Fiskarna simmar lugnt, ligger ibland vid ytan och värmer sig i solen, skuggar sig då och då under näckrosblad, glider omkring, äter "plockmat" och rätt som det är kastar dom om kursen och slår till i ytan med ett plask så att vattnet stänker på mig i baden-baden. Härligt strandnära med lite svalkande sjöbris. Det doftar till och med lite insjö.

Tycker jag är värd några timmar i sol och stillhet efter all spänning, särskilt som jag steg upp kl. 4.20 i morse. Husbonden skulle till jobbet och jag kliver i regel upp när jag vaknar. Idag blev det så. Morgnarna är så vackra. Lite svalare idag.

Tre tranor gled ljudlöst tätt, tätt över fågelhustaket i gryningen på väg att landa ute på fältet. Sprang INTE efter kameran denna gång, dom skulle trots grönskan absolut fått syn på mig i stoppljusröd morgonrock. Dom kunde väl få vara ifred för en gångs skull.

Saknar en "front" eller ett "upplyft" (som det heter här) på övervåningen, alltså ett urtag med fönster i snedtaket så att man kan skåda långt i fjärran. Men det blir "för durt" tycker stämman. Och för jobbigt!

Efter tre timmar i sol fortsatte jag med två timmar i badrummet. Rakade benen för en gångs skull. Omsorgsfullt. Behövdes verkligen, det var ett år sen och mycket... Så nu kan sommaren komma, I am ready. Fast det blir nog mest långbyxor ändå.

Tranorna ropar i sommarnatten och svalorna svischar kors och tvärs mellan husen som om de aldrig varit i Afrika. Låser för fågelhuset och ser att alla små vännerna har gått in för natten. De trivs i sin trygga miljö.

Våren passerar revy i sommartemperatur medan jag betar av pappas långa lista med engagemang som avslutas. Men jag solade en timme på förmiddagen. Svettigt värre. Ser hoppfullt fram mot det som en meteorolog kallade "drastiskt sänkt temperatur" inom kort. Hehe... han menade troligen att det går från sommartemp till mer normal vårtemp, kan jag tro.

Bränt aprilbilder på CD och tömt kameran. Var i kapellet för visning av pappa där han fått fint vitt täcke och kudde. Fotograferade. Grunnade en stund på om det var makabert eller ej, bestämde mig för det senare. Glad för detta. Bloggens läsare kan vara lugna, bilderna publiceras ej.

bilder:

Honungsmahonian har sin mest praktfulla blomning någonsin.

Majblomman framför andra är väl ändå maskrosen.

Häggmispeln mot den klara vårhimlen är njutning för ögat..

Lugnet har lagt sig. Smälter intrycken, sorterar känslor och minnen. Försöker skapa ordning i kaos. Och vilar.

Mellan telefonsamtalen tillbringas mycken vid dammen. Inget kan vara nyttigare än sol, värme, en porlande bäck och kanariesång.

Nu är "bara" resten kvar att ta hand om... Mer samtal, uppsägningar och avslutande av ett aktivt liv. Utöver telefon, tv-licens, tidningar, lägenhet, livförsäkring, eftersändning av post och sånt även Syn- respektive Hörselskadades förening, Släktforskarförbundet, Turistföreningen, Fackförbund, PRO, Sossarna, Västgötalitteratur, flera bokklubbar mm. mm. 

Betar av allt eftersom enligt någon slags prioritering. Vilar emellan och njuter av vårens grönska. Smygstartade med tömning av pappas kyl och frys. Skapade liten överblick för fortsättningen.  

Stor del av kvällen ägnades åt samtal med kusin C i Kungliga Hufvudstaden. Riktigt roligt, om man får säga så i anslutning till ett sorgebud. Vi talas inte vid så ofta, men när det sker "trycker man bara på knappen" och sen bubblar det på. Det lär ju även vara kusinträff i faggorna om vi får tro ryktena...

------

Orkade inte ens bli arg idag när försäkringsbolaget vägrade berätta om pappas livförsäkring. Växeln kopplade till så kallat "sakkunnig"... som säger "Vi har ingen försäkring på din pappa här".

Plockade fram papper igen, kollade, ringde upp, samma fråga och vidare till skadeavdelningen. Ny person.... jojomän... "här finns livförsäkring som faller ut med ett halvt basbelopp" - lagom till begravningen. En ytterst väsentlig upplysning för efterlevande!

Tänk om....  en gammal sjuk änka fått detta besked och tagit det för gott. "Nej, försäkringen sa att det inte blev nån ersättning...."

Så får det bara inte gå till. Det är nonchalant till bristningsgränsen. Försäkringar är just vad försäkringsbolag sysslar med.

Tänk om... dom satt i system att svara så vid första samtalet...!!!??? Och att man får sina rätta uppgifter först vid andra påringningen...???!!!

Det skulle inte förvåna mig.

... för socialisten, filosofen och epikurén Min Pappa som gick bort i natt.

Fyra timmar efter att jag lämnat hans lägenhet i går kväll kom budet klockan två i natt: "nu är det snart slut".

Vi hann knappt gå ner för trappan innan nästa samtal kom. Då var det över.

Äntligen var hans kamp mot de ojämna oddsen över. Kände bara lättnad, just då.

Det blev en nattlig utflykt för Husbonden och mig. Tackar pappa för att han kämpade sig hem så vi inte behövde dra långt iväg till sjukhuset.

Vi var framme på en kvart och han var redan klädd i de plagg jag valt ut. Rödvitrutig skjorta, en härlig mörkblå tröja som han klädde fint i (han var alltid frusen) och mörkgrå kritstrecksrandiga finbyxor. Kändes fint att sända honom på sista resan varm och välklädd.

Lättnadskänslan höll mig igång under dagen. Efter besöket hos Byhålans begravningsfirma ebbade krafterna ut och efter att djuren fått sitt i kväll kom Den Stora Saknaden och Tomheten.

(Bilden från förra året i Minneslunden på Mors Dag.)

SVALORNA KOM IDAG!

Punktligt anlände de den 5:e maj, "same procedure as last year" ser jag i bloggen för ett år sedan. Lyckat.

Det bekanta "knirpet" hördes plötsligt över våra huvuden. Blir så lycklig av att se dem segla omkring i lufthavet som om de aldrig varit någon annanstans.

Vi såg allt hur de i förbifarten sneglade intresserat åt vårt stora "svalhål" som öppnats i lagårdsväggen enkom för deras skull. Det har nyttjats flitigt  ett par år i följd.

Puuuh... deklarationerna är gjorda.

Banken hjälpte till med sista uppgiften för pappas aktier per telefon på EN RÖD sekund. Tur att det blev vardag så att allt löste sig. En tung, tung börda lyftes av mina axlar när uppgiften blev klar.

Tydligt lättad kunde Husbonden och jag delta i vännernas inspektion av erbjuden lägenhet i Byhålan. Diverse krämpor driver dem från landsbygdsidyllen in mot service på rullatoravstånd där man slipper måla hus och klippa gräs mm.

En helt fantastisk och underbar lägenhet med fönster åt tre håll i ett lugnt och "ståndsmässigt" område med bedårande utsikt. "Ett erbjudande de inte kan motstå" som det heter. Måtte nu kontraktet bli skrivet så att processen kan starta och flyttångesten byts mot förhoppningar. Husbonden och jag blev helt förförda och skulle med glädje ta emot detta erbjudande om det var oss det gällde. Dit är det många år kvar för vår del, hoppas man.

Levererades 23 sebrafinkar till zoohandeln varav 16 från årets häckning och sju från tidigare år. Föregående års han-överskott utjämnades med årets överskott av honor. Således har vi nu bara kvar de sebrafinkar vi ska behålla. Håhå jaja, alltid lika sorgligt att skiljas från barnen.

Vår tvååring Klippo är på service. Vägrade starta trots sedvanlig handpåläggning och besök på meken. Ett riktigt otursår hos oss med apparater så långt och gräsklippare har det gått troll i. Tur vi har ett antal andra utrangerade gamlingar att ta till mot säsongens växtkraft. Husbonden tog hand om både Klippo och fågelleverans.

Sittning hos pappa under kvällen. Han är sämre igen, mycket sämre. Ingen kontakt alls. Det går utför nu. Man vänjer sig successivt. Det fick avrunda dagen. I morgon väntas lugn dag med VILA, skrivbordsstädning samt arkivering av papper i pärmar.

Tänker även promenera och titta ordentligt på naturen som står i sitt vackraste flor. Det har nästan blivit avglömt en tid.

Krisen över...? Åtminstone för idag.

Pappa piggade på sig rejält. Svepte åtskilliga deciliter soppa, höll själv (!) i muggen och satt upprätt utan stöd - och utan att falla ihop av sömn. Alla häpnade och frågade sig... vad ÄR detta?

Pappa som är en kunnig man och som alltid haft kluriga funderingar i skallen vaknar upp från dvala och feberyra och inleder ett lustigt samtal med mig så här:

P - Livsnjutare! zzzzz

M - Ja, du är väl en sådan?

P - zzzzzzZZZZ Ja, det är vi alla...zzzzzz

M - Jaha...?

P - zzzzzZZZZzzz Utom dom kristna....zzzz

M - Vad kallas livsnjutare nu igen...jo, epikuré (funderar jag högt)

P (skiner upp) - Ja, just det! Epikuros!...zzzzzz det var han som började med det. Principiellt alltså...zzzzzz

Just detta var det roligaste och bästa tecknet på att det finns krafter kvar i fightern. Nu ska hemtjänsten jobba på att bygga upp dem. Om det går... han har tappat mycket.

Strax var alla närvarande upplivade och tyckte det var en sjusärdeles toppendag. När jag euforiskt anade ett Mirakel gav sig speldosan till att spela! Den som inte sagt en suck på 20 år...!

Ja, inte så där av sig själv alltså. Det hände när vi plockade fram det gamla silverschatullet till avställningsyta för hemtjänsten. Då lyfte hemvårdaren av misstag i locket och den lät! "Vad i hela friden..." utbrast jag häpet och lyfte locket. Och speldosan inuti spelade för fulla muggar. Högt och ljudligt. Och pappa log med hela ansiktet.

Den speldosan har varit med om flera flyttningar, senast i december, och knipit med truten som en mussla. Men nu... det är nästan så man får rysningar.

Senare under dagen rapporterades att pappa klämt i sig mer nyponsoppa. Och kaffe! Samt även fått smaka födelsedagsvinet!

Märkligt så mycket lättare kvällen gick efter detta.

* Den som vill veta mer om epikurism kan läsa HÄR och HÄR.

Läget för pappa är oförändrat i stort sett men med viss försämring. Finns inget upplyftande att skriva om i bloggen just nu. Ansvaret vilar tungt på mina axlar men känner mig mycket trygg med Hemtjänstens vak. Saknar inget. Fina och proffsiga människor som gör en heroisk insats i det tysta.  Bara väntan återstår nu.

Imponerande att på nära håll varsebli detta nätverk som oavbrutet gnor. Man konfererar och rådslår via mobilerna, hjälp kommer inom kort från sjuksköterska vid behov, insatser sätts in. Pappa är sängliggande mest hela tiden, äter inget, dricker minimalt, det är svårt att ge mediciner. Man önskar att det ska gå fort men han är en fighter in i det sista.

Besöker ett par gånger om dan, hjälper till med att tolka signaler och behov. Har aldrig upplevt detta på nära håll förut men det är inte så skrämmande trots allt. Det finns ljusa ögonblick av medvetande och kontakt samt något leende ibland. Idag åt pappa en glasspinne och njöt!

Har börjat med deklarationerna men gör paus för i natt och en tv-stund med Husbonden och Kommissarie Frost.