stimulans att äta. Idag var hon med tonårsgänget ute.

Själv har jag en ny bursit på armbågen - inflammation i slemsäcken, alltså. Den som "opererades bort" för två år sen. Läs HÄR. Att det inte blev ordentligt gjort har jag ju märkt, och jag borde ha begärt reklamation för länge sen - men man orkar ju inte med allt.

Nu var bursan så sprickfärdig att även Husbonden rekommenderade ett läkarbesök...! Minsann. Den gick inte att tömma på sedvanligt sätt, så doktorn sprutade in cortison istället och skrev remiss på "reklamationen". Idag sprack den av sig själv (av städningen?) och jag skyndade mig att klämma ur all gegga som gick. Lättnad. Hoppas den är lugn till operationen.

Ujujuj, nu blev det visst ett sent inlägg igen. Raskt i säng. Go'natt därute.

Tänkte mig att gå med på Fotosidan.se och har ägnat några kvällar åt att studera hur medlemskapet fungerar. Lokala fotoklubben uttryckte behov av fler upplagda bilder vilket var skäl till sonderingarna. Fotosidan är en mötesplats för "fotografer". Väl pretentiöst för en glad amatör.

Första kvällen slutade i ångest över alla fotografers knivskarpa bilder - även i förstoring. Vad har jag där att göra...? Detta resulterade i en dags nedstämdhet.

Skam den som ger sig... Andra kvällen kollades bildformat och kvalitet. De bästa bilderna i datorn hittades. Redigerades och stods i för analys. Det gick timmar... är inte klart än. Hoppet steg... ser man på. Där fanns visst några som kan platsa. Uppåt igen.

---------

Dagen efter = helt slut i skallen av allt joxande och kollande. Zombien i mig bad Husbonden om en biltur, sightseeing i en grannby där vi aldrig är, Husbonden köpte skor, enkel lunch hemma, soffan i två timmar med nyköpt 91:an över ansiktet (favorit, den där). Husbonden klippte gräs och slipade verandatrappen på husets baksida.

Sen var det dags att ta hand om en sjukling i fågelhuset. En liten nymfa har haft magproblem och var rätt medtagen i går. Hon har fått sulfa, kol, druvsocker, vitaminer och sitter under infraröd värmelampa. Äter igen och har putsat sig ren. Hoppfullt men hon har mycket att ta igen.

Orkar nog inte med Fotosidan ikväll...

 Somliga straffar Gud genast… för vid återkomsten var det dags för mig att ringa ambulans. Inte för getingstick, nejdå… en misstänkt hjärtinfarkt, vilket vid senare analys också kan ha varit kramp i gallgångarna. Här spekuleras friskt för nån doktor är man ju inte…

Kvinnor har ju ofta annorlunda (eller inga) symptom så man måste vara på säkra sidan. Krampartad svår värk i mellangärde och rygg, tungt att andas och begynnande huvudvärk. Och detta var andra gången inom en veckas tid – samt värre. Och det tog i. Så vad ska en stackars fattig flicka tro…;-)

  Husbonden var inte lätt att övertala till att ringa på ambulans – han tror jag är odödlig. "Vad säger man? Vilket nummer är det? Det får du göra?" E’ han go’ eller…? Till slut ringde han dock.

Ambulanskillarna tog EKG och uteslöt infarkt (för tillfället), alla värden var bra och därtill blev jag återställd under denna intensiva uppvaktning. PINSAMT. Inte första gången, sa dom och passade på att titta på fåglarna före avfärd. "Hej då, och tack för titten!" Vilken dag!

Ärleparet fick ut sin andrakull i morse under stort larmande. Mor och far flög ihärdigt mellan boet på fågelhusets nock och vårt tak. Det var ett väldigt kvittrande och flaxande för att locka ut dem. Fyra blyga ungar kröp småningom ut en och en på takpannorna för att vänja sig vid stora vida världen. Fantastiskt att följa. Kråkorna höll sig undan men jag vaktade för säkerhets skull inifrån köket.

- Bort med dig! Här får du inte gå! Jag motades bort av föräldrarna när jag var ute för att öppna fågelhusdörren. Avvisandet gick inte att ta miste på. När ungarna ska ut får ingen vara på gården. (Klickbara bilder)

Småningom försvann föräldrarna bort till Parken med en unge i taget för att sedan återbörda familjen till trädgården på eftermiddagen.

Saneraren tog idag död på alla getingar som slagit sig ned i Lilla Huset. Vi var själva ute och sprutade Radar i springorna kvällen innan och fick en fullträff på ett ställe: 35 döda låg i fågelhusets hängränna, men resten av bona var intakta. Jisses vilket liv. Besöket var nödvändigt, det är ett getingår av guds nåde.

Ett stort klassiskt bollformat getingbo satt bakom vindsluckan, flera år gammalt och nu återanvänt. (Ringen visar storleken t.v.) Hann bara tänka… "kameran" och vips var det rivet. Tur vi skulle iväg på ärenden strax efter för då surrade många vilsna getingar omkring och letade efter bona. Stackars… men hade de inte haft ett sånt sabla humör så kunde man kanske låtit dem vara.

Det spådda åskvädret gick våra näsor förbi. Har just vågat mig in på datorn för att kolla var det hela blev av - för nu verkar risken vara över. Här gick vi och förberedde oss på 50 mm regn och våldsamt blixtrande. Allt gick i stå för det var liksom ingen idé att starta upp nåt.

Måste säga att det kändes lite snopet efter alla dessa varningar. Vi hörde lite avlägset åskdunder på förmiddagen. När sedan tv, datorer och telefon var urdragna hände inget. Och inget.... och inget. Enstaka dropp från himlen blötte inte ens plattorna och vips kändes luften fräschare... Var det redan över?

Jo, så var det allt. Vid koll på SMHI:s radar visar det sig att vi måste haft svintur. Allt har passerat över oss enligt bilden; kraftigt regn, massor av blixtar runt om och över vårt område. VI MÄRKTE INGET. Men hellre flera varningar i onödan, än ingen när det väl händer. Nu hann vi ju koppla ur all känslig apparatur.

Regnet hade vi behövt men blixtnedslag äro icke önskvärda när man bor på landet. Undrar vem som fick regnet? Natten innan såg vi däremot ljussken på ljussken över himlen när åskan gick i Norge och Dalsland.

Detta passerade rakt över oss utan att vi märkte något.

Stilla dagar i Lilla Huset... värmeböljan tar ut sin rätt. Promenerandet är inställt, inte så mycket för värmen (det finns ju morgnar) som för ett stort SKOSKAV. Bytte nämligen till mina nya MBT-skor vilka testats inomhus på "gångbanan".

Glömde knyta ordentligt. Skavet uppstod de första 20 metrarna och trots omknytning och trixande var skadan redan skedd. En kilometer linkades tappert innan jag gav upp och ringde efter Husbonden som hämtade i bil. Ytterst förtretligt. Nu gås här inte alls på ett tag.

  Gissa om det brände till när Ulrik i förbifarten slickade på skavet och 'hjälpte mamma'  med att bita av den lösa skinnfliken som hängde kvar...!!!   

Marsvinen har fått sina sommarbad och känner sig fräscha. Mattor har tvättats på verandan, både till fågelhus och bostad. Fågelhusets golv är moppat. Sprinklern hos fåglarna går varannan dag. Blommorna prunkar och dagarna ägnas åt bevattning.

En otroligt vacker VIT MALVA har slagit rot mellan plattor och kantsten och visar sig från sin bästa sida. Nya KOKARDBLOMSTER trivs i perennarabatten (klickbara bilder).

---------------

Almedalen har varit och farit. Har följt huvudtalen och begrundat. Plötsligt talar alla partier om välfärd för att väljarna vill ha det. Men det är bara ett block som menar det på riktigt; nämligen det RÖDGRÖNA. Övrig löfteskarusell är bara valfläsk och skaver illa, man kan ju inte erbjuda välfärd med sänkta skatter. Mona Sahlins tal var viktigt och mycket bra. Hon förtjänar ökat förtroende.