Inte så rofyllt idag som man kunde önska. Pappa är mycket sämre med hjärtsvikt utöver övriga sjukdomar. Hemsjukvården ringde mig på förmiddagen om det försämrade tillståndet och kallade in extra personal för ständig tillsyn i helgen. Imponerad över organisationen!

Pappa hade ont i hjärtat och fick nitro...nånting som lindrade kärlkrampen och morfin mot smärtorna. Han sover mest hela tiden och orkar inte vara vaken tillräckligt för att få något i sig. Somnar under matning. Han tittar upp då och då och skiner upp när han ser mig. Viktigt att finnas där så ofta som möjligt men vågar inte ta fulla ansvaret att vara där ensam. Känns mycket bra med ständig hemtjänst på plats och sjuksköterska tillgänglig. Otroligt, vilken hjälp! Som sjukhusvård på hemmaplan.

Alltså  blev det inte deklarerat i dag heller... och "manusstopp" närmar sig raskt. Får ta detta på "lediga" stunder i morgon. Nu orkar jag inte. Hemtjänsten ringer om det sker någon drastisk försämring så det är jag beredd på. Således en ledsam födelsedag för mig. Tur att Husbonden har några lediga dagar för markservicen hemma.

Glad såsom fågeln i morgonstunden, hälsar jag våren i friska natur'n.

Lärkan mig svarar och trasten i lunden, ärlan på åkern och orren i fur'n.

Se hur de silvrade bäckarna små hoppa och slå, hoppa och slå

vänliga armar kring tuvor och stenar!

Se hur det spritter i buskar och grenar

av liv och av dans, av liv och av daaaans, i den härliga vårsolens glans

uti vååårsoooolens glans!

I den häärliiiiga vååååårsooooolens glaaaaans!

Att hälsa våren som vi gör är nog typiskt för våra nordliga breddgrader med ett vinterhalvår i mörker och kyla. Ja... vad mer sjöng man i sångkören...

Jo... förstås "Vintern ra" samt Topelius' "Under rönn och syrén", min favorit med melodistämma för oss altar:

Blommande sköna dalar, hem för mitt hjärtas ro!

Lummiga gröna salar, där vår och kärlek bo!

Soliga barn av luft och ljus, o jag förstår ert tysta sus.

Blommande sköna dalar, hem för hjärtats ro!

Här i Västergötland sjunger vi också landskapets nationalsång "Hymn till Västergötland", en riktigt pampig sak som börjar "Jag hälsar dig Västgötarike, i morgonens gyllene glans..."

Det var en förlösning det, efter påskens lidande repertoar.

-------

Har idag grattat en barndomskamrat på 60-årsdag med blommor från Interflora. Hipp, hipp, hurra, hurra, hurra!!

Väninnan med Äkta Hälft firar 43-årig bröllopsdag. Ett grattis dit också!

Väl inne på firaravdelningen så celebrerar Husbonden och jag 20-årig förlovning just i dag. Hurra för oss! Vi firar med att han jobbar natt och jag sköter hemmajouren. Efter kvällsbesök hos pappa vidtog nattning av fåglar med stängning av luckor och tillsyn av marsvin innan jag själv kunde slå mig ner. Kände mig lite som Trollmor som lagt de elva små trollen och bundit fast dem i svansen.

Slutligen ett grattis även till Sveriges Konung!                 

Och lagom till Första Maj blommar forsythian, björken har musöron och hela naturen står i skir grönska. "Sköna Maj välkommen!"

Bloggens läsare önskas GLAD VALBORGSMÄSS!

Yes! Jag sa ju det, jag sa det... klassen klarade proven fint. Tv-programmet om Malmöklassen har varit veckans clou under en längre tid i Lilla Huset. Det har varit fantastiskt att få följa eleverna den långa resan från botten till topp. Men det krävdes ett engagemang utöver det vanliga från lärarna att baxa dem dit.

Ska inte försöka mig på någon slutledning för jag är för dåligt insatt i skolans och ungdomarnas liv. Hoppas bara att initiativet och dokumentären leder till förbättringar på många håll i skolans värld. Nu återstår bara ett enda avsnitt på programmet.

Det var en perfekt avlsutning på dagen. Pappa har äntligen kommit hem till sin lägenhet. Svårt sjuk och vanvettigt trött, men med utökad hemtjänst och passning. Betydligt lättare att kvista dit på tio minuter än en timmes bilfärd där man riskerar att somna. Slut (för denna gång) på alla samtal till sjukhuset för att kolla hur han mår. Man kan kolla själv. Det känns som om en tung börda lyfts från axlarna. Hoppas det håller!

Nu kanske man kan börja tänka andra tankar mellan varven. Känns redan att inspirationen gror. Och solen skiner... det har jag knappt märkt.

Har beställt e-kort på internetbanken idag. En fantastisk grej. Genom detta kan man handla på kontokort på nätet UTAN att uppge sitt riktiga kortnummer. Man handlar anonymt, liksom... men ändå inte. Shoppar inte så mycket på nätet men en och annan bok blir det ju. 

 -------

Helmuts tre ungar har lämnat boet och hon har jobbat stenhårt på att få upp två av dem på grenar, den siste är yngre och mer tafatt. Femte nymfungen klev ur Pappis och Topsys holk idag, en praktkull. Rusty är en bland många numera, han märks knappt och följer rutinerna.

Akvariet fick nya lysrör för åtskilliga dagar sedan. Kom på att jag aldrig haft med en bild på detta i bloggen. Läggs ut nu. Rofyllt att blicka in i den slutna undervattensvärlden.

Var gång jag öppnar vårt kaffeskåp blir jag lycklig. Är helt tillfreds med planeringen där. Ja, det är inget märkvärdigt, många andra har säkert löst det på liknande sätt. Människan strävar ju efter rationalisering men här anar jag perfektionen ur min synvinkel.

Här finns allt i genren. Inget spring hit och dit, bara öppna skåpet och välja. Kaffebryggaren rakt nedanför och vattnet ett halvsteg åt sidan. Skåpet rymmer te, cappuccino, kaffe, kaffedopp i form av kakor, muffins, mandelkubbar, våfflor, pepparkakor och finskorpor (favoriten för dagen). Där finns bitsocker, sacketter, servetter, kaffefilter, liten gräddkanna i form av rosa gris, > 15 muggar, kaffeskedar, tandpetare samt Samarin. Och Oboy.

Bakom kaffebryggaren syns en icke så praktisk hylla med en samling käcka och/eller vackra burkar som ännu inte funnit sin rätta användning. De bara ÄR. Där hänger en snabbtelefon till garaget som upphört fungera men kvarhänger som erinran om nybeställning. Hundskålarna med Ulriks medicin har också sin boning där.

Stillsam dag. Kändes redan vid uppstigningen att ekorrhjulet varvat ner, kraften runnit ur kroppen och att dagen skulle gå i slow motion. Så blev det. Behövligt efter fjorton dagars fläng hit och dit. Gångandet sköts först upp till eftermiddagen och blev sen inte alls av.

Hängde halvliggande och halvsovande över bordet med ett sudoku när pappa ringde från sjukhuset och frågade om vi kommer... "hans penna var slut"...! VA...! Såg framför mig en tretimmarsutflykt för att överlämna en penna...! Nu är han igång igen, alltså. Känner sig återställd och drar igång projekt, vilket i och för sig är roligt, men...

"Nänänä... jag är trött, vet du... jag ska vila. Du får fråga personalen" stönade jag. Betydligt lugnare än jag kände mig över den vanvettiga idén. Efter detta tarvades samtal med både Väninna och Husbonde för att lugna ner mig.

Tupplur efter middag i baden-baden intill fågelvoljären med kudde, stora kappan och filt. Somnade på stört, sov i två och en halv timme, vaknade sömndrucken och fann att hundarna utfodats. Gott.

Sigrid och Ulrik var egentigen trötta efter besöket igår, satt på rumpan med slutna ögon, halvt på spänn ifall att Toste skulle återvända. Vaktmästare får inte somna på sin post.

Husbonden har bytt ut markistyget som hämtats i fredags. Blev bra sånär som på en grej. Den vågade kappans kantband har fått FEL färg på TVÅ av fyra markiser! Husbonden var beredd att acceptera men nu ilsknar jag till. En månads väntan på att felaktiga mått rättats till och sen händer detta. Flera resor i onödan och förbaske mig om dom ska komma undan med saken. Ringer på måndag och kräver rättelse. På krigsstigen.

Dammfiskarna piggnade till av ljumma vindar och frostfri natt. Kom upp till ytan ur grodleksgrumligt vatten och mimade hunger. Jättesöta, de tittade långt efter Husse som hämtade maten för första utfodringen efter vintern.

Mysig dag från början till slut. Hann till och med fila naglarna! Årets första sittning vid dammen avnjöts i solnedgången med bästa vännerna och det funkade med extra varmt om ryggen. Himla trevligt. Kanarierna drillade i voljären och grodorna kväkte strax intill. Mot slutet fick vi dock dra oss inomhus. Nu när Toste också blivit kastrerad gick mötet mellan pojkarna särskilt lugnt.

Dagen började i sakta mak. Hade bestämt mig för att allt fick ta sin tid. Ett par samtal till hemtjänst och sjukhus bara. Samt fredagsstädning hos marsvinen. Skötte fågelpysslet ensam då Husbonden drog till Grannbyn för att äntligen hämta de omgjorda markiserna.

Stora väghyveln hade dock 'grusat' min promenad genom att riva upp allt rullgrus till ytan och där lär det ligga länge än. Vidrigt att gå på utan fäste under sulorna. Var totalt slut vid hemkomsten. Enda trösten (hoppas jag) är att det gjort nytta.

Kvällen avrundades med Så ska det låta samt Notting Hill för fjärde gången. Vi tycker så mycket om Hugh Grant - lågmäld humor med finess. Konstaterar stillsamt att det inte varit så här lugnt på 14 dagar. Oooo, så väl jag behöver det. Är dock glad att hjärnan funkat trots det uppskruvade tempot, och funkar än. Men Ödet ska ej utmanas. Harmoni är vad som efterträvas.

Ännu en resa till Sjukhuset idag. Slapp köra själv, åkte med Hemtjänsten. Tur det för jag somnade på hemvägen...!

Pappa var uppåt värre och noterade vad som diskuterades. Hemgång väntas på tisdag om allt går som planerat med vätskeutdrivning och blodsockernivåer. Åsså blir det lungröntgen i morgon. Den blir också vägledande. Hur som helst har pappa fått ett hopp om framtiden, inte bara en grå oviss dimma.

Hemgång...förresten... det låter lite som hembud. Usch, huuu. Men är en avsevärd skillnad.

Nu börjar tröttheten ta ut sin rätt på mig, känner jag. Rätt mör i kväll. Om jag vilar bra denna helgen så klarar jag nog deklarationerna i nästa vecka. Så nu släpper jag tangenterna för ikväll. God natt.

ZzzzzzZZZzzzzzZZZZzzzzz

Så var pappas nya sittbadkar installerat. Nu är det bara fadern som ska installeras också... Sen är väl lyckan fullkomlig.

Var hos honom i dag på sjukhuset för besök hos ortopedservice. Som diabetiker erhöll han två par sandaler, ett för utebruk och ett för innebruk samt mjuka inlägg till dessa. Gratis. Val och beställning är nu lagd. Meningen är att han ska få med sig dem innan han åker hem.

Känns att man gjort en god gärning. Han behöver hjälp med kommunikationen. Ortopeden rev upp det vackert lindade bandaget för att se om där fanns sår (ett viktigt moment på diabetiker), så när vi kom åter till avdelningen fick personalen börja om på nytt.

En god gärning gjorde även Husbonden som ställde upp med skjuts för mig. Ja, det vill säga han vågar inte annat... Är rädd att jag ska somna när jag kör ensam. Sånt händer alltför lätt för min del.

I morgon åker jag med hemtjänsten till sjukhuset igen för vårdplanering inför hemgången. Ett fasa rännande är det. Måtte han snart komma hem. Blir lättare med besök då.