Rivstart på dagen. Jag som vanligen drar omkring en stund och mornar mig fick plötsligt fart under fötterna när jag tittade ut i gryningsljuset. Snön hindrade utefåglarna från att hitta mat. Slängde på mig nödvändiga kläder, skottade mig fram till fågelhuset, hämtade en spann med fröer, smulade bröd tillsammans med äpplen och russin i plastpåse och fort ut till vännerna som satt hungrigt väntande i Parken.

-  Konstig frisyr den har då, sa dom om nattrufset.

- Nu ska vi inte vara såna, sa jag. Sparkade undan snön på marken, fixade och donade med frukosten. Hungern fick dem att raskt glömma frisyren.

Nääe, nu är jag redigt trött på det här vädret. Och på påsken. Det var minsann den tristaste påsk jag upplevt, helt utan påskkänsla. Bara de uppsatta påskfjädrarna i riset utanför erinrar om att det faktiskt var påsk. Först slokade de i ösregn, sedan kom snön. Jag skrev då att jag inte kunde bestämma mig för om det såg fånigt ut, eller tappert. I kväll när ännu ett snöfall drösat ner vet jag… det ser rent löjligt ut.

Om denna vinter består till nästa helg när vi går över till sommartid blir det dessutom störtlöjligt.

Egentligen menar jag att det är bra för naturen att våren dröjer något, men detta är bara för mycket. Jag lider med de anlända flyttfåglarna.

Vad gör tranorna? Är dom kvar borta i skogen? Går dom där med hängande huvuden och uppdragna axlar och sparkar i tuvorna? Och gärdsmygen som har varit här hela o-vintern… var ska den hitta mat nu? Och rödhaken?

Och alla lärkor och vipor som for över åkrarna, sprudlande lyckliga över att de hittat hem från genomlidna umbäranden. Bofinken som kommit såg fräsch ut häromdagen och trastarna är hungriga av bara den. Vi vräker ut äpplen och bröd. Frölagret är slut och måste förnyas i morgon dag.

Nääe, säger jag. Läget är visset om någon frågar mig. Tänker inte riskera nytt ryggskott eller annat elände genom att vandra runt i nordpolsmiljön och halka på översnöade isfläckar. Jag strejkar.

Tretton koltrastar har samlats på gården i kylan. Fröutfodringen har utökats med äpplen, bröd och russin. Första bofinken kom hem lagom till kylan, en överlevare som klarat resor bort och hem. Ska han behöva dö här? Är tranorna kvar borta i skogen? De stora skarorna väntar på ön Rügen för att vänta på rätt väder. Men kall natt väntas, för ort och årstid alltså, ner mot tio minus under fullmånen. Måtte det vända nu. Detta var inte roligt. Fryser ända in i själen.

Det var första gången jag var hemifrån på några dagar när jag idag körde hem pappa efter påskmiddagen. Snön hade drivit igen vägen så att plogen varit framme. Vi märker inte mycket här i vårt lilla hörn av världen. Väl därute såg jag att boskapen gömt sig i ligghallarna. Alla samlar sig för att stå ut kommande natt. Mina promenader har fryst inne, jag lider av blåst och frost och har gått i strejk. Måtte det vända nu.

Den eldiga springaren köptes på marknad. Sades vara äkta konsthantverk. Visst förstod jag att den var massproducerad. Det såg man ju av sammanhanget. Men vad bryr jag mig om vad som är äkta eller inte när hela själen säger "JAG VILL HA". Impulsköpet har aldrig ångrats. Bryr mig faktiskt inte om hur den skapats. Älskar den här pållen, tittar och njuter. Den sitter på väggen i trappan upp till övervåningen, mitt i Lilla Huset, och syns med ens man kommer in genom ytterdörren.

Långfredag med isvindar och drivande snö vinande runt knuten var perfekt för städning. Under trasors långdans bjöd radions P1 traditionsenligt på allvar och ledsamheter, bl.a högmässa med Jesu lidande och död samt resonemang om aktiv dödshjälp. Nej, jag raljerar inte över Jesu lidande. Är faktiskt troende kristen, blev frälst i 20-årsåldern och har haft Gudsupplevelser. Men… ibland blir det bara för mycket.

Numera går det ju an, det var värre i vår barndom. Inga affärer öppna, ingen godisaffär, ingen bio, ingen var ute, inga tidningar… bara DÖTT. Undrar om ambulansen gick… När kiosker flera år senare höll öppet några timmar såldes Helgextra, en löjligt tunn tidning på tre blad eller nåt sånt. Den kanske finns än?

En period i livet sjöng jag i Byhålans kyrkokör. Ur långfredagsrepertoaren minns jag med bävan det dystraste musikstycke jag vet. En oerhört ledsam och svårsjungen melodi i djupaste moll. Texten börjar:

"O huvud blodigt sårat, av smälek höljt och spe.

 O huvud kvalt och fårat, och böjt i ångst och ve."

Som tur piggar det på sig till Påskdagen då kyrkan firar Jesu uppståndelse. Men sångkör blir det inte mer för min del, rösten förstörd av rökning. Klär mig mentalt i törnen och skäms i ångst och ve.

Kvällens förväntade clou på tv blev enbart pinsam när megastjärnan Carola fördärvade Så ska det låta. Hon tog plats. För mycket plats. Är självupptagen och tävlingsfixerad, den tjejen. Carola och kollegan Andreas Johnson sjöng hela låtar för varje enskilt ord och lät tiden gå för medtävlarna i andra laget. Och ut på golvet skulle Carola, helst med eget material. Hon kunde ju dåligt texter till andras låtar.

Nu börjar man förstå varför hon är illa omtyckt. Vi led svårligen och lämnade snart tv-soffan för andra aktiviteter i hemmet.

Till Byn idag för sista inköpen före påsk. Till bageriet. Till vårdcentralen med fekalprov (urrrk, en sån äckelpäckelhantering). Lämnade inköpta nattskjortor till pappa (så dyra dom är!). Köpte märkpenna till hans kläder som annars lätt försvinner vid tvätten. Pappa tankade blod igen och kommer nypigg till oss i påsk.

Tog endast ägg och ansjovissmörgås till lunch. Så gott. Påskstädade sedan. Nähähääe... ingen fönstertvätt i detta vinterlandskap.

----

Almanackan säger vårdagjämning, så icke min själsliga boning. Brrr, somnade ifrån Antikrundan, var så där ruggig när jag vaknade. Hänger i än. Ute är det snö och isvindar, på tv är det is nu när konståknings-VM har startat. Brrrrrrrr. Stackars alla vårfåglar som kommit. Var ska dom gömma sig. Fyyyy fasen. Tänk om snön är kvar till sommartiden nästa vecka! Hur dumt blir det...?

----

Apropå konståkning… som är det mest ojämlika jag vet, i klädväg alltså (tätt följt av pardanstävlingar). Reglerna föreskriver långa byxor och ärm i någon form för karlar, kvinnor får inte visa för mycket hud och måste ha kjol! Så har "utvecklingen" medfört att kvinnor lurar reglerna med att ha kroppsfärgade strumpor på hela kroppen medan karlarna är mer tillknäppta än någonsin. Deras långbyxor har till och med hälla under foten för att det garanterat inte ska synas någon bit hud alls, ens vid vristen. Och sånt förtryck applåderar vi...! Sånt retar en kvinnosakskvinna.

Precis som på porrfilmer, dvs. de få jag helst inte sett. Samma tendens. Mannen är bortvänd, könet är täckt eller har kallingar på, medan kvinnan exponeras ur alla vinklar. Har kommit på varför. Ett blottat erigerat manligt könsorgan upplevs troligen av andra män som ett hot och inverkar antagligen menligt på potensen varpå filmens önskade effekt uteblir. Tror jag. Därför kan porrfilmer aldrig bli jämlika.

Konståkning och pardans blir förresten heller aldrig jämlika så länge kvinnor ställer upp på de avklädda reglernas förtryck. Så är det dessvärre.

----
På bilden våra nyduschade blomster. Konstgjorda allihop och i förvånansvärt god form trots många år i solfönster. Riktiga vinnare.

Dagens promenad snöade inne, kan man säga. Fick skotta två gånger på morgonen. Dels för att komma till fågelhuset, dels för att komma därifrån. Pulsat i snö för att utfodra vinterfåglarna, en hungrig koltrast sökte sig fram.

Glad att vi var kloka nog att köpa mer fröer fast våren lockade. Hör att det blivit trafikproblem lite varstans, konstaterar just att postbilen är försenad. 15 cm blötsnö har vi fått och det pågår än. Husbonden gör sista dagen på den dumma kursen på jobbet. TUR att vi behöll* vinterdäcken på...

Tranorna borta i skogen hörs inte av idag, man hör bara hur det viner i träden. Kan just tänka mig hur dom går där borta och hänger med huvudet, kör upp axlarna och missmodigt sparkar lite i tuvorna och försöker gilla läget (väntan… denna väntan). En och annan groda kan dom säkert fånga, för det är inte fruset och här i dammen lekte de i går kväll.

Påskfjädrarna ute slokar liksom, men ändå inte lika mycket som i ösregnet häromdagen. Har inte bestämt mig för om det ser fånigt eller tappert ut. Fönstertvätten inför påsken snöar inne den med, åtminstone idag.

I går satt jag faktiskt en hel timme i gassande sol på vårverandan och fick lite färg på näsan. Idag är den stolen täckt med snö, den syns knappt. Aprilväder i mars… eller ?

Myser inomhus istället, tvättar, städar kontorsbordet och betalar lite räkningar. Nåt får man ju roa sig med… Ugnstorkat äggskal till fåglarna ska mortlas (nytt ord?). Samlar mig för att gå ut och skotta fram fröspill på marken åt mesar och trast.

* Ser nu att det är tvång på vinterdäck t.o.m mars. Gammal mänska har det inte lätt med alla ändringar.

I går kom leveransen med pappas nya säng, en sån där höj- och sänkbar. Var där och bäddade den nya. Prövade funktionerna. Vilken lyx. Om man blir dålig och måste tillbringa mycket tid i sängen kan man ju höja den och få lite utsikt genom fönstret. Slippa stirra bara på tak och väggar. 

Pappa prövade, pappa njöt och blev kvar i sängen när jag gick. Återstår nu bara att ta hand om den gamla. Får bli på tisdag när Husbonden är ledig.

Våren dröjer ännu ett tag.... nej, fel... solen dröjer. Det är inte riktigt samma sak. Våren lufsar på med plusgrader och vårtecken. Vilken tur att det inte går för fort. Idag = dimma, mjölkvit dito. Väntas visst snöbyar från norr, hörde jag. Vinterdäcken får vara kvar till efter påsk.

Tranorna ropar från sin häckningslokal mest varje dag. Vipor och lärka flyger över åkrarna och ropar på sitt vis. Såg i bloggen för ett år sedan att starar och bofink anlänt vid denna tid. Så icke nu, trots tidig vår. Jo, bofink har siktats och hörts några socknar bort... men inte här.

Nä, det här duger inte. Nu drar vi igång dagen. Lägger på nytt i kaminen och tuffar på. Får se hur långt jag kommer på dagens att-göra-lista.