Så är dopbilderna äntligen redigerade och ivägsända till unga familjen. Mitt Photoshop har strulat rejält. Fick ett flertal gånger stänga ner både program - och dator - för att radergummit skulle fungera! Och det var nödvändigt, ty… barnafadern hade av blixtskuggorna fått rejäla öron på väggen bakom dem! På varje bild!

Och de röda ögonen kommer man visst aldrig ifrån även om tekniken minskat problemet.

Ja, herregud… så har programmet aldrig bråkat förr. Nå… nu är det klart. Kan inte avhålla mig från att lägga ut ännu några bilder på ’föremålet’ för allt ståhej. En sån himla go och glad tjej, pigg och delaktig (…nåja) hela tiden;-)

klicka för större bilder

Det blev också några bilder från vår trädgård. Vildvinet på voljären har äntligen och för första gången fått de vackra färger vi åstundat. Plantan fann äntligen sin rätta plats och har bara växt och växt. Nu sprakar den som en braskamin i höstljuset. Eller som Fröken Sprakfåle ovan.

Somnade i soffan med värmedyna på stela nacken, gissa om man sover bra då. Tur att träffen jag skulle varit på i kväll blev inställd. Och jag som skulle göra så mycket... håhå jaja. Omtag.

I kväll blir det bildbehandling (dopet) för hela pengen, de timmar som återstår. Var bara tvungen att först se 'Vem tror du att du är' på tv, vilket jag vill följa. Nu var det Lill-Babs tur, hon ser ju äntligen ut att motsvara sin ålder. Lite skumt annars, med såna som aldrig åldras.
-------------

För övrigt menar jag att Kriminalvårdsmyndigheten bär hela skulden till mordet på den 25-åriga vårdaren på häktet i Huddinge. Hur står det till med säkerhetstänkandet här...? Man lämnar bara inte vårdarna ensamma med farliga brottslingar. MAN GÖR INTE DET! Så dumt att klockorna stannar.

Här har dom tydligen helt förlitat sig på kameraövervakning. En kamera kan ju varken avbryta ett överfall eller rädda liv. Hur dumt får det bli? Övertro på IT-tekniken, kalls det...

Därtill borde farliga fångar förses med gammeldars fotboja, ett sånt där järnklot runt fötterna. Gärna om händerna också. Så nu är den häktade omhäktad. För mord.

Vad händer med ansvariga på kriminalvårdsmyndigheten? Någon där borde häktas för medhjälp till mord. 

Glömde helt av fotoklubbens möte i går kväll… attans. Dopfestligheterna krävde sina tributer. Efter lutaren i tv-soffan gick telefonen varm med tre samtal på raken, och sen var mötet redan ’väck med pusta’. Alltför sent kom jag på det... MÖTET, ja!

Samtalen rörde tre olika ärenden där människor behandlas mycket illa på dagens hårdnande och ofta obefintliga arbetsmarknad. Kanske är man en god lyssnare ;-)

Får fortlöpande rapporter om AL:s öden och äventyr hos MMR, Multimodala Rehabiliteringsteamet, vilket bara är ännu en s.k utredning, inne på sjunde året i rad. Med nya kränkningar och hån.

Den s.k ’psykologen’ påstod t.ex att det "inte finns några kroniska sjukdomar"…!!! Och att han inte bryr sig om sjukdomen ME/CFS (klassad som neurologisk sjukdom av WHO och Socialstyrelsen med kod G93.3) för att specialisterna ännu inte kommit på hur den ska behandlas. Fakta HÄR och HÄR. 

Men psykologen satt tydligen inne med svaret på det som neurologforskarna idag står frågande inför – nämligen att ”allt är botbart”! Den psykologen ger jag inte fem öre för.

Han rådde AL att dessutom lägga ner överklaganden hos FK om sin rätt till sjukpenning och rätt till sin SGI (sjukpenninggrundande inkomst). För ”hon levde ju ändå på socialbidrag redan”…!! "Något måste man släppa för att komma vidare", hette det!! En sån pest!

Säger man så till en sjuk människa som bara bevakar sina rättigheter? Han bör anmälas nånstans. Ingen som helst medkänsla eller förståelse visades för en jagad,
sönderstressad och sjuk människa som nu skulle jagas ut på nya tester och ’behandlingar’ fem dagar i veckan och därtill med hemläxa.

Börjar tro att allihop är psykopater som lider av förföljelsesyndrom. Varifrån kommer alla dårar i dessa team? Folk som inte har patientens bästa för ögonen har inte i vården att göra!

AL oroar sig nu för stressrelaterade följdsjukdomar och vägrar vara försökskanin.  Rafflande dramatik där fortsättning följer.

För övrigt ger lättare nackspärr vissa problem vid beskärning av dopbilderna. Det går långsamt fram, men ändå fram.

Ett hårt arbetsliv är avslutat. Husbonden är pensionär från och med nu. Välförtjänt efter 45 år med bergsprängande, stenbrytning i marmorbrott, konditorutbildning och bagerijobb (kontrasternas kontrast…!), anläggnings- och asfaltarbete, makadamskyffling, pappersbruksjobb, galvanisering krönt av 31 år som maskinoperatör i metallindustrin, tungt jobb med femskift - många nätter där.

Från 16-årsåldern till 61, ihärdig som en iller, utan sjukfrånvaro och med hörselskada och utslitna axlar som yrkesskador. Äntligen befriad!

Man undrar hur många av dagens unga som nånsin kommer i närheten av den arbetsinsatsen? Jag vet… alltför många får inte ens chansen - ett enormt resursslöseri. Men högutbildade som kommer ut i yrkeslivet vid 25 år (eller 30) bör - för att motsvara detta - jobba till 70-årsåldern (resp. 75)!

Pension är ju uppskjuten lön, pengar man avstått ifrån under hela arbetslivet för att leva på under ålderdomen. En avtalad medborgerlig rättighet: "Gärna medalj men först en rejäl pension" (se sossarnas valaffisch från 1958).

Ändå förnedras man år 2011 till att allranådigast ”ansöka” om att få ut sin pension – för att alls få ut den. Lägg märke till ordet! Rätt ord skulle vara: BEGÄRA. Ansökan måste ske TVÅ månader i förväg – annars kommer den inte i tid.

Besked om pensionens storlek får man inte förrän långt efter man sagt upp sig. (Ja, man har ju alltid prognosen att hoppas på, men prognos är ju alltid bara prognos.)

Häromdagen kom så till slut beskedet från Pensionsmyndigheten. ”Pensionsmyndigheten beviljar dig helt uttag av …..”. Där kom det igen! De BEVILJAR ens ANSÖKAN...! Som om pensionen vore en nådegåva, en allmosa. Så uttrycker man sig när Medborgaren vill få ut sitt rättmätiga avstådda löneutrymme. Danskarnas ord ”efterlön” är ett betydligt bättre ord. Heder åt Pensionsmyndigheten för att man också meddelade aktuella belopp och utbetalningsdagar, om än alltför sent.

Från AMF, där Husbondens tjänstepension är placerad, har han fortfarande inte sett något belopp! I ett sexsidigt (!) dokument luslästes finstilt avtalstext för att slutligen hitta ”Pensionen betalas ut från och med oktober 2011”.

Det var allt! Inte ett ord om hur mycket eller vilka utbetalningsdagar! Skamligt.

Husbonden tilldelas härmed en imaginär medalj av mig. Gud bevare Husbonden från allt ont.

15 grader nattetid och 18,5 dito i skuggan på eftermiddagen. Hyggligt sensommarväder helt enkelt, har även fått lite färg i nyllet, det är INTE för sent att sola nu. Vår vita näckrosplanta som producerat minst 30 blommor i år dristade sig till ännu en idag... sommarens sista?

Bäst passa på att fota några favoriter ty efter helgen väntas svalare klimat. Då vet man inte hur det går. Undrar om bonden försöker skörda havren på åkern utanför. Kanske har de senaste dagarnas blåst torkat upp tillräckligt. 

Luktärterna har haft naturligt stöd i voljärnätet. Fröer har redan insamlats från rudbeckior, röd rölleka och ringblommor... många fler står på kö. När pensionen nalkas gäller det att spara på allt;-) Ha en trevlig helg och njut de sista varma dagarna!

Klicka för större bilder

Må så grankott, som Nicke Lilltroll sa. Hoppas fåglarna ska gilla kottarna vi plockade med hem idag. Vackra, täta, blanka och alldeles nyfallna kottar, endast det bästa är gott nog. Nu ligger de utbredda för att torka lite innan de hamnar i plastkasse för förvaring utomhus så att de inte öppnar sig i förtid.

Vår kära lilla Nacki visade att hon kom på tekniken (på bilder från 2009), annars hade jag knappt trott det. Bildbeviset talar sitt tydliga språk. Naturlig sysselsättning. Hoppas de kommer till glädje i vintermörkret.

Klicka för större bilder

Med 'vandrande pinnar' ges vidgade vyer. Planen  fullföljs - sex kilometer dagligen. Så länge vädret står mig bi. Nu utan fotvärk och stumma ben, trägen vinner.

Bygden lever. Nyinflyttade i grannskapet föder upp alpackor och har gammeldars hönsgård. Underbar syn på promenaderna. (Klickbara bilder)

Krondiket är översvämmat. Ser ut att ha drabbats av algblomning? Markerna är vattensjuka och ej farbara. En bonde förtalte i vårdcentralens väntrum att 500 ton potatis var kvar på åkern, en årsinkomst. Förr när potatisen togs upp för hand var vattnet inget hinder, men å andra sidan odlades inte mer än man själv behövde.

Syrsorna spelar ännu. Paddorna ses om kvällarna sitta på gången och spana in insekter. Kanske njuter de av den ljumma kvällsbrisen?

Trädgårdsmästarn höstar och endera dan hämtar vi kottar och mossa i skogen till fåglarnas vinterbehov. Vi vet just rätta stället.

Ett tjugotal trastar kalasar på rönnbär, aronia och nypon i trädgården. Massor av småfåglar tutar sina diskreta höstläten när de pilar omkring, så snabbt att man inte hinner artbestämma. Men domherreungarna har jag hört. Tofsviporna har flockat ihop sig, utifall det ska bära av. Kråkfåglarna drar kraxande omkring i stora skaror på bygden. Vi känner väl lite till mans att hösten är här.

'Gångbanan' har fått nya lager - lättare sagt än gjort. Husbonden fick åka iväg för hjälp. Nu går den som den ska igen. Bra att ha när vädret blir jobbigt.

-----------

Och i kväll var det dags igen... för mera våld. Nu utsätts tågmästarna för misshandel av aggressiva resenärer när de krävs på färdbiljett. Är visst mer regel än undantag. Troligen har de slutat ringa polisen, som väl ändå inte kommer. Journalister har slutat fråga polisen varför de inte rycker ut...! Och vad  gör vi svenska folk åt saken...? Väsnas, demonstrerar, ställer krav, ifrågasätter...? Inte då. Vi hukar och hoppas slippa se det.

Fällde en tår under kvällens Sverige i dag på tv som inledde med trista nyheter om sjuka som får resurser indragna. Plus en gammal nybliven änka (!) som misshandlades och rånades just när hon kom hem efter makens begravning! Kvinnan fick hjärtinfarkt av händelsen.

Alltså… jag blir så ledsen över den grymma samhällsutvecklingen som ingen gör något åt. Och polisen som struntat i över 4000 allvarliga larm. Ska vi ha det så här?

Sen var nedstämdheten ett faktum. Det var tur att man också visade den 96-åriga kvinna som tröttnat på att gå hemma och titta på väggarna och flyttar till Thailand…!! Så klarade man resten av kvällen.

Husbonden och jag drog i går till skogs med Sigrid som återupplevde lite av ungdomens fröjder då vi dagligen travade omkring i skogarna med hela flocken. Trettonåringen visste precis vilka stigar vi skulle gå. Det blev både bergsbestigning, klivande i ris och klafsande i vattensjuka marker. Har känt av strapatserna för egen del men Sigrid tycks oberörd.

En rikhaltig naturupplevelse i färg, doft och ljudliga tranrop då en tiohövdad flock for fram och åter över trädtopparna. Tyvärr såg vi inte mycket på grund av alla träd. Uppbrottstämning på gång?

Avstod PRO-föreningens första pubafton i kväll, trots att lovvärda initiativ bör uppmuntras. Det nya evenemanget kan ju inte stå och falla med mitt deltagande, tänkte jag som just då kände ett starkare behov av att titta in i kvällsbrasan. Såg också Vem tror du att du är på tv med Caroline af Ugglas, en verkligt fri själ.