Sätter mig vid datorn en stund eftersom även denna dag gick åt pesos.

Igår ägnades hela förmiddagen åt Pappas problem, samma idag. Det som inte blir gjort av EGNA uppgifter före tolv på dagen, blir liksom inte av.

Ringde igår runt till sjukhus och vårdcentraler i grannskapet i jakt på ljus- och badbehandling mot psoriasis. Pappa hade remiss på sådan behandling men i fjol (?) drog landstinget in detta i vår lilla Byhåla. Lokalen står fortfarande tom och oanvänd, badkaret likaså. Men verksamheten drogs in.

Värst av allt var att landstinget inte hänvisade patienterna till närmaste behandlingsställe. Och ska det vara så förbaskat dyrt för kommunen att köpa in ett litet solarium för egna pengar och lite medikamenter till baden...? Personal har de redan.

Nu får Pappa endast nödtorftig smörjning men inte The Real Thing.

Är mycket nöjd med att jag ordnade tid hos hudläkare i Grannstaden bara tre mil bort + behandlingar därefter. Sånt tar timmar! Ingen vet vart man ska hänvisa, telefonköer överallt och olika telefontider... kära nån.

Idag ville jag vara med när sjukgymnasten träffade Pappa... och så gick tiden... igen.

Tänker INTE förfalla till att gnälla över den offentliga sjukvården. Allt trassel beror på VINSTTÄNKANDET, och DET lär inte bli mindre med privata alternativ som bara jagar pengar. Är i den åldern att jag har upplevt hur det var när sjukvården var FULLKOMLIGT PERFEKT, BILLIG OCH LÄTTÅTKOMLIG men DÅ FICK DET KOSTA!

Ska nu försöka samla mig för en djupdykning i bokföringen.

Nu viftar högerregeringen med feta löften för att locka ut sjukpensionärerna i arbete (hört i svt:s Rapport). Har bara väntat på detta. Det är väl nästa grupp "påstådda fifflare" som ska snuvas på sin rättmätiga försäkringsersättning.

I dag finns 400.000 sjukpensionärer som bedömts ha i det närmaste HELT nedsatt arbetsförmåga. Socialförsäkringsminister Cristina Husmark Pehrsson (hon som var utbränd i tre dagar) tycker "det är dumt att hindra dem som kanske vill och orkar jobba lite mer".

VILL…?

Den som är sjukpensionerad för att arbetsförmågan är HELT nedsatt, KAN INTE jobba hur gärna man vill. Ministern ifrågasätter alltså härmed Försäkringskassans bedömning för pensionen. Husmark Pehrsson tror att sjukpensionärerna trots allt har en arbetsförmåga, vilket nu ska bevisas.

- Vi ska INTE göra någon ny bedömning av deras arbetsförmåga, bedyrar hon dyrt och heligt.

• Man ska få tjäna minst 3000 kr UTAN att förlora någon del av sin pension.
• Man får jobba hur mycket eller hur lite som helst. Det kan handla om att jobba några timmar, en dag, full tid eller inget alls. Och rättigheten till pensionen ska inte alls omprövas.

Man är ju dum om man går på det här. Den som visar att man trots allt kan jobba om än aldrig så lite riskerar förstås att genast fråntas ersättningen, dörren slås igen obönhörligt.

"Man ska ju inte ha ersättning från staten när man kan göra rätt för sig " brukar ju högerregeringen upprepa vid alla andra tillfällen.

Personligen tänker jag på dialogen i Rödluvan och vargen:

- Varför har du så stor mun, mormor?

- Det är för jag ska kunna äta dig bättre, svarar vargen.

Visst är det paradoxalt!

Jag menar den aktuella rättegången mot den stackars Rödebypappan. Vem som helst av oss skulle kunna hamna i samma förtvivlade situation som han.

Åklagaren representerar samhället, folket. I amerikanska advokatfilmer kallas åklagaren för "the People", folket.

Visst är det ett rättsövergrepp när samhället först kan svika familjen i en stark hotbild och sedan väcka åtal för mord för en händelse som troligen inte skulle uppstått om samhället hade skyddat dem.

Pojken var förföljd, långvarigt förföljd och plågad, inte bara verbalt. Familjen hade vid FYRA tillfällen sökt hjälp av samhället, dvs polisen. Samhället ställde inte upp. Polisen tog inte händelserna på allvar. Samhället svek. Samhället klarade inte att ge medborgarna deras mest grundläggande behov, trygghet i det egna hemmet. Familjen stod helt ensam, utan stöd från samhället.

Sonen hade även fått ett mordhot. Ungdomsgänget hade varit på gården förr och trakasserat och vandaliserat. Nu kom de igen, beväpnade och hotfulla. Vilken annan förälder som helst skulle i den situationen bli traumatiskt stressad och desperat. Då gäller överlevnad !

Kan lätt tänka mig in i hur han kände sig. Det kan vi alla. På mig skulle sinnet runnit till, det kan jag lova. Jag hade sett ömsom svart, ömsom rött. Det är väl därför pappan får så mycket stöd från den allmänna opinionen.

Det finns en namninsamling på nätet kallad "Till förmån för pappan som försvarade sin familj i Karlskrona". För en timme sen hade den 6958 namn och det ökar hela tiden. Skriv på genom att klicka HÄR.

Från min alldeles vanliga allmänneliga point of view ska han frikännas, utan vidare påföljder. Han har ju bara utfört det som samhället skulle ha gjort. Han har fredat sin familj och sitt hem mot hemfridsbrott, mordhot, trakasserier, mobbing och han har räddat sin mordhotade son.

(Jag borde blivit försvarsadvokat... känner hur blodet kokar...)

Det är mycket förvånande att kvällens Aktuellt i sin s.k fördjupning helt felaktigt riktade in sig på pappans tillstånd, psykiskt förvirrad, mediciner, labilitet, ev. några klunkar whisky… Det är inte det som är grejen! Detta hade kunnat hända en fullt frisk och opåverkad vanlig svensk.

"Nästa år blir hela världen stockholmare då vi alla skriver 08". Ett citat av Jonas Hallberg i P1:s radioprogram Spanarna.

Men skämt åsido, här följer MINA NYÅRSÖNSKNINGAR FÖR 2008:

1. Att Sverige måtte införa smällar- och raketförbud. När vi nu blivit klimatmedvetna är det rena vanvettet att tillåta dessa tvivelaktiga "nöjen" som orsakar så mycket lidande hos både folk och djur och så stora kostnader i form av bränder och personskador.

2. Att hela världen måtte införa ransoneringar av flygresor. Tillåt NÖDVÄNDIGA livsmedelstransporter och affärsresor men ransonera nöjesresor HÅRT. För hur kul blir det att flyga "för skojs skull" när hela Jordens existens drabbas...? (Helst såge jag ett rent förbud mot nöjesresor men det kan ju komma 2009).

3. Att hela världen avbryter alla rymdresor av precis samma skäl som för flyget. Vi har fullt upp med att vårda denna Planet, ge fasen i rymden!

4. Att Sverige påbörjar en massiv satsning på järnvägsutbyggnad över hela landet och tvingar alla lastbilstransporter som tänkt sig att korsa landet upp på tågen istället. Om vi gick ur EU som kostar oss miljarders miljarder per år skulle vi ha råd med väldigt mycket!

5. Att Sverige planerar för en vettig äldreomsorg i klimatmedvetenhetens namn, dvs. bygger samlade äldreboenden med service på plats istället för att gamla och sjuka ska ligga hemma ensamma och övergivna medan hemtjänsten far runt som skållade råttor kors och tvärs som stickbeskrivningar genom kommunerna MED BILAR för att handla, städa, lämna matpaket, ge medicin, lägga om sår, duscha med mera åt var och en. Det sparar många, många resor det...! I klimatets heliga namn!

Där får det räcka med önskningar. Har fler i samma stil, men har valt ut de viktigaste.

MINA NYÅRSLÖFTEN till mig själv INFÖR 2008:

1. Ska ha slutat röka under första halvan av 2008.

2. Ska - om hälsan, fötterna m.m håller - fortsätta promenaderna, banta ett par kilo till samt öka muskelmassan och dra in magen, åtminstone en aning.

Som motvikt till föregående trötta och griniga inlägg måste jag bara notera två glädjeämnen. Kan bara inte gå och lägga mig utan några positiva ord också.

Stolt

är jag över mig själv då jag för egen hand lyckades laga ugnsluckan som städerskan haft sönder vid flyttstädning av pappas lägenhet. Vår el-guru Kent i Grannbyns Vitavaruaffär beskrev pedagogiskt exakt hur man skulle gå till väga. Gjorde exakt som han sa, och fy sjutton vad bra det blev!

Nöjd

är jag med glasögonskalmen som Byhålans Urmakare (!) lagade. Den funkar sååå bra, är sååå stabil, fjädringen funkar och allt gott önskar jag vår urmakare, en hedersman som därtill begärde alldeles för lite för jobbet. Vilket jag genast ökade på förstås. Det här hade inte ens optikern klarat.

Suckar tungt efter ännu en dag på flyende fot. Fastnade till slut framför På Spåret som jag satt av, mer eller mindre, för trött för att ta del. Mår inte bra av alla dessa ärenden. Återstår ännu ett i morgon, sen går vi i bivack.  Husbonden blir långledig och mycket trevligt pyssel hemma väntar.

Efter morgonpromenad som startade i mörker och obligatorisk djurskötsel hämtades bröd på Byhålans Bageri, och tänka sig... längst ned i botten (!) hade expediten packat formfranskan. Under gifflar och frallor! Vad tänkte HON på! Det brödet blir svårt att lägga i brödrosten, suck. 

Färd till Närmaste Stadens Zooaffär för inköp som väntat två månader. Minst. Där var snäckskalet till fåglarna slut, "algpillren" till akvariefisken likaså...! Suck. Förvånad att jag fick tag i lysrör till akvariet och extra håvar.

I den välsorterade Bokhandeln var boken slut. Den bok vi längtat så efter, Sven Nordqvists senaste storsäljare "Var är min syster?" Inte nog med det... hela upplagan är slut i Sverige. Vad tänkte bokförlaget på? Boken trycks i Kina och väntas inte hem förrän i januari. Så rolig blev den julen för barnen som kunde fått den i julklapp.

Vad sysslar affärsbranschen med? Mitt cappuccino är fortfarande slut, mina favoritsmaker av andra varor också. Varför tar allting slut? I ett välmående land (ännu) med högkonjunktur...

Den där filosofin "just in time" är åt helsikke. Ingen vill ha nåt i lager, man beställer inte i tid. Har handeln tappat framtidstron? Frågan är om man vill ha några kunder alls...? 

Ja, jag gnäller över saknade prylar fast världen brinner, men mest över paradoxen att det faktiskt fanns fler varor i butikerna under 1990-talets "Svenska Stålbad" när "alla" var arbetslösa (jag med). Visst är det knepigt. Vårt land är inte längre sig likt. Suck.

Den senaste köttskandalen med ICA visar än en gång att vad livsmedelsbranschen håller på med mot oss konsumenter är ett regelrätt krig. För det vet vi ju, att i krig är alla medel tillåtna...

Allt går bara ut på att lura oss. Hela tiden.

Som vore det ett sällskapsspel, typ: "kolla här då... knäcker ni denna? Den som löser alla klurigheter får den svenska maten längst ner i högen".

Förpackningstexterna blir mindre och mindre och alltmer kryptiska med konstiga beteckningar som vi inte har en chans att hinna lära oss. Så fort vi "knäckt" en kod hittar dom på nåt annat fanstyg så att utländsk mat paketerad eller beredd i Sverige ska slinka ner i våra korgar.

Ty... det är allom bekant genom undersökningar att svenska konsumenter föredrar svenskproducerad mat samt att vi även är beredda att betala lite extra för den. Detta VET branschen och struntar högaktningsfullt i. När det istället vore så himla enkelt att ge oss vad vi vill ha. Förr erbjöd handlarna till kunderna vad de ville ha. Nu är det tvärtom!

Förr hette det "kunden har alltid rätt" och det är "kunden som bestämmer".

Så icke nu. I helskotta heller. Nu får vi ta det som branschen slänger åt oss.

Förr lönade det sig att säga "detta vill jag INTE ha" och köpvägra. Funkar inte nu. Matkedjorna är för stora och för få. Vi måste ta det som ligger på hyllan, annars blir vi utan. Rena utpressningen.

I krig är alla medel tillåtna.

Och den där gamla klyschan om lönsamhetsaspekten går vi ju inte heller på. Matkedjorna drar in miljarders miljarder. Hur mycket ska vi tåla?

Nu är det skarpt läge, som han sa. Nu är dags att kalla saker vid deras rätta namn. Det är krig. Och det är vi som är kanonmaten. 

Åh, en Pettson-bok till... fast inte om Pettson och Findus denna gång. Utan om en liten mus som letar efter sin syster. "Var är min syster" heter årets bok, full med fantasifulla teckningar som just Sven Nordqvist är expert på.

- Den ska vi ha! utbrast både Husbonden och jag spontant i kör. Vi bara äääälskar hans böcker.

Den nya boken har fått massor av fina recensioner och var skäl till att Sven Nordqvist fick 2007 års Augustpris för bästa barn- och ungdomsbok (det där priset som alltid uttalas med Å...Ågustpriset).

Sven Nordqvist är väl världsberömd i hela Sverige och kräver ingen djupare presentation, ja han är faktiskt världsberömd utanför landet också, översatt till 35 språk. Hans nio Pettson-böcker har sålt i SEX MILJONER EX.

Och vi är lyckliga ägare till SJU av dem (som syns på bilden)!

Den som letar efter nya barnbokstips inför julen kan kolla här i listan som Kulturradions Vågen lagt ut.

Fakta i koncentrerad form om Sven Nordqvist hittas på Wikipedia här.