Hon fick sin egen kille.

Morgonen lugn i fågelhuset. Isabell & Lillis har vant sig vid nya omgivningen. Lillis intresserar sig för holken och de sitter ihop istället för i var sitt hörn. Lillis kanske kan utvecklas till en självständig "man" utan förtrycket från Mellis. Men det ÄR en omställning från koloniliv till enskild häckning.

Kanarier och risfåglar har vant sig vid "kråkorna" och är åter inne om nätterna. Dom har ätit minimalt under tre dagar, nu går det i gengäld åt massor av fröer. Alles in Ordnung, som tysken säger.

... nu krånglar datorn. Fläkten tjuter och för ett herrans oväsen. Antagligen dags att dra till data-doktorn. Isch...

Skyndar mig att lägga ut några bilder på nymfbarnen.

Den yngste vithuvad pärl,

heter förstås Pärlvit - ett Thomasbarn.

En av Topsys ungar, normal grå.

En Topsy x Pappi-dotter, lutino.

Pärlvit igen med två av syskonen i bakgrunden

brokig respektive brokig pärl.

Nu har nymfungarna kommit ut allihop (bilden visar hälften av dem). Tio barn sitter tysta, stilla och förundrade. Iakttar oss och omgivningen och behöver inte ens leta efter mat. Föräldrarna kommer med jämna intervall för att mata. Men snart blir det liv i luckan och ett skrikande när det blir dags att själva lära sig äta.

Nationaldagen flöt lugnt bortsett från att jag levererade en kylbag till pappa vars kyl just pajat (efter 22 år). Ny kyl och frys väntas inom kort.

Byhålan hade visserligen parad mm. men vi trivs bäst hemma. Vi beslutade istället flytta nymferna Isabell och Lillis till kanarievoljären för att dom ska få en chans att häcka utan störningar av Mellis. Med lite rutin går flyttningar relativt smärtfritt, men skrika kan dom ändå.

Nästan alla fåglar i deras nya miljö har bott med nymfer tidigare men nu trodde dom väl att själva höken kommit in. Många sover därför ute i natt, men en del tog sig i kragen och gick in ändå. Efter någon dag har alla vant sig. Isabell inspekterar redan holken.

Städning i fågelhuset fortsätter. Idag blev det lite knappt om tid innan Husbonden skulle till jobbet, men med god planering flöt det bra. Nytt körsbärsträd fälldes och möblerades hos kanarierna (andra avdelningen). Kanarierna har tio kvadratmeter inomhus så det går åt en del. Men vad lyckliga dom blir! Just nu ser det ut som en skog. Och vilka dofter! Men löven plockar dom snart av.... tyvärr. Fast kul har dom.

Hos nymferna var det idag tre ungar ute. Två håller sig inomhus och är lugna och fina, men Thomas och hans två fruar lockade ut sin unge i utevoljären. Och där sitter han nu så vitt jag vet. Nyligen var dom där och nöp honom i fötterna för att få med den in när skymningen faller. Just då såg det dödfött ut. Han satt som en staty. Hoppas dom lyckas, för dom brukar själv dra sig inomhus till natten. Man kanske får rycka in och göra en insats.

Hur kul det än är hos fåglarna får man inte glömma att se sig om ute. Azalean blommar så vackert utanför fönstret.

---

Fick minsann ge mig ut och plocka in den lille parveln till slut. Tittade ut vid 22-tiden. Voljären var tom så när som på knatten. Alla hade gått in, föräldrarna också... Sen stängde jag luckan för att han inte skulle förledas att gå ut igen. Det var ju fortfarande ljust. Bra om dom kan tillägnas goda vanor.

När vi kom till fågelhuset för storstädning fick vi en glad överraskning. En av Topsys ungar hade redan klivit ut (bilden nedan). Välartad och ganska färdig, mamma upp i dagen. Grå, med kraftig grå tofs. Hellegod. Hon hade till och med kommit upp sig på en pinne. Duktigt.

På det kalla betonggolvet satt dessvärre en liten tufsig sak från Thomas holk, långt ifrån färdig, ajajaj... det är lite krångligt när dom hoppar ut för tidigt. Svårt att få dem tillbaka, men den behöver syskonvärmen och tryggheten ett tag till.

När vi kom in utbröt tumult förstås. Topsy bevakade sin lilla som förskräckt började flaxa omkring. När jag stoppade in den i holken igen, blev Topsy nöjd och kunde lämna rummet. Lille "tufseparveln" åkte samma väg in i sin holk. Vi städade snabbt och drog sedan vidare till kanarierna.

Där är det lugnare. Barnen är vuxna sedan ett tag och kanarierna är mer framfusiga. Risfåglarna håller sig i skymundan.

Husbonden kom strax dragande med ett nyfällt litet körsbärsträd med låååånga grenar vilket vi lirkade in genom smala dörrar. Vi pustade lite. Detta blev sååå populärt med massor av löv, vissna blommor och blivande körsbär att plocka med. Dom skred till verket direkt, och när jag tittade in till dem senare hade dom redan somnat! Då hade dom jobbat hårt.

Dag fem blev sista akten på nymfernas triangeldrama. Isabell fick aldrig nån ordning på killarna som blev rörigare än nånsin med sina utsvävningar.

Dramat fick sin upplösning genom att vi beslutade avbryta övningarna och helt sonika tog bort holken. "Vaa? Är holken borta?" Det blev betydligt lugnare i voljären. Ja, ....harmoniskt.

Funderingar vidtar nu huruvida vi ska behöva flytta Isabell med EN kille till egen voljär för att häcka ifred, eller möjligen sälja/byta bort en av pojkarna. Det svider lite i hjärtat men man måste ha en flock som fungerar. Ännu en tjej kan behöva köpas in. Helst vill vi ha frihäckning i koloni så att det blir så naturligt som möjligt.

Men jag HAR läst och hört att det KAN bli lite rörigt med kolonihäckning. Det var en chansning. Man får pröva och lära efterhand.

Dag fyra fortsatte i princip som de tidigare, men snart hördes parningsljud inifrån Holken. Hoppfullt tittade vi dit. Först kom Isabell ut, därpå Lillis...yes... och sen.... MELLIS !!!!  Naaeejjj. VAD HÅLLER DOM PÅ MED!

Nu slåss alltså inte pojkarna om Holken längre. Dom tänker ha den TILLSAMMANS.

Ett tag blev vi alldeles snurriga av spektaklet så vi lämnade dem därhän åt sina förehavanden, men sen fick vi se en något irriterad Isabell sitta med huvudet instucket i ingången och ropa in till dom båda gynnarna: "HALLÅ, det är faktiskt JAG som har äggen!" Och "det är JAG som har hittat Holken!"

Senare försökte killarna para sig igen utomhus men då tog Isabell till handgripligheter. Hon gick emellan och drog isär dem, satt på deras ryggar och skrek i örat på dem. Hon lyckades faktiskt. Den gången...

Bilden:

Lillis, Thomas och Mellis.

gissar vi på när det gäller ungdomarnas duster om en av holkarna. Isabell är nu den enda lediga honan. Om henne fajtas Lillis och Mellis. Samtliga fladdrande runt Holken som stora fjärilar. Dag ett gällde tävlan "Försten till Holken vinner" och i yran hade dom glömt Isabell som faktiskt är en förutsättning... Hon visade å sin sida tydligt att hon var redo och intresserad av Holken. Hon steppade på taket, dansade runt den, svingade sig ner och tittade in, vaktade ingången och visade på alla sätt att det var fritt fram "den som tar Holken får mig".

Dag två parar sig killarna MED VARANN!!!! Troligen nån slags dominans för att trycka ner den andre, men det blev lite bögigt. Då hade Mellis övertaget. Lillis var förtvivlad "men det är ju jag som ska ha Holken" tyckte han och jagade bort den andre vid varje tillfälle. Mot slutet av andra dagen såg Lillis slagen ut, ja snopen. Mellis var i Holken och "möblerade". Isabell var också inne några gånger. Man gick ut och man gick in. Då tröstar Isabell den ledsne Lillis, pillar i nacken och gullar.

Under natten repade Lillis därför mod. Morgonen dag tre hängde Isabell upp och ner på Holken med vingarna utsträckta, visade ännu tydligare att "den som vill ha Holken får den inte utan mig"! DÅ klev Lillis in i Holken och vägrade sen att lämna den. Isabell kutade ut och in. Han satt innanför och kikade ut som en skvallerkäring bak gardin mest hela dagen när han inte hade huvudet ute och gnagde på sittpinnen.

Just nu har "fjärilarna" gått in och nattat. Ett avgörande nalkas, men vi gissar att kraftmätningen fortsätter ännu ett par dagar, eftersom pojkarna verkar jämnstarka.

Det skulle ju varit jämna par, men när Thomas lagt beslag på två damer i sin holk blir det snett. Den ena borde ångra sig framöver och sträva efter eget bo, men nu har hon ju försörjningsbörda för barnen.