Högtidsstund för en amatörfilmare. Solsken. 23,6 grader i luften. Parkerade vid dammen. Grodynglen sprattlade helt vilt därnere när de lösgjorde sig från sina geléhöljen. Några var redan fria och gjorde korta utflykter. Filmkameran hämtades. Fick några hyggliga sekvenser. Men kom i otakt med av-och på-lägena, varpå jag pratade och vevade med kameran när jag trodde den var avstängd. Och tvärtom…! Ganska mycket ’Kalle Anka’ där, men det bästa var att kameran var med oss…

Ty strax skrider dagens huvudperson in på scenen. Målmedvetet ringlandes över gräsmattan rakt emot oss. Med viftande tunga. Huggormen. Vi fick faktiskt resa oss i givakt och lämna plats när den passerade sittplatsen. Filmkameran var redo. Fokus. På ormen. På vart den tänkte ta vägen. På eventuell reträttväg. Utan att hamna i dammen.

Den var trygg i skydd av gräset men ’pinnade på’ över de öppna plattorna. Slog sig slutligen ned i häcken - där våra hundar alltid vilade förr… Helt uppenbart var ormens favoritplats där.

Nej, vi tog inte död på den. Men nej, vi lät den inte heller vara i fred. Husbonden petade med krattskaft och tänkte kasta ut den på åkern. Huggormar ska känna att det kan bli lite jobbigt just här. Slutligen flydde den fältet. Lugnast så. För alla inblandade parter. Skärpt uppmärksamhet påkallas i sommar.

Böj ryggen. Repa av. Fyll händerna. Ner med näsan i klorofyllet. Inhalera - njut. Om igen, och om igen.

Inget går upp mot den allra första doften av gräs. Nästan så man inte vill släppa ifrån sig den värdefulla skörden. Men marsvinen har väntat... och väntat. De känner doften direkt när man kommer innanför dörren med 'grönsakerna' och visslar högt i förväntan. Ingen tvekan där. Men man får vara aktsam med det första gräset för små magar. Bara lite i taget. Försiktig tillvänjning, så har de chansen att få njuta hela sommaren. Man får repa så nära marken det går, och när jag gör det känner jag mig som en häst...;-) Det låter precis likadant som när de sliter av gräset... ritsch, ratsch... Det ligger redan en plastpåse med gräs i kylen till i morgon. Och Husbonden som bundit ris åt egen rygg har redan klippt första gången. Som man gödslar får man klippa... Men detta har vi ju gott av allihop.

Stararna är tillbaka. Alla fjorton. Svårt att räkna när man inte ser alla samtidigt. Och skatan låter bli dem! De badar i fiskdammen, flyger ut och in i holkarna. Sjunger från trädkronorna. Försöker fortfarande filma sången - innan alla löven spricker ut, för då ser man dem inte. Men det blir lite 'Kalle Anka' av mina försök...;-) Fota gick bättre - genom stängt köksfönster, hehe.

Bara för att våren var särdeles lång och kall blir vårtecknen desto kärare. Här blir det vårkavalkad i ren glädje. Egna vitsippor alldeles vid farstutrappen. De har kommit självmant. Prickbladsväxten med lila blommor är alltid bland de första, men jag glömmer alltid namnet. Gräset (som Husbonden gödslat) växer bra nu. Repade lite till marsvinen och fåglarna - vi är många som vill ta vara på glädjeämnena. Men jag stack först nosen ner i en handfull och bara sniffade med långa andetag... gräsdoften är berusande.

Gissa vad… vi brände ännu en dammsugare i går. I fågelhuset alltså. Ja, det var väl flera år sen sist, men dammet tar ned dem till slut. Fågeldamm är mycket fint och tränger in överallt. Sen sätter man ju inte en ny i tjänst där ute under såna förhållanden. Det blir bemanning… eh, förlåt begagnade;-) Och då har de ju nästan gått i pension innan de gör eldprovet hos fåglarna.

Den nu utbrände Voltan har jobbat bra där i hela fem år. Skulle hamnat på CV:t men nu blir det begravning istället. Den får väl donera delar till andra ändamål på gården, hehe.

Inget att be för, bara skaffa ny. Vi gör en rockad mellan nya och halvgamla i garaget och annorstädes på bästa sätt. Går inte att beskriva. Dammsugare och gräsklippare är våra akilleshälar. Vi har t.ex två mindre gräsklippare på översyn i Grannbyn inför säsongsstarten. De hade gått i strejk häromdagen. Båda två. En särdeles hårdnackad sammansvärjning. Varken tvångsmatning eller förhandling hjälpte. Gräsklippardoktorn får gripa in.

Trött dag. Blåsig också. Men med kvällens regn bör väl utlovad vårvärme komma.

Abnorm trötthet kallas fatigue – sjukdomsrelaterad trötthet. Fann en bra sajt om mental trötthet hos Göteborgs Universitet HÄR som beskriver mycket av vad det handlar om - samt en facebookgrupp för ’hjärntrötta’ ;-).

När tröttheten slår till är det nästintill mysigt att läsa reumatikertidningen om just detta – som en tröst liksom. Tryggt, och kanske lite uppiggande också, hur dumt det än kan låta;-)

----------------------------

I flera dagar var stararna som bortblåsta. Träden var tomma. Ingen stare sjöng serenader. Ingen flög ur och i holkarna. Skulden för detta tilldömdes skatan, en riktig slyngel som gjort allt för att jaga bort stararna. Vi gav upp hoppet, insåg att det blir starfritt i år och dessvärre även kommande år eftersom de återvänder dit där de är födda… Tragiskt, ja riktigt sorgligt.

Men så en dag… var de här igen. Började med ett fåtal. Trafik till holkarna. Lite tveksam sång i parken. Och i morse var hela flocken här igen. 14 stycken kom farande över hustaken och fick faktiskt sitta kvar i träden utan den efterhängsne skatan som tydligen kommit av sig.

Även korna kommer tillbaka. Bonden gav hoppfullt besked idag… hans kor kommer att gå utanför vår tomt även i sommar. Så bra för stararna (!) … och för oss. Vi saknar den där vithuvade ledarkon. En riktig personlighet.

Ensamma lilla Valborg lämnade boet i går. Ser ut som en liten spetig höna, men blir säkert fin, hon med. Gissa om vi varit oroliga för den lilla. Mamma Oscaria kanske inte var stark nog för häckning, vilket hon förstås inte låtsades om… Hon blev plötsligt väldigt trött och orkade inte mata så mycket. Pappa Pelle kom till undsättning och fick faktiskt ta över.

Valborg växte till sig. Härligt att se hennes viftande med armarna när Pelle närmade sig. Med hennes uthopp är kanariehäckningarna slut. Flera av ’tanterna’ är för gamla för tocket däringa och ska inte tröttas ut med att försöka. De är duktiga på att kamouflera sina svagheter -  som Oscaria. Men andra känner vi bättre. Nu räcker det. Bättre att de får känna sig pigga och glada ute i solskenet om dagarna.

Nymfungarna hoppar ut nu. En om dagen, ungefär. Vi tar bara en kull per par i år, och så snart hela gänget är ute åker holkarna ner, den ena efter den andra.

För övrigt har jag fått hem alla gamla diabilder från X-et som förvarat dem. Hade ärende åt hans håll idag och kära nån… var det SÅÅ många bilder…!? Inte mindre än 20 diamagasin fulla. Mest har jag saknat englandsbilderna från Royal Agricultural Show mm. Men där lär finnas älgbilder från Hunneberg, lite från Norrland och ja… vem vet vad? Ett mysterium att utforska i höst-vinter. Kanske något att scanna in…?

Försökte passa på starsången i morse med filmkameran. Gick inget vidare. Fast man är ju hoppfull ett tag och rusar ut med stativ och grejer. Husbonden föll i skratt och fann vissa likheter med Disney’s ”Kalle Ankas fotografiska expedition”. Sen fick jag lägga ner projektet för dagen på grund av tårögt fnissande.

Kvällssolen splittrades i tre innan den gick till vila. En halo med både ’regnbåge’ och två bisolar. Ljusskenet genom molnslöjor var så starkt att även bisolarna bländades. Såg både solar och planeter en halvtimme efter fotandet. I skrivande stund har alla tre gått till vila. Skönt för ljuskänsliga ögon. Det räcker så väl med en sol, tack.

Utflykt till Jula idag för inköp av element. Höga priser så Jula blev det självklara valet. Säkert ett utmärkt element. Bara fabrikatet – Gnosjö – har liksom en aura av positiva vibbar kring sig (Gnosjöandan).

För övrigt något av en sorgens dag när första muslimska böneutropet skedde i Fittja. Det hör inte hemma i den svenska ljudbilden. Trist att Botkyrka kommun inte kunde stå emot påtryckningarna. Dessvärre blir detta prejudikat för fler utrop i landet vilket tyvärr ger SD fler röster.

Dock satte sossarna ner foten i sitt Mustafagate. Tufft gjort. Politiska islamister ska inte tillåtas infiltrera i svensk politik. Tyvärr vaknade S väl sent. Med smartare hantering hade de sluppit trassel och ännu ett mediedrev.

Tack vare Mustafagate kom själva kärnan om skillnaden mellan muslimers religion och politisk islamism fram. Föredömligt skildrat av Nalin Pekgul (S) i DN (den första invalda muslimen i Sveriges riksdag). Problematiken är en riksangelägenhet och S har visat vägen hur man ska hantera den – fast utan valberedningstrassel då.

Undrar när medierna ska granska vad regeringspartiet M ska göra med sin egen islamist Abdirizak Waberi vilken uttryckt att han vill se sharialagar parallellt med de svenska. Antingen har moderaterna kommit lindrigt undan mediadreven (igen!) eller så tycker Reinfeldt att detta är helt ok. Hursomhelst borde väljarna få svar. 

Nej, nu väntar filmklippen på redigering, de har vilat i en vecka. Grodorna kväker i den ljumma vårnatten. Försöker filma dem i morgon kväll. Skönt om det bara blir en sol i morgon.