Undrar om det är årets sista humla i kärleksörten.

Nu är det höstfrossans tid igen. Tycker löven gulnar lite tidigt i år. Kallt känns det också jämfört med förra året. Det riktigt drar om öronen i den kalla luften. Hoppas det ljummar på sig med regnet som ska dra in.

Hagtornsbären är många och granna. Undrar om pippisarna gillar dem?

Åh, harrejösses... hemsidesbyggande är för en total novis skitjobbigt. Bilderna hoppar omkring och detta embryo till egen sajt tenderar att växa sig större än tänkt. Måhända ett känt fenomen för nyblivna webbdesigners? Rosenrotspreparatet har verkligen satt fart på både energi och fantasi. Med ömma skuldror får jag ge upp för i kväll.

 ---------

På gårdagens promenad väcktes min nyfikenhet av kabelnedgrävningar. Man lever ju numera alltid med hägringar om bättre bredband så jag stegade resolut bort till gubbarna på ett par famnars djup i diket. Elbolaget hade grävt tvärs över vägen och gubbarna var nog rätt stressade av att bli klara. Jag tror det krånglade också. Det fanns alltså inte tid till västgötens vanliga trevande start med ett "nuue", konstpaus och ett ursäktande skrapande med foten så jag gick rakt på målet.

- Jag är bara nyfiken, men vad gör ni?

- Gräver ner kabel.

- Jo, jag ser det. Men vad är det för kabel?

- El.

- Jaha. Finns en särksild orsak till varför ni gör det nu?

- Vet du nån bättre tidpunkt?

Hehehe... vilka musslor! Om jag inte visste bättre kunde man tro att det var kriminella som stal koppar eller buggade ledningar.

- Det måste vara en ersättning för något annat, fortsatte jag envist.?

- Det är istället för skräpet där uppe...

Sade han och pekade mot luftledningarna. Vilken hemlighet! Det kunde han väl kläckt ur sig med en gång. Underbar konversation. 

Att kvällen skulle avrundas så härligt befriande som med spring-i-dörrar-farsen Lånta fjädrar på tv hade jag aldrig anat. Här tittar vi inte i tv-tablåerna nuförtiden, för många kanaler att hålla koll på. Tv-kvällarna blir för oss mest en överraskning varje gång. Vi zappar, snappar något här och något där, får ett tips och vips... blir det hur trevligt som helst.

Jag ääälskar förvecklingsfarser! Och den här höll verkligen hög klass. Allihop, och jag menar ALLIHOP, var förbaskat duktiga. Många goda skratt fick vi och det behövde vi verkligen. I svinkall nordan har Husbonden jobbat på med nymfbygget och kommit jättelångt. Hans bältros har lugnat ner sig och är på bättringsvägen. Således kom han i rätt tid till läkaren. Så nu har vi taklagsfest i morgon med vännerna.

Själv tuffar jag på som ett ånglok på rosenrot. Städade halva kanarieavdelningen idag, i uppochned-ställning mesta tiden i två och en halv timme; storstädning med knäskurning av golven. Fällde även (alldeles själv!) ett litet träd och släpade in till pippisarna. I morgon väntar del två på samma sätt.

Maggan mår bra efter operationen och är först framme vid utfodringen. Hoppas bara hon låter stygnen vara... Tre gröna lessonungar är ute ur holken och herreminje vilket hallå det blev... på dom vuxna; plötsligt var deras sittplatser upptagna när skymningen föll och dom rök ihop med näbbar och klor. Härligt ettriga dom där ;-} Jag fick släcka ljuset lite tidigare för att hejda dem.

Husbonden har fått bältros! I ansiktet, ena halvan. Inte så stora blaffor, egentligen pyttesmå men ändå... Det svider och bränner lite enligt sjuklingen som ringde vårdcentralen direkt vid upptäckten. Så ska man göra har vi lärt oss. Inom 72 timmar efter utbrottet lär det kunna mildras med medicin.

Men vårdcentralen som skulle ringa inom fem minuter dröjde och dröjde, hade väl fullt upp ändå för annars funkar det bra. Efter en och en halv timmes väntan drog han iväg ändå. Ingen tid att förlora.

Hem kom han med medicin men diagnosen var lite vag. Han var alltså inte riktigt säker på vad han lider av... Spanjorskan till doktor var inte så bra på svenska, se. Ändå frågade han om och om igen när han inte förstod rotvälskan. Sannolikt är det väl bältros, men jag får nog ringa i morgon för klart besked.

Invandrare får alltid tolk på läkarmottagningen. Vi svenskar borde också få RÄTT TILL TOLK när vi går till utländska läkare. Varför har ingen tänkt på detta?

Så har man sent omsider gjort bekantskap med sjukdomen med det konstiga namnet, den som t.o.m kan sitta i ögat. Som ung djurintresserad associerade jag bara till bältorna (bilden). 

Tro det eller ej, den här lille pippin har vid två tillfällen hamnat i vår braskamin. Inte undra på att han är sotig. Det var riktigt svårt att se vilken art det var. Grå som en gråsparv efter att ha virvlat runt i sotet, men vid närmare påseende kunde kindfläckarna skönjas. Alltså en pilfink.

25:e augusti var första gången. Trodde först det var marsvinen som kastade pinnar på varann för ljudet kom därifrån… Sen fick jag se den lille stackarn som studsade omkring i kaminen. Han hade alltså tagit sig ner via skorstenen, vispat ner i sotkanalen (sotspår syntes på golvet utanför) och sen måste han ha följt ljuset som kom in från glasluckan och letat sig fram genom en smal luftningsspringa.

Då tänkte jag inte på kameran utan öppnade snarast. Han flög ut via bakdörren och verandan.

Tre dagar efteråt hände det igen!!!! Ganska märkligt. Ja, man vet ju inte säkert men lika sotig, inte lika panikslagen denna gång och hittade tydligen vägen direkt till kaminen utan omvägen via sotningskanalen. Då hämtades kameran!
Tyvärr velade han runt på verandan och slog emot rutor trots att jag öppnat andra fönster och dörren. Han satt på gardinstången för återhämtning i minst en timme.

----

Inte nog med det… När jag släppte ut sotarpippin donkade det till i växthuset. Det var en HÖK som jagades på flykten  av svalorna. Han segnade ner på marken men kunde strax vingla iväg mot skogen där jag menar att han hör hemma.
Ordspråken "somliga straffar gud genast" och "synden straffar sig själv" kom väl till pass liksom "hämnden är ljuv". Tänkte den luttrade fågeluppfödaren som genast tittade till nymferna som skrikit till. Ha, dom går in numera när höken dyker upp. Kloka djur!

16 augusti var sista gången i år som tornsvalorna (tornseglarna) cirklade runt huset. De hade varit runt på trakten i sin stora flock och jag kände igen dem på ungarnas vassa skrianden när flocken på 30-40 stycken dök upp som för att säga farväl. Oooo, jag rös.

Ladusvalorna bytte boplats så sent som 20 juli. De flyttade från den trygga ladan till gavelspetsen på Lilla Huset. Trevligt att ha dem i trädgården och fasen vet… det kanske är tryggare för dom i alla fall. Vi undrar just om inte flytten berott på skat- eller kråkbesök därinne i ladan. Varför annars…?

Har gått och bligat nervöst på det där boet hela tiden. Pappan satt ovanför på vindskivan under ruvningen och kvittrade så vackert och jag kunde fota ostört från toafönstret på övervåningen. Båda föräldrarna har matat och nu är ungarna klara. Luften vimlade idag av vuxna svalor med "påhäng". Föräldrarna pep förbi boet i hög hastighet för att locka ut dem där de satt och kikade ut. Tårarna rann på mig när jag såg dem kasta sig ut på sina vingar… Efter några flygpass var det rast och vila på tv-antennen som vanligt.

Husbonden och jag har varit riktigt oroliga för det sena bytet av boplats. Undrat hur de ska hinna före avfärden. Men nu har jag läst på att äggläggningen sker i maj – augusti. Efter 15 dygns ruvning, ytterligare tre veckors matning flyger de ut och matas av föräldrarna en vecka. Så det ska allt hinnas med.

Förra året var de kvar till 12 september såg jag i min blogg. Där finns förresten en del flyttfakta att läsa HÄR.

Boet lär återanvändas för andra kullen och följande år så nu väntar vi redan på deras återkomst.

Bobilden med ungar från Wikipedia, copyright fotograf Walter Siegmund  2006.