Det stormar i skallen, örondånet har eskalerat till illusionen av ett väldigt låååångt tåg som oavbrutet passerar på visst avstånd i storm. En egendomlig upplevelse och tröttsam. Gårdagen var besvärsfri men nu är det där igen. Vårdcentralen letade vaxpropp i örat, fann inget och ordinerade i första hand avsvällande näsdroppar i en vecka. Först därefter kan det bli aktuellt med "dunder".

Efter första spraydosen varierar dånet med känslan av ett fladdrande lakan på tork inne i huvudet. Man undrar hur det är ställt därinne. 

Flera tider att passa idag, bland annat togs armbågsstygnen och vad hittades där…? Jo, små (och troligen obetydliga) inflammationer i fyra stygnhål. Bakteriedödande bandage en vecka …och sen… fri…? Återstår att se. Lika bra medan det ännu fladdrar inne på "kontoret". 

Summerar dagen till tonerna av tv:s lagom snälla dansbandstävling.

Fick inte alls gjort allt jag ville och borde. En tämligen enkel förkylning har i sluttampen stigit mig åt huvudet… Ett par dagars lock för öronen med tinnitus kulminerade i yrsel när jag med Revaxör försökt lätta på trycket.

Snurrigt så till den grad att jag höll mig i bordsskivan en stund. Fy tusan. Det har dånat i skallen så man trodde att flygplan flög över Lilla Huset i ett, i ett. Blev riktigt orolig, kanske är det en tumör… ja, vad ska ett stackars ängsligt fruntimmer tänka och tro. Ringde Husbonden till jobbet och pep ynkligt.

Den trygge Husbonden som själv har en ständigt pågående tinnitus och därtill Menieres sjukdom (balansrubbning med yrsel) tröstade. Och se… det lättade så pass att jag åtminstone vågade mig ut på promenad i det goa höstvädret. I övrigt passerade en stilla dag vid datorn.

Hoppas verkligen att detta var kulmen. Annars för jag även detta på tal när vårdcentralen besöks på måndag för regelbunden B12-spruta och stygntagning på den opererade armbågen. Jäklar vad jag ränner hos sjukvården nu. I fredags uppvisades min operationsfärdiga hammartå för ortopeden. Två timmars resa tur och retur, tio minuter hos doktorn. Nästa vecka blir det tunntarmsröntgen.

Det är ju skamligt att man som sjukpensionär måste besöka vården så ofta…;-) Apropå tidigare inlägg HÄR.

 -----------

För övrigt imponeras jag av att Norge, som tidigare kritiserat övriga Norden för bristande stöd till Island, går in som stor långivare till Islands sönderkörda ekonomi. Innevarande lån på 4,2 miljarder som skulle förfallit vid årsskiftet förlängs hela 2009. Dessutom erbjuder Norge ytterligare lika mycket i ett långsiktigt lån på fyra-fem år.

Heja Norge!!!!!
Schangdobelt.

Husbonden och jag funderar som bäst på visitkortens utseende.

Teckningarna är klara, men bara en av dem ska användas. Sen tillkommer teckensnittet som ska användas. Min favorit är euterpe i antingen fet eller normal typ som finns med på exemplet. Husbonden har andra funderingar. För att inte tala om kvalisorten på papperet. Många man ser är för veka. Vi lutar just nu åt lite kartongartat med struktur. Mycket att tänka på. Alltid roligt med lite kreativ verksamhet. Den röda ramen ska förstås inte vara med.

Vännerna var här för däckbyte i kväll. Och Husbonden fick på vinterskorna på våra två också, med dubb. Bra jobbat! Nu kan vintern komma... men helst inte ändå.

Vintern närmar sig och det är dags för installning av djuren. Bonusdotterns stålhäst anlände för stallplats i garaget och Husbonden packade ihop alla fyra gräsklipparna i ett hörn;-). Herregud, hojen var nästan lika lång som våra bilar, tur dom är små så att allt rymdes. Gick faktiskt riktigt bra, gott om plats ändå.

I morgon blir det byte till vinterdäck på bilarna. Vännerna kommer med sin kärra i samma ärende, de har äntligen fått sålt huset så nu har de ingen carport längre.

Den fåniga övergången till normaltid har tokiga verkningar på undertecknads kropp och själ. Morgonmänniska som jag är känns det som om jag missat en timme på morgonen (det har vi ju också) och den letar jag efter hela förmiddagen innan jag fogar mig. På kvällen är det likadant fast tvärtom, då har jag hemskt svårt att komma i säng. Man är ju van att lägga sig en timme senare, efter klockan då alltså. Så kan det vara när man älskar livet och inte vill sova bort en minut i onödan.

Kommer nog till ro när vintermörkret snart är över oss. Då märker man ju inte vad klockan är alls. En vintervila jag behöver. Ser fram mot att gå i ide. Nu är det verkligen dags att krypa i säng i alla fall. Har blodstockning i benen efter en lång sejour vid datorn. Har jobbat med förslag på egna visitkort, en överraskning åt Husbonden. Fick till riktigt bra teckningar på fåglarna.

Natti, natti.

Alla helgons dag eller Allhelgonadagen är minnesdagen över de döda. Våra kyrkogårdar smyckas med ljusprydnader och det blir så vackert i höstmörkret. Nu när jag mist både pappa och mamma har dagen fått en särskild betydelse. Är ensam kvar att bevara minnen kring alla bortgångna familjemedlemmar och tänder ett ljus för dem var i samma minneslund; pappa, mamma, farmor, farfar, pappas faster och gamlafarmor. Självklart tänds ljus för Husbondens mor och far samtidigt. Åtta ljus för åtta själar. I vår minneslund är seden att alla prydnader samlas runt minnesstenen i mitten. Det blir ganska trevligt och ser inte så ensamt ut.

Under morgondagens minnesgudstjänst kommer bland annat pappas namn att läsas upp i kyrkan eftersom han gick bort under detta kyrkoåret.

Halloween, som inte blev en sådan succé som somliga trodde, är förresten en förvanskning av All hallows eve = alla helgons afton. Halloweenspökerier och annat bus firas inte i Lilla Huset.

Nygjord äppelpaj smakade himmelskt i kväll efter en hektisk dag på Byn. Hösten är  mycket lämpad för äppelpajer och annat gott vid spisen. Varmt och gott har vi inne också medan frosten nyper i gräset på utsidan. Är därtill särskilt varm inombords sedan jag tagit del av Elainas berättelse om en lyckligen återbördad liten pippi som flugit bort.

Husbonden och jag kom äntligen iväg till banken för rådgivning om PPM-mysteriet, den eviga pensionsfrågan, denna tortyr vi utsatts för och tvingas syssla med utan att behärska. Och varje fråga vi hade kommenterades luttrat med att "ni är inte ensamma". Stackars folk, säger jag bara. Det finns dom som är sämre på detta än vi och HUR mår dom.

Mötet blev äntligen av. Vi tvingades skjuta upp det förra året när min utbrändhet slog till. Orkade bara inte. Nu gick det bättre. Efter hårdkörning i PPM-mysteriets värld och några nya tips är vi bättre skickade att själva göra pensionsprognoser på nätet och kunna laborera lite med olika alternativ. Inget man längtar efter direkt. Bläää.

Himla rediga gjorde vi många ärenden på Byn och tackade vår lyckliga stjärna att vi bor på Liten Ort med korta avstånd mellan inrättningarna. Snackade en stund med Polisen som var runt på Byn med den nya mobila polisstationen, en stor husbil. Alltid kul att se dem.

"Lediga" stunder har ägnats åt mental brottning med webbhotell och domänhanterare. Det är segt. Mycket segt. Goddag yxskaft, ungefär. Man stångar huvudet blodigt och får konstiga svar. Försöker skaffa mig en plats på ett webbhotell för framtida hemsidesplacering med egen domän.se. Rätt som det lyckas, konstrar det till sig igen - ett steg fram och två tillbaka. Kommer att somna mycket gott ikväll. Hjärnan har fått nog. Är så glad att jag la ut vår hemsida på gratishotellet först. Där ligger den bra medan jag strular med resten. I lugn takt. I annan ordning skulle jag varit knäckt.

Armågen kliar och uppvisar i övrigt inga konstiga reaktioner efter operationen. Den hölls inplastad under första duschen och när täckelset föll för bandagebyte upptäcktes inte mindre än tio stygn. Häpnar över att det får plats på en liten armbåge.

Nä, nu stänger hjärnan av för i afton. God natt därute och sussa sött. Drömmer nog om Palomapippin inatt.

Idag var vi till grannstaden på kaffe hos bonusdottern och "mågapinnen" för att kika på allt arbete de gjort på nygamla huset. Tur att det inte var långt, för jisses vad det öste ner. Fick bland annat höra senaste nytt om hennes modellande. Här är en bild från ett jobb för firman Rabalder. Nu har en modellagentur kontaktats. Man hoppas…

Här sitter en annan modell. Ett under har skett med våran Ulrik (13 år + en månad på det fjortonde). Han är sååå glad. Skojar, viftar på svansen, är alert och med, leker ibland, hoppar upp på stolar och soffor som förr, sover inte lika mycket, glittrar och spelar med ögonen och river oss på fötterna (hans specialitet). Aaajjj, men det är det värt. Det är inget mindre än ett mirakel och sååå roligt. Och allt detta sedan veterinären ordinerade ny medicin, Previcox. Halleluja. Måste ringa och berätta. Undrar om Ulrik kan gå på den ett tag.

Färgen sitter kvar! Husbondens chansning med målning av nymfhuset lyckades. Trots massor med regn under natten är den kvar. Det lönar sig att vara optimist. Undan det som undan är.

Höstvindarna skakar ute i nattmörkret, nästan alla löv har fallit och fasadflaggan vickar betänkligt i sin hållare. Kanske lossar den av sig själv. I natt är den tid då vår sommarsymbol ändå ska ner, natten då vi återgår till "det normala". Klocka och sommarmöbler ställs tillbaka och det blir svårt att komma i säng i tid. Många ser fram mot en sovmorgon. Själv hoppar jag nog upp som vanligt och finner att klockan bara är fem. Alltid lika svårt att vänja sig men jag ser fram mot långa mörka höstkvällar.

I år har vi faktiskt "höstat" i tid. Fåglarnas sprinklar till voljärerna är inne, vattnet till växthuset är avstängt och slangen tömd. Fåglarnas utebadkar ska in, ingen använder dem ändå. Snart ska vildfåglarnas foderbord upp och solrosfrön inköpas, det blir brist på dem i vinter och priset väntas gå upp. Snart dags att hamstra både det ena och det andra för att gå i ide. Undras hur vintern blir…?