Snacka om att vädra sin garderob...! Här vrängs det ut och in på inte vilken garderob som helst utan det vanligtvis äckel-päckligaste skåpet i våra bostäder. Sopskåpet.

Läste på Fyrabarnsmammans blogg om en tävling i att pimpa sitt sopskåp...  En vansinnigt trevlig och nyttig idé. HÄR ligger en hel radda bilder på uppiffade och numera läckra sopskåp som deltar i tävlingen. Detta är alltså vad ordet pimpa innebär har jag förstått (piffa upp). Never heard of before.

Blommor och färg gör underverk och små lådor och hyllor är sååå praktiskt. Många fina idéer att ta till sig där. 

Rösta i tävlingen kan man också göra HÄR. Det har jag gjort.

Är för sent ute för deltagande, men så har vi inte heller gjort nåt nytt.

Fast jag är ganska nöjd med vårt som sett ut så här i sex år. Fastighetsskötarn (Husbonden) fixade till.

Fantastiskt vad färg och underlag gör i dom där skåpen. Saknar väl nu mest några små hyllor och lådor.

... nu dansar Rönnerdahl.

Vi har en underbar liten ekorre i vår park. De senaste dagarna har den setts vid fågelbordet och i dag hittade den upp till talgbollen.

Det var längesen vi såg korrar nu. Har de blivit färre, tro? Denna får så gärna äta frukost med fåglarna, och det gör den.

Synd att vi har en häck mellan oss och fågelbordet, annars hade jag fått fina bilder på ekorre och fåglar tätt intill varann i fröhuset. Nu kikar vi mest mellan pinnarna.

Den här lille pajsaren tröttnade till slut på att hänga uppochned. Det var för roligt att se honom pröva med alla möjliga akrobatiska ställningar.

En bekant berättade hur en ekorre hos honom tuggade loss nätet till talgbollen och stack iväg med den som en stor handboll i munnen. Tänk vad han måste ha varit lycklig över sin fångst!

Roliga ekorrbilder kan man se HÄR.

Rejäl storm den gångna natten. En lös trädgårdsstol framför grinden när man tittade ut och mattan var åt helsikke.

Men, visst sa hundarna nåt om detta i går kväll...

Det har blåst och stormat hela dan. Och nu tar det i mot kvällningen igen.

Det knakar och dånar i fågelhuset. Gott att veta de är inomhus. Precis som vi.

Regnet slår på icke alltför rena rutor. Blåsten liksom pressas in i huset och trots att det är plusgrader eldas i kaminen. Rysigt och mysigt på samma gång.

Husbonden avancerar med kluriga spel på datorn, ikväll är det schack. Han har vunnit över datorn ett par gånger.

(tja, varför inte…?) då skulle jag:

Starta ett par trevliga företag med sånt jag gillar, t.ex ett stuteri, en kennel, boutique, husbyggnad,… osv. i den stilen. De behöver ju inte ens gå med vinst. Och detta för att på nära håll följa verksamheten och påverka inriktningen i stort. Neeej, inte arbeta på fullt allvar, det skulle alla mina anställda sköta, från grovjobbet ute till grovjobbet inne med finansiering och redovisning. Själv skulle jag bara glassa med. Syssla med det som roade mig.

En del medel skulle skänkas till vettig verksamhet för skola, sjukvård, äldrevård och djurvård.

Då skulle vi köpa en närbelägen mark uppe på åsen här intill. Marken vi tänker på är väl 3-4 hektar stor skogsmark som skulle inhägnas, gärna larm och bevakning. I ena änden av området där skogen omringar en stor glänta skulle bostaden vara.

Med parknatur, stor naturdamm, låsta grindar vid vägen med fjärrkontroll, lång uppfartsväg på vacker marksten (uppvärmd) och belysning hela vägen. Stor verkstad till Husbonden. Hela härligheten skulle inhägnas med viltstängsel och tätare dito nedtill så vi kunde ha hundar lösa utan rädsla för trafik, andras löslöpande hundar eller viltjakt. Stor fågelanläggning med diverse luxuösa bekvämligheter i anslutning till bostaden. Marsvinsavdelning i bostadshuset. Kattavdelning också, båda med anslutning till stora utehagar.

Bortsett från tänkta företag ovan inte så vansinnigt annorlunda mot idag, bara större, bättre, rejälare. Inga långväga resor till svettig sol, ficktjuvar och livsfarliga spindlar. Möjligen några tågresor inom Sverige och någon dito till Österrike eller så.

Suck... Det var ett tag sen jag drömde om detta. Är för stor realist för att tänka på sånt som aldrig blir. Men ibland så… en liten stund. Som nu.

Men hur ska man kunna vinna 63 miljoner när man inte spelar….??

Det är bara Husbonden som lämnar in Lotto regelbundet. Jag vinner ALDRIG, ingen idé.

Håhå jaja, ännu en dag till ända. Nu väntar jag bara på kvällens avsnitt av Klass 9A, skolan med proffspedagoger. Längtar.

Känner mig som om jag inte gjort ett enda skapandes grand nytta idag, vilket jag i och för sig förtjänar, men ändå har jag precis lagt undan pappas noteringar vilka jag renskrivit under minst ett par timmar. Så lite värderar jag tydligen det jag är bäst på. Varför, kan man undra...

Antagligen för att jag ser det som en parentes, något som bara ska undan INNAN jag kan ägna mig åt det som roar MIG. Sån är jag, plikten först. ännu återstår några blad, plus en massa historiska stamträd...! Puh...

Har i allafall lärt mig att göra pappersutskrifter direkt, ifall, ifall datorn skulle få för sig att krångla. Tacka vet jag pappersdokument, dom vet man var man har.

Sen har det varit en sån där telefondag igen. Prata, prata, prata som en riktig skvallerkärring. Och inget blir det gjort under tiden. Thats life...

Körigt idag. Efter tidig utfodring och snabb förkortad promenad var det dags för ordinarie B12-spruta och sen huvudstupa in i bankens djupa källarvalv för tömning av bankfacken. Totalt 1,5 meter dokument på höjden, jag lovar, vilket inte riktigt framgår av bilden på påsarna i bilen. Tänk... varje enskilt blad av dessa har man behandlat, begrundat och bokfört under 18 år. ("Förspilld kvinnokraft", som sänggrannen på sjukhuset sa.)

Det tog en timme att få ner buntarna i tio plastkassar. Kånkade, bar och lastade bilen medan bankpersonalen förberedde papiren för avslut. Hem för rastning av hundar och litet mellanmål och iväg till revisorn för leverans. Nytt kånkande in i hissen, ut ur hissen och in i nästa valv... Nästa vecka väntar samma procedur när dokumenten ska till förvaring hos likvidatorn. Vi snackar papperssamhälle...

Sista gången på tu man hand med revisorn. Således överlämnades uppskattad present som tack för värdefull hjälp 'off the record' genom åren, varpå vi traskade iväg för intag av välförtjänt kaffe och smörgås. Hem till hundarna och dagens första ordentliga rast före kvällsskiftet hos fåglar och marsvin.

Utöver Dog Whisperer på tv roade jag mig med att teckna shirehästen Alfie efter foto.

Shire är världens största hästras med en mankhöjd på c:a 2 meter. Undra på att tanten ser liten ut.

Hmmm, och i morgon är man friii. Får se hur detta ska nyttjas bäst.

Vankar av och an i väntan på besked om Toste på Djursjukhuset. Han mår efter omständigheterna väl, gillar läget och svarar på medicineringen mot akuta besvär. Fler undersökningar återstår.

Pappa har varit på middag. Har börjat renskriva material från pappas historiska noteringar. Åt honom. Han, som fyller 85 i april, vill nämligen skriva några (!) böcker om sitt specialintresse. Förstår inte hur det ska gå till med hans besvär med gula fläcken och blodsjukdom, men... det är ju hans business. Kan man bidra med något för att hålla drömmen vid liv är det väl bra.

Morgonens koll i fågelholkar och reden visar att risfåglarna lyckats ruva fram fler ungar. Bland kanarierna är det just nu bara Helmut, Googles och Orange som tänker svara för stammens fortlevnad. Låter lite blekt, men är bättre än inget. Fem grå och tre beige alldeles bedårande sebraungar har hoppat ut ur bona.

Gårdsplanen utanför ser ut som ett slagfält efter alla fällda träd, visserligen omhändertagna och sorterade i högar men lite nybyggarkänsla är det. Här väntar mycket jobb innan det blir eldningsbar ved, det gör det.

Klockan 20:47 firade jag med kvällens första cappuccino (med lite extra socker). Min allra sista bunt med bilagor till revisorn var då klar. Tömde fyra pärmar på sitt innehåll som ska brännas. Endast fyra pärmar kvar till utifall frågor uppstår den allra sista tiden. Har nämligen redan deletat i hjärnan så jag litar inte på minnet.

På måndag töms fyra stora bankfack på sitt innehåll och avlämnas hos revisorn. I vecka 9 drar vi gemensamt till likvidatorn för slutredovisning. Det är knappt man tror det är sant, men det gör jag nog ändå för jag har varit avslappat trött.

I morgon kommer pappa på middag, för första gången sedan hans fall i mellandagarna. Han går nu utan rullator och orkar tänka på något annat än sig själv.