Letar efter min vilsna själ. Samlar ihop resterna efter den hektiska 'S-veckan'. Viktigt komma på spåret igen... vad var det nu jag höll på med innan...? Våra bevingade vänner i fågelhuset vet precis vad dom vill. Där byggs, värps, ruvas och... matas. Ibland vill jag bara leva i nuet - som dom. Slippa bekymmer om samhälle å sånt. Skrev idag ut ut häckningslistor och räknade fotringar. De räcker. Inga beställningar av nöden.

Beställde däremot Leif GW Perssons bok 'Gustavs grabb'. Bara för att han är så skön, denna GW. Och intressant. Hans kritik av Polisens avskrivna ärenden i 'Veckans Brott' är suverän. Något måste göras. Måtte det leda till något.

Åter till fågelhuset, ja... En serie bilder skildrar lugnet före stormen. Tålmodig väntan. Koncentration i nuet. På livets viktigaste syssla: den egna artens fortplantning. Risfåglarna är ofta i holken tillsammans. Medan den ena ruvar, vaktas ingången av den andre. Flocken är nämligen så nyfiken att de inte drar sig för att titta in hos varann. Inte populärt. Då blir det grimaser och fula miner. De är så roliga och bedårande.

Esther Kanarie kom äntligen ur sitt nedärvda ruvningsprogram i det misslyckade boet  på golvet och kunde starta på nytt. Hon och hennes Hugo har byggt färdigt i ett riktigt rede uppe vid taket. Nu ligger hon igen. Hoppas det går bra denna gång.Ett djärvt bygge nära några ris-holkar och det kanske kan bli lite stökigt...

Sebrafinkarna bygger efter devisen "man tager vad man haver" och släpar in precis vad som helst i sänghalmen. Rart när de pyntar med en förtorkad rönnbärsklase. Liten färgklick här... hellegod.

Gule-Fule, vår vackraste ris-pojke - namnet till trots, kilar äntligen stadigt igen. Hans första fru dog inne i holken för två år sen. Den holken gick han aldrig mer in i. Förra året försökte han med en ny fru, men fick två konkurrerande tjejer på halsen. Blev aldrig någon ordning där. Nu prövar han en tredje. 'Denna där' har han stött på sen i höstas och nu har de satt bo i 7:an.       Klicka för större bilder

En liten, liten chihuahua-valp nekades inträde på caféet där vi satt. Skamligt, denna kalla dag! En ung tjej kom in med något under jackan. Ett par livliga öron stack upp. Frågade så snällt om hon fick ta med hunden in på grund av kylan.

– Nej, tyvärr, det kan vi inte, blev svaret.

Tjejen fick binda hunden helt kort utanför medan hon betalade en mugg kaffe. Gick sen ut och fick dricka sitt kaffe promenerandes med hunden utefter gatan. Alla cafégäster tittade rart efter den lille valpen. Är säker på att ingen därinne skulle haft något emot att den gått med in. Till saken hör: det är landsbygd och här har de flesta utsatts för bakterier i späd ålder och inte utvecklat så mycket allergier.

Varför är vi svenskar så stelbent fega när det kommer till hundgäster? I sydeuropa kan hundar vara med överallt. Har själv sett hundar på både pub och restaurang i Österrike. De serverades även mat på fat!

Vi brukar ofta berömma oss över att vi har en så human och tillmötesgående, ja… ’duktig’ syn på husdjur och djurhållning i jämförelse med sydligare länder. Inte minst när det gäller djuruppfödning och slakttransporter. Men det gäller inte matställen i Landet Tvärtom! Paradoxalt. Hundar är hatobjekt nr 2. Nummer 1 är rökarna. När ska det bli ’folk’ av svensken.

----------------------

Besöket i Grannbyn gällde optikern. Brillorna hade ju tappat ena skalmen. Detta åtgärdades både snabbt och billigt. Hade till och med råd med nya solglasögon istället för de repiga sakerna som i åratal kasat omkring på bilens instrumentbräda.

-----------------------

Galna fiskar och... folk

För övrigt vet jag nu varför människan tenderar att bli allt galnare med tiden. Istället för att utnyttja kapitalet till vår fördel, lämnar vi över både oss själva och allt vi äger till marknaden. Självdestruktivt och galet. Voffo gör vi på dette viset?

Jo, det är koldioxiden. Forskning på fiskar i korallrev visar att de blir galna av den ökande mängden koldioxid i haven. Istället för att fly undan sina fiender sätter de kurs rakt i gapet på rovfiskarna. Vetenskaps-TV har fakta HÄR. Se även videosnutten nedan. (Den skruvade slutledningen för människoarten är min egen.)

Att rädda någon till livet är stort. Det fyller ens hjärta med hopp. Om det så bara är ett knippe tulpaner. De anlände med Vännerna häromdan. Vi blefvo alla genast bekymrade över deras tillstånd, ty de voro skamligen utsvultna och misshandlade (tulpanerna alltså;-). ICA-butiken förvarade alla buketterna i en pappkartong – utan vatten!

Så gör man inte mot levande varelser! Eller mot sina kunder!  Växtplågerilag någon…?

”Ty allt vad Gud har skapat är gott, och intet är förkastligt, när det mottages med tacksägelse”   1 Tim 4:4

Vi föllo genast i rådslag om räddningsaktioner – det handlade om sekunder... Åtgärder vidtogs och se… Livet kom åter, de sträckte på sig, andades djupt och öppnade sina knoppar den andra dagen. Log mot världen och svarade tacksamt med sin diskreta doft. Livet är värdefullt och ett mirakel.          Klicka för större bild

Tacksam i förundran över naturens variation och universums oändliga gåtfullhet.

Den årliga fågelräkningen är avslutad i Lilla Huset. Rapport avlämnad till Sveriges Ornitologiska Förening. SOF följer regelbundet trenderna med fågelbordsräkningen i slutet av januari.

Vi såg i helgen, samtidigt:

1 större hackspett, 1 koltrast, 6 entitor, 21 blåmesar, 15 talgoxar, 2 nötväckor, 1 skata, 5 kajor, 3 kråkor, 16 pilfinkar och 7 domherrar.

Liten frågesport om sveriges vanligaste fåglar på SVT. Testa kunskaperna HÄR.

Vilken härlig dag! Sossarna är sams. Radion har haft maratonsändningar och i en lång direktsändning på TV gavs en formidabel uppvisning i familjär sammanhållning i en atmosfär av värme och harmoni. Allt andades gemenskap. Alla kända namn var där när Stefan Löfven valdes till partiordförande. Göran Persson, Ingvar Carlsson, Jan Eliasson, Thomas Bodström m.fl. och inte minst Håkan Juholt. Sossarna kan när dom vill.

Trevligt att se. Lika trevligt som det varit otrevligt att se splittringen som pågått så länge. Sverige är inte sig likt utan en stark socialdemokrati. Alla blir vilsna när S velar. Och detta var förstås ett spel för gallerierna. Med lyckad regi. En turbulent vecka med abonnemang på medias intresse slutade väl… så långt. Nu återstår bara resten…

Lilla Huset rördes hur som helst till tårar av att se Håkan Juholt där ”mitt i familjen”. Han ska minsann inte gömma sig! Han har inget ont gjort. Han sökte inte ledarrollen. Han ställde upp och gjorde sitt bästa. På sitt sätt. Och gav rörelsen hopp. Stort hopp. Tyvärr skadeskjuten av sina egna. Det minsta man kan begära efter den behandlingen är att partiet ser till att han landar mjukt.

Allra finast var det när Stefan Löfven i talet framhöll sina företrädares insatser och som allra först gav Håkan Juholt stort erkännande. Där blev det särskilt varmt i hjärtat. Ty vad Juholt fått utstå i mediedreven är rent omänskligt. Löfven sa:

- Du har med din entusiasm och talekonst tillfört arbetarrörelsen politiskt självförtroende. När jag ser dig, Håkan, tänker jag på den store agitatorn August Palm. Jag ser fram mot att du fortsätter att bidra för partiet.

Hoppas bara partiet menar allvar.

----------------

Lilla Huset blev dock mäkta irriterat över den plötsliga öppningen mot europakten. Vänsterpartiet är den pålitliga kraften för att kursen ligger rätt. S borde ha vägrat Reinfeldt stöd för fortsatta förhandlingar. Svenskars motstånd mot euron är just nu större än någonsin. Fatta detta, sossar!

----------------

Alldeles särskilt trevligt var det också att ha Vännerna på middag idag. Vi introducerade stekt lever med gräddsky. Väninnan som haft äcklande minnen av lever från barndomen har hela livet vägrat befatta sig med denna goda rätt. Vilket lett till att hennes husbonde, som älskar lever, fått avstå... Ock, ock, ock, vilken olycka. Vi tyckte nu att det var dags att bryta denna barriär. Och si... Väninnan smakade och besegrades. Fann det hela gott. Ger mig den på att det hamnar på deras meny framöver. 

Ungnötslever ska det vara. Knepet att hantera sladdrig lever är att skära den halvtinad. Då får man raka stadiga skivor som är lätta att manövrera. Ingen blötläggning i mjölk, ingen redning med vetemjöl. Det där anser jag vara föråldrat. Kryddning med salt, peppar och timjan. Kaffegrädde till gräddsky.

Äntligen kom sossarna till skott. Metallbasen Stefan Löfven ska leda S. Bra signal med en ledare från fackligt håll. Borde bli spiken i kistan för M:s sk. ”arbetslinje”. Lite symboliskt också att Löfven är uppväxt i Ådalen!

Lång väntan på tv-inslaget. Somnade i väntan på presskonferensen kl 15. Missade 18-nyheterna. Somnade under Rapport 19.30 Först efter Antikrundan fick vi till det i Aktuellt. Så det kan bli. Kommer förstås mer i morgon när allt är klart.

Värken är över mig igen. Trots att cortisonet trappats ner så sakta det bara gick – på tre månader. Frusen och trött, influensakänsla, feberkänning, lätt mörbultad överallt, värk i vristerna, fötterna, knäna, axlar och nacke, händerna, huvudvärk, ja… tom. öm i revbenen (!). Cortisonutsättning i ett nötskal. Fast det kunde varit värre. Som för två vintrar sen. Nu är det.. överkomligt.

Tog ’uschliga’ bilder hos fåglarna. Borde väntat till en annan dag. Frusen, trött och utan glasögon (trasiga!) brände jag av på måfå, kameran fixade själv. Glömde blixten och hej vad det gick… illa. Duger för att illustrera påbörjad häckning i fågelhuset. Flera ligger redan och ruvar tålmodigt.    Större bilder med ett klick.

Vår ensamme astrildpojke blev lite vilsen när hans sista kompis dog vid nyåret. Riktigt ledsen blev han när holkarna kom upp och favoritplatsen försvann. Han flög då ofta intill finkavdelningen med småfinkarna. Signalerade att han ville dit in. De är ju mer av hans typ.

Nu är han där. Helnöjd. Fann sig genast till rätta. Hittade ny favoritplats. Glad igen. Vi avstår från att skaffa honom kompisar av samma art. Han skulle troligen på grund av ålder gå hädan av stressen med okända konkurrenter. Då mår han bättre med dem han redan känner. Så länge han vill.

Jaha... så väntar ny utryckning till optikern då. Veckoslut och allting... Tur man har reserver - om än rätt skraltiga.

Dags för PRO:s rikstäckande granskning Äldrebarometern. Deltog på infon mest av nyfikenhet. Ville veta vad och hur. Undersökningen är bra, inget snack om annat. Men... är det verkligen meningsfullt att göra den I VARJE KOMMUN. VARTANNAT ÅR! Allvarligt talat... vad kan ha förändrat sig i den egna kommunen på ynka TVÅ ÅR? I nedskärningstider?

Fick var sin mastig bibba på 42 sidor text, text, text. Åtta områden ska bedömas. Och betygsättas på en skala 1 - 6. Hur är det med tillgängligheten för äldre i offentliga byggnader, butiker mm, torg och parker. Hur är det med bostäder, trygghetsboenden, omsorgsdito, transporter, medborgarinflytande osv. På Byn här i landsorten har t.ex kollektivtrafiken alltid varit usel. Den ändrar sig inte på två år. Inte snöskottningen heller.

Tycker nog att PRO är lite väl ambitiöst här. Vart tionde år - eller högst vart femte - hade varit relevant för en så omfattande granskning. Hur kan man begära av sina medlemmar att avsätta folk till att klara av det här? Medlemmarna känner inte varje del av Byn. Det förväntas också att man tar reda på vad kommunen jobbar med. Många samtal kan det bli...

Min mening är att man gör det enkelt för sig och kopierar svaren från senaste undersökningen. Hur fel kan det bli! Och vem ska hänga vem?

- Va fasen! Slänger du ner hela antennen?

Just när jag åkte till Byn såg jag tv-montören kasta ner hela tv-antennen från taket. Tänkte genast på svalorna och vad dom ska sitta på till sommaren.

Antennen hade rostat inuti det långa staget och själva antennsladden inne i den var söndervittrad. Borta. Finito. Inget att göra. Nu sitter en avsevärt mindre historia på taket. Och marksända kanaler mottages felfritt. Även TV4 Skaraborg, vilket vi inte kunnat se på evigheter.

Men VAD ska svalorna sitta på nu? Vår stora antenn med sina långa spröt var det enda i hela nejden som svalorna haft att sitta på. Det lockade till sig hela bygdens svalor. Vilket har glatt oss oerhört. Den var deras samlingspunkt före flytten och där hade ungarna flygövningar. Buhuhu… så ledsna de ska bli när de kommer i maj. Vi måste bygga upp nåt nytt!

Fortsatt NEJ till europaktens fjärde förslag från sossarna! Yes. Hoppet består. Måtte S vänta med att utse ny ledare till efter 1:e mars när den där eländiga pakten ska vara underskriven. Då kan ingen hoppa in och ändra detta nej. Man kan befara vad som helst om någon högersosse blir utsedd.

- Tack alla hundar, katter, råttor och kaniner... !

Bästa poängen från guldbaggegalan var talet som vinnarna för tecknad film höll. Efter alla tack till regissörer och kollegor och allt vad de andra vinnarna rabblat upp så tackade Ylva Li och Lennart Gustafsson alla hundar, katter, råttor, kaniner och andra djur som inspirerat dem till sina tecknade filmer. En höjdare!

Röjning är en reningsprocess. Som en mullvad gräver man sig tålmodigt fram genom många små högar. Viss gymnastik också. Väl ute på andra sidan om varje hög… befriad.

Golvyta förlöses från barlast. Svängrum. Har väl inte riktigt insett hur mycket dessa högar hindrat. Kanske blir man redo att starta nåt nytt…

Stor tung TV-bänk byttes mot smärtare sak - på hjul. Ny DVD-spelare installerad. Sladdelände. Man ska inte röra det som fungerar men… nu blev det så. Satelliten funkar men marksända kanaler upphörde. Skadad förstärkare på svalornas takantenn? Hjälp inväntas. Ny kostnad. Usch och fy.

TV-problemen ledde oss till byrå på plan två. Ny röjning. Antennsladdar i legio. Femton år gamla datorsladdar, telefonjack från samma epok, uttjänta telefoner och mobiler, elkablar och kontakter – såväl trasiga som hela. Bort, bort, bort. Flera lediga lådor!

-----------------------

Minnen bevaras bäst i det egna minnet. Vis av erfarenhet och ålder är jag övertygad. Egna minnen ska aldrig jämföras med andra personer som också var med. Minnena stämmer inte överens. Ibland uppstår träta. Någon vill reda ut och lägga till rätta. Alla har sina upplevelser av vad som hände. Egna minnen.

Besök inte heller gamla kära platser i fåfäng önskan om en nostalgikick. Det ser ändå inte ut som det gör i ens eget minne. Inte ens om huset eller torget är bevarat. Återvändandet borgar istället ofta för besvikelse och än värre… att det gamla kära minnet besudlas av nya intryck.

Väninnan och jag är överens. Hon avstod från erbjudandet att besöka ett kärt hus från förr. Ville inte förstöra sina minnen från platsen. Ens minnen är inte heller faktiska minnen, alltså exakt hur det var och såg ut. Till synminnet av t.ex en dörr eller ett skrin lagras också känslominnen, doftminnen, minnen av vad som sades och vad man tänkte då. Och allt tillsammans blir minnen av en upplevelse. Aldrig ett exakt avbildande.

------------------------

Detsamma gäller böcker. Boken "Dick och Dalli" betydde mycket för mig i tonåren. Om två tjejer som skötte och körde shetlandsponnyer i olika uppdrag. Tyckte så väldigt mycket om den boken. Saknade den i åratal och ville återuppleva. När hem-PC:n gjort sitt intåg i Lilla Huset söktes på nätet. Boken fanns på bibliotek i Småland. Hopp och längtan. Distanslån fixade hem den. Full av förväntan läste jag äntligen den kära boken på nytt…

Kände inte igen mig! Varken i händelser, miljöer eller personer. Inte ens hästarna kände jag igen… och vädret stämde inte heller. Min bild av berättelsen var således en mix av mina egna tankar, upplevelser, önskningar och fria fantasier om vad som skildrades på sidorna. En högst egendomlig erfarenhet.

Lever nu därför efter devisen: låt minnen förbli minnen! De vårdas bäst i det egna minnet – så länge man har det. Sedan kvittar det ju.