Vännernas bil är återlämnad efter upptining och torkning i vårt garage. Alla dörrar funkar nu som de ska. Bilens ägare kvarligger dock på sjukhus för diagnos och service. Man har hittat både hjärtflimmer och en förträngning på halspulsådern. Oroande i sig. Nu återstår medicinering, elstöt, EKG och ultraljud innan han muckar. Han känner sig nu i stort sett bra och det är ju gott.

Snöandet fortsätter. Varje gång man sticker ut näsan vräker det ner på nytt. Grannen kom för tredje gången med schaktbladet till garageplan. Nu ser vi att voljärerna måste åtgärdas och det REDAN I MORGON. Bärande reglar buktar nedåt. Verandataket tycks klara sig, men hur länge. Bäst att rensa det också. Hej och hå. Men slutar det aldrig...???

Morgonens plurr i dammen tycks inte nog för Ulrik. Hundarna springer dit så ofta de kan och sniffar. Inga andra spår... luktar det död fisk...???? Man får ha ögon i nacken. Nu skottar vi upp vallar runt dammen när vi ändå håller på. Nu skulle det platsa med en svordom... H-vetes vinter!

Det snöar och snöar. Snödjupet på en trave med uppallade pallar är 50 cm och ser hur löjligt ut som helst. Uppskottade vallar är midjehöga, dvs en meter och gångarna blir allt smalare. Och det snöar fortfarande… Uthärdligt tack vare endast en minusgrad, men guuud så trist och ledsamt det nu är. Till och med Husbonden har tappat geisten och det vill inte säga lite. Man går liksom i väntan, bara. Blogglusten är borta, ja lusten till det mesta faktiskt.

Vinterfåglarnas mat är nu slut i skogarna, meddelar expertisen, så nu MÅSTE vi hjälpa till. Inte längre bara för skojs skull. Några som också har slut på maten är rådjuren. En get med årsunge söker sig till fågelbordet. Såg dem i Parken idag. De rörde sig så långsamt. Sög på några slykvistar och såg allmänt vilsna ut. Vad göra?

Kan inte stå här och se dem svälta utan att göra något, tänkte jag. Och kom då på att vi har två gamla höbalar kvar från förrförra året. Genast pulsade jag iväg med en hel bal och la därute. Det kändes bra. Hoppas de står där i natt och äter sig mätta.

Bönderna som verkligen har hö borde lägga ut till dem. De borde ploga upp remsor på åkrarna så att de kommer åt lite bete. Ser ingen som gör varken det ena eller andra. Rådjuren är nog trötta på att sparka rent själva nu. Och jägarna som brukar lägga ut äpplen till lockbete när det är jakt… var är de nu?

Vänninans Äkta Hälft är på sjukhuset för misstänkt stroke. Ja, en fot bar sig så konstigt åt. Han är röntgad i huvud och lungor och ska röntgas på halsen i morgon. Vi hämtade bilen vid vårdcentrum, hjälpte Väninnan att handla och sen tog vi med deras tämligen igenfrusna bil för upptining i vårt garage. Hopplöst när bara en bakdörr går att få upp.

Förbaskade vinter! Så här kallt har det inte varit i januari sedan slutet av 1800-talet, hörde jag. Jo, i köldknäpparna… ja. Men inte så här sammanhängande kallt utan en enda mildvädersdag emellan.

Hoppas voljärerna håller för snömängden så man slipper renovera till våren. Vi har nu tio kanariehonor som ligger på ägg i Fågelhuset. Risfågelholkarna har också ägg. Ett nymfpar ruvar, ett annat parade sig idag. Bra sätt att utnytta väntetiden;-)

Uuuuh… Vintern pumpar upp sig igen efter en ganska hygglig period med alldeles lagom 0,5 - 2 minus. Nu borde väl snart även den mest inbitne vinterälskare vara nöjd. SMHI hotar med uppåt 10 minusgrader ända bort till nästa helg. Fy för den lede, säger jag – mör av både kyla och värk.

Bara att utföra de enklaste sysslor har blivit till en pina. Man håller sig för skratt och bloggfantasin är puts väck. Man när ett litet hopp inför läkarbesöket på onsdag. Il Dottore får reda ut vad som inträffat i 'kroppastollen'. Hoppas att blivande blidväder (nån gång…) ska mildra iråkade besvär eller så får jag dras med dem livet ut. Sade hon, och stapplade till kaminen för att mödosamt putta in mera ved. Nytvättade lakan torkar bra vid brasan.

Uppiggad av kvällens Stjärnor på slottet presenteras härmed tips på bästa toddyn. Vi har i dagarna fått höra hur nyttigt det ska vara med just ÄGGULA mot bakterier utan att behöva använda antibiotika.

Toddyn är ett tidigt minne från farfar som lärde mig såväl detta som att göra knäckäpplen vid vedspisen och att kärna smör på grädden från Arlas mjölkaffär. Farfar var full med pedagogiska tips till en vetgirig fyra-femåring. Så att göra smör har jag kunnat i hela mitt liv, trots en barndom i stadslägenhet.

Äggtoddy

Vispa en äggula vit och pösig med ett par teskedar socker, fyll på med lite porter som ger en vuxen smak. Underbart. Tänk att denna gamla fina porter fortfarande tillverkas! Ofattbart.

I tonåren gjorde jag ofta vispat ägg, som jag kallade det. Andra favorittillsatser som prövades var Oboy, enbart mjölk (bättre än man tror) eller apelsinjuice. Om man inte föredrar starkare varor förstås.

I måndags var det slut på Husbondens julsemester. Denna första ensamma dag skulle jag åter vänja mig vid en egen rytm, egna tankar och angelägenheter. Vad hände…? 14 minus igen. Efter att ha värmt upp både huset och mig själv med några brasor skulle isen på fiskdammen hackas hål på. Kråkor och småfåglar skulle ha sitt, ujujuj… några tottar under fågelbordet vittnade om att nån liten parvel fått sätta livet till för höken.

I fågelhuset fick nymfpojken Mellis ett utbrott och började jaga Pappi och Topsy. Vi har gjort några omplaceringar inför häckningssäsongen och Mellis var inte nöjd med arrangemanget. Topsy blödde på ena benet efter tumultet och jag fick ensam fånga in och flytta henne och Pappi till reservburen. Skadan är läkt. Vi avvaktar.

Efter tidig lunch var det dags att ta hand om vattenläckaget under akvariet…

Den nya vattenpumpen som står i ett skåp under akvariet hade börjat läcka. Alla hemska tankar som for genom huvudet innan jag hittat källan var direkt plågsamma.

När jag torkat upp den stora pölen på golvet såg jag att det kom från pumpen och att det lyckligtvis runnit framåt på golvet. Den tunga pumpen fick med ond rygg lyftas ut ur skåpet och ned i en långpanna från ugnen. Därifrån är vattnet hanterbart och kan sugas upp med trasor när det blir för fullt. Där står nu pumpen kvar i väntan på Husbondens nästa ledighet. Eldat mera… torkat vatten... vilat ryggen… hackat dammisen... eldat… osv. Dagar på egen hand…

-------------

Lycka är när man tar tag i något. Efter det påtvingade stillasittandets viktökning har jag äntligen på nytt tagit motionscykeln i besittning. Cyklar dagligen 2 mil, vilket tar 50 minuter och förbrukar 450 kcal. Alltid nåt, när man ändå är inomhus.

Det fanns en tid i min ungdom då jag längtade efter snö. Vid snöfall tog vi bilen upp till Partille, någon mil utanför stan, för att se ett riktigt vinterlandskap. Det låg lite höglänt och var sagolikt vackert. Där låg snön kvar lite extra. Det gjorde den nästan aldrig i Göteborg.

Jo… ett år under 60-talet låg snön i drivor. Det var 33 grader kallt och jag hade en sällsynt period när jag gick i kjol... kortkort! Det fortsatte jag med trots kylan för jag hade upptäckt att tjocka ribbstickade yllestrumpor värmde mer än vilka långbyxor som helst.

Den vintern halkade en tant och drattade på rumpan inför ögonen på en kompis och mig. Väluppfostrade som vi var hjälpte vi henne upp till fjärde våningen och hon ville prompt ha våra namn och telefonnummer. Ifall, ifall… Skulle man få något tack, kanske…?

Efter ett tag ringde ett försäkringsbolag och ville ha bekräftat att det inte varit sandat när damen föll. Hon hade stämt hyresvärden. Och tänkte använda oss ungar som vittnen. Sandning var det minsta jag tänkt på vid tillfället. Om jag försökte erinra mig hur det såg ut mindes jag snarare att snön varit lite brunaktig… kanske… Och fattade först efteråt att damen därmed gick miste om skadestånd. Men rätt ska vara rätt.

Nuförtiden skiter dom i att sanda alls. Folk vänjer sig farligt fort och snart protesterar ingen.

Idag har det snöat hela dagen. Lyckoruset jag kände i förra inlägget blev kortvarigt. Nu börjar man få nog, mest av kylan… men också av snön. I mogen ålder med både småvärk och lite mera värk har man så mycket annat att tänka på när snön faller. Som t.ex att inte falla! Och hur mycket verandataket pallar för! Och växthuset… Ved går åt i massor och ska bäras in! Gångarna ska skottas! Ja, ni vet precis… Och det fortsätter, och fortsätter… Växthusklimat… HA!

Aaah… underbart väder i kväll. Bara minus 3,7 grader. Känns som töväder i jämförelse med vad som varit. Jag stod på farstubron och bara njöt, drog in och njöt. Kunde djupandas igen. Som om kroppen tinade upp för en stund, spänningarna i axlar och armar löstes upp.

Men… det är väl bara tillfälligt förstås, varnar Pessimisten i mig. Husbonden brukar påpeka att jag ofta är så pessimistisk. Men jag är bara realist, svarar jag. Ty, prognosen visar en viss tröst i våra trakter några dagar till torsdag-lördag då det kallnar på igen för att sen lindras på nytt. Se där! Vad var det jag sa. Men, nu måste det väl ändå gå åt rätt håll…! (Se… jag kan vara optimist också.)

Äntligen är det också slut på undantagstillståndet i vårt land. TV-tablåerna börjar bli normala och skiljer mellan helg och vardag. Det är inte utan att man varit lite dagvill i juldimman. Granen togs ner i går så att man åter kan gå mellan tv-rum och kontor som vanligt. Idag åkte adventsstjärnor och julpynt ner i sina lådor. Kvar är bara elljusstakarna och grisfamiljen i sitt brödfat. Nu återinträder vi till livet igen!

Ibland fastnar man bara för en bild… Världen är full av makalösa ting. Vilket fantastiskt bygge! Stora Moskén i Djenne - en stad i södra Mali, en kustlös stat i Västafrika, med en befolkning på 12 000 invånare. Fattigt men ändå rikt på historia och kultur. Djenne är berömd för sina byggnader i lera, mest känd är Stora Moskén, återuppbyggd 1907. Den gamla staden i Djenné finns på UNESCO:S världsarvslista. Läs mer HÄR. Källa foto: Wikipedia, Andy Gilham.

Hela nyårsdagen snöade. Är det ett tecken för hur år 2010 ska bli...? Sagolikt vackert är det iallafall. Undrar hur rådjuren får tag i mat nu när det första täcket har hård skare? Rönnarna som bara har enstaka djupfrysta bär kvar besöks sporadiskt av trastarna. Björktrastarna stack när kameran kom upp i fönstret men koltrasten satt kvar i snöfallet och sög på några isbär. Hungrig förstås, men han kan äta av kråkmaten där det också finns russin. (Bilderna är inge' vidare, men jag vill alltid testa gränserna. Lilla Huset behöver ett längre teleobjektiv, men det har jag vetat länge.)

Hur vackert det än är dalar inspirationen när man begränsas av snö och is. Tiden mellan jul och nyår, när undantagstillstånd nästan råder i vårt land, är över och vi är redigt leda på stiltjen. Således drogs städningen hos fåglarna igång. Allt är nu klart inför häckningarna som snart startar.

Förfärligt att inte kunna hjälpa till. Två decimeter snö har kommit, och den är tung! Stora ytor att skotta... Inte bara till fågelhuset som på bilden, utan hela garageplanen på andra sidan vägen. Och jösses, som jag har skottat förr om åren - hela dagar ibland. Nu är Husbonden ensam om'et.

Här går en 'leabrôten' och förbrukar inte en enda kalori. Urbota trist, särskilt som jag tycker det är ROLIGT att skotta och att använda kroppen. Härligt väder är det också, bara nån enstaka minusgrad och svag bris (kallas det bris på vintern...?). Håhå jaja...

Nå, han ringer väl efter nån traktor med schaktblad. Knappt lönt att skaffa snöslunga om det ska bli varmare... vad ska man tro?  Men visst är det vackert. Värk är ingen bra inspirationskälla - inga vinterbilder fotas.

Så... nu har jag snart gnällt färdigt... Nu har jag gnällt färdigt!

Enligt SMHI ska vi få kylan tillbaka. Uppemot 15 minus till tisdag, sen ner till 10 och sen upp igen till -16 nästa måndag. Knepigt att tala om global uppvärmning, då. Undra på att inte klimatmötet nådde fram.

Nä, nu får dom ploga vägen så vi kan köra ut och skaffa morötter och gurka till marsvinen.