Lilla Stella är helt återställd från tillbudet i januari. Alla uppföljande prover var perfekta. Livet leker igen och nu (vid 22 månader) strömmar orden fram, som t.ex app (för mobilen). Vad annars? Snart är vi hopplöst efter. Kommer vi alls att tala samma språk om några år?

Ljud som nog är generationsöverskridande är t.ex hur det låter när lilla musen Pyttan sitter på toa, ksssssss eller frpfrp. Vilket var trösterikt att höra;-) Back to basics.

Flickebarnet har också varit på påskparad och fröjdat, utklädd till påskkärring och allt. Hittade ny vän - en påskhare att krama. Bilderna talar för sig själva. Böcker, musik, lego och mobiltelefoner hör till intressena just nu. Och glasögon är senaste trenden – i alla former.

För övrigt var det 'bara' -1,9 i söndags morse. 'Varmaste' morgontempen på över en månad! I morse var det -9 igen. Suck. Själen är stelfrusen och trött. Man vet ju inte vilka kläder man ska ha på sig heller. Hela hallen är fylld av alla alternativ. Man sätter upp fingret i luften och känner efter, rycker till sig det mest troliga och... får tji ibland. Brrrr...

Sällsynt besök vid Lilla Huset idag. En stenknäck. Skulle just fälla ner markisen mot morgonsolen på kontoret… och där satt han. Sträckte ut armen efter kameran. Husbonden tillkallades. Fick hyggliga bilder som ’photoshoppats’ lite. Tur att vi flyttade in fågelutfodringen till trädgården, annars hade vi missat den maffiga upplevelsen. Plus alla andra pippisar som vi äntligen kan njuta av på närmare håll. Lyckat.

Stenknäcken är vår största fink (18 cm) med mycket kraftig och stålblå näbb. Inte så där jättevanlig och rätt skygg. Tur jag inte han rycka i markisen, för då skulle vi inte sett röken av celebriteten. Den äter gärna körsbärskärnor och det krävs tydligen 50 kilos tryck för att krossa dem. Inte dåligt av den där näbben.

Den häckar i stora delar av Europa och varmare delar av Asien. De nordliga populationerna flyttar. I Sverige förekommer den mest i södra och mellersta delarna, tidigare sparsamt men har tydligen ökat något på senare tid. Allt enligt Wikipedia. På Artportalen kan man kolla upp fler observationer.

Är så himla nöjd i kväll… eh, natt snarare. Har legat i som en igel vid datorn. Uträttat storverk. Med mina mått alltså. DVD-filmen om vännernas Toste är bränd, försedd med tryckt bild på ovansidan och ett omslag med bild och text. Somnar nog extra gott i natt.

Vännerna fick visserligen ett första ex till påseende häromveckan, men bara för att de väntat så länge. Sen 2001 om sanningen ska fram. Hade nu tänkt bli klar med allt, men inget funkade och allt 'sket sig', om vi ska vara ärliga…

När filmen var redigerad hade jag lånat en enda skrivbar skiva för att hinna trycka på bilden, samt ett etui - innan de kom. Enligt devisen "går det så går det". Men, nej. Canons LabelPrint-program där jag skulle ”skapa” funkade inte. Försökte med andra program. Ut kom en halvskriven skiva och samtliga försök att skapa en mall för omslaget sprack redan från start. Beställde i hast skrivbara egna dvd-skivor samt fodral på nätet. Väntan… Canons support kontaktades om trilskande program. Väntan… Tålamod…

Sen kom allt på en gång. Programmet behövde en uppdatering via en pålitlig länk och så var det klart. Nåja, man måste öva och pröva. Lära sig nya program tar också tid. Sen visade det sig att till omslaget fick jag allt bygga mitt eget program, dvs en mall. Tänker ju skriva ut flera andra omslag framöver.

Övade i Power Point (svårt med måtten), övade i Excel (där bilden blev skev) och övade i Word (svårt med texten på pärmryggen). Tiden har gått, flera dagar faktiskt. Men så mycket jag har lärt mig!! Trial and error. Många utskrifter. Mycket mätning. Räknande… hej och hå… Man kan faktiskt göra precis vad som helst på datorn, bara man hittar grejerna...

Och nu är det klart. Mallar finns för flera skapelser framöver. Puh…

Vännerna kan se fram mot en riktig DVD på "voffen". Den ligger här och väntar på leverans.

Bara fem minus på nätterna. Lärkan drillar över markerna. Ett par starar syntes leta bomaterial i närheten. Dock inte våra… vi väntar dem än. Och finns det nåt vackrare än kritvita solbelysta, nästan genomlysta, sångsvanar mot klarblå himmel… Tranor hördes på avstånd. Dammens tjocka is har äntligen fått lite öppet vatten. Och sommardäcken är på bilen. Visst låter det lovande i alla fall.

Några fågelungar har vi minsann fått, men inte som i forna dar. Många av våra fåglar har lämnat ungdomsstadiet och hormonstormarna har stillnat. Då blir det också färre barn. Passar bra då vår fågelhållning ska ner på en nivå som stämmer med eget hälsotillstånd och pensionsinkomst.

Roligast bland risfåglarna är att Gule-Fule (vår vackraste hane) äntligen fått en fru som allt stämde med. Tre ungar ute och nya ägg på gång. Nymferna ruvar i sina holkar.

Och tänk... att man kan bli så glad över en upphittad knapp. Den föll ur snyggaste skinnjackan idag – i livsmedelsbutiken. Kunde ju trillat var som helst… men samtalet till butiken gav resultat. Rena turen. Utan den hade jag väl varit tvungen att byta samtliga knappar för att få dem lika. Detta gör livet enklare. Lite medflyt behövs ibland.

Så är man uppe med tuppen igen då... Egentligen före tuppen, tror jag. Härligt.

Nya dammsugaren testkörd ett par gånger. Lilla Huset finner ånyo att dessa moderna 'klumpfötter' till dammsugarmunstycken är hopplösa. Voffo ska de va på dette viset?

Klumpfoten är tjock och otymplig. Kommer inte in under låga möbler. Kan ej köras växelvis mellan mattor och golv utan växling med stenhård knapp. Frustrerande. Suger så inihelsikke hårt att jobbet blir trögt. Får köras på lägsta suget för att inte suga upp hela golvmattan…!

Vi bytte – som alltid - till munstycket TWINNER (lär visst vara designat av fotbollsstjärnan Tomas Brolin) det mest allsidiga och perfekta munstycke som finns. Och till en ringa kostnad! Det har vi nu till alla våra dammsugare – även i fågelhuset. Kommer in under alla möbler, kan växla mellan matta och golv utan en enda manöver, glider med lätthet in under mattkanter och följer varje rörelse. Lagom sug. Och framför allt TYST. Oh, my darling Twinner.

Klumpfoten från Electrolux förpassas till skamvrån, tvi, tvi och tvi.

För övrigt har viss tid måst ägnas åt Facebook. Det finns en sida om ’västgötaspetsar gamla godingar’ där jag kikar in då och då. Ögontröst i saknad av våra kära familjemedlemmar. Så ville det sig inte bättre än att ’någon’ lade ut en bild som 1) jag tagit 1989 och med 2) FEL namn på hundarna. Två fel av två möjliga. Antingen vet folk av idag inte mycket om upphovsrätten eller så skiter man i den. Hursomhelst fick saken rättas till.

Tillstår att FB kan användas till vettiga saker. Men layout och funktioner är deprimerande löjliga. Där ploppar t.ex upp små stirriga meddelanden som man helst såge att man slapp.

T.ex den här: ”2 vänner av dina vänner har hittat vänner med vänsökaren”.

Fnittrade hysteriskt åt företeelsen en stund. Det är bara too much…!

GLAD PÅSK go'vänner ute i stôvera!

Inte för att det känns varken påskigt eller vårligt, men på en dryg vecka har såväl vårdagjämning som påsk och sommartid infallit alltihop på en gång, så det är väl dags för någonting i alla fall... vad det nu blir. Känns som något slags rekord, eller nåt... Och i morrn ska vi upp med tuppen i ottan, hela Sverige på en gång. Hej och hå.

Fem träd fälldes härom dagen med hjälp av en granne och jag fick med list lurat Husbonden från att såga dem redan i går. Sånt gör man bara inte på Långfredag, tänkte jag. Så drog vi på utflykt istället. Men idag kubbades stammarna upp. Snart dags för klyvning.

Kämpar med blogglusten sedan en tid. Många andra impulser studsar i hjärnan så det är riktigt rörigt därinne. Svårt att samla tankarna. Vet inte var det landar. 'Kommer tid, kommer råd' som jag brukar säga. Bättre med tankar än att det står still. Äh, det löser sig väl bara värmen kommer på allvar.

Äntligen har alla fyra köksstolarna blivit omklädda. Det tog tid. Mest väntetid, ty när man startat kan man inte lämna jobbet mitt i. Det gick rätt fort när man väl kom i gång, men schemaläggningen är viktig så man kunde fullfölja vad som påbörjats. Nya tyget är mer tåligt mot jeansens torrfällning och därtill har vi kommit upp oss en bit - sitsar höjdes med skumplast. Det som tidigare skulle föreställa stoppning var totalslut och man satt på bara brädan sista tiden. Stolarna har några år på nacken och det kändes minsann på doften när man gick i närkamp med dem. Känner nästan fortfarande den lukten i näsan.

På Byn i ett skyltfönster visas några Meccano-modeller. Nån som minns det? Har själv aldrig använt det men minns att några kompisar i barnaåren hade pulat med sånt. Dock inte som Eiffeltornet eller det fantastiska loket som fanns innanför rutan här, men de fick väl börja i liten skala förstås. Kul att se dem. Det skänker livet perspektiv.

För övrigt sågs i kväll del 1 av tv-dokumentären om utrikesminister Carl Bildt, en av några få moderater jag beundrar. Ska självklart se del 2 också. Fast Bildt har tydligen haft egendomliga kontakter med USA genom åren…

Vårdagjämning idag - ha! Längre bort än så här kan våren knappast vara. Tur att snön inte lägger sig. I flera dagar har det snöat på tvären men den yr tydligen bara iväg nån annan stans… eller far tillbaka varifrån den kom… Inte vet jag, men lägger sig gör den inte. Alltid en tröst i bistra tider.

Det enda som liknar vår är annonserna om olika evenemang. Arrangörerna som bokat lokaler har väl räknat med att publikum skulle ha vårkänslor och bara strömma till. Allt verkar hända just nu till helgen.

Visst låter det mysigt med inomhus Lantbruksmässa på en arena? Det suger lite i farmarnerven. Öppet hus på Skara Djursjukhus drar också i hjärterötterna. Kanske Påsksupé hos Hembygdsföreningen. Ett hästevenemang fanns också att välja på. Något av detta kanske blir av.

Försyndelserna från gårdagens Byrunda läggs ut i bild. Handgjorda skålar i läckra färger gnistrade och blänkte så man föll handlöst. Vit stekpanna fick vi också med oss. Man undrar hur den blir efter ett tag. Lilla ugglan fick också följa med hem. Först hemma upptäckte jag en liten ’antenn’ på vederbörandes hjässa och insåg att ugglan egentligen var ett ljus! Vem vill elda upp en så vacker skapelse. Klippte helt sonika av veken och tänker njuta av den som den är.

Värsta synden var ändå en ny dammsugare – igen. Det var väl tio år sen sist, men i min gammeldags idévärld ska såna kapitalinvesteringar egentligen hålla en livstid. Men vad gör man när Husbonden sugit aska (!) med den gamle…