Inte brukar jag tänka på hur gamla Lilla Husets lakan är. Tycker man köper nya lite nu och då och kasserar när de går sönder eller blekts för mycket. Idag fick jag en riktig tankeställare…

Det var när jag bäddade rent i sängarna och hade kommit till hundarnas soffa. De förfogar över en liten tvåsitsig fästmanssoffa som står intill min säng. För att skydda tyget i den bäddas med lakan och fyra kuddar i örngott. Såna som gjort sitt för vår del, blekts eller blivit över som udda.

Längst in i linneskåpet fann jag ett påslakan som lagts undan för deras del, ett par riktiga favoriter som det i fjol var svårt att skiljas från. I samma stund jag lagt på det i soffan erinrade jag mig hur gamla de verkligen var… knappt man vågar nämna det.

Jo, de var nya 1993 – samma år som Hanna (Sigrids mor) var valp... Bilden där hon ligger i sängen är bevis. Hanna blev tretton och dog för flera år sedan. Lakanen är alltså 17 år. Tanken svindlar... så tiden går… Men så var de favoriter också.

Lilla Huset kan i alla fall inte beskyllas för slit-och-släng-mentalitet. Och nu har de gått vidare till hundsängen… sparsamhet är en dygd. Förnöjsamhet är också en dygd - ett ord som knappt någon använder idag. En skillnad mot dagens hysteri med nya färger, dofter och smaker stup i ett.

* Nedersta bilden fick fotas på gammalt vis då scannern är knuten till frånvarande dator.

Tack gode Gud för gyckelblomstret, en ettårig sommarblomma med mersmak, den mest fantastiska livskraft jag nånsin sett. Vårt bestånd utgår från ett par plantor inköpta som dammväxter för flera år sen. Följaktligen planterades de i dammen, på ett grunt ställe, enligt anvisning.

Varje vinter tror vi att de ska dö ut, de har ju stått så grunt och blir ordentligt nedfrysta. Men nej… varje vår gror de igen och vägrar ge upp.

De har nu klättrat upp ur dammen, och sprider sig enormt starkt, det tycks som om vartenda ett av de tusentals mikroskopiska svarta fröerna tar sig – var som helst. I de smala springorna mellan plattorna sitter det miljontals miniatyrplantor. De står så tätt så man tror inte det är möjligt. Frökapslarna har i princip bara öppnat sig, dråsat ner fröna vilka med vindens hjälp  hamnat i springor och vrår - och alla gror. Alla! Och blommar – rikligt.

Det sägs att den är vattenälskande och lätt torkar ut i väldränerad jord. Vad ska man tro…? Hur mycket vatten finns emellan plattor på en sittplats? Inte många droppar. Ja, det skulle vara i luftfuktigheten runt dammen då.

Under julihettan tömde jag en frökapsel i handen och vräkte ut fröerna i kanten på perennarabatten för att se vad som hände. Det var torrt… och det var torrt. Men gyckelblomstret grodde. Det tog inte många dagar innan den späda grönskan syntes.

Nu efter regnet vill den blomma så kort den är (t.v. i bild ovan). Man borde kanske samla fler fröer och så överallt i trädgården, för den är så vacker. Jag älskar denna lilla kämpe som blommar juli-september och blir 10-60 cm hög. Våra bestånd är gula men den lär finnas i många olika färgvarianter. Hoppas vi får ha kvar den länge, länge.

Pust... här sitter man med tunga ögonlock vid den kära reservdatorn igen. TV lockar inte och det finns många foton att ta hand om. Den Store datorn är fortfarande på undersökning hos ’doktorn’ – nu tror man det är moderkortet och väntar på delar, håhå jaja, man är maktlös.

Men, "inget ont som inte har nåt gott med sig"… "och nöden är uppfinningarnas moder"… Skilsmässan medförde att jag lärde mig ladda upp ENSTAKA bilder från kameran till datorn. Förr körde jag alla tagna bilder i ett svep… schvosh… så var det klart. Nu går det långsamt, ja… och att ladda upp 80 tveksamma bilder på leguanen häromdagen var oliiidligt. Eller 40 misslyckade fjärilsbilder för den delen… Så jag hittade mickapären som väljer bilder FÖRE uppladdning – suveränt.

Här står nya grinden till Parken. Husbonden ville för död och pina inte ha nät på den, men jag insisterade: "folk som har hundar har nät – eller plank", och så fick det bli. Svartmålat nät syns ju nästan inte heller, något vi lärt oss från fågelvoljärerna. Den gamla grinden trasades sönder i vinterns plogning och grind måste man ha när hundarna är med i Parken.

Idag hämtades höet till marsvinen. Sex balar klarar vintern för 'tre små bävrar'. Därmed fick loftet städas innan vi tog upp det fräscha höet. Ut med det gamla, in med det nya.

Resrutten gick förbi vår lokal med älggräs så vi stannade till och plockade med oss försvarliga mängder av denna delikatess till fåglarna också. Gott. Inget är så gott som känslan av ’fyllda lador’ - det hör sensommaren till.

Yes, där satt den! Påfågelögat har gäckat mig länge nu men idag fick jag den rackarn på bild. Inte nog med att den satt i skuggan, den blev för en stund bortjagad av ett litet ettrigt nattfly som dröjt sig kvar efter nattens härjningar... vilket jag trodde.

Men det dagflygande nattflyet har precis sådana vanor. Den heter gammafly och har en svårfotograferad fart på vingarna. Men i väntan på påfågeln mixtrade jag med ISO-tal, exponeringstider mm och lyckades fånga även den.

De bruna nattflyna har ofta vackra teckningar på vingarna vilket man kanske inte tänker på. Just den här har fått sitt namn efter det vita y:et på vingarna, eller snarare den grekiska bokstaven gamma. Så fick man lärt sig det också.

Gammaflyet finns över nästan hela världen, men överlever inte vintrarna i alltför svalt klimat. Tillhör de "vandrande" fjärilarna och kommer ibland in över vårt land i oerhörd mängd, fortplantar sig och utvecklar en senare generation vilken i sin tur delvis emigrerar ur landet, delvis går under. Arten övervintrar inte i något stadium hos oss. Den kommer flyttande på våren till svalare områden och förökar sig i flera generationer mellan maj och oktober.

Sen kom påfågelögat fram igen (buddlejan måste vara god) och medan jag fotograferade vandrade solen dit. Men jisses vad det blåste... inte perfekt när man fotar smådjur med tele, om jag säger så. 'Påfågeln' övervintrar däremot här i landet. En riktig praktfjäril. Lyckade försök.

Hej och hå...

Här regnar dagarna bort och inget händer som är värt att blogga om. Så har plötsligt Husbonden fått nya grinden till Lilla Parken klar. När bilden var tagen och skulle läggas in i datorn var datorn död... stendöd.

Skriver på Den Gamle, den alltid lika pålitliga reservarn HP. Och numera har vi router så uppkopplingen  mot nätet var det inget problem med. Men något program inlagt för kamera och bildhantering har vi ännu inte i den, frågan är om Den Gamle orkar... den är liiite slö och man skriver inga romaner på den precis.

Konstigt nog känner jag mig inte lika hysterisk som för tre år sen när Fujitsun, då kallad Den Nye, krånglade. Ja, det var inte måttligt läser jag i bloggen... som tur raderar man sånt ur minnet men långt och träligt var det. Sen har den gått och gått. Senaste året har dock ON-knappen varit glapp och man har ju vetat att Stunden För Åtgärd nalkats. Nu är den här.

I morgon väntar resa till datordoktorn som finns på Byn tack och lov. Sen får vi se vad vi ska kosta på oss. Således blir det nu ofrivillig bloggsemester på obestämd tid. Kommer tid, kommer råd.

-------------

Akvariets neontetror gör mig sällskap här vid lilla datorn. Hela gänget ligger i närmaste hörnet och kikar nyfiket på mig. Jättegulligt. När jag tittar tillbaka flyr de blygt till andra sidan för att strax återkomma. Det händer gång på gång, hehe.

Sigrids stygn är tagna, vi skötte det hemma i köket och hon var så lugn och trygg. Hon är så gott som återställd och i farten, men står på antibiotika igen pga. trolig inflammation i vagina... hoppas det räcker så.  Med Dofilus har vi sluppit kräkningar.

Har ägnat några trötta kvällar åt att redigera och lägga ut bilder på Fotosidan.se. Återkommer med inlägg när ork och möjligheter medges. Har ett inbokat fotomöte med en intressant personlighet som jag hoppas ska bli nåt för bloggen. Vi får se.

Tills dess... ha det gott därute i bloggosfären. Än är sommaren inte förbi, det regnar bara. Passar på att vila lite medan datorn får vård eller vad det blir. 

Ulrik tackar Ewa så hemskt mycket för grattishälsningen i dag! Så himla gulligt att komma ihåg. Vi firade med hämtpizza; Quattro Stagione och Hawaii -hundskålarna var bräddfyllda. Svågern Toste sände via mail en imaginär glasspinne till efterrätt, mums.

Getingjakten tycks ha gått bra. De stendog allihop och drösade ut i framställd skottkärra. De bamsigaste getingar vi sett i år! Husbonden har vid upprepade tillfällen gått och bankat till på spaljén för att kolla läget... tyst som i graven. (Stackars dom... det är dubbelt det här.) I morgon plockar vi ner boet och skärskådar verket.

Husbonden startade därpå ett nytt projekt: nya grindar till garageuppfarten. De gamla har varit fööör gamla väldigt länge nu och gick dessutom sönder under h-vetesvinterns plogande. Etapp I bestod i gjutning av stolpfundament. Mitt i detta kom sommarens värsta regnskur... smällar man måste ta... hehe.

Själv har jag haft informativt samtal med gullig veterinär om flytningar i allmänhet och Sigrids i synnerhet. Flytningar efter operation hör till, och jag är inte oroad än. Samtalet var bra för bakgrundsfakta och beredskap ifall de inte avtar. Vi avvaktar några dagar till.

Så kom räkningen på kalaset... 19.077 kr. Försäkringen täcker 10.900 kr. Djursjukhus är inte billiga men fasen vad noggrant de jobbar. Listan på undersökningar och förberedelser känns trygg att läsa. Gott att de finns!

- Hör man bättre med parabol runt huvudet?

Vår halvdöve 105-åring Ulrik testar Sigrids utensilier, medan damen i fråga känner på den lilla "badringen", en för oss ny ersättning till tratten. Vi var bara tvungna att pröva. Den är en uppblåsbar kudde runt halsen som kanske (?) kan funka för att hindra åtkomlighet till såret. Med den om halsen ser lilla dockan ut som en miniatyrponny med loksele (jättesött). Fast den blev bra varm om natten, sa hon.

I en kommentar fick vi tips om att göra om ett linne till kroppsstrumpa (typ) för henne och det vore ju härligt. Problemet är att jag inte orkar tillverka den. Men dagarna går och vi håller tummar och uppsikt och försöker hålla ut.

------------

Var på fotoklubbens möte i kväll där man kom och gick. Vi tittade på medhavda bilder (glömde ta med för egen del) och utbytte tekniktips. Med laptop och bredband kunde vi även studera medlemmars utlagda bilder på Fotosidan.se. Därtill fick jag tips om sajten Moderskeppet med fokus på grundkurser, guider och tips om bildbehandling i Photoshop. Ska kolla lite redan i kväll.

------------

I går kväll försökte vi övermanna Lilla Husets nionde getingbo. Ett redigt stort - inne i kaprifolen! Det upptäcktes under gräsklippning när Husbonden körde emot spaljén och blev anfallen – och stungen (bara ett stick). Utrotningsförsöket urartade strax till krigsförklaring eftersom invånarna inte hade somnat. Vi kom nog för tidigt efter mörkrets inbrott, väktarna kröp ut genast när vi lyste med lampa och det var inte meningen. I kväll väntar vi tills de somnat…

Idag unnade vi oss en utflykt till hästpremieringen på Byn. Vi kom för sent på grund av sjukling och fåglar och hann bara se en glimt av godbitarna shirehästen ZEKE som jag filmade i fjol samt nordsvenskarna LINDAR och NILS när de var på väg hem. Levde på det resten av dan. Bara dofterna får sinnena att vakna, att känna klampet från stora hovar i marken och att höra gnäggandet... mmm.

Hästkärlek yttrar sig på många vis; en ung mor med litet barn i kärra stod bara och log med hela ansiktet när Zeke stuffade förbi i lätt trav med huvudet högre än alla andra. (klickbara bilder)

HEIRUMS NILS med den blonda kalufsen var ny för mig och sååå ljuvlig.

Bilden på Zeke är från i fjol. Han är 180 cm vid manken.